söndag 30 juni 2013

Utvärdering

Hårklippning: ja, och blev bra. 
Läsning: läste ut "Vad jag älskade" och gillade den. Har också läst om Austens "Övertalning" - ljuvlig. 
Naglarna: kvarstår omålade.
Garn: nej, men har loppisfyndat en toppenbra påse med blandade knappar, en ryssblommig sjal och tre par byxor i storlek 62. Plus en grön liten trasmatta! 

Och Karlshamn är en trevlig stad, väl värd en utflykt (men lukten, usch), och de blekingska jordgubbarna är utmärkta.
 Bonusbebisbild!

torsdag 27 juni 2013

Tre månader

Hurra för Estrid! Tremånadersdagen firar hon hos farmor.


Hon är både roligare och mer krävande nuförtiden. Roligare, eftersom hon är pratig, skrattig och utvecklas motoriskt. Mer krävande som i att hon inte längre förstår sitt eget bästa, utan kan bli för trött för att kunna somna, vilket är ett besvärligt läge.

Sjalen är inte lika hundraprocentig när det kommer till sömnen, och hennes pappa har utvecklad ett sövgung som ser ut att vara hämtat från "Ministry of silly walks".

På nätterna har hon också fått svårare att somna om emellanåt. Högst ovälkommet: jag petar gärna in en bröstvårta i munnen på henne lite halvsovande sådär, men när hon ligger sprallig och glad och sparkar och inte är hungrig...
Men allra oftast somnar hon om, och vaknar två eller tre gånger per natt fortfarande.

Amningen går fortfarande bra; den största skillnaden är att det har börjat kännas ännu mysigare. Det är väl oxytocinet, men jag är så glad över att jag kan amma, att jag har x-kromosomer och bröst och att allt bara fortsätter funka. Jag har kommit på mig själv med att redan känna lite vemod över att vi redan är halvvägs av den rekommenderade helamningsperioden. (Ska det vara på det här viset blir jag en sån där som ammar sin tvååring, men det är ju inte det värsta som kan hända.)

Estrid gillar fortfarande kalimban, och musik i allmänhet har en lugnande effekt. Hon gillar att föra samtal, då kan hon bli så till sig att hon skrattar. Hon har börjat uppskatta att titta på saker mer, till exempel träd och böcker (bra, mycket bra!). Hon tycker om att "sitta" i knäet och ha koll.

Motoriskt jobbar hon på med nacken, och det kan vara en riktig fest att ligga på mage på någons bröstkorg och ha ögonkontakt. Händerna hittar ofta till munnen, och hon har börjat med att suga på saker på ett annat sätt, som inte är hunger.

Det är dubbelt: jag vill stanna tiden, sommar och jasminblom och denna förtjusande unge - å andra sidan är jag nyfiken på allt hon ska lära sig. Lillhjärtat.

onsdag 26 juni 2013

Hos Estrids farmor

Och tågresan gick bra (lyxigt att vara två vuxna! men vagnen var å andra sida ett härke att ha med sig, så det jämnade nästan ut sig).

Jag läser; har ro och tid att läsa när Kristoffer bär på barnet (eller när hon sover) och vi ändå inte kan flyttpacka mera. En bra bit över halva "Vad jag älskade" har jag läst, och jag känner en massa och vill skriva och vill läsa mer och äntligen läsupplevelse! Så härligt.

Vi går promenader och äter mörk choklad och ananas och Kristoffer och hans mamma ordnar med takpannor och vindskenor. Estrid är mest nöjd, fast idag har jag ammat på en bilväg i utkanten av Bräkne-Hoby då akut hunger drabbade barnet.

Jasminen blommar här, men lindarna har bara svullna knoppar. Jag skriver i min anteckningsbok, rad på rad. I morgon fyller min unge tre månader. Mina önskemål för resten av veckan är, utom att läsa ut min bok, att få topparna klippta av Kristoffer och att hinna måla tånaglarna. Och att okynnesköpa lite garn på Linslöjden.

lördag 22 juni 2013

Jaha

Så mycket för det skrivandet här. Eh, men det flyttpackas och rensas och umgås med turkiskt besök, och så var det midsommar och en smörgåstårta och utflykt till Gamla Uppsala, och barnet har fått svårt att somna om dagarna eftersom allt är så spännande, och i förrgår fick hon tremånadersvaccin och livets första feber (och dito Alvedon). 

Så här gullig är hon, med en kamomillblomma i handen åt Mehmet som fyller år idag: 

Ja, och så blir hon tjockare och längre enligt normalkurvan. I torsdags vägde hon 5,95 kg, så nu väger hon säkert 6. Därav vecken!

tisdag 18 juni 2013

Vad vi gör:

Hänger i solen, badar bebisen, kuttrar mot henne när hon ler. 

(Samt, ej i bild, flyttpackar och har ett kaotiskt hem). 



söndag 16 juni 2013

Slocknad i knäet

ligger min bebis, och jag kan skriva med båda händerna.

Igår och i natt var inte hennes bästa stunder, hon var trött och ledsen och sprattlade i sömnen, och jag försökte amma henne minst tre gånger i natt fast hon sov, för hon verkade så orolig. Taskigt med nattsömn för alla inblandade.

Idag har hon sovit ikapp genom brunch och hängmattehäng, så nu kanske vi kan få vara i fas igen.

Planeringshitler (=jag) åkte på Smålandsresa och lämnade planeringen, men den väntade på mig. (Familjens projektledare - vad är personlighet och vad är könsroll?). Så nu ska det bokas tågbiljetter, planeras midsommar, planteras på odlingslotten, packas flyttlådor, köpas bikini till undertecknad och kanske gympaskor. Och adressändras, inte glömma.


Vill skriva mer och tänkvärdare saker, och just nu kan jag inte riktigt skylla på bebisen. Men så länge jag skriver alls så finns det åtminstone en chans att det kommer något bättre, så småningom.

Nu borde jag satsa på sömn tillsammans med bebisen, för en bra och effektiv dag imorgon. Tjipp!

fredag 14 juni 2013

Om en sommarlovsdag.

Vi är ju hemma båda två i sommar, och om jag någonsin skulle få för mig att ångra det (för pengarna? vet inte riktigt varför annars): herregud så värt det.

(Tid före pengar, alltid.)

Idag har vi packat lite flyttlådor och rensat i Pandoras ask (=hallbyrån), men även beundrat vår bebis och gått en liten vända på stan. Det har kommit regnskurar hela dagen men det har fått smattra mot rutan.

Jag vet inte om barnet känner av detta eller om det är ännu en Fas, men hon äter, sover, sprattlar och skrattar mest.

Fint. Och i två månader till.

En pilspets av flinta genom smörklumpen

Jag ägnar en stor del av middagen åt att klaga för Kristoffer över alla dumma saker jag läst på internet under dagen. Till slut landar vi i att jag ska prova att dra ner på att läsa sånt, att jag ska hålla mig till de bra bloggar jag har i min läslista. Och när jag får tråkigt och är på väg till Familjeliv och Gud vet allt, ska jag hejda mig och istället fundera på om jag inte ska lämna lite kommentarer (något jag skulle vilja bli bättre på) på de bloggar jag faktiskt tycker om. 

Senare på kvällen hittar jag det här i ett kommentarsfält på en av favoritbloggarna:

Jag tror att vi människor att skapta för att äta sådant som vi själva har kunnat samla/jaga. Kött, ägg, grönsaker, bär, nötter, mjölk, smör och grädde. Det är vad jag tror.

Och ja, jag älskar bilden av stenåldersmänniskan som jagar smör och samlar grädde.

Men jag behöver ju inte söka upp sånt aktivt. Det är det nya.  Får se hur det går. 

torsdag 13 juni 2013

5 glas vatten senare

kliar det fortfarande i halsen.

Det är inte bebisen som håller mig vaken om nätterna nu: det är hostan.

Och toalettbesöken.

onsdag 12 juni 2013

Sommarlov

firades med en stunds läsning i solen sedan mannen och barnet gått in, en lång dusch och en lyxkanelbulle från Forsa hembageri.

För övrigt har jag fyndad en fantastisk plåtburk för en tjuga på Sirius loppis.

Om bara den här förkylningen kan gå över så vore det fint. Nu hostar jag så att jag skrämmer barnet... mycket obehändigt.  

tisdag 11 juni 2013

Min unge

och jag har varit på turné. Värnamo, Kärda, Åshuvud, Norrköping. Eller: Estrid har varit hos morfar, moster och kusiner, släktgården (inklusive träff med morbror) och Lisa.

Nöjd i Norrköping

Vi åkte tåg ner, och det gick bebismässigt utmärkt minus lite gråt när vi åkte genom Östergötland. Men tåg är ju fantastiskt, det var bara att ställa sig vid utgången i vagnens ände och gunga bebisen och känna att man inte störde någon. Resten av tiden sov, log och åt barnet.
SJ däremot klantade till det med förseningar i flera led, och till slut bad jag min snälla far hämta oss i Alvesta, men det gick ju rätt bra (och nu får jag pengarna tillbaka, inte illa). 

Sedan åkte vi bil i Småland, och upp till Norrköping med min bror. Estrid var mycket behändig, sa till när hon var hungrig men var annars nöjd. 30 mil med matpaus i Mjölby var inga problem. Sen åkte vi tåg från Norrköping, och det var också smidigt. 


Det var roligt att träffa folk, att visa upp min fina bebis, att se henne sitta i sina kusiners knän, att bada första doppet, att promenera i Norrköping, att äta mat som andra människor lagat åt mig.

Att det sedan var mycket skönt att komma hem, sova i egen säng, rulla egen vagn (vi reste med bärsjal, det var mycket grejer ändå med skötryggsäcken, resväska och babyskydd), gå och plocka i sin egen kyl - det är en annan sak.

Jag blir mer och mer förtjust i henne, och hon blir märkbart större så snabbt nu. Pratar och flirtar länge i taget, flera gånger om dagen. Är stark i nacken. Sparkar och fäktar med ben och armar, tränar. Och håller på och växer ur 56 (men det är löjligt stor skillnad inom storlekarna, verkligen). 

Har en massa inlägg i skallen, ska se hur mycket jag kan få ner. Jag har lånat Den onda badankan, Handla rätt för en giftfri barndom och Växa och upptäcka världen på bibblan, till exempel. Och om amning. Och om hur viktigt det är att maten är naturlig och stenåldersdieter etc - men inte när det kommer till mjölkersättning. Och om hur det känns lättare med ett spädbarn än jag trodde, fortfarande.

Vi får väl se. Eller så blir det några extra gulliga bebisbilder istället. Men imorgon skriver Kristoffer sin sista tenta, och sen har vi gemensamt ledigt till mitten av augusti, och då har han lite innestående bebisbärning, så då kanske jag har lite mer datortid med två händer. Tänker jag. 

tisdag 4 juni 2013

I Småland

Är vi och hälsar på familjen. Tågresan gick bra minus försening och anslutningsstrul, men barnet skötte sig. Var ledsen i Östergötland men somnade i sjalen. Sen grät hon på kvällen istället, det var väl allt nytt. Idag var hon lite gladare. Och solen skiner och kusinerna klappar på henne. 

lördag 1 juni 2013

Guzel kizim,

fina lilla tjej, det som händer nu i Istanbul, jag blir bara ledsen. Tårgas mot fredliga demonstranter. Människor som drivs ner för Istiklal caddesi. Pansarvagnar på Taksimtorget. Skadade och döda. Inte ett ord i turkisk media.

Min unge, det där ska ju bli din andra stad, där de talar ditt andra språk, där du ska få känna stolthet över de fantastiska moskéerna och Bosporens vidd, och bli rufsad i ditt ljusa hår av förtjusta tanter.

Detta fantastiska land och det här kommer förstås inte från ingenstans, kurdsituationen, politiska fångar, allt detta, men nu, det briserar.

Å andra sidan: här går 40 000 personer till fots över sundet, för att delta i protesterna. Modiga människor. Nog ska de vinna?