torsdag 2 februari 2012

Hur sjuk?

Det blir väl inte alltid som man tänker sig.

Hemma från jobbet dag 2 och velar över morgondagen. Kort och fredag, men å andra sidan har jag ju redan tagit karensdagen, så kanske ändå...

Får väl se framåt slutet av kvällen samt imorgon.

Men det är fan lurigt det här med när man ska vara hemma. Jag går ju och jobbar nästan jämt, tror jag hade... kanske en sjukdag förra året? Sjuknärvaron hos läkare är hög, man kan ju tycka att vi borde veta bättre.

Jag borde också bli bättre på att skicka hem folk med lite handfasta råd. Mer av typen: "var hemma till helgen, du kan ju sjukskriva dig själv i en vecka". Men sånt lär man sig väldigt lite på läkarutbildningen, måste jag säga. Det är sånt som kommer eftersom, istället.

Annat man inte lär sig på läkarutbildningen: detta om kontroller. När man lägger in en patient får man också bestämma vad som ska göras framöver, undersökningar och blodprover, och så hur ofta man ska kolla puls, blodtryck och saturation. En gång om dygnet? Fyra gånger? En gång varannan timme?
Supersvårt. Man kan tänka att bara man får iväg patienten från akutmottagningen är den i trygga händer, men om den plötsligt bli mycket sämre och inte ringer på ringklockan och sjuksköterskan delar femhundra mediciner, och undersköterskan är fast med någon supertung patient, och ingen av dem har tid att gå och titta till patienten bara för att. Hade man då begärt blodtryck var tredje timme så skulle någon vara tvungen att gå och ta blodtrycket, och så hade man kunnat göra något mycket tidigare...
Så tänker man och vill gärna sätta kontroller en gång i timmen på alla patienter, det räddar ju mitt skinn. Å andra sidan är det ett klassiskt ämne på ronden: "kan vi inte dra ner på kontrollerna?" säger sköterskan, för det tar ju en jäkla tid, inte att ta ett blodtryck en gång med att göra det flera gånger varje pass och på varje patient och fortfarande ska alla ha sina mediciner och den snurriga tanten på 8:1 tar jättemycket tid och så är det helskötning och patienter som ska iväg på undersökningar och gud vet allt.
Dessutom kanske patienten mår bättre av att få sova hela natten än att bli väckt med jämna mellanrum för blodtryckskontroller.

Det finns mycket riktlinjer och PM i mitt jobb, men rätt ofta kokar det ner till känsla. Är jag orolig för den här patienten? Är det här någon som kan gå hem och kommer att söka igen om det behövs? Kommer patienten kollapsa om en halvtimme fast hon verkar pigg nu?

Svårt är bara förnamnet.

I jämförelse borde det vara lätt att bestämma sig för om jag ska jobba eller inte i morgon...