torsdag 30 juni 2011

Stickblogg!

Hej,

jag tänkte att jag skulle börja handarbetsblogga lite. Jag gillar att sticka, och lite på tvärs mot min självbild är jag ganska bra på att bli klar med saker. Och då kan man ju slå två flugor i en smäll både skryta lite, samt åstadkomma inlägg som är personliga men inte privata. Typ.

I alla fall. Jag lärde mig sticka aviga och räta och inte så mycket mer när jag var i tolvårsåldern, och när jag tröttnade på att sticka dockhalsdukar (man kan inte göra så mycket mer med aviga och räta) rann det hela ut i sanden. Ett par vantmuddar låg kvar i barndomshemmet, eftersom jag aldrig förstod mig på hur jag skulle öka för tummen.

Drygt tio år senare bestämde jag mig för att handledsvärmare för all del är ett fånigt plagg, men det kunde jag ju i alla fall sticka! Så julen 2009, i barndomshemmet, letade jag upp ett antal strumpstickor, ett tegelrött garn och producerade två handledsvärmare. Och det var roligt och inte så svårt och helt beroendeframkallande.

Så, ett och ett halvt år senare har jag stickat:
2 par raggsockor
6 par handledsvärmare ( 1 har jag gett bort, 1 har jag tappat bort)
6 par vantar (plus 1 par som bara saknar tummar... ska göras innan det blir vantväder till hösten)
2 mössor (1 till systerdottern, 1 till mig)
2 sjalar
samt 2 i-podfodral , 1 mobilfodral och 1 menskoppsfodral.

Det är väl inte så illa?

Jag stickar utan mönster nästan jämt (för att det är krångligt med mönster och för att det är roligare att hitta på själv). Eftersom jag är en snål jävel stickar jag i nästan bara i loppisgarner samt mitt trumfkort: turkiskt garn. (Jag tror jag måste skriva ett helt inlägg om turkiskt garn lite senare).

Projekten just nu är ett par gula vantar med mönster (som inte blev så baltiska som jag tänkt mig, men det blir nog bra ändå: jag får sticka ett par till sen, bara) och en cape (som alltså ska bli ett Plagg! Gud bevare mig).


Jag inser att ett sånt här inlägg kräver en bild, så jag börjar lite försiktigt med menskoppsfodralet, stickat enligt Isabelles förträffliga mönster (där jag lärde mig vad purl och k2tog betyder, och dessutom att man inte ska tänka "vad stort det ser ut, jag minskar en rad tidigare", för då får man bara repa upp). Stickad i Muskat, ett av mina köpegarner, som jag avskyr med lidelse: det trådar sig hela tiden! Men annars var det ett trevligt litet projekt, som tog en filmkväll (och några extra svordomar för de där egna påhitten jag försökte med), och som blev precis vad jag ville ha. Jag ska bara fixa en snyggare snodd, någon gång lite senare...

Man får ju se hur det går med bloggeriet, men kanske kan det smitta av sig med förmågan att slutföra från stickningen. Jag testar, helt enkelt.

fredag 17 juni 2011

Pure red.

I år fyller jag tjugoåtta år. Alla får barn. Hela Facebook är fullt av barn. Folk som är flera år yngre än mig får barn och det är inte ens tidigt.

Jag? Jag har köpt ett nagellack, det är knallrött, och mitt livs fjärde eller femte som jag inte köpt för strumpbyxmaskor. Har precis insett att nagellack är en behändig sminkart där ansträngningen motsvarar pyntet. Och inte ser det "naturligt" ut heller, det gillar jag också.

Funderar för övrigt på varför röda tånaglar är piggt och fräscht men röda fingernaglar är kärringaktigt. Mina tånaglar är milt pärlemorrosa. Mina fingernaglar är Pure Red. Jag bloggar för att det är en av få saker man kan göra när nagellacket torkar.

Det känns ju som att jag är på efterkälken. Fredag kväll och jag målar naglarna och tittar på alla bebisbilder på hela internet, eftersom min dator inte är samarbetsvillig och jag inte kunnat spela Sims hela kvällen, som jag tänkt. (Outgrundligt felmeddelande. Någon timme till att söka lösningar. Dessa har inte fungerat. Tröttsamt.)

Och mina fingrar ser bara rödare ut.

Och jag tror inte att jag vill ha ett barn just på fläcken men
äggstockarnas begränsningar.

Jag har köpt ett par svarta sandaler på Myrorna. Jag har en plan för mitt liv till 2013, mars.
Jag undrar om det här är oro eller bara tristess.

Hur som vill jag sätta ett par röda naglar och ett par svarta sandaler framför, nu.


(Jag kanske skriver igång mig igen, jag skulle vilja. I så fall kan vi se det här som en uppvärmning. Annars kan vi se det som ett splittrat löst blogginlägg, ett litet sladdbarn. Båda går bra.)