Sista april

Och nästa år ska min unge ha en heliumballong. I år fick hon nöja sig med inomhuspicknick, jordgubbar, Gunillaklockan och en falnande majbrasa. Hon verkade dock nöjd med det.

Funkar bättre än man skulle kunna tro:

Dansmatta med bebis.

(Säger bara bärsjal. )

Bärsjal:

bästa knepet för att söva ledsen bebis. Hurra för bärsjalen, hurra!

Är dessutom inte gräsänka längre och känner att både kvällens och nattens blöjbyten tillfaller den som inte ammar. Hurra igen!

En månad.

En månad med barn. Det har både gått fort, och samtidigt känns det som en evighet. Jag kan också fortfarande få känslan att någon ska komma och säga "nej men, det där var ett misstag, ni ska inte ha något barn, vi tar tillbaka henne, och förresten hör ni, så där sköter man inte en bebis!".

Men hon är vår och hon växer och tränar på att fixera blicken och verkar må bra. Utom vissa kvällar, då blir hon förtvivlat ledsen. Det är som tur är både för Estrid och oss inte varje kväll, kanske snarare en i veckan, och den senaste tiden har det faktiskt hjälpt att sätta henne i bärsjalen och fortsätta gunga runt fast hon skriker i början. Sen brukar det gå att somna.

På nätterna försöker vi ha henne i sitt näste (jaja, babynest, men det är ett för fånigt ord), men i slutänden somnar nästan alltid både hon och jag när vi ammar, så hon sover mest på sidan om mig. Hon vaknar 3-4 gånger på natten, och oftast är det bara att ge henne mat så äter hon och somnar om. På morgonen smyger vi oss upp och äter frukost, och med lite tur fortsätter hon sova.

Sen det här med de ledsna kvällarna kom är hon inte en lika perfekt nybörjarbebis längre, men oftast är hon ledsen av konkreta orsaker (och oftast är detta hunger). Annars är hon förnöjsam.

Hon får mer och mer små veck, till och med i nacken, och magen är alldeles rund. Ögonen har hunnit bli mörkblå, håret är kvar sen hon föddes men blev lite ljusare när blod och så vidare tvättades bort. Hon har hår på örspetsarna också, på toppen av öronsnäckan, och det är hjärtskärande sött.

Vilket hela bebisen förstås är. Lilla hjärtat. Fortfarande kan vi bli sittande och bara beundra henne. Säga "ser du vad fin hon är?". 

På gården

spelar de kubb och dricker öl. Grillkolen har slocknat.

Här går jag, och ägnar kvällen åt att gunga min bebis i sjalen för att trösta hennes förtvivlade gråt. Kristoffer är på körresa, vilket var mitt förslag.

Ändå längtar jag inte ut; vill jag inte byta.

Tacksam för detta.

Amma offentligt, igen

Magdalena Ribbing, som brukar vara en klok och vettig person, skriver om offentlig amning. Kontentan är "
 Rätten att amma överallt ska givetvis finnas. Men den rättigheten bör hanteras med varsamhet – och med tolerans från alla håll." Man får amma överallt, men man ska visa hänsyn, och gärna gå undan till en lugnare vrå.

Kruxet är bara vad som menas med att "visa hänsyn", och "en lugnare vrå". Det är ju inga exakta begrepp, vilket framgår av kommentarsfältet. Det är en jäkla skillnad om man menar att en kvinna som behöver amma inte kan sitta kvar vid sitt bord på fiket, utan bör uppsöka ett amningsrum eller toaletten; eller om man menar att samma kvinna kan sitta kvar men försöka vara så diskret som möjligt. Det första: vad fan, får man inte vara i det offentliga rummet? Det andra: givetvis, och ärligt talat, hur ofta ser man kvinnor som ammar medvetet indiskret? Själv ser jag väldigt lite ammande mammor över huvudtaget, och nej, jag kan inte minnas att jag någonsin sett någon som viftar med brösten eller trycker upp dem i ansiktet på sin omgivning.

Och kommentarsfältet är fullt av idiotiska idéer:
- amma på bestämda tider (ja, spädbarn är bra på det här med klockan, och de förstår begreppet "vänta på behovstillfredställelse")
- pumpa ut mjölk och ta med en flaska i stället (skitbra, en flaska som behöver hållas ren och värmas och dessutom måste den stackars mamman återigen hamna på toaletten för att när bebisen ätit flaska pumpa ut bröstmjölk i handfatet, så att hon inte får mjölkstockning, allt detta för att ingen ska behöva skymta en bröstvårta GUDSIGFÖRBJUDE)
- gå inte hemifrån den korta tid det handlar om (härligt, 6 MÅNADER då man är hemma och där alla eventulla utflykter måste koordineras med tillgång till amningsrum (ps: finns enligt uppgift ett (1) i Uppsala, Sveriges fjärde största stad: på IKEA; så om min bebis gråter när jag är på stan är det bara att ta den gråtande bebisen på bussen i tjugo minuter och sedan leta rätt på amningsrummet där? låter ju rimligt)).

Och eftersom de där åsikterna florerar, tillsammans med lite mindre galna men ändå begränsande idéer om amningsponchos och filtar (toppen om man trivs med det och det funkar, men en varm sommardag? eller om ens bebis inte alls vill bli övertäckt och bara blir argare av det?), och kommentarer om att det ser äckligt, otrevligt eller löjligt ut att amma - så blir en till synes harmlös kommentar som "man får amma offentligt, om man visar hänsyn" laddad med mer än sitt bokstavliga innehåll. "Hänsyn" laddas med amningsrum och filtar och håll dig hemma.

Det är klart att man ska visa hänsyn. Men det är också klart att det inte är en mänsklig rättighet att aldrig behöva råka se någon som ammar. Och den här känslan av att det finns folk som vill begränsa nyförlösta, en grupp som redan har rejält förhöjd risk för depression, från det offentliga rummet: jävlar vad arg jag blir. Så arg att det spiller över på den som säger "visa hänsyn".  

Bebisförmån

Att få kräkas i maten (2 gånger idag) och komma undan med det.

Tur att man har ett gäng amningsbehåar.

Blåbärssmak.

Jag äter blåbärschoklad, Lindts "Blueberry intense" och minns hur Kristoffer brukade ha med sig en kaka av den nästan jämt i början när vi träffades. Jag fick till slut säga att det är klart att jag blir glad, men riktigt hur mycket choklad som helst är varken bra för min kropp eller din plånbok. Men det var fint, då, och jag blir lite extra glad av chokladen (som dessutom är god).

Chokladen är ett tröstköp efter ett lite småtrist besked idag, angående boende. Det värsta som händer är flytt till större lägenhet men bort från centrum, och det är ju inte så farligt egentligen, men flytta? Det har gått två år sen vi flyttade hit men jag minns väldigt tydligt: jag vill aldrig mer flytta. Alla dessa lådor, allt packande, fy bövlar.
Men å andra sidan, förr eller senare vore det skönt med mer plats. Med plats för leksaker och barngrejer och ja, kanske till och med ett barnrum. Och den här lägenheten kommer ju hur som inte få ett extra rum, och då måste man flytta, och om det blir lite snarare än jag tänkt mig är det inte hela världen. Egentligen.

Och den glada nyheten är att jag har lyckats hålla mig till en ruta choklad. Jag har nypt i post-gravidmagen och deklarerat lite skärpning med maten, eller framförallt godiset. På helgen får man, annars inte, är huvudregeln, och resultatet är i alla fall att det snarare blir en ruta mörk choklad än ett hekto lösgodis. Och idag, idag behövde jag faktiskt lite choklad. Så det så.

Amma här och amma där.

Amningshjälpen gjorde en cover på Gangnam style med refrängen "Du kan amma här" - för offentlig amning. (Numera tillfälligt nedstängd pga förhandlingar kring rättigheter till musiken.)

Folk kommenterar dels med glada tillrop, men också med arga kommentarer av två typer:
1. Jag vill inte se era bröst när jag fikar! Det är äckligt! Sköt det där hemma!
2. Herregud, det är ju inget problem, ingen tycker att det är det, det är ni som är överkänsliga.

Vilket är intressant att läsa tillsammans...

Och deppigt. Alltså vad fan. Vill man hellre ha skrikande, hungriga småbarn när man fikar? Kan man kanske tänka "jaha, där sitter någon som ammar, det vill jag inte titta på, jag tittar bort"? Kan man tänka att helamning rekommenderas i 6 månader, och att man som ammande mamma kan vilja komma utanför dörren, med en radie större än en halvtimme, under den tiden?

Så här långt har jag ammat på caféuteservering, på bibliotek, på kyrkogård och i park. Jag  har tänkt att det blir härligt  nu när det blir varmare, när jag kan mata min bebis utomhus utan att förfrysa bröstvårtorna. Jag ser det inte som något särskilt ställningstagande, och det skulle jag inte vilja göra.

Så skärpning på amningshatet. Titta bort. Utmärkt sak att göra när folk gör saker man personligen inte uppskattar. Kan jag hålla mig från att gå fram till folk som röker och säga att de är dumma i huvudet (en impuls som blivit starkare sen jag blev med spädbarn, för övrigt), så kan man låta bli att titta på bröst. Vad fan, de luktar inte ens.

Förunderligt och märkligt.

Fortfarande svårt att förstå: att jag har ett litet barn, att jag är hennes mamma, att jag ska vara det resten av livet. Stundtals, när hon sover och jag gör något vardagligt (sitter vid datorn, nystar garn, lagar lite lunch) kan jag glömma. Att hon finns nu, att det inte bara är en bluff, att jag var gravid och födde barn och att hon bara är tyst en stund.

Detta är ändå, på något märkligt vis, förenligt med kärlek. Lilla du, lilla hjärtat, mammas raring, allt rinner ur munnen och hjärtat. Men jag tror att det kommer ändras, kanske djupna, i takt med att det känns lite...verkligare? Helgjutnare? Säkrare?

Ska nu kasta ur linserna och krypa ner hos det försiktigt jamande barnet. 

Söndagssysslor:

Ammar barn med ryggen åt vårsolen och vårfloden (en svallande Fyriså). Dricker te på en bänk. Köper blommor till balkongen. Tar en liten familjetupplur.

Imorgon blir det mycket spännande: ska vara på BVC klockan 10.30. Det här med att passa tider, och särskilt på förmiddagen, är inte min och Kottans bästa gren. Men vi ska göra vårt bästa.

Är i alla fall fulladdade från idag!

Hej, nu är det vår.

Och man kan lägga sin bebis i vagnen och gå ut i nästan fyra timmar. (Inklusive picknick och amningspaus). Och blåsipporna har kommit.

Sen kan man äta pannkakskvällsmat hos vänner och rulla hem vagnen och ha haft en alldeles fin dag, och konstatera att det här hade varit en bra dag även pre bebis.

Skönt att tycka om att göra saker som är bebiskompatibla: promenera, fika, hänga.

Fredagsmys

Planen
Jaja, man ammar ju en liten spädgris, men det här borde ju funka: hemgjord pizza, glass och en lättsmält film, kanske Miyazaki? Man kan ju amma framför filmen, och har man tur sover barnet i knäet.

Utfallet
Barnet kör repris på förra fredagen. Kräks och gråter. Pizzan fick stå kvar i ugnsvärmen i trekvart och blev lite trist. Glass kan man ju äta lite snabbt sådär. Film? Nä, inte med den där ljudvolymen...

Barnets snälla pappa har petat in öronpropparna och vaggar henne nu. Jag har smällt i mig fem Toffifee. Hade spränghuvudvärk i början av kvällen men det hjälpte med varm vetekudde (ah). Om barnet snart mår lite bättre tar vi tidig kväll tillsammans.

Jaja, det är flera dagar kvar på helgen och soligt ska det vara också. Lördagsmys nästa...

Smatter mot fönsterrutan.

Det ösregnar, och det är skönt att inte vara tvungen att gå ut men jag har ju ett paket att hämta på Ica Väst, som är en alldeles lagom barnvagnspromenad bort men i det här vädret? Verkligen?

Så just nu låter jag barnet sova i bärsjalen och använder mina fria händer till tangentbordet (och inte till lunchdisken...) och tänker att när hon vaknat, ätit, bytt blöja och ätit igen, då kanske det slutat regna.

Annars läser jag "Happy, happy" om skilsmässor och förstår inte alls att det blev en sån debatt om den då för två år sedan. Det kan vara rätt och bra och befriande med en skilsmässa för de vuxna, och det kan vara det minst dåliga alternativet för eventuella barn. Ja? Jag trodde att det var den allmänna meningen, att det snarare var avvikande att inte acceptera skilsmässa på några som helst villkor.
(Och om man ska tolka boken som att alla skilsmässor är källa till lycka och glädje, då läser man den som fan läser bibeln. Faktiskt.)

(Så här långt går det utmärkt att läsa och amma, mycket bra grej, det uppskattar jag.)

Fick reklam om abbonemang på stadsteatern i eposten idag också. Nä nä. Inte riktigt läge. Och ja, vi måste ut och hämta paket sen, oavsett regnnivå, så man inte blir helt klaustrofobisk...

Onsdag

Kristoffer är och sjunger bas, och jag vet ju inte riktigt när jag kommer tillbaks till kören, eller om. Det finns fler altar än basar, om man säger.

Men det är inte så synd om mig. Bebis på magen, har ätit en bit mörk choklad med citron och ingefära (mycket god!) och två chokladägg från Anthon Berg (mmm, chokladägg), samt har begått jordgubbspremiär, fast de var från Spanien, men äsch, man får. Slösurfar lite, läser lite i "Den bruna maten" som jag lånat på biblioteket.

Läser här och där på nätet om hur man blir mycket jämställdare av att flaskmata, eller inte, och tänker att det handlar väl inte bara om mat att bygga en relation till ett barn, och att det är kort tid det handlar om, som hon behöver amma så här ofta. Vi ska testa med utpumpad mjölk också, tänker jag, men det är väl inte så förtvivlat bråttom med det?

320 gram

Har min unge ökat den här veckan. Hon sköter sitt jobb, växandet, oklanderligt.

Själv har jag lyckats läsa ut "Ge mig arsenik" av Klara Krantz, och den började segt men blev roligare eftersom, och i slutänden blev det en stadig ungdomsroman.

Ta tillvara möjligheten,

Man har en  man i frack, en bebis och en hög hatt. Voila!

(Bildspecial för er som ej är facebookvänner med min karl!)

Våren!

Jag och min hemliga bebis (en ovanligt hög gravidmage...) har promenerat till botaniska och sitter på en bänk och har det bra.

Bebisen avslöjar sig så här på nära håll med sin snusande andning, dock.

Och den här lördagskvällen

Mycket harmonisk. Barnet sover i grodposition på magen, och jag smygstickar lite. Sedan vaknar hon, vi ammar, och jag klickar runt lite på Ravelry. (Tänker sticka den här! I storlek 1 år tror jag... Eller törs man prova 6 månader? Ska sticka klart den lite stora gröna koftan jag håller på med (hoppas garnet räcker) och så ett par yllebyxor att testa tygblöjor med och kanske ett par gulliga bebisstrumpor till... men det kanske kan gå?)

Inget hej än, koliken kan komma ändå förstås, men jag tänker försöka vänta lite med att fundera på vad i helsike man äter som vegetarian om man försöker utesluta både baljväxter och mjölkprodukter. (Quorn?). Den dagen den sorgen....

Och så snöar det

Till råga på allt.

(kanske det som gör Kottan ledsen, hon som föddes i det fina vädret? oroa dig inte mitt barn, det ska bli femton grader nästa vecka.....)

Ikväll

Väldigt ledsen (otröstlig) bebis. Mamma som tänker att här kommer det, straffet, för lätt förlossning, dito amningsstart, fin viktuppgång: KOLIK.

Avvaktar med spänning (skräck) de kommande dagarna.

Klick

Idag har jag efter moget övervägande beställt en bärsele. En Manduca, petrolfärgad. 200 kr billigare via tyska Amazon, ett tips! Jag gillar vår bärsjal men tänker att selen är smidig att ta av och på, att amma i, att bära på ryggen i och att bära större barn i.

Och så ville jag ha en. Och vi har bara handlat vettigt och mycket begagnat till Kottan så här långt. Så då fick jag det. :)

Bild från igår

Första besöket vid slottet och Gunillaklockan.

(från i tisdags alltså, men det tog visst till idag att publicera inlägget)

Invägning:

Bebisen går upp i vikt (270 gram på 8 dagar!) och följer sin kurva, och mamman går ner i vikt (10 kg ner sen sista vägningen som gravid).
Är mycket nöjd med båda delarna.

Också mycket nöjd med promenaden efter BVC. Choklad på en bänk i Botan och solstund vid Gunillaklockan.

Och så fick Kottan både kort och paket idag! Fin dag på alla sätt.

Någon borde berättat.

Hanna (och framförallt hennes kommentatorer) skriver om vad man önskar att någon berättat om graviditet, förlossning och spädbarn. (Kan ej finlänka på mobilen men : http://hannarosell.se/2013/04/vad-onskar-du-att-nagon-berattat/ ).

Och jag tänker vad fan, hur kan någon ha missat det ständiga tipset att fylla frysen med matlådor? Och att det enda som eg är nytt för mig, efter föräldrautbildning amningskurs gravidappar buntvis med böcker läkarutbildning mammabloggat är att akupunktur kan hjälpa mot kolik (intressant!).
Men det att jag gillar att läsa på + har medicinsk utbildning, det är inte det som gör att jag blir provocerad. Det är formuleringen. Att "någon borde berättat", inte "jag önskar att jag hade vetat". Inget eget ansvar, Gud sig förbjude.

(Vår föräldrautbildning, som jag inte tror var unikt bra, nämnde minst 75% om inte mer, av det "någon" borde berättat.)

(Att så många har det så svårt med amningen i flera veckor är däremot sorgligt. Slutbudskapet från min amningskurs var att sår och ont är ok första veckan, sen ska man söka hjälp. Mitt budskap är att Amningshjälpen är bra grejer. Så ni vet. )

Om amning

En helt annan sak om dagen i soffan, med en nöjd bebis med sjukt söta små fingrar och öron och tår -

än om natten, när man vaknar förvirrad, bebisen vill bara suga på sina händer och ta små nätta tag (ont!) och gnäller.

Nätterna funkar, efter inledande förvirring brukar vi få till det, men inte är det mysigt som att sätta sig i soffan efter promenaden.

Är djupt och innerligt tacksam gentemot amningskursen och BB på väg för att allt funkar så bra.

Stordåd

Idag har jag fikat med bebis på uteservering, ammat bland folk och premiärbytt blöja på offentlig toalett. Heja! Sen gick vi hem, ammade en timme och sov middag, helt slut efter denna utmaning.

Små förändringar

Sedan igår är min bebis vaken stundtals, fast hon inte är hungrig/arg/i behov av ny blöja. Hon ligger och tittar på världen, gör lite grimaser, jobbar på att fixera blicken. Först blev jag ställd och tänkte "vad sjutton, hon som varit så lätt att felsöka!". Men sedan kom jag på mig själv, och hon är ju inte missnöjd, bara nyfiken.

Så, förutom amma, byta, bära tillkommer nu "flirta med bebis" på listan. Lillungen!

Amningsstilleben

Vårbebis (och tussilagoplockande vänner) for the win.

En vecka

Och det går så över förväntan, det här. Amma, byta, stoppa ner i sjalen. Idag har vi dessutom få hembesök av BVC, gå en promenad och köpa sushi, städat och sytt en skötbädd till Kånkenväskan. Och Estrid är en så förfärligt fin bebis. Den allra finaste, faktiskt.

Hur mycket kan en bebis amma?

Hur mycket som helst. Tur att hon är så söt. Och att man kan läsa under tiden. Och använda telefonen...

Vid datorn

För första gången sedan Estrid. Har tänkt att jag ska skriva ner förlossningsberättelse men inte ens det har blivit. Men både att läsa bloggar, kolla facebook och skriva lite går ju från mobilen.

Allt går i alla fall bra, över förväntan. Vi äter och sover och går ut i solen. Idag var vi nere i Stadsparken, efter att  ha varit på BB:s återbesöksmottagning. Estrid har gått upp 80 gram sedan sin födelse, och det hade varit helt normalt med en liten viktnedgång, så hon är ett riktigt praktbarn. Äter och sover!