tisdag 29 oktober 2013

Leksakstankar

Svenska barn mellan 3 och 5 år har i snitt mer än 500 leksaker.

Estrid är uppe i drygt 20. Jag tycker att det är mycket för en 7månaders, ändå. Även om jag själv bara köpt babygymmet, och lånat med två skallror från leksakslådan i Åshuvud. Allt annat är presenter. Fina presenter, för den delen, träskallra och liten liten tamburin och ekologisk tuggapa och Brio-clown och mjukisbäver och... ja, ni förstår.

Jag har läst om "Vill ha mer" av Katarina Bjärvall, och hon skriver om att det viktigaste som påverkar hur barnet ser på konsumtion är hur man själv beter sig, och så raljerar hon lite om medelklassen som klär på sina barn endast begagnat och själva köper märkeskläder på NKs rea. Och ungens begagnade ska gärna vara märken som ser nästan nya ut, ändå. Annars pratar hon mycket om hur vi ska slänga ut tv:n och umgås istället.

Vi klär vår unge i nästan uteslutande begagnat. Och ja, vi har köpt en begagnad POP-overall till henne, i någon förhoppning om kvalité. Själv klär jag mig i reakjolar och Åhlens ekologiska baslinnen och en del loppis, ja, kanske en tredjedel? Kristoffer har loppisjeans och kavajer men tshirts från Threadless. Vårt hem är inrett med Ikea, begagnad Ikea och loppis. (Jag har aldrig köpt en möbel ny på något annat ställe än Ikea, slår det mig). Våra köksskåp är fulla av loppis - och Pasabahce, som för övrigt är ett av mina bästa Istanbultips.

Ingen tv i det här hemmet, men det går ju bra att sitta framför varsin dator om kvällarna istället... Är inte riktigt sant men ja, det är den vana jag helst skulle ändra. Men det är lite som med en ätstörning; man måste ju äta. Man måste inte ha internet, förstås, men det är ju onekligen praktiskt med mail och att boka tågresor och att handla på Blocket och lite bloggar kan man ju läsa och Facebook är ett sätt att ha lite koll på gamla bekanta och all information man söker på nätet och att betala räkningar och att låna om biblioteksböckerna och... Sen där någonstans vill jag dra gränsen. Men det går sådär.

Hur som, barn och deras 500 leksaker. Jag är så jäkla nöjd med att Kristoffer och jag kan bestämma Estrids önskelista i år, och så fasar jag för hur det kommer bli sen. Jag tror att insikten att mitt barn inte nödvändigtvis kommer dela mina värderingar har drabbat mig. Och medan jag törs lita ganska mycket på att hon inte ska bli Sverigedemokrat, så vet jag inte med konsumtionen.

Estrids önskelista:
- Träklossar
- Böcker
- Kanske en bultbräda (även om hon bara är 9 månader till jul - lite att växa i)

Min önskelista
- Någon bok (kanske Munro, som jag inte läst)
- Något nystan ohemult dyrt garn/ dito stickor
- Ätbara presenter

Vi får se hur det faller ut. Jag kanske står där med något rosa plastigt och känner att barnet ska väl ha någon julklapp från oss. Men inte som det känns nu.
.

söndag 27 oktober 2013

Sju månader



Dagens bebis! Sitter nästan stadigt. När hon sitter på sängen törs jag lämna henne, på hårdare underlag håller jag mig helst i närheten. Men ändå! Det är senaste veckan som det lossnat.

Dessutom kan hon stå en liten stund på egen hand och hålla sig i badkaret. (Och gnaga på kanten.) Och så går hon allt stadigare, det blir mindre tyngd i ens händer. Jag tittade på en video från 5 månader nyss, och skillnaden! Ska ta lite mer filmklipp, det är kul att ha.
Hon försöker ta saker när hon går/står också, släpper ena handen, och ibland (när hon inte förstår bättre) står hon rätt stadigt ändå.


Mat är kul! En bra måltid innebär dock att sisådär 1/3 hamnar i magen. (Eftersom jag är en kvinna utan skrupler äter jag upp det mesta av resterna. Minskat matsvinn. Och jag kan inte för mitt liv förmå mig att tycka att äppelklyftan är äcklig bara för att min dotter gnagt av halva....)
Det mesta går hem, utom den där plockbara gröten jag försökt göra. (Och ja, den var äcklig.) Skalar jag en satsumas blir Estrid alldeles till sig och sträcker sig och gnyr, det är bra gulligt. (Jag drar av det mesta av skinnet innan hon får klyftorna.)
Och vatten är roligt, att dricka ur mitt glas.


En del av nöjet med mat är samvaron också. När pappa vinkar från andra sidan köksbordet, då är det fest!

Nästa matsteg är kanske att ge henne lite kladdigare saker. Jag bävar. Men kan också konstatera att både gurka och äpple är betydligt mindre kladdigt än majskrok. Plus att gurka ger ifrån sig det allra sötaste gnisslande ljud mot hennes tandkött.

Vilket leder vidare till tänder. Status: 0. Ingen brådska om du frågar mig. Mest dricker hon ju mjölk fortfarande, och jag är övertygad om att det går att fortsätta amma en bebis med tänder också, men ingen brådska, inte.




Vår utflykt den här månaden var Värnamo, där vi träffade familj och levde rullan. Jag fick 30årspresenter och Estrid gungade, gick med gåvagn, blev lite rädd för sina kusiner (annan ljudvolym på barnen än på de här vuxna) och åt majskrokar. Barnet var också ganska nöjd i bilen, ta i trä, men vi provade inga långa sträckor.

Annars har vi varit hemma och det har varit mycket skönt. Träffat lite folk, promenerat, fikat, men mest i maklig takt. Estrid är inte en unge som kräver mycket stimuli, hon är rätt nöjd med att ligga på golvet och tugga på köksmattans fransar. Det är lite spännande med andra barn, men det går inte att påstå att det är något behov än.


Som varje månadssammanfattning skriver jag också: världens enklaste, goaste unge; utom sömnen. Gungas just i skrivande stund i sjalen av sin far. Vi är inne i någon sorts rytm med två tupplurar om dagen, en på förmiddagen och en på eftermiddagen, och lite oftare än jag vill innebär det två promenader om dagen, på minst en timme styck. Ibland somnar hon i sängen, så att hennes lata mamma kan ligga och läsa, och det är skönt.
Nätterna är sig lika: hon sover mest, vaknar och äter kanske varannan timme, somnar om snabbt nästan jämt. Det stör mig inte så mycket (även om jag just idag lekt med tanken på En Hel Natts Sömn och suktat lite). Jag sover gott däremellan. Och de dagar Kristoffer går upp när hon vaknar vid sex-sju, då somnar jag om och det är ljuvligt. 

 Estrids favoritsaker: gå, stå, bli pussad. Och bebisen i spegeln, och att vara upp och ner. Och människor, alla människor, inte ett spår av främlingsrädsla så här långt. 

Estrid gillar inte: att vakna och upptäcka att hon är ensam. När man går ut ur rummet (om hon inte är superglad, för då bryr hon sig inte). 

Just nu är vi i en rätt fin rytm, min unge och jag, och det är ett sånt fantastiskt privilegium att få vara hemma och skrota med henne. Det är det bästa av två världar: jag har nästan inga prestationskrav på mig själv, och ändå har jag varje dag åstadkommit något i och med att jag tagit hand om henne. Under den här föräldraledigheten blir det inga romaner skrivna, eller karriärsprång tagna, eller något sådant. Det är jag och Estrid och vi äter satsumas och läser pekböcker och sjunger "Hon är den gulliga bebisen" och har det så bra så bra. (Nästan jämt.)

lördag 26 oktober 2013

Skärpning, förresten.

Kristoffer är i Västergötland och reciterar ur Predikaren iförd frack. (Ja, på riktigt, en manskörsgrej) (Eller så är jag jävligt lättlurad.)

Jag är alltså ensam med barnet den här helgen, eller ja, till sådär klockan sex imorgon kväll.

Och nu sover hon. Och vad gör jag? Surfar på hippiebloggar som jag retar mig på, på "lägga fyramånadersbebisen i eget sovrum"-bloggar som jag retar mig på, surfar på bärsjalar på blocket (nej, du behöver inte en till, inte bara för att den är billig, inte om du tycker att den är lite ful).

Skärpning med tiden, kvinna. Ja, jag äter godis och satsumas och stickar lite också, det är bra. Mer sånt. Kanske stänga av datorn och yoga lite? Diska? Läsa?

Och apropå läsa. Jag ska sluta låna böcker om föräldraskap. Herregud, jag tillbringar hela tiden med min unge, jag kan väl tänka på annat också? Sluta måla in mig i ett hörn även tankemässigt. Sluta läsa så jävla mycket om amning. Och om bebisliv överhuvudtaget. Har just nu TRETTON, 13, böcker, halva jävla Dofahyllan, hemma. "Att flaskmata", "Lyhört föräldraskap", "I huvudet på din bebis", "Att amma", "Somna utan gråt" et cetera. Vissa lånar jag bara för att grumsa över att det står fel i dem. Hur jävla konstruktivt är det, liksom.

Okej, min boktipslista:
"Att föda" av Gudrun Abascal: mkt bra bok om förlossning
"Amning i vardagen" av Marit Olanders: mkt bra bok om amning
"Baby led weaning" av Gill Rapley: bra och grundligt om BLW
"Somna utan gråt" av Elizabeth Pantley : snälla sömnhjälpmedel.

Och sen räcker det. Man behöver inte läsa mer. Faktiskt. Och när man läst Uppdrag Mamma, Uppdrag Pappa, Uppdrag Familj, Pappologi. En mammas överlevnadsguide och andra böcker som får en att inse att även dumma människor fortplantar sig, så ska man sluta.

STOPP.

Jahapp, välkommen till min hjärna ikväll. Tips om andra saker att läsa på nätet och, ännu hellre, några bra romaner, mottages med allra största tacksamhet.

Kanske dags att jag börjar vika mig en foliehatt också.

Apropå föregående inlägg:

när jag väl hamnar i en blogg eller ett forum där folk tycker som jag, om amning och samsovning och BLW och tygblöjor och hela baletten -

så kommer också vaccinationsmotstånd, skepticism mot alla sorters diagnoser och andra galenskaper.

Ehm, ja.


Jag tror fortfarande på  naturvetenskapen, om ni undrade. Hästarna är hemma. Jag lovar. Och alla mina hippietendenser är så här långt förenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet.


Men vetefan var man hör hemma, säg.

tisdag 22 oktober 2013

Vika av.

Igår träffade jag min mammagrupp från mödravården, och idag min BVC-grupp, och ja.

Man sitter ju i sin egen lilla bubbla, gör man. Jag har inte så många vänner med barn, jag och Kristoffer är nästan först i umgängeskretsen. Jag läser en del på nätet, lite bloggar och forum, men då är det ju folk jag valt att följa. (Ibland, men ganska sällan, är det Familjeliv, men jag intalar mig att det är de mest korkade procenten av den svenska befolkningen som hänger där.)

Men jag hade väl inte riktigt fattat hur annorlunda vissa beslut i vårt föräldraskap är.

Först kommer jag där med bärsjalen (för hon sov ju inte i vagnen och så är man ju så smidig jämförelsevis: trappor, trånga fik, nemas problemas!).
Sen pratas det om hur roligt det är att köpa kläder till barnen. (Jag har köpt två klänningar och ett par strumpor till Estrid i affär. Sen hon föddes.)
Sen pratas det om att det går fint att ha vita kläder till barnen, fläckarna försvinner med Vanish. (Vitt är en värdelös färg till barn? Särskilt nu när de äter?)
Sen pratas det om att sluta nattamma. (Hänvisar här till ett jättefint inlägg av Sagogrynet (superduperbra blogg om amning!).)
Och att amningen nog inte håller till barnet är 9 månader, för hon äter så mycket annat och det blir inte mycket amning av.
Eller att man slutat amma helt och det är så skönt. (Vad hände med långsam matintroduktion, försiktig glutenintroduktion, amning till 1 års ålder? Jag tänkte att det skulle kännas normalt att amma åtminstone första året, att det är om vi fortsätter längre som vi börjar avvika - men det kändes redan lite udda att säga att vi ammar på, fritt, och att det känns toppen.)
Och så pratas det om att spara bebisens kläder, ska man det? Kommer det att vara lika roligt att handla till nästa barn? Och om det är en flicka, kan hon ha den här marinblå tröjan utan tryck då? (Nej, sälj av allt  så kan jag köpa nästan nya kläder men där kemikalierna är urtvättade för 10 kronor styck...Och mitt stackars barn i turkosa byxor, hur ska det gå för henne? Blir hon könsförvirrad?)
Och så pratas det om rädslan att bebisen ska sätta det hemgjorda potatismoset i halsen. (Och min bebis hulkar nästan varje mattillfälle när gurkan kommer för långt bak, men hon reder ju upp det själv och trycker in gurkan långt igen.)
Och så illustreras det hur mycket bebisen gillar appen "Babblarna". (Jag som försöker hålla telefonen borta från Estrid så mycket det går, och helst inte använda den när hon ser.)
Barnets far ska förresten vara hemma två månader på sommaren, för han kan inte vara borta från jobbet. Eller så vill han inte. Eller så har han eget företag. (Och jag skäms lite för att jag ska vara hemma ett år, för då verkar det som att jag också tar lejonparten av föräldraledigheten. Men så här långt har vi varit hemma 2,5 månad tillsammans, och vi tänker nu att Kristoffer är hemma åtminstone ett halvår, upp till ett år, beroende på när vi tror att Estrid är redo för dagis.)

Ja jävlar.

Sen enas vi också om olika saker; att folk som inte köper ekologiska bananer är knepiga - de är ju bara några kronor dyrare, till exempel. Eller att det kommer bli skönt att ha en unge som inte tagit napp när det börjar bli dags för nappsugarna att sluta.

Men ändå. Och då har jag dessutom inte ens nämnt att vi använder tygblöjor. Eller att jag är sugen på babytecken. Eller att jag inte tror att jag vill sluta amma vid 1 år heller.



Hej, jag är en  konstigare mamma än jag trodde.

Eller äsch, jag är en mer avvikande mamma än jag trodde.

Och alla vill vi våra barn så väl och gör det vi tror är det bästa för dem. Och många vägar bär till Rom.

måndag 21 oktober 2013

Gladblogg

Idag har jag och barnet varit ute i solen i drygt tre timmar. Hon har ätit palsternacka och broccoli, och övat på att åla. Jag har köpt getmesost och den är så himla god. Kristoffer har lagat kvällsmat och bakat bröd.

Nu sover de, Kristoffer och Estrid, och här sitter jag, för mig själv en stund. Ska strax krypa ner. Eller nu, förresten.

söndag 20 oktober 2013

Människors dumhet (eller: sådan är kapitalismen).

Jag hittade den här i mataffären, när jag gick förbi barnmatshyllan av nyfikenhet.

100% mosad banan, inget annat, står det stolt på baksidan. Och det är ju fint att den är ekologisk, men vad fan. Vad sägs om att köpa en ekologisk banan, ta med en tesked, och mosa på plats? Just banan är ju väldigt portabel. Och lättmosad.

Plus att skiten kostar 180 kronor kilot. Skojar inte.

Kombinera sen ovanstående med barnkläder för flera hundralappar/plagg (utan att ens vara ekologiskt), en barnvagn med sufflett i årets färg och så "nej men vi har inte råd med att han är föräldraledig".

Argh.

Och argh 2: det finns ingen anledning att klämma i ungen en färdigmosad banan vid 4 månaders ålder. Ingen. Bebisen behöver bara bröstmjölk/ersättning. Det är allt vad dess tarmar är anpassade för. Talet om "smakfönster" mellan 4-6 månader är rent hittepå av barnmatsföretaget Semper. Den rådandende rekommendationen att max ge ungen en kryddmåttsstor "smaksensation" har inget belägg heller, men om man nu ska envisas så är det bra mycket slugare att ta det kryddmåttet från en vanlig (ekologisk!) banan och äta resten själv. Eller så slurpar man upp resten av den mosade bananen ur påsen själv... 

lördag 19 oktober 2013

Bebiskläder (ja, en öppen dörr)

Har just nu lagt bud på väldigt många byxor i storlek 74 på Tradera (lite bodies har vi, men inga byxor). Nästan samtliga återfinns i kategorin "pojk". Eftersom de inte är vita (sjukt opraktiskt?) eller rosa (helst cerise) är de alltså "pojk". Utom ett par gula i kategorin "unisex", och jag vet inte om det är bra eller dåligt att den kategorin finns över huvud taget? Bättre än inget, men egentligen tänker jag att 74 per definition är unisex, typ. Liten bebis, inte Pojke/Flicka.

Och också: varför finns det så satans mycket jeans till bebisar? När man mest ligger nästan jämt, hur skönt kan det vara i ett par jeans? Och när man väl ålar eller kryper, då är det ändå bara hindrande?
(Dessutom, för min del: jag har börjat undvika mina jeanskjolar eftersom de är obekväma(re än de andra) under selen/sjalen. Klart att hon som är i den inte ska behöva ha hårda/skaviga saker.)

Tänker ha den här ungen i grön plysch tills hon börjar fråga efter annat.

onsdag 16 oktober 2013

Saker min dotter har ätit:

• bröd
• hallon
• gurka
• riskaka
• majskrok
• morot
• potatis
• äpple 
• broccoli 
• banan
• linsbiff
• havregrynsgröt 
• satsumas
• smörgåsrån
• pasta 


Älska BLW. Hon är fullt upptagen och nöjd medan Kristoffer och jag äter i lugn och ro. Hon slutar när hon vill, och det är inget lirkande. Och så är hon så söt när hon trycker in broccoli  i hela munnen. 


måndag 14 oktober 2013

Integritet shmintegritet

Ok, detta är min erfarenhet av napptillvänjning med tre bebisar: ni måste vara brutala och hålla emot så att hen inte kan spotta ut utan måste suga. I ca. tre-fyra veckor, sedan är det fixat. (Man kan inte låta barnen välja om dom vill börja med napp eller inte, där går liksom gränsen för hur mycket de små liven ska få styra och ställa.)

Hittade den här kommentaren nyss och fick lite ont i magen. Ja, det är en bebis, och ja, man bestämmer som förälder, men går gränsen verkligen vid att ungen minsann inte ska få bestämma vad den ska ha i sin mun?

(Estrid har inte napp, och vi har inte försökt så ivrigt heller. Men det kan man ju få göra; försöka och försöka igen och lirka lite och så vidare. Det har jag full förståelse för, det är inte det jag vänder mig mot.)

lördag 12 oktober 2013

Idag

Klarblå himmel, varm choklad till frukost, höstfärgerna, loppisfyndad lära-gå-vagn (och lite bebiskläder), raggmunkslunch, hemgjord citronglass, snabbt ryggkläm, promenad och fika med vän, middag, bebisnattning. 

Här ligger jag och ammar, men ljuvligt ändå. 

Åter detta: det mesta som jag tycker om är ändock bebiskompatibelt. 

Och hon är så god och glad och skrattar och sover i sjalen och flirtar med folk och i en fin period. 

(Utom att hon vaknade massor i natt, håjaja, men hon gör sitt bästa, ju. Lilla livet. ) 


Höstbebis (i hemstickade strumpor). 

fredag 11 oktober 2013

Banan



Barnet som med bestämdhet ville ha banan när hon satt i mitt knä på tåget fick en egen idag. Är lite nöjd med  Calippometoden - kladdigt blir det ju ändå, men lite mindre. Och lite hamnar i magen, allt!


torsdag 10 oktober 2013

Dagboksanteckning

Hemma. Hos någon som ligger sked och bär bebis och skrattar åt mina skämt och köper morötter åt mig. Hos någon som köpt nya påslakan och borrat upp en hylla i köket och loppisfyndat fina saker.

Och barnet skrattar, och ålar lite smått nu.

Och idag har jag tvättat och hämtat paket och handlat och betalat ett par räkningar och känt mig effektiv av detta lilla. Bra så.
 

tisdag 8 oktober 2013

Nej men om man skulle spara lite på kvinnosjukvård?

Amningsmottagningen i Lund stängs, och man hänvisar till Malmö. 

"Det är ju inget större avstånd" säger den ansvarige. "Och det är inte så många gånger i livet man behöver en amningsmottagning". 

Gissa könet på den personen. Gissa om hen vet något om hur man kan må som nyförlöst. Gissa om hen kan ha haft mjölkstockning eller blödande bröstvårtor.

Det är fantastiskt att vara kvinna: att få bära, föda och amma barn. Är det därför man inte ska få garanterad plats på förlossningen eller hjälp med amningen? För att man inte ska få hybris eller glädjeslag? 

söndag 6 oktober 2013

Stickblogg!


Fäste nyss trådarna på socka nr 2. Lade upp till första förra fredagen, så 10 dagar. Ja, vad säger man - hade mer sticktid förr. Men annars nöjd! 


Loppisgarn för en femma på stickor 2. Kul med självrandande. 

Har också sytt i knappar på koftan jag stickat på sen juni. Bild kommer när jag provat på E.     

torsdag 3 oktober 2013

På väg till morfar

Bara en timme (och inga byten) kvar. Tågåkarbebisen grät en halvtimme innan Norrköping, men annars går det asbra. Heja oss!


onsdag 2 oktober 2013

Dagens tvätt

- 1 body + 1 blöjbyxa (blöjan läckte)
- 1 handduk + 1 badrumsmatta (olycka vid blöjbytet)
- 1 body + 1 par bebisbyxor + 1 linne +1 behå + 1 bärsjal (bebisen hostade så hon kräktes när jag skulle ta henne i sjalen) 

Och klockan är 12.00. 

Alltså tvättmaskin. Fantastisk uppfinning. 

tisdag 1 oktober 2013

Feber

Idag köpte Kristoffer en termometer. Estrid har sovit dåligt de senaste nätterna, och varit lite snuvig om dagarna. Kristoffer har sagt "hon känns varm" och jag har sagt "äsch då" ett par gånger (men hon har fått två Alvedon också, ändå). Idag har hon varit trött och vi har burit runt henne i bärsjal och sele, och under dagens andra promenad tyckte till och med jag att hon var lite varm. 

38,6. Hej, jag är årets mamma, som dragit runt min febriga unge på promenader och till tvättstugan och allt. Men till mitt försvar vill jag säga att hon är varm mot mig och att hon sovit fint där. 

Termometer  ja: egentligen spelar det ju ingen större roll. Lite varm men glad - skit i det, ingen åtgärd. Varm och besvärad  - paracetamol. Mycket varm och påverkad (snabbandad, dricker/kissar dåligt, dålig kontakt) - sjukvården. Siffran är ju strunt samma. Egentligen. 

Och hon är ju bara varm och trött, ungen. Ska sluta känna mig som Dålig Mamma. Bra att inte vara nojig, ju!