fredag 31 maj 2013

Ute och svirar

På releasefest! Och världens snällaste bebis sover i vagnen. 

torsdag 30 maj 2013

Full fart.

Hej,

jag stickar på en kofta i storlek 6 månader som Estrid ska ha i höst när det blir kallare.

Igår gjorde jag ädelostpaj och chokladsnittar, idag pizza och chokladmuffins med hallon. Kalorier man bakat själv är mindre fettbildande än andra kalorier, det visste ni väl?

Jag har planterat de flesta fröerna i landet, idag var det blommorna plus lite fler salladssorter som petades ner.

Med andra ord: min bebis är inne i en glad och harmonisk fas. Tid över! Härligt! Idag har jag till och med dammsugit lägenheten.

Jag skulle också kunna börja flyttpacka, men alltså, vad sjutton. Någon måtta får det vara. Det är bara maj än.

måndag 27 maj 2013

Två månader


Så här stark i nacken var hon i morse, som för att fira själva tvåmånadersdagen.

Tiden går fortfarande både fort och långsamt. I två månader har hon varit här.

Estrid gillar de gamla vanliga bebissakerna, som mat och sömn, och en del lågoddsare typ bärsjal och vagn. Hon gillar också att bada, och så gillar hon när vi spelar kalimba. Vi brukade spela för magen en del mot slutet av graviditeten, kanske är det det.


Leendena blir allt större och kommer allt oftare. Hon kan ligga och skratta för sig själv bra länge. Kristoffer och jag bekände igår att vi båda tycker att hon ler mer mot den andre - så det är nog ganska lika. Hon pratar lite, säger "heu" och "au" och blir glad när man svarar.

Under den här månaden har vi firat sista april, varit på Ikea, åkt buss, haft besök av moster och minsta kusinen, lyssnat på serenader nedanför fönstret, gått på körsittning på vårbalen och gått på disputation (första timmen) och disputationsfest.
På disputationsfesten grät barnet hela vägen till festlokalen, men med lite mat i magen sov hon sedan gott i bärsjalen, hos mig under fördrinken och hos Kristoffer under själva middagen. Jag kände redan när vi båda lyckats vara med och sjunga de första sångerna för Helena, och när jag ätit upp huvudrätten, att kvällen var väl godkänd, men sedan var vi inte ens de första som gick hem, efter att dansmusiken börjat.

Hon sover fortfarande i vår säng och vi har gett upp babynästet; hon och jag somnar i tur och ordning någonstans mitt i amningen och sedan vaknar jag när det är dags för nästa måltid, med amningsbehån på sniskan. Hon äter i snitt kanske 3 gånger per natt, och åtminstone 6 gånger om dagen, men allt funkar bra med amningen, och jag är nöjd med min nattsömn nästan jämt.

Folk kommenterar att det verkar vara en väldigt smidig bebis, och hon är mest nöjd och det går att göra det mesta med henne. Ibland blir hon superledsen, och det känns som väldigt lång tid när det pågår, men det är ju inte ofta. Jag har inget att jämföra med, men ja, det är inte alls så jobbigt som jag trodde/fruktade, än så länge, ta i trä.


Storleksmässigt ligger Estrid mitt på normalkurvorna, och vi har sakta gått över till storlek 56, men en del 50 funkar fortfarande.


Det är läskigt att hon växer så fort, men spännande också, förstås. Lillskrotet.

söndag 26 maj 2013

Mors dag

Idag är det mors dag, och i år är det en dag som handlar om mig. I år är jag Estrids mamma.

Jag tänkte skriva att i år är det en dag som berör mig, men det stämmer inte riktigt. I år som alla år. Det är en dag för att tänka på mamma. Det är också en dag i slutet av maj, och en dag då jag räknar.

I år är det 15 år sedan min mamma dog, i slutet av maj -98. Jag fyller 30 till hösten, och har nu levt lika länge utan henne som med henne. Ändå har det senaste året varit fullt av henne och hennes frånvaro. Det blir förstås så, när man får barn.

Allt som jag skulle berättat för henne. Från tanken, till det positiva testet. Vidare den lilla lilla blödningen och hjärtat som slog på ultraljudet. Att berätta för familjen och sen för vännerna. Magen som växte. Oron för att inte bli en bra förälder. Oron för att jag inte skulle kunna knyta an. Rutinultraljudet. Klädproblemen. Krämporna. Nyfikenheten och rädslan. Förlossningen. Allt detta.

Jag har på ett sätt det så bra man kan ha det utan en mamma: jag har en tio år äldre storasyster med fem barn och massor av erfarenhet. Som minns vår barndom och även saker jag inte minns. Som jag pepprar med frågor; hur tänkte ni med föräldrapenning barnvagn förskola namn dop, hur tänkte du med förlossning amning mammakläder fler barn? Jag är så tacksam för min syster.

Men hon är ju inte min mamma. Jag hade kunnat ha båda.

I veckan skickade vi in papprerna på Estrids namn till Skatteverket. (Vi hade bestämt oss, men ibland tar det lite tid. Men vi var före tre månader, i alla fall!) Vår dotter heter Estrid Inger Idil. Estrid som är hennes eget, Inger efter sin mormor och Idil som är hennes turkiska namn.

Estrid kommer aldrig träffa sin mormor. Å andra sidan har hon en morfar och hans sambo, en farmor, en farfar och hans fru, en moster, en faster, två morbröder, en farbror och fem kusiner. Hon kommer att ha folk som älskar henne och skämmer bort henne och ger henne sammanhang. Hon kommer inte sakna en mormor, inte på det viset.

Men jag gör ju det. Jag saknar. Så mycket.


Idag blev jag firad med finfrukost på balkongen. Estrid tog viss hjälp av sin far i ordnandet av detta. Det var fint. Jag tycker fortfarande att det är alldeles märkligt att jag är hennes mamma. Och jag kommer på mig själv med att hellre prata om föräldraledighet, föräldrapenning och föräldragrupp. Det är svårt att förstå att det där är mitt lilla barn, och ännu svårare att använda m-ordet. Det är laddat för mig på flera sätt.

Men det kommer, det oroar mig inte.

torsdag 23 maj 2013

Trismus

Den här visdomstanden alltså. Eller ja, det här inflammerade tandköttet. Idag har jag mindre ont ner i halsen (hurra!), men får bara upp tänderna en fingerbredd, jämfört med två igår kväll. Det gör ont att tugga. Dagens mat så här långt: fil, en halv ostmacka (gav upp), purjolökssoppa, glass. Ska följa upp med en smoothie.

Imorgon ska vi på den där disputationsfesten, och om man nu utgår från att barnet samarbetar så kommer jag att få äta trerätters. Känns en smula bortkastat i nuläget.

Det är synd om mig, sa jag det?

onsdag 22 maj 2013

Å andra sidan

svämmar ju hjärtat över när man badar ungen och hon går från lite smågnällig till tyst och storögd och helt mjuk i kroppen. Mitt lilla vattendjur. 

tisdag 21 maj 2013

Lite självömk.

Har tappat farten lite.

Helgen var fin: först var min syster och Ruth här, och sen gick vi på körsittning på vårbalen. På söndagen var det lite häng där bebisföräldrarna som gick hem klockan halv tolv var piggare än övriga (som varit ute till soluppgången).

Det var lite skönt att bara vara hemma i lugn och ro med bebisen igår. Och på eftermiddagen var jag på återträff med föräldrautbildningsgruppen, gick lite på stan och åt jordgubbar med Kristoffer (som jag lurade ut på en pluggpaus). En sväng på en filt i gräset, och så en tupplur i soffan, och det var ju egentligen fint.

Men sen, när vi skulle försöka oss på en promenad i sista kvällsljuset, var barnet Väldigt Missnöjt, och det var bara att vända hem.

Idag var lite samma: rätt bra dag, träff med BVC-mammagruppen, tog en liten sväng på stan med bärsjalen (och kände mig som en vinnare när jag åkte rulltrappor och gick i trånga utrymmen), men kvällen...

En timme är en lång tid när barnet bara skriker. En timme är en lång tid när barnafadern är på kvartettrep.

Nu har hon däckat, och jag har fått fotmassage och glass, men ja.

Ont i en visdomstand har jag också. Eller jaja, en inflammation i tandköttet omkring. Det gör ont att gapa stort. Mycket besvärligt.

Funderar också en del på hur man ska fördela rättvist. Kristoffer ammar inte, och om jag ändå är i närheten av barnet kan han förstås gå iväg på saker ibland. På manskör och blandkör och serenadnatt och joggingtur och Kalmarresa. Och sen sitter jag här med det skrikande barnet och önskar mig ledigt från henne. (Större än så är inte min kärlek. Jag tror det är helt normalt.)

Måste ta tag i det där att prova flaska. Om det funkar ska jag gå och simma. Och bada bastu. Vore ljuvligt.

Har idag förresten fått höra att de andra bebisarna äter 0-1 gång per natt. Jag som tappar räkningen, men åtminstone 3-4 gånger per natt... Och jag tyckte att Kottan var ett A-barn som skiljer mellan natt och dag och som regel somnar om på två röda efter nattmatning. Nåja. Hon växer som gräs, i alla fall, lilla matvraket. 

måndag 20 maj 2013

Googla din metastas.

Patienter har farit illa efter att ha läst sin journal på nätet  skriver Läkartidningen idag.

Det var ju inte som att det var svårt att förutse att det skulle bli så. Att den som får besked om att cancern är spridd (och därmed i regel obotlig) via sin dator i stället för i ett mänskligt möte i vården inte mår så bra av det. De här invändningarna har funnits hela tiden, men nej då, Landstinget i Uppsala län ska vara först i Sverige med datoriserad journal, så man körde bara på.

Så jävla dumt. Och onödigt. Och att göra en redan jävlig situation värre för de patienter det handlar om. För sin egen prestige.

Artikeln kommenterar också att införandet lett till att man är försiktigare i sin journalföring, att man inte skriver ut differentialdiagnoser för att inte skrämma patienten i onödan. Man skriver alltså inte ut sina överväganden i sitt arbetsredskap. Det är viktigare att patienten inte blir rädd för det som står i arbetsredskapet när han eller hon läser detta på egen hand, än att vårdpersonalen minns sina överväganden och att det finns beskrivet för nästa person man träffar i vården - så att cancermisstanken inte försvinner på vägen.

(Vad är meningen med journalen? Ett redskap för bästa möjliga vård eller en rättighet för patienten?)


fredag 17 maj 2013

Serenadnatt

Estrid (och jag) har besök av moster och minsta kusinen. Jag förhör min syster fembarnsmamman om alla hennes bästa tips. Vi drar vagnarna i bredd och äter saker (rabarberpaj, lasagne, pannkaksfrukost, pizza med chèvre, melon). Ikväll kom två omgångar män och sjöng utanför fönstret, och Estrid skrek bara till den ena. Vad säger man ; det är inte synd om mig? Nej, inte särskilt. 

onsdag 15 maj 2013

Picknick för bebis.

Barnet är i någon sorts fas där hon vill äta typ en gång i timmen. Gårdagens uteamning på Berthåga kyrkogård, idag på Fågelsångens uteservering och i Slottsbacken. Väljer att se det som att Estrid är rejält positiv till offentlig amning. Hade tänkt städa lite mer idag, imorgon kommer min syster, men nåja. Imorgon kanske. 

tisdag 14 maj 2013

Det här blev ju pretentiöst

Men dagens insikt är att min stora förhoppning för det här barnet inte är att hon ska bli vacker, klok eller ens musikalisk. (Stod i kö bakom en treåring (med förälder) i mataffären igår, och ungen nynnade envist och tondövt på Idas sommarvisa (tillräckligt med ton för att känna igen melodin, men det var också allt), och jag önskade mig öronproppar redan efter två minuter, och då fick jag gå därifrån.)

Min stora önskan är att hon (och helst inte bara i lövsprickningsmaj) ska känna att det är en välsignelse att få leva. 

Inte jämt, förstås. Men som grundton. 

måndag 13 maj 2013

Fyra

nya amningsbhar, och en bulgursallad vid Fyrisån. Därefter en hemväg i lövsprickningsgrönt och solnedgång.

Bra matematik!

söndag 12 maj 2013

En fråga

Disputationsfest med bebis, ja eller nej?

fredag 10 maj 2013

Målbild

Jag och bebisen ligger på en filt på gräsmattan. Jag i solen, hon skuggad i sin hårdlift.

I juli flyttar vi till en trea. Dubbelhyra en månad, och trist att flytta mitt i långa lediga sommaren, men annars är allt bra. Samma hyra men 14 extra kvadratmeter. Badkar. Nästan samma område. Om jag sätter mig upp kan jag se huset.

Bara packa, bära, städa, och sen blir det bra!

torsdag 9 maj 2013

Blickfång

Idag var vi på Ikea. Det välartade barnet åt lunch när Kristoffer stod i matkö, och mellanmål i väntan på bussen hem, och dessemellan sov hon.

Också: första bussturen med barnvagn. Gick fint.

Vi köpte en massa småsaker och det blev löjligt dyrt (men hurra för att ha mer än ett underlakan, när ens bebis sover i dubbelsängen!), och så gjorde vi slag i saken och köpte ett babygym.

Och det gick ju hem hos någon som lärt sig fixera blicken och gillar färg. Och när hon låg där och log åt den gröna brickan anade jag: hur svårt det kommer bli att inte skämma bort henne. Om man har möjligheten att göra sin unge glad med att köpa något  - att ändå låta bli. 

Spädbarn kan man ju inte skämma bort. Men sen. Sen blir det svårt. 

onsdag 8 maj 2013

Muminpyjamasen

Det allra första plagget jag köpte. (Och, visade det sig senaste, det enda jag inte köpte på loppis, ärvde eller fick). Som vi handlade efter ultraljudet. Som länge hängde ensam i min garderob.

Idag hade hon den. Det var supergulligt. Jag tog inget kort, och sen råkade hon kräkas på den, men ändå.

Lilla storlek 56.

tisdag 7 maj 2013

Bildbevis

Om man inte ser min instagram: leende bebis.

Som brände av leenden mot sin pappa, efter att ha gnällt på sin mamma i en lång halvtimme. Men söt är hon. 

måndag 6 maj 2013

Chokladmuffins

Är typ det enda jag gjort idag. Jag undrar om min dotter läser min blogg, för idag var det gråt, tandagnisslan (om hon haft tänder), amning och sjal. Men det går att baka med bebis i sjal.

Imorgon är det föräldragruppsträff här, och just nu gör min stackars det jag inte hann idag: städar. Ska nu försöka smyga från barnet och ge honom ett handtag.

söndag 5 maj 2013

Söndag

Idag har jag legat jämte min karl på en filt och tittat på molnen, medan barnet sov i barnvagnen. Sedan gick vi hem, mannen gick till sin manskör, och barnet hade den goda smaken att fortsätta sova medan jag planterade gurka och gurkört (sent för att förodla, men vad fanken), och smällde i mig varma mackor. Har för övrigt ätit amerikanska pannkakor till frukost, läst ut min bok och ätit lunch på balkongen.

För mig är det så här: jag är förvånansvärt mycket den samma som innan barn, och jag kan göra förvånansvärt mycket samma saker. Jag ammar mer, och det tar lite längre tid att ta sig utanför dörren, och jag har inte varit ifrån min bebis mer än för att slänga soporna eller gå till tvättstugan än. Men det mesta är samma.

Igår lyckades jag till och med fynda en ny vårkavaj (10 kronor!) på Vaksala torg, och så lördagsfikade vi på V-dala.

Det blir väl mer annorlunda sen, när hon blir större och inte bara hänger med. Men ändå. Så här är det nu. Och det är bra. 

fredag 3 maj 2013

Snart börjar hon högstadiet.

Tog på ungen en body i storlek 56 och den passade. Vad hon växer! (Och hon klär i rött, minsann!)

torsdag 2 maj 2013

Hon ler!

Borde ha bild, men ni får tro mig ändå!

onsdag 1 maj 2013

Skillnaden

Mellan kväll med ledsen bebis som somnar i bärsjal, och förnöjd bebis som somnar i famnen - större än man skulle kunna tro.