Påsk i år:

Påskmust. Chokladägg. Bebis i påskharemössa. Små solpromenader.

Utmärkt högtid för nyfödd bebis, det här!

Premiär

Inte så kaxig mamma på första barnvagnsturen. Är hon varm? Kall? Tänk om hon gråter?

Man känner sig som Bambi på hal is. Men solen sken och alla inblandade överlevde utan men.

Välkommen hem.

Sent omsider kom vi hem igår kväll (amma, trösta, amma, byta blöja, byta nedkräkt body), och möttes av detta.

Ens vänner alltså. Fint folk. <3

27 februari 2013

Idag kom Kottan.

Hon är väldigt söt.

Och jag var visst en naturbegåvning på att föda barn, till råga på allt.

Prata väder.

Idag kändes det som vår. Plusgrader till och med i skuggan. Yllemössan kliade.

Snart så!

Inget på hjärtat

Men det här är väldigt rart. Och roligt.

Söndagsblogg

Glömde igår, trots att jag satt halva dagen vid datorn. Nåja.

Andra halvan: rensat hatthyllan, lagat söndagsmiddag, inflyttningsfikat.

Tippar bebis runt 6:e april. Vilket vore bra, då hinner bärsjalen komma...

Piff

Man får piffa frisyren, när man ryms i cirka tre olika kläder.

(Samt sötvattenspärlorna!)

Latmansdag.

Idag har jag simmat, gjort müsli, gjort lasagne, hämtat ut paket, storhandlat och sett en fånig men lagom film (Easy A, highschoolrulle om rykten).

Långsam dag. Ingen fart trots sovmorgon och sol. Kan inte låta bli att undra hur jag överhuvudtaget ska överleva. Sen.

(Min skräckbild av bebislivet: ingen sömn, ingen egen tid, ingen vila, inget inget. Jaja, jag jobbar med att förvänta mig det värsta och sedan se att det inte blev så illa. Var och en salig på sin fason.)

(Folk får flera barn. Med vett och vilja. Riktigt så jävligt kan det inte vara, alltså. Så det så.)

Innan den här babyn blir gammal nog att skämmas för hemstickat

Kommer den att få ligga under en lila filt (Pine forest baby blanket), prova en röd hätta (Estelle) samt ha supersöta Totoro-vantar (som nog är för stora, men vad fanken...)

Städa garderober eller sticka babysaker? Svåra val...

Denna kvinna:

doktor Cecilias barnläkarblogg, idag med inlägg om vaccinationer.

Jag är fylld av beundran. Att hon orkar ta debatten, att hon orkar argumentera sakligt och sansat med folk som säger att deras magkänsla är att MPR-vaccinet ger autism och förresten så vaccinerar ju nästan alla andra så det är ingen risk i Sverige ändå.

(Och jävlar vad jag hoppas att Andrew Wakefield, han som bedrev ohederlig forskning om sambandet MPR och autism (som inte finns!) ångrar sig som fan. Alternativt straffas i sitt nästa liv, riktigt grundligt. Dyngbagge är en för bra reinkarnation.)

Ska inte bli barnläkare. Gillar inte barn så där överdrivet värst, och föräldrar, herregud, fy fan. Sjukt jobbig grupp.

(Bäst att passa på att säga det nu, inte sant?)

Korttidsminne

(Jag tar igen med extra mycket magbilder så här på sluttampen.)

Men lika overkligt som det kändes med tanken på en sån här kula när jag inte var på smällen, lika overkligt känns det att ha en vanlig platt mage igen. Eller vad fanken, bara så platt att man kan ligga på mage utan att det känns besvärligt. Det kommer ju att hända. Ganska snart, till och med...

On a boat.

Det snöar. Jag behöver inte gå utanför dörren, så det har jag inte gjort så här långt. Har planer på att åtminstone gå och köpa nya påskliljor.

Hamnade i ett stadigt runtklickande på Facebook (suck) och ramlade över den här bilden. Jag och min karl på en båt i Bodrum.

Vi  har inte planerat någon Bodrumresa i år. Förr eller senare ska förstås Kottet till Turkiet, men innan man vet hur det känns, och innan man sett om allt gått bra, och innan man kommit in i nya vanor, så känns det onödigt. Har jag tänkt.

Just nu däremot, är tanken på solglasögon och medelhavsblått och färska fikon väldigt lockande...

Filt

Vardagsrummet luktar våt ull. Jag har stickat klart den lila filten, och den  ligger utbredd på en handduk på golvet och torkar. Det fattas en trådfästning eller två, men det är också allt. Jag är mycket nöjd. Jag ska ta bilder till Ravelry, så då ska jag skryta här också.

Skryt 2: har simmat 1 km idag på lite drygt 30 minuter. Är egentligen bara kanske 5 minuter långsammare nu än som integravid. Tänker inte se det som att jag är långsam som ickegravid, utan som en liten ryggdunk i vecka 38 (39 imorgon).

För övrigt har jag läst ut "I Wienerwald står träden kvar" (som inte varit ett lika långdraget projekt som den lila filten, men nästan) idag. Det finns väldigt mycket i den svenska historien som man inte kan vara särskilt stolt över, oavsett hur neutrala vi var under andra världskriget. Det finns också mycket som går igen i hur det talas om invandrare nu och i hur man pratade om judar på 30-talet.
Det är en bok att rekommendera, även om det tog mig två veckor att läsa den. (Jag tror inte att den förlorade så mycket på "lite i taget").

Det går lite för bra

att vara ledig.

I morgon ska jag på amningskurs, registrera Kristoffer som far till barnet samt gå och simma. Det känns närmast stressigt.

Sovmorgnar och långsam tid i vårsolen som blir allt varmare.

Det vore bra med lite karaktärsdanande tristess, så att jag längtar lite bebis istället för att tänka "föda barn? i flera timmar? när man inte får sova ordentligt? och så gör det ont? nejmen vi kan väl åtminstone vänta till beräknat datum, kanske lite längre?"

Foglossningen kämpar på med motivationen, det gör den, men det verkar inte riktigt räcka hela vägen...

Panir

Idag: städat, druckit te i solen, mött upp Lisa, druckit te på café, ätit panir i olika former. Är nu tröttast i stan, skyller helt på magen. Skyll!

På bild: ost.

Orangeriet

Ja, man måste ju passa på när man är ledig dagtid. Idag passade jag på att ta med en lite bättre kamera än iphonen också. Och så satt jag där soffan på bilden och skrev i den lilla anteckningsboken och hade tid.

Pomeranserna är de finaste citrusfrukterna nu. I stora krukor i frigidariet (frigidarium, är det inte ett alldeles fantastiskt ord?


Vill mest klaga på svanskotan (fan då!) och så på det här mystiska onda under vänster arcus, nej, vänster revbensbåge. (Outgrundligt: det sparkas ju åt höger, men där känns det okej.) Är dock uttråkad på det själv till och med, så istället bilder.

Jättekrukor!

14 mars 2013

Idag har jag, till slut och under över alla under, sytt klart babynestet. Inklusive lite svordomar. Och jag som tänkte att det var en lite onödig pryl men verkade lätt att sy. Just det... Men det är klart innan det finns någon baby att lägga i det. Det räcker så.

Var för övrigt hos barnmorskan och allt är i sin ordning: hjärtljud och SF-mått och fosterläge. Hb på 112, men ska äta järntabletterna lite bättre (eller bara alls....) ändå. Har fått tid för vecka 39 och vecka 41, och fått reda på att i det här landstinget sätts man igång i vecka 42+0, så 16 april, om inte förr. Dit är det fortfarande en hel månad, men det känns rätt okej ändå.

Just nu känns det faktiskt hemskt  skönt att ha gått hem. Även om jag kunde jobbat, både förra veckan och den här, så är det skönt att inte. Och jag hinner jobba innan pensionen. Massor.

Tränar mig istället i att inte ha ångest över den nya förminskade inkomsten. Vi har ganska små fasta utgifter, så jag har tänkt spara en del föräldradagar, men då blir det ju ett rätt stort hopp. Å andra sidan har jag lagt undan pengar varje månad sedan examen, i princip, så det finns en buffert, och nu är ett utmärkt tillfälle att använda lite av dem.

Annars, kära dagbok, tänkte jag rapportera att det var en mycket fin stund efter barnmorskebesöket, när vi satt vid Fyrisån och åt mörk choklad med mint och drack termoste, och solen var i ansiktet även om det var kallt utan vantar.

Och att min svanskota dödar mig en smula: ramlade för en vecka sedan på en isfläck och slog i, hårt!, och det har inte gått över riktigt, och idag råkade jag välta bakåt (känner mig sannerligen som en valross i detta välsignade tillstånd) när jag försökte yoga och slog i den stackarn igen. Snälla coccyx, läk dig, särskilt innan förlossningen, kan vi inte säga så?

I väntans tider

Har vissa av oss det ganska bra. Hänger i tropiska växthuset i kortärmat och läser, till exempel. Eller simmar runt i ett jättestort randigt klot...

Midja.

Just nu är jag avundsjuk på alla som har en sådan. Vill mest gå runt i en vippig liten klänning; typ den på bilden, från Lindex, fast hellre med annat mönster, men om jag nu bara hade en midja skulle jag inte klaga.

Jag har ju världens bästa anledning att se ut som Muminmamman, så det är ju inte synd om mig så. Men man kan väl få sukta lite?

Mmm. Midja....

Merhaba, bebeyim.

Jag läser om tvåspråkighet (roligt att jag ser mig som en ohyggligt lat och kulturellt inaktiv person men ändå knallar till biblioteket och okynneslånar två böcker om flerspråkighet, och sedan går hem och kastar mig på soffan med dem, sådär som jag brukade kasta mig över nya läroböcker när jag gick i skolan....)

Tanken är att jag pratar svenska med Kottet, och att Kristoffer pratar turkiska. Inbördes pratar vi svenska, det finns liksom inga möjligheter till något annat med min turkiskanivå. (Borde försöka bli bättre och lära mig fler ord än bara mat...) Och så får vi skaffa turkiska barnböcker (=kan köpa dubbelt så mycket barnböcker, insåg jag precis! gött!) och sjunga turkiska barnsånger. Och resor till Turkiet, och Skype dessemellan.

Hoppas det funkar. Häftigt med tvåspråkighet, att ha två parallella begreppsvärldar. 

Hoho!

Ugglor enligt följande mönster (Ravelry, förstås, vad annars?) Ett mycket smidigt mönster: man stickar en liten rätstickad ruta till botten, plockar upp maskor runt kanterna, stickar rundstickning, maskar av och syr ihop. Och så lite filt på det.

Håller också på att sticka om kullen på min/Kristoffers Who?-mössa (ja, Ravelry) så den ska värma öronen ordentligt. Uggeltema!

Beasts of the southern wild

är en bra film.

Är inte den bästa filmen att sticka små fågelvingar till, så att man ideligt behöver kika i mönstret. Det är lätt att bli ännu lite mer förvirrad då.

Men annars var den fin. Fantastisk huvudrollsinnehavare. Bra musik.

Och jag ska inte vara så negativ till att titta på film jämnt. Det kan vara bra. Och det behöver inte vara Så Lättsmält Som Möjligt, jämt.

Mage

Vecka 36+4, och den ser ju faktiskt löjligt stor ut på bild. Det förklarar att det känns så pass tungt, i alla fall. Foglossning och ont i svanskotan. Upp till fem veckor kvar...
(Så alla glada kommentarer om fin mage är mycket välkomna, hum hum. )

Fogen:

Ge inte upp! Låt mig fortsätta cykla! Snälla!

Dag som denna:

- Mycket skönt att vara ledig och sätta sig i solen i Botaniska trädgården en stund, med ungdomsbok och stickning.
- Har sorterat i köksskåpen, och om man omflyttar lite kommer de fina loppisfynden vara nära till hands, och dessutom kommer det finnas plats för lite fler fina loppisfynd.
- Lagade god lunch (och gjorde matlådor)
- Har gjort små loppisfynd (dock ej glas/porslin): pocketböcker, knappar, en liten sysax.
- Har, och det här vill jag ha guldstjärnor för, cyklat till IKEA, valt en sängjävel, köpt denna samt ett antal saker till ungen (tvättlappar, påslakan, mobil och annat spännande), cyklat hem. Efter 3½ år tillsammans på 105 cm kommer Kristoffer och jag alltså ligga och vinka till varandra på 160 friska cm. (Eller ligga som en klump i mitten av dessa centimeter...)
- Ramlade på väg ut i solen och slog i svanskotan (men bröt inga handleder och det är jag faktiskt tacksam för, måttligt rolig tanke att inleda sin föräldrakarriär med underarmsgips). Vaggade således runt mellan sängarna på IKEA som en höggravid anka. Tycker ganska synd om mig, men tyckte ännu mer synd om mig på vägen hem från IKEA.

Sammanräknat ger jag ändå dagen ett gott betyg. Nu mot sista natten i gamla sängen!

Städar skafferiet

Och hittar godisförrådet. Herregud. Och då är ett gäng hårda karameller och den nästan uppätna pistagechokladen ändå ej i bild.

/ de här femton kilona är bara graviditet...

Grönsåpa.

Denna gravida förkylda kvinna har idag städat ur ugnen med grönsåpa, och skrubbat bort fläckar på ugnsglaset som verkade permanenta vid första anblicken. Samt sorterat badrumsskåpet och slängt femtio gamla fönsterkuvert (varför varför varför är kuvert inte papper? varför ska de ha det där satans fönstret och limmet som gör att det blir brännbart? va?) (och så ska jag aldrig mer ge pengar till flera olika välgörenhetsorganisationer parallellt i något försök att sprida mina gracer, för man får så fruktansvärt mycket tiggarbrev sen) och kokat grönsakssoppa och plockat plockat och läst om utgrävningen av Troja.

Och ätit pistagechoklad och chokladglass och målat naglarna knallröda och läst ut en ungdomsbok (Myrstacken av Jenny Valentine - bra och rekommenderad.)

Jag är lite rädd för detta att bara vara hemma och vänta på bebis. Konflikten mellan slöheten (hur många varv kan man göra på internet?) och prestationen (sa jag att ugnsluckan är ren, väldigt ren?). Jag mår inte bra av att göra för lite, men just nu skyller jag stenhårt på den här förkylningen, att jag kommer att öka takten alldeles strax, bara jag slutar snörvla så. Alldeles strax ska jag börja yoga varje dag (men nej, man  måste inte yoga när man inte kan andas genom näsan) och komma iväg och simma och gå på loppis och gå i tropiska växthuset. Alldeles strax.

Men det är ju lite tröttsamt att jag har så svårt för alla mellanlägen, att det antingen är full kareta med kvällskurs och kör och träning och pendling, eller att det är oro för att bli helt förslöad och förslappad och deprimerad och arg. Att jag måste ursäkta mig själv, lista allt nyttigt jag gjort och brasklappa med förkylningen istället för att bara låta det vara ett par dagar med virus och gravidmage och långsamhet.

Grattis bloggen, det här kan jag nog utlova mer av framöver... :P
 

Rolig förkylning det här.

Det svider inte bara runt den stackars rödnäsan, utan även på mina kinder.

Och nej, jag ser det inte som en nyttig övning inför det som komma skall att inte få sova på natten (pga nästäppa).

Gnäll.

Har dock fortfarande en massa ledig tid kvar, och idag har min hjälte till karl inhandlat ett babyskydd, så nu är det egentligen bara skötbord kvar på listan.

Suktar för övrigt efter ett armbandsur, eftersom jag får använda sånt här framgent. Funderar över ett med mustasch, eller kanske ett randigt från Swatch? Vet dock inte riktigt vad jag letar efter, och vad som är bra och sådär, eftersom jag inte haft en klocka på flera år.

Ska kanske gå och gegga in ringblomssalva i halva ansiktet och hoppas på en bättre dag imorgon?

Förstås.

Lite lite ont i halsen nästan hela sista jobbveckan. Nu har det utvecklats till en förkylning, och spritt sig till näsan. Förstås; slappna av och bli sjuk. Men jag har oräkneliga mängder pappersnäsdukar hemma, i alla fall.

Och så behöver jag inte bekymra mig om andra människors sjukdomar. Inte skriva recept på Mollipect (undrar om jag skulle dragit till med ett par flaskor till mig själv, eller vad fan, Cocillana också, innan jag loggade ut från jobbdatorn i torsdags?), eller skriva sjukintyg, eller fråga om avföringens färg, konsistens och frekvens, eller siegla trumhinnor, eller vela över kolesterolvärden, eller vicka på knän, eller fråga om tankar på döden.

Det väger nog upp det, tror jag. 

Kläder:

så sjukt tråkigt just nu.

Växlar mellan svart trikåkjol, svart/grårandig trikåkjol, randig trikåklänning och grå denimklänning. Allt annat är antingen obekvämt eller för kort vid det här laget.

Till detta svart eller mörkblå t-shirt, alternativ svart, vinrött, mörkblått eller möjligen grönt linne.

Koftmässigt har jag mina vanliga och knäpper en knapp eller två. Men det blir ju inte så hemskt festligt ändå. Och färg, det får jag peta in med hjälp av strumpbyxorna. Var glad där när det var plusgrader och jag kunde dra på de lite tunnare (gult! rött!), hoppas på mer av detta.

Sex veckor kvar. (Jag kör med två veckor efter beräknat här, det är lika bra, tänker jag. Om man är en sån som gillar att föreställa sig det värsta så är man, då är det lika bra att ge efter.) Sen tar det väl ett bra tag innan man kryper i pennkjolarna, men det där som gick de första månaderna av havandeskapet borde väl kunna fungera ganska snart, ja?

Men te drack jag.

Och det var gott.

Hälsar någon som trots nästan helt ledig dag inte hunnit blogga.