Semesterstickning

Blå sjal i gingko biloba-mönster (från Ravelry, här är mönstret)

Garn: blått mysteriegarn från Röda korset, ca 70 g gick åt. (Och då finns ett antal blandade nystan kvar från 15-kronorspåsen. Ah, loppisgarn, nästan lika bra som turkiskt.)

Stickor: 3,5 (enligt mönstret skulle man ha 4 men det stämde rätt bra ändå med slutmåtten.) Jag har inga rundstickor men det här gick fint på vanliga stickor.

Jag är förtjust i gingko, så det var vad som fick mig att välja det här mönstret, plus att det såg ut som en lagom avancerad spetsstickning. Det var ett evigt stickande av räta och aviga innan jag nådde spetsen. Väl där övervägde jag att öka ut mönstret, men var hemskt sugen på spetsen och dessutom osäker på om garnet skulle räcka. I efterhand så skulle nog garnet räckt, och jag hade gillat min sjal mer om den varit snäppet större. Annars är jag dock mycket nöjd, och har blodad spetstand.

Det kan komma en kompletterande bild när jag blockat det hela.

Syskonbarnssockor (stickade från tån och upp)

Garn: rosa och vitt mohairgarn ifrån , 5 kronor nystanet på Återbruket. Banderollen satt kvar på ena nystanet, det är alltid lite festligt, tycker jag, så det är en akrylblandning från Marks och Kattens.

Stickor: strumpstickor, stl 4 tror jag

Efter tillräckligt många ”vad gör du?” ”vad ska det bli?” ”vem stickar du åt?” tog jag mått på 5 och 3-åringens fötter dagen innan de åkte och körde igång. Snabbstickat och härlig omväxling till räknandet av omslag och minskningar. Ett tag förstod jag nästan hur min farmors syster Karin (”moster Karin” kallad, eftersom hon var pappas moster) lyckades producera raggsockor till samtliga släktmedlemmar i en sån rasande fart. Om jag övar tills jag blir sjuttio så ska jag nog också kunna få upp en farlig fart på sånt här.

De polkagrisrandiga sockorna tog längre tid, men blev allt lite snyggare. Tyvärr var jag redan klar med de rosa när jag insåg det.

Lite orolig är jag för storleken, trots att jag mätt: det är enklare när man kan prova på sig själv efterhand. Vi håller tummarna!

Nu är jag lite sådär mellan stickningar: antingen börjar jag på något nytt och spännande, eller så gör jag den andra gula vanten... Man anar ju varåt det lutar. Å andra sidan blir de gula vantarna rätt fina. Åtminstone den första...

Juli.

Hej,

jag åker X2000 och har gratis internet, och försöker att inte må illa. 3 veckor med landet och lite internet i mobilen, så nu har jag kollat alla bloggar och blivit lite "jaha, var det allt?". Det är ju så med internet: det är väldigt roligt. En liten del av tiden. En stor del av tiden är det något man gör för att.

I Småland har jag ägnat mig åt syskonbarn, sjalstickning, radio och bad i solglimtar. (Vädret har ju inte riktigt betett sig, och nu när jag åker utlovas högtrycksvecka. Jaha.) Och så har jag läst en anständig del av bokhögen (sisådär sju av nio, det får man väl ge godkänt?)

Gul näckros.

Och det var allt jag hade att säga efter 3 veckor. Äsch, nej, det var allt jag hade att säga just nu.

Hej och hejdå.

Ja, det kanske var sådär välplanerat att försöka öka bloggeriet en vecka innan semestern. Nu har jag jobbat färdigt på neurologen, och ser fram emot ett ledigt kvartal. (Sant. 11 veckor. Jag rekommenderar att byta jobb på sommaren.)

Imorgon blir det Småland, och där blir jag 3 veckor, och kanske har jag internet (så jag kan kämpa på med min distanskurs) men kanske inte.

Jag har skrivit ut ett antal mönster och packat på tok för mycket garn. Imorgon ska jag diska, städa av köket, packa klart och ta tåget klockan 12. Borde gå. Men då borde det ju sovas nu.

Jag hoppas att det finns lite lindblom och smultron kvar söderöver. Imorgon på tåget ska jag lyssna på Mountain goats och King Creosote.
Jag har nya sandaler och en oläst Sarah Dessen, en prickig bikini och det kan bara bli bra, det här.

Jag har internet på mobilen så om man skulle vilja går det att nå mig, men äsch.
Nu pratar jag bara. Marsch pannkaka, sängen.