Hejdå vårdcentralen!

Och tack för blomman, kramarna, berömmet och ordinationen att äta praliner i soffan.

Nu ska jag alltså inte jobba mer i år. Helt skogstokigt.

Snart börjar något helt annat. Men tills dess tar jag en Mozartkula. Och sovmorgon!

Och nej, det är inte mitt fel att du är sjuk.

Skillnaden mellan "jag är så trött på att vara förkyld (alternativt ha ett förkylt barn) att jag inte står ut längre" och "jag/ungen har en behandlingsbar bakteriell infektion" - en folkbildningsfråga.

Anledningen till att jag inte skriver antibiotika åt dig/ditt barn: det skulle inte hjälpa. Du skulle få orolig mage, resistenta bakterier, lite placeboeffekt men i övrigt samma jävla förkylning, med samma förlopp.

Och ja, små barn blir förkylda ofta. Och får feber ofta. Det är normalt. Det går inte att behandla.
(Jag förstår inte riktigt hur man har kunnat missa detta faktum - det är inte spetsforskning.)

/less doktor

Statusuppdatering:

På tredje nystanet av babyfilten (som verkar bli kvadratisk, om jag inte har ett nystan lila till någonstans i gömmorna).

Två arbetsdagar kvar. 2! Helt och hållet orimligt. Börjar bli lite nervös för vad jag egentligen ska ta mig till medan jag går hemma och väntar på bebis.

Gruvlig träningsvärk efter ett ytterst litet yogapass i måndags. Det går fort att bli svag.

På väg mot sängen, som vanligt när det bloggas.

40 minuter

kvar av idag. Utmärkt framförhållning. Ett PM som är ett antal hundra sidor för kort (men det var max 1800 ord!), med lite ordvitsar och utan källor. Nåjo, vi fick inga instruktioner och det är en kvällskurs.

Det är tur att jag är färdig med min examen, får man väl säga.

/Hon som gillar salstentor.

у меня есть

Jag har:

330 ord skrivna i ett utkast.
1800 ord som ska in imorgon, 25/2.
En hel arbetsdag imorgon.
En ledig kväll som kan ägnas åt denna pro memoria.

Det kan ju gå. Men jag har varit lite stressad och haft lite dåligt samvete och inte tagit tag i det här hela helgjäveln, och egentligen har jag haft tid, så då är det svårt att inte gräma sig.

Alltså: gräm.

Men imorgon börjar sista arbetsveckan, och det gör söndagsångesten lite mildare. Det, och så att lista för sig själv att i helgen har det, trots allt: finfikats, masserats, långfrukostats, stickats nästan en hel liten fågel, loppisfyndats små kläder så att det nog nästan räcker i storlek 50, yogats, ätits scones med jordnötssmör, storhandlats, lagats linsbiffar och sojafärssås, kokats kikärter, ätits fruktsallad och morötter och ja, nu låter det ju bättre.

Bra så. Då går jag och lägger mig.

20 väl spenderade kronor.

På V-Dalas lördagsfika.

Annorstädes.

Längtar just nu så väldigt efter att resa. Efter att vara i en främmande stad, så här i utebliven turistsäsong, och titta på kyrkor och gå på museum.

Om en vecka har jag semester. Två semesterveckor, tio dyrbara semesterdagar. Jag ska ingenstans. Jag ska vara i lägenheten och kanske gå på loppis och kanske sy ett lapptäcke.

Man flyger ju inte på semester i vecka 36, det fattar jag ju också. Och jag skulle ändå inte orka gå långa upptäckarpromenader. Men ändå.

Jag tänker på att mata sälarna i Howth, på varm choklad i Gdansk, på att köpa julgranspynt i Köpenhamn, och så på afternoon tea i Helsingfors. Och jag skulle vilja.

Ljusning

När jag tar bussen på morgonen är det redan från början så ljust att busschaufförerna kan hälsa på varandra.

(12 bussresor kvar, inklusive pågående. )

Lästips:

Zarembas artikelserie i DN 
(Jag hoppas att alla delarna kommer på nätet, det verkar lite oklart i nuläget.)

Jag känner igen allt i princip. Dock är det intressant med lite utifrånperspektiv. Jag har egentligen bara arbetat som läkare under New public management, och även om jag klagar tillsammans med kollegor på det bisarra i systemet, när t ex kömiljarden tränger ut återbesöken, så känns det ändå lite som "en annan värld är möjlig" att läsa detta. Det går ju att göra på andra och vettigare sätt.

Jag önskar vi gjorde det. 

Jag tar min listeria och lägger mig.

Klagade igår på den här tröttheten (gud hjälpe mig) och att jag kanske håller på att bli sjuk.
"Det kanske är listeria." sa Kristoffer. "Du åt lite chevre på rödbetorna i lördags."
"Den var ugnsvarm." sa jag. "Och jag tänkte mer typ en förkylning eller kanske influensan."

Influensan är i stigande enligt Smittskyddsinstitutet. Så här:

 

Jag jobbar på en vårdcentral. Jag sjukskriver folk för influensan. Jag har ett sänkt immunförsvar (för att kroppen inte ska fatta att Kottan är en främmande kropp och stöta ut ungen). Det är banne mig rena turen att jag inte blivit sjuk och behövt vara borta från vårdcentralen sen jag började där i höstas. Masallah och ta i trä: bara sju arbetsdagar kvar nu. Må det inte hända nu. Snälla.

Men hur som: nej, jag tror inte att det är varken listeria eller influensa. Däremot tror jag att jag ska gå och lägga mig mycket snart.

Visst kommer jag att bli lite mindre trött när jag slutar jobba? Och visst kommer jag att hinna sticka en barnvagnsmobil eller två då? Ja? Tänkte väl det. 

Godnatt.

Åka buss hem. Somna på bussen. Studiebesök på förlossningen. Inte somna. Ta en varm dusch. Dö på sängen en stund. Gå över gården och få mat och kakor. Somna på soffan. Gå hem och lägga sig.

Actionspäckad kväll det här. Ser fram emot en ny arbetsdag i morgon...

Begagnat.

Under över alla under: vi har köpt barnvagn.Nu står den här i vardagsrummet och vi klämmer på diverse spakar och reglage.

På undre bilden ses dagens loppisskörd: i varierande storlekar. Tjusigast är ju helt klart isbjörnsbodyn.

Jag funderar över detta att köpa nytt - att det känns helt onödigt, och att jag tror att det har att göra med att jag skulle kunna. Jag har en bra lön (om man inte funderar över vad man kan få för 5,5 års högskolestudier i vissa andra branscher, och hur mycket ansvar jag egentligen har... men hur som, en bra lön i reda pengar.) Jag skulle kunna köpa ny barnvagn med önskad färg på (helst blå eller grön), jag skulle kunna köpa nya små 180-kronors-bodys som inte redan är tvättade mjuka, som min bebis får vara den första att kräkas ned, jag skulle kunna köpa en märkesspjälsäng.
Men varför? Betala minst fyra gånger så mycket? För de där första användningarna när något är krispnytt? När begagnat duger åt både mig och barnets far?

För att ingen ska tro att man är fattig?

Åh, den avundsvärda säkerhet som ligger i att mina föräldrar gjorde klassresan, att jag själv är medelklassgrundad ner i botten, att jag vet så säkert att jag skulle kunna köpa min unge allt för pengar.  Att jag förnöjt läser DN:s kultursida och att jag vet att arbetsmarknaden ligger öppen för min läkarexamen.  Att det inte gör något att barnvagnen är 4 år gammal.

Svirar.

På gask!

Kul.

Blir lite uttråkad av mig själv av att blogga så här mycket. Är visst inte en så intressant person. Nähä.

Gullegull.

Jag har inget som helst vettigt på hjärtat, så här: en mycket söt djurbild.

'

Via Cuteoverload. Det finns mer gullerier på länken, som kan rekommenderas. 

10

arbetsdagar kvar.

(Men vem räknar ner?)

En omonterad spjälsäng i sovrummet och en vagn på gång via Blocket.

Varv på varv på den lila filten.

Ännu en planerad kofta, Baby sophisticate

Sängen sängen!

På nummer sju

Av femtiosex repetitioner av mönstret. Ha inte bråttom, Kott, så får du en filt.

"Vet ni att det är en flicka?" fick jag höra idag, men jag tror att en nyfödd bebis kan hantera andra färger än marinblått. Även om den har både y-kromosom och penis.

Hamburgare

Som vegetarian är det onekligen lite lustigt: den stora upprördheten över att äta hästkött!
Ja? vill jag säga. Ko går ju bra? Gris, struts, kyckling, ripa, rådjur?

Men det är klart, man ska inte bli lurad.

Tycker att DN:s matskribent Jens Linder skriver klokt om det hela här: "Vi borde äta häst - och veta om det"

Respekterar över huvud taget köttätare som äter även de oglamourösa delarna av djuret lite mer än de genomsnittliga karnivorerna. Djur kommer inte som filéer. 

Orka.

Egentligen orkar jag allt som vanligt, nästan. Jag cyklar långsammare, men jag cyklar till Boländerna eller Stenhagen eller vad som, och då har jag till och med mitt busskort. Jag simmar fortfarande om en del folk i simhallen, och håller mig kvar i den lite snabbare banan. I fredags kväll var jag ute och välte en alkoholfri tequila sunrise över hela bordet (den här klumpigheten?), igår kväll satt jag i en soffa och åt jitterbuggare och hemgjord chokladmousse och pratade karamellkokning.

Jag orkar om jag vill, men det är mer jag inte vill än vanligt. Eller snarare: det är tydligare för mig när jag inte vill. Där jag annars brukar tänka att jo men kanske, det kan bli kul, man ska ju ställa upp, det blir bra när jag väl kommer iväg, där känner jag nu "fast varför?" istället. Och svaret på frågan blir ganska ofta "jag måste inte".

Jag är inte en kokong i soffan hela tiden, men jag är bättre på att gå hem i tid, när jag börjar känna att jag är för trött för att ha roligt. Jag tackar nej till skridskoåkning (som jag inte tror funkar med foglossningen?), jag tänker att det kommer nog med folk till körens provrep hur som (och det gör det förstås), jag måste inte följa med på allt där jag tror att människor kan ha roligt utan mig.

Det känns skönt. Det är inte så att jag kollapsar till en passiv olycklig person utan intressen, som jag varit rädd för när jag tackat ja för säkerhets skull. Jag är bara bättre på att avgöra vad jag verkligen vill göra.

Den enda nackdelen är att jag har blivit sämre på att tvinga mig att träna (ner i simbassängen med dig!). Och så kanske att jag borde passa på att leva rullan och dansa hela natten och åka skridskor och sitta uppe och spela spel (sjukt tråkigt! sjukt skönt att banga!) medan Kottan fortfarande är inombords. Men vad fasen.

Har ikväll lyckats börja komma in i min ungdomsbok (mycket låg läsfart senaste tiden, fast jag har haft denna förtjusande Katarina Kieri väntandes på mig hela tiden - då är man illa ute) och så har jag lyssnat på Markus Krunegård. Inte illa. Ska nu bara diska (fast varför? - för att det inte är roligare imorgon) och komma i säng i tid.

Har också stickat sådär 8 cm på min bebisfilt (som påbörjades igår, apropå gårdagens inlägg). Kanske till och med kan bli klar till april!

Boa?

Är helt ointresserad av detta fenomen. Eftersom jag ändock är en planeringsmänniska har jag gjort en lista på saker att köpa, och vi har en spjälsäng på gång via Blocket, men det är på vilja, inga instinkter. Här hemma har jag storlekssorterat bebiskläderna och lagt dem i en låda, och det är allt.

Jag stickar små koftor och tossor, vísserligen, men det känns precis som att sticka till min systerdotter eller till någon annans bebis.

Egentligen är jag i vecka 33 och det är tid kvar, och om tre veckor går jag hem från jobbet och har All Tid i Världen att ägna åt spjälsängstäcken, men alla i föräldragruppen hade köpt barnvagn för en månad sedan redan och lite efter känner jag mig.

Det är fortfarande alldeles alldeles galet att det ska bli en bebis. Om allt går väl, masallah, men med allra största sannolikhet.

Herregud. 

Tant säger godnatt

Var trött redan halv tio, men har varit ute och lyssnat på jazz och nu är det ju inte ens fånigt tidigt längre. Men säng, ljuva!

Fethullah Franzén

Vi funderar på ett turkiskt namn till Kottan, som ju trots allt kommer att vara kvartsturk. (Eller åttondelsturk och åttondelsgeorgier enligt Kristoffer, men eftersom inte ens Kristoffer kan ett ord georgiska eller någonsin varit i Georgien så tycker jag att man kan avrunda till turk).

Ovanstående namn är inte med på listan, kan man säga. Det är ett, visserligen ovanligt, men likväl existerande turkiskt/arabiskt pojknamn, men det vore ju ren mobbing på svenska.

Gnöl.

Tänkte ägna dagens inlägg åt att klaga på bilister som inte använder blinkers, bara för att det inte är någon annan bil i närheten. Som inte förstår att det är lättare även för cyklister och fotgängare om vi vet om ni tänker svänga eller ej.

Fast det var väl egentligen det jag tänkt säga, bara.

Är omotiverat sur på småsaker just nu, fast jag egentligen haft en ganska bra dag. Är också sur på att det har snöat igen, och så jävla mycket på en gång, så att cykelbanorna är typ ofarbara, och att jag ska ut till Ulleråker imorgon. Är sur för att jag borde tvätta håret igen imorgon, och att jag då inte får riktigt så mycket sovmorgon som jag skulle haft annars. Är sur för att garnet till min kofta är på uppehällningen, så att det kanske blir korta töntiga ärmar på den.

Ja herregud. Sura jävla jag. Ska stoppa mig i sängen och hålla en tumme för att vakna på rätt sida om mig själv imorgon.

Sömn löser allt, ja?

Femton

Arbetsdagar kvar på vårdcentralen. Februari ut men lite inläsning och en seminariedag. Femton gånger till med 07.15-bussen.

Hoppas Kotten inte kommer allt för tidigt, utan förstår att ge sin mor lite semester. Inför det där andra livet.

Just nu.

Stickar 5-timmarskofta i grön bomull, blir sparkad i höger flank, har precis ätit en Mozartkula. Dagen har så att säga lyft sig från i morse då jag missade bussen pga bortstädat busskort. 

Sömn

gör ändå den kommande arbetsveckan lite bättre.

Sömn, och att jag inte hann äta semla i helgen: semla i veckan! (hallonpaj, kladdkaka, äppelmuffins och citronmarängtårta gills inte, eller hur?

Moder jord

Hälsar från 30-årskalaset!

Om jag inte somnat än är det fortfarande igår

Och det var en fin dag.