söndag 14 december 2014

Adventskalendern.

Vi har en sån där gammaldags adventskalender i år, med glitter och en ängel på framsidan, och bilder bakom luckorna. Till frukost tänder vi det röda datumljuset, och när det brunnit ner till morgondagens datum (det är ett föredömligt smalt ljus) öppnar vi dagens lucka. Sedan sitter Estrid kvar i knäet och tittar i samtliga öppnade luckor, innan vi hänger upp kalendern på väggen igen.

För säkerhets skull frågor hon "lucka?" emellanåt under dagen, men köper "nej, imorgon öppnar vi nästa!". 

Det är en så mysig liten ritual. Jag tycker inte att julen är just barnens högtid, den är väl allas som vill, men det är fint att få komma in i det långsamma, stillsamma, storögda. Att räven som sover bakom första luckan räcker, att det inte handlar om klappfrossa eller chokladkalender. 

Adventskalendern, de levande ljusen och pepparkakorna är nog Estrids adventsfavoriter så här långt. Jag lägger till knäcken för egen del, den har hon inte fått smaka än. 

söndag 7 december 2014

För minnet, en kortis.

Apropå föregående inlägg: stora lilla barn som hjälper till. Idag lagade vi lasagne ihop. Hon rörde i tomatsåsen, lade ut plattor, bredde ut sås på dem, rev ost, lade på osten. Inte själv förstås, men ändå.

Och sen åt hon som en liten häst, men det är ju hennes favoriträtt.

Å andra sidan: förkyld natt med nästan ickesömn mellan 03.00 och 06.00. Klart obra. Stackars nästäppan.

20 månader

(Sent, och vi får se om 19 månader kommer alls. Men i alla fall.)

Estrid 20 månader:
 Pratar! Många många ord. Ekar en hel del man säger, ibland ordets sista del  (krokodil blir dil), ibland långa ord ("tigerblöja!").  Säger också "katt" och "bok" istället för "maou" och "batta" (saknar det redan). Säger en del treordsmeningar, typ "gå titta ka", "pappa sitta här". 

(Turkiskan går det sämre med. Jag övar mig på att jag inte kan göra så mycket åt det, mer än att pallra på med min egen turkiska så smått, och försöka påminna Kristoffer någon gång.)

Gillar att rita. Blyerts på papper. Runt runt runt. Vi ritar en figur och hon ritar på den. Kan hålla på med detta länge, länge. 
 Sover middag, i nästet och ibland i selen. Gungas annars med väl valda gosedjur i famnen (bulldoggen Otto är nog högst i kurs, men det växlar.) Rätt bra fart på maten. Äter själv när hon vill men äter mer om man erbjuder. Bär, fil  och majs är inte lika solklart som innan.
Den nya favoriten är istället parmesanost. Finsmakarunge. Och oliver och soltorkade tomater - medelhavsgenerna slår igenom?

Apropå vuxensmaker är hon förtjust i kaffe och te också. Kaffebönor har hon gnagt på länge, men nu vill hon gärna ha en klunk kaffe eller te också. Ibland får hon, när det är kallt, och säger "ah!" efteråt.

Tycker mycket om Muminfigurerna (och säger fortfarande "mumin" om muggar ibland). Har fått en egen muminmugg i emalj som hon gillar. Dricker också gärna ur våra teglas, som är lagom för hennes lilla hand. Favoritdrycken är "anous" vilket översätts ananasjuice.

Mörkret och regnet är hon fortfarande lite skeptisk mot (men inte som när vi kom hem från Turkiet och hon bara ville bli buren så fort vi kom utanför dörren...), men en bra sak med den här årstiden är de levande ljusen. Estrid älskar dem. "Tända!" säger hon så fort hon kommer till köksbordet, och skakar på tändsticksasken, Och då gör vi det, det är ju en bra idé med ljus...

En annan passion är pallen. En sån där trapp-pall från Ikea, som hon lätt kan klättra upp på. Den vill hon ha med sig överallt; för att stå med och diska, för att stå och tvätta händerna i badrummet, för att kunna hoppa ännu bättre i soffan (åh, som hon hoppar i soffan), för att kunna hoppa i sängen, för att sitta vid matbordet (fast nu har vi gått tillbaka till tripp-trappstolen igen). Tvättandet är lite småmaniskt, hon slutar egentligen nästan aldrig frivilligt, man får stänga av vattnet och bära bort henne och distrahera hennes besvikelse.

Vill vara med och hjälpa till, förstås. Gillar att diska och att vända pannkakor och att hänga tvätt. Och att torka saker: gå runt med disktrasan i handen och gnugga skåpsluckorna. Hjälper till att dammsuga och moppa.

Är i allmänhet glad av sig, utom när hon sovit dåligt eller man tar henne från vattenkranen. Kramas och pussas mycket. Gillar folk, särskilt de som hon träffat mycket (förstås). Börjar bli bättre på videosamtal och kan vinka och förstår nog lite bättre att det är farfar där på andra sidan.


torsdag 20 november 2014

20 november.

Hej. 

Vill idag rapportera stickframgångar (färdig med koftan till Estrid! påbörjad mössa som nog kan bli julklapp! hurra för utbildningsdag!) och stickmotgång (Estrid vägrade ta på sig koftan. Nåja, när jag sytt på snygga knappar kanske det kan bli ordning på torpet).

Bilder kommer, lovar jag glatt.

Är helt förvirrad inför det faktum att jag ska jobba imorgon, efter ledig onsdag och utbildningstorsdag. Alltså, jobba som i att ha patienter? Va? Mitt grundtillstånd är fortfarande inte arbetslivet, känner jag.

Imorgon kommer Lisa, och vi ska mata henne med spenatcanelloni och någon kladdig kaka, har jag bestämt. Tänkte först gå ut och äta men äsch, orka, det är lättare att umgås hemma medan Estrid springer omkring. Alternativt medan Estrid tvättar händerna: det är hennes nya favoritsyssla. Hon blir smått otröstlig när man stänger av vattenkranen och lyfter bort henne. Jag har närt en liten tvångsmässig en vid min barm?

Nu nattning av de vuxna. I morse sov förresten Estrid till 8.08, och jag som inte ställt någon klocka eftersom jag började 8.30. Blev således tjugo minuter sen. Det var det väl värt. Men imorgon ska jag passa tid, och jobba jobb, och gå hem och umgås med Lisa och ha helg helg helg. Bra plan. 


måndag 17 november 2014

Ett boktips.

Äsch, jag skiter i den där listan, uppenbarligen.

Vill istället meddela att jag har läst "Dödssynden" (och det är en mycket konstig översättning jämfört med "To kill a mockingbird", men för all del, "Att döda en härmfågel" låter inte lika bra som på engelska, det heller). Den var skitbra. Tack till min bokcirkel för att jag asade mig genom de första tjugo sidorna och inte fegade ur. Känner redan att bokcirkeln betalat sig: jag har läst två bra böcker jag nog inte skulle gjort annars.


torsdag 13 november 2014

Punkt 7 till 13.

Listan? Det kom en besvärlig punkt, och då gick det liksom åt helvete. Men vi kör ikapp! Lite raskt så där.

7. Kolla! Så här ser jag ut idag.


Alltså, självporträtt. Utan ursäktande barn eller liknande. Det sköt jag på i flera dagar. Sen har jag inte världens bästa mobilkamera, och det är mörkt hela tiden, och ja, så gick det till med det.

Men idag har jag yogat, med god viljestyrka, och bad Kristoffer ta en bild på mig, så den bjuder jag på. 

8. Ibland blir jag avundsjuk på…

Folk som har en mamma. I min ålder. Som ju inte är lastgammalt.  Som har en mormor till sina ungar. Ja.

9. 5 saker jag borde ta tag i

Inte den här listan längre!  Men:
- Läsa ut bokcirkelboken
- Försöka få ur mig en text till skrivgruppen
- Börja med julklapparna
- Gå iväg med påsen med loppiskläder jag tryckt in under sängen.
- Fortsätta med "Mammamage"... Nyttigt, men tråkigt, och väldigt lätt att skjuta på.

10. Kolla! Här har jag ritat en hund.

Nej, men det orkar jag verkligen inte göra nu. 

11. Månadens färg är givetvis…

I sanningens namn? Grå med inslag av gult, små kvarklängande löv som singlar i vinden.

12. Hepp! Dagens filmtips!

Jag tittar på så galet lite film. Två som jag sett i år: "The wind rises" (Miyazaki, och teckningen var fin, men själva handlingen, nej, inte imponerad), och en som jag inte minns namnet och inte lyckas googla men som hade en korkad twist på slutet. Inget tips, alltså. Skulle gärna se andra Hungerspelsfilmen, det har jag inte gjort. Men tips? Jamen kanske "Min granne Totoro" då, även om jag tänker att alla väl sett den. Om du nu inte gjort det: den är fantastisk. Bildgoogla, och sen är det bara att köra. Ser mkt fram emot att se den med Estrid, så småningom. 

13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.


Utsikten från sommarhuset.

torsdag 6 november 2014

6. Månadens djur är givetvis

Egentligen katt, kanske. Jag tittar på massor av kattvideos med barnet nu. Men det här är ju en helt vansinnigt gullig video som Youtube precis rekommenderade åt mig, och ja, vi säger "wompat" på frågan.


5. Hepp! Dagens boktips!

(gårdagens, nåväl)

Senaste boken jag tyckte mycket om var Americanah, av Chimamanda Ngozi Adichie. Som vi läste i min bokcirkel (!) (som jag inte vågat tala om eftersom vi bara haft ett möte och jag är rädd att det ska skita sig....)


Tjock och spännande och personer att bry sig om och känna med, och en massa tankar kring ras som jag inte tänkt alls på innan. Och om Nigeria, men också USA.

Ska läsa mer av Adichie vid tillfälle.

Läser just nu till bokcirkeln: Dödssynden. Lite på vilja, men det var början av Americanah också, och det är skitbra med något som tvingar en genom de första 40 sidorna, när självdisciplinen inte riktigt räcker. 

tisdag 4 november 2014

Annat att rapportera:

Fröknäcke med ost, en påbörjad liten liten mössa i ull och alpacka, och ett glas färskpressad apelsinjuice.

Vissa har det bra.

Vissa ska också lägga sig snart, eller egentligen för en halvtimme sedan, och fånga upp lite förlorad sömn. Och hoppas att inga blöjor läcker och att inget barn vaknar och klättrar över någons bröstkorg innan tidigast 07.00. Hopp!

4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.


Duckfeet, modellen Sjaelland, färg Bordo. Även denna bild lånad från Instagram (glömde mobilen hemma idag, och när jag kom hem fanns det ju inget ljus kvar.)

Är så pass förtjust i dem att jag överväger att köpa ett par fodrade också. Är det lite galet? Ja? Men de har plats för att vifta på tårna - på bredden. Och så skulle jag kunna ha ett par blå...

måndag 3 november 2014

3. Ibland tänker jag att jag borde

Skriva. Skönlitterärt. Igen.

Men det är fan inte lätt, är det inte.

Har suttit till och från under kvällen och pulat ihop några rader i ett dokument. Jag ser det som att jag har börjat. Jag ser det som ett framsteg. Joggingskrivandet, de första stela stegen. Även om det knakar i hela kroppen.


Funderar över vad småbarnslivet gör: samtidigt som jag inte är särskilt intresserad av livet utanför den här bubblan, är jag inte särskilt sugen på att skriva om den. Det blir antingen så skärt och rosa och puttinuttigt, eller så hårt och barnfientligt och "ärligt", och ingendera är ju sant.


Men det är som att skriva om kärleken i största allmänhet, är det väl. Att inte säkra med att vara bitter, men ändå inte vara sentimental. Och så förbaskat lätt att känna sig klyschig.


Kanske borde ändå. Skulle vilja läsa mer om föräldraskapet själv, skönlitterärt.


Boktips på detta? Något bra exempel på någon som skriver om föräldraskap, litterärt och bra och sant? Mottages med tacksamhet i kommentarsfältet.

(Så att jag ser att det går.)

söndag 2 november 2014

2. 5 saker jag tänkt på idag


  1. "Nej, Estrid, vakna inte än!". Har tänkts vid 3-snåret (hjälpte), vid 5-snåret (Kristoffer bar barnet en stund i sjalen och hon somnade i alla fall om till 8!) och vid hennes tupplur. Samt nu. Hoppas hinna fyra punkter till.
  2. "Den där koftan jag stickar på till barnet blir visst ganska stor. Jaha. Ja det är ju bättre än för liten. Undrar om jag ska sluta sticka nu och lägga upp till något annat. Så att jag kan glömma bort att sticka klart den där koftan, i flera veckor, eller månaden, tills den nästan är för liten? Okej, jag fortsätter..."
  3. Trevligt att ha min bror på besök.
  4. Tycker min bror att jag är slapphänt i min barnuppfostran, en tråkig värd, någon som har det stökigt hemma, att det är onyttigt med scones till frukost (och grädde dessutom), att jag är äcklig som äter upp maten som Estrid inte äter? (Egentligen behöver jag inga andra fiender än mig själv.)
  5. Det var mycket gott med pad thai till lunch, men jävlar vad mätt jag blev, och scones, grädde och pad thai blev nog lite för mycket fett för min stackars mage. Note to self: man måste inte alltid maxa allt. (Men gott var det!)

Nej men en lista! (och en försenad nummer ett).

Den här listan, den såg ju skojig ut. Och en liten fotsula i ändalykten på den här bloggen vore inte fel. Jag börjar, och kastar in gårdagens här nedanför. Men first things first; listan. 

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
2. 5 saker jag tänkt på idag
3. Ibland tänker jag att jag borde…
4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
5. Hepp! Dagens boktips!
6. Månadens djur är givetvis…
7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
8. Ibland blir jag avundsjuk på…
9. 5 saker jag borde ta tag i
10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
11. Månadens färg är givetvis…
12. Hepp! Dagens filmtips!
13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
17. Hepp! Dagens tv-tips!
18. Ibland retar det mig att…
19. Kolla! Det här åt jag idag.
20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
22. Kolla! Här bor jag.
23. Hepp! Dagens måltidstips!
24. Månadens klädesplagg är givetvis…
25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
26. Kolla! Här jobbar jag.
27. Ibland skulle jag vilja…
28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
29. Det var onekligen väldigt roligt när…
30. Kom ihåg

Och utomhus igår? Var det alldeles småjävligt. Grått och regn och kallt och hej november. Men på kvällen var det lite mindre regn, och lite varmare, och mörker är på vissa vis bättre än grått. Så att man ser ljusen brinna på kyrkogården. 


(Dubbelpost från Instagram, men äsch då.)

Estrid älskar levande ljus just nu, vill alltid "tindah!" alla stearinljus, så det var en högtid helt i hennes smak med Alla helgona. Vi tände bara ett litet stearinljus i Domkyrkan, men det fanns ju rikligt med ljus att titta på för henne.

måndag 27 oktober 2014

Åter från Östrom.

Det är mörkt. Jag var i Istanbul, och sen var jag inte i Istanbul. Jag glömde att jag ägnar mina arbetsdagar åt avföring och slem och blod, och olika kombinationer av dessa (och andra) kroppsvätskor. Jag hann glömma det så alldeles, det var skönt - så lite är jag min yrkesroll.

Men återkomsten och vintertiden och det tar tid att vänja till sig igen.

Min unge fyller 19 månader idag och jag ska skriva om det, snart, strax, lite senare. 

Telefonens skärm sprack i Istanbul, så jag har inte så mycket bilder (de från kameran har jag inte här). Men det var sol och varmt ganska mycket, och granatäppelsäsongen hade börjat. 

Folk var så förtjusta i ungen, både hennes farfar och farbror och styvfarmor förstås, men även grannen och servitören på restaurangen och folk på bussen och ja, alla. Skillnaden mellan Sverige och Turkiet på det viset, hur stor som helst. Att i Istanbul blev folk glada; "titta ett barn!" och kastade sig över henne. I Sverige respekterar folk Estrids integritet och egna person mer, men å andra sidan är småbarn kringgärdad med hundrafemtielva djupa suckar här. Man börjar omedelbart att ursäkta sig för att man tänker göra en sån dumhet som att äta ute med barnet, typ.

Estrid blev lite ställd när vi kom hem igen, när folk slutade ge så mycket gensvar, när hennes glada leenden och "hejej!" möttes med ett försiktigt leende och sedan frånvänd blick. Hon vande om sig snabbt, men det var ändå en smula hjärtskärande. 

måndag 6 oktober 2014

18 månader

Barnet pratar, ibland flera ord ihop. Och det kommer nya ord tätt (nästan dagligen, tror jag). Vissa saker är på turkiska, det mesta på svenska. Hon blandar efter vad som är lättast att säga, verkar det som.

"Batta" betyder bok (eller böcker) och det är nog Estrids bästa leksak. Hon kan sitta och läsa för sig själv långa stunder.

Just för tillfället äter hon ingenting, nästan. Vill bara amma. Men så blixtrar hon till och klämmer i sig ett ägg eller en hel satsumas. Hon kan äta med sked också, själv, och det blir bara lite kladdigt. Vägrar helst haklapp.

Vi har hittat en blöja som inte läcker på natten (hurra) och det är en engångsblöja (nå ja). Ungen kissar på pottan ett par gånger per dag, också. Någon enstaka gång har hon sagt till att hon behövt.

Kläder har blivit en stor passion. Estrid vill välja själv, och helst med skojiga tryck. Vi har hittat en bunt tröjor på loppis, och det gör livet lite enklare att både zebran, lejonet, katten och den med alla skogens djur är favoriter - oddsen är bättre för att någon är ren. Men ibland blir det fem minuters missnöjt barn innan vi äntligen har ett par pantalonger på, och då gäller det att gömma alla andra så att det inte blir "annan!" igen.

Hon sover en gång om dagen, och somnar med att vaggas samtidigt som hon håller sina "havhav" (jättestora mjukishundar) i famnen. Alternativt bär jag henne, och någon gång slocknar hon av bara amning - men det är sällan.

Estrid säger "Eja" om faster Ella, och det säger hon så snart vi närmar oss Flogsta, eller om vi pratar om Ella. Hon gillar många, men Ella är favoriten. Fast folk på stan är också bra, då säger Estrid "hejej". Och ett par gånger har hon fått klappa hundar, det är spännande.

Motoriskt övar Estrid på att hoppa, och i trappan går det! Jämfota kan hon inte än (men snart, tror jag). Hon klättrar lätt upp på sin stol (tripptrapp) men har annars blivit lite bekvämare av sig. Vill gärna bli upplyft till ställen, och få en hand för att komma upp i sängen. Hon klättrar inte så mycket på stenar längre, heller.

Men hon gillar att hänga saker och plocka ner dem igen. Går runt med sin Mumindocka och hänger den på alla ställen hon hittar, mest kökslådorna. Galgar gillar hon också att hänga. På vissa sätt är hon en liten ordningsperson, och hon går runt och torkar fläckar och tar fram skurborsten ibland, när det verkar behövas.

En sak som gjort att hon känns mycket större är att vi kan gå på promenader tillsammans nu. Hon pinnar på riktigt snabbt. Ibland vill hon hålla oss i händerna, och ibland vill hon springa själv. "Dit" säger hon, och tar ledningen.

Det säkraste matkortet är saker hon får plocka själv. Blåbär. äpplen, smultron. En liten samlare. Här tänkte jag skriva att det kommer bli trist med hösten, men det här är ett barn som älskar stövlar och pölar fortfarande, så det ska nog gå bra. Och snö, det ska bli roligt att se vad hon säger om det i år!

Hej bloggen.

Det var ju inte igår. Skyller på surfplattan och avsaknaden av tangentbord.


Sitter annars här och stickar kofta åt barnet, äter bulle som Kristoffer bakade i lördags natt (är det kanelbullens dag så är det), dricker apelsinroibos, har det bra.


Ska skriva 18-månadersinlägg, om mitt stora lilla barn som pratar och kramas och skrattar.


(Men inatt kunde hon inte sova, och jag har varit luddig i skallen hela dagen. Får se vad jag kan åstadkomma.)

tisdag 23 september 2014

Sömn sömn sömn sova sova.

Alltså barnet sover ju som en liten kratta nuförtiden. Både på kvällarna, då hon vaknar typ en gång i timmen om inte oftare, och på nätterna, då börjar hon vrida sig vid fyra och vaknar till vid typ sex. Och sen har hon mage att vara trött på dagen.

Nåja. Tänder eller utvecklingsfas eller bara fas i största allmänhet. Det går över. Jag kommer att få sova. Jag kommer att få kvällar då jag inte nattar om barnet gång på gång.

Just nu borde jag dock gå och lägga mig, och inse att ikväll blev det inga stordåd av något slag gjorda. Kristoffer bär just nu halvslumrande barn i sjalen. Min nacke är tre dubbelknutar. Hej tandborste.

måndag 22 september 2014

Allt jag tänkt blogga om men inte kommit mig för.

Är trettioett år och på riktigt glad över min födelsedagsskärbräda. Handgjord, i ask.
Fick andra saker på födelsedagen också.
Men ändå.


Kristoffer är på sin nya kör, Estrid sover i sängen, jag har ätit morötter och satsumas och mörk choklad och varvat internet. Vilket är vackert så, då hamnar jag här till slut.



På jobbet är jag rätt stressad. Hostar fortfarande lite, har flera saker liggande som jag ska göra, sen, någon gång och når aldrig botten av signeringskorgen. Reagerar med att bli långsammare och skjuta upp saker. Men den här veckan är det varken utbildning eller planeringsdag eller fan och hans moster, och jag ska använda min inläsningstid för att komma ikapp mig.



Barnet, soliga lilla ungen, säger numera "kra!" och menar kram, och kastar sig över en. Pussade idag både Kristoffer och mig på magen. Vill byta kläder hela hela hela tiden. ("Annan!", "panta" (= pantalon = byxa på turkiska), "töija!" kan hon säga, men det är inte alltid så lätt att förstå, ändå.) Vill också läsa "bakka" mest hela tiden.



Kommer för sent hem från jobbet utan att ha blivit klar med någonting (ineffektiviteteten! stressen som gör en långsam och dum) och vill samtidigt ta igen en hel dag ifrån Estrid och bara vara med henne, och fälla mig ner i soffan för att spela dumma saker på födelsedagssurfplattan. Klyvnaden i detta. Ammar och kramar och pratar med Kristoffer och smyger mig sedan in på toaletten med telefonen i handen och är borta fyra minuter. Skäms över att inte alltid prioritera Estrid över allt, skäms över när hon sitter för sig själv och läser pekböcker och är nöjd ( vilket väl är typiskt sjåpig förstagångsförälder, i alla fall). Saknar ungen när hon somnat vid kvart i åtta.



Stickar koftärm, och det har gått en månad sedan jag började, men äsch. Försöker att inte blir stressad av allt jag vill sticka, och allt jag vill sticka till Estrid, försöker att inte bli stressad av att jag fick mer garn i födelsedagspresent. Har ändå om någon vecka eller ett par gjort en kofta i vuxenstorlek, det är nog.



Igår var vi på barnloppis, och Kristoffer skulle iväg på sjungning, och i slutänden to jag mig hem med missnöjt barn i selen och kånkade svettig en påse nya kläder åt henne och en tripptrapp-stol som jag balanserade på cykeln. Kände mig samtidigt stark och kompetent och som en ovuxen person som inte ens har bil. Estrid älskar hur som helst den nya stolen och klättrar upp och ned, upp och ned.



Har förfärligt ont i nacken och får underkänt i ergonomi hela tiden på jobbet och hemma också för den delen. Alldeles för mycket dator platta stickning och dålig hållning i patientmötet. Ska någon gång börja yoga igen men det är alltid senare. Hamnar underst i önskelistan, under "pussa barnet på magen" och "ligga ner och kolla Instagram elva gånger", så långt ner att det inte blir. Sen någon gång yogar jag på vardagsrumsgolvet och det är förjävla stelt men skönt och jag tänker "varför gör jag inte det här oftare?".



Ungefär som när jag skriver det här, alltså. Varför inte oftare?



Ska nu (nu nu!) be Kristoffer byta lösenord åt mig på Facebook och sen kolla skiten en gång i veckan. Ett steg på någon väg. Tänker jag.

tisdag 16 september 2014

Förstå och få ihop och försöka.

Lösningen, apropå föregående inlägg, är väl att inte tänka att det är fyra långa år till nästa val. Att man kan påverka samhället även mellan riksdagsvalet. Att det är nu jag ska börja engagera mig i asylpolitiken.

**

Funderar nu på hur man ska få ihop att inte betrakta SD och deras väljare som idioter (det har ju inte varit fruktbart så här långt), när de beter sig så... ja, idiotiskt. Hur ska man diskutera med folk som svarar på alla ens invändningar med "så är det inte" och om man så har massor av fakta bakom är det bara en PK-konspiration? Hur ska man kunna ha ett samtal om man inte köper deras premisser (som inte stämmer). Hur ska man kunna prata med folk som inte förstår skillnaden mellan rätten att ha en åsikt (ja, absolut) och rätten att inte få sin åsikt ifrågasatt (nej, det finns ingen sådan rätt)?


Vi snurrar på detta på olika sätt, Kristoffer och jag. Han läser Jung och jag försöker formulera mig kring "theory of mind" och vad man egentligen kan förvänta sig av sina medmänniskor.





söndag 14 september 2014

14 september.

Alltså det här valresultatet.

Jag vet att lösningen inte är att skrika "Men för helvete, hur kan 13% rösta på ett rasistiskt parti? Vad är det för fel på er?".

Har dock ingen jävla aning om vad lösningen är. Och har lite ont i magen. Och kommer tillbringa morgondagen med att titta på var tionde kollega, patient, person på väg till jobbet och tänk "Et tu?".

Och inte verkar F! komma in i riksdagen heller.

söndag 7 september 2014

Sensommar och förhöst.


På utflykt i septembersolen. Snabba små röda fötter. Vi plockade blåbär, tittade på svampar, andades skog, åt äpplen och drack te. (Det där barnet gillar te, och kaffe för den delen, för mycket för sitt eget bästa).

Flera timmar i solen. Herregud vad det gör mig mild till sinnes. Och mitt barn, det finns inget sötare barn i världen. När hon går på skogsstigen och håller oss båda i händerna.

torsdag 4 september 2014

Till Jimmie Åkesson, om amning.

Idag var jag i Universitetsaulan och såg Gudrun Schyman. Det var roligt, och härligt, och fyllt av bra  information. Hon skulle pratat två timmar, men var tvungen att korta till en, eftersom hon skulle vara med i Aktuellts niosändning, och debattera med Jimmie Åkesson.

Så vi tittade på Aktuellts niosändning, också. Och ja, jag blir så trött av all sorts politikerdebatt, de pratar ju aldrig med varandra, de svarar inte på varandras frågor. Det här var tyvärr inget undantag. Och om man lyssnar rätt så kan man höra att Jimmie Åkesson tycker att asylrätten är beroende av att vi har tillräckligt med pengar för välfärden i Sverie, och det är egentligen ett helt sjukt uttalande, men då måste man lyckas höra detta i ordsvadan de kastar mot varandra.

Hur som. Åkesson och Schyman debatterade föräldraförsäkringen. Och Åkesson vill ta bort pappamånaderna, för att föräldrarna ska få bestämma själva hur de vill lösa sin vardag, och om vi nu skulle dela föräldraförsäkringen rakt av, som Fi vill, hur ska det då gå med amningen? Hur ska man kunna amma sex månader?

Hopp.

Alltså, jag tror inte ett skit på att Jimmie Åkesson egentligen är bekymrad om amningen. Men i alla fall. Föräldraförsäkringen är idag 480 dagar. Detta delat på två är 240 dagar. Vilket är 8 månader, om man nu tar ut 7 dagar i veckan. Alltså inget problem att amma 6 månader, för det första.

För det andra: det ammas ju inte nu, i alla fall. Kvinnor tar ut 83% av föräldradagarna för barn under 2 år (tack för siffra, Schyman). Detta fördelas ju olika, förstås, men de flesta kvinnor är hemma åtminstone de första 9 månaderna, eller för den delen det första året. Vid 9 månader delammas 34,8% av barnen. Det är alltså 65,2% av barnen som inte ammas överhuvudtaget då, trots att nästan alla mammor är hemma. Och angående de ammade barnen så innebär delamning = barnen får både bröstmjölk och något annat. Detta något annat kan vem som helst ge dem. Mamman eller den andre föräldern. Förslagsvis den andre föräldern om mamman börjat jobba.

För det tredje: om man vill fortsätta amma när man börjar jobba är det ingen omöjlighet. Givetvis kan man amma ledig tid, när man är med sitt barn. Är barnet en 8-9 månader tål amningen absolut att man ammar morgnar, kvällar och helger. Dessutom finns det en fin lagstiftning som ger rätt att amma även under en arbetsdag (även om man inte får lön för amningstiden, men ändå). En lösning om man vill fortsätta amma ett barn som inte äter så mycket annat fast man börjat jobba kan alltså vara att den andre föräldern kommer förbi på lunchrasten, som man har rätt att få extra lång, och så får barnet en lunchslurk.

För det fjärde (som hänger ihop med det andra): amningslängden korrelerar inte med mammaledigheten. Däremot korrelerar den med hur jämställt föräldraskapet är. Det ammas mer i jämställda förhållanden. Ett delat uttag av föräldraförsäkringen är bra för jämställdheten i relationen. I förlängningen torde alltså en delad föräldraförsäkring höja amningssiffrorna.

Så om Åkesson är för amning, och inte bara en mossig familjepolitik, så behöver han inte oroa sig för en eventuell individualisering av föräldraförsäkringen. Jag kanske ska maila det här inlägget till honom, så han kan sova gott om natten?


onsdag 3 september 2014

Beslut. Bra grej.

Har nu köpt både större bärsele och turkiska flygbiljetter, och ja men ah. Vad ska jag nu googla hela kvällarna? Ska jag kanske börja läsa böcker eller lyssna på pod eller något annat galenskap?

Alla möjligheter nu, herregud. 

måndag 1 september 2014

En själv och strukturen.

Men alltså.

I samband med att Estrid föddes, eller nej, i samband med att jag blev gravid, tror jag, började jag följa en massa föräldrabloggar. Eller, vem försöker jag lura - mammabloggar. Jag var ganska selektiv ändå, det skulle vara folk som kunde lite grammatik, inte tog hål i sina småbebisars öron och i allmänhet verkade normala och sympatiska. Och många av dem var dessutom intresserade av genus, och suckade över att alla trodde att ungen var en tjej bara för att hen hade röd body, och så vidare.

Nu är Estrid 17 månader, och nu har höstterminen börjat på landets alla förskolor, och mina mammabloggsungar börjar, i stor utsträckning. Och då blir det vips så väldigt tydligt. Dels att många ganska små börjar, att det är vanligast att börja runt 18 månader men att det verkar som att man hellre avrundar uppåt (14-15 månaders som börjar) än väntar (20-21).
(Uppriktig fråga: varför finns det plats på förskolan vid terminsstarterna? Höstterminen ja, de stora  ungarna går vidare till 6-års, men vårterminen? Varför kan barnen inte lika gärna börja i oktober, februari, april?)
Ja, men sen blir det ju också så att när barnen börjar i barnomsorg går det att sammanfatta föräldraledigheten. Och då visar det sig att de här familjerna, de är inget jämställdhetsmässigt undantag, så som jag kanske hoppades när de enades om att det borde finnas färggladare kläder på pojkavdelningen. Det delas inte alls jämnt. Det delas så att hon tar ett typ år och sen tar han resten, och så dagis. Och det spelar ingen roll om han tjänar mest eller om han är student, det är samma mönster i alla fall.

Och ingen kommenterar detta, heller. Ingen kommenterar att oj, i just vår familj råkar vi göra på ett könsstereotypt vis, i vår familj kör vi på pappamånaderna och det räcker, i vår familj upprepar vi mönster. Det är klart att man är en individ också, och man fattar sina egna beslut baserade på sin situation. I vår familj har jag hittills tagit ut alla föräldradagar, så det ser supermossigt ut på pappret. I praktiken har vi dock varit hemma ihop hela förra sommaren, och Kristoffer har varit hemma själv sen april, så än så länge leder jag men det jämnas ut. Jag känner att detta är värt att påpeka, att vi på pappret ser femtiotalsaktiga ut, men att jag trots det, och trots utebliven jämställdhetsbonus, prioriterar att spara på föräldradagarna, så att vi båda kan vara hemma längre.

Jag läser också en del om nära föräldraskap etc, och om folk som vill vara hemma med sina barn och vill ha vårdnadsbidrag, och där är det också så lite reflektion. Barnens förskola, som de börjar i vid 3-4 års ålder, måste ha en bra genuspedagogik, men att mamma är den som är hemma tills dess, det är inget som har med könsrollerna att göra, det är inget man nämner. Att det av olika anledningar passar bäst/fungerar att hon är hemma och inte han, och att man därför gör så, men att man är medveten om att man upprepar hela strukturen i sammanhanget, det är det ingen som vill säga.

Att vara medveten om strukturerna innebär inte att man måste dela knivskarpt millimeterrättvist, det tycker jag inte. Men det innebär att man måste hålla även sina egna val mot ljuset. Och erkänna att de inte är perfekta på alla fronter.



torsdag 28 augusti 2014

17 månader

Min unge. Pratar massor, senaste ordet var "koa" (koala, förstås). Läser böcker själv och gör djurens ljud. Klättrar som en liten bergsget. Går upp för rutschkanor från fel håll (lättast barfota, med ett fast grepp om mina händer). Kramas, pussas, kastar slängkyssar. Älskar att "schykla" och att gå "ute". Står ofta på morgonen med stövlar, cykelhjälm, eller båda, och pekar uppfodrande på dörren.  Älskar allt med regn: regnjackan, stövlarna, paraplyet, vattenpölarna. Gillar vatten generellt, att bada badkar, hjälpa till att diska, spilla över halva sig när hon dricker. (Fast när vi var på äventyrsbad var det för läskigt, i alla fall tills halvtimmen innan vi gick hem, då gick bubbelpoolen an. Och så åkte hon vattenrutschkana med sin far - och var rädd för rutschkanor ett par dagar efteråt.)
Tycker att det är mysigt att sitta jämte oss, på trappsteg eller i soffan. Ammar hela nätterna men kan (tack vare detta?) sova till åtta utan vidare. Har börjat sova en gång om dagen, mitt på dagen, och kan numera vaggas till sömns i famnen och läggas ner. Åtminstone kan Kristoffer det. Och lite förbryllande är det, när det är mitt på dagen och barnet sover och man kan göra precis vad som helst en liten stund.
Estrid är lite blygare för folk igen, men hon är inte svår så länge. Flirtar gärna en stund med folk på stan när man bär henne. Hon har varit på sitt livs första bröllop, och hojtade inte på någon kritisk stund, och höll ut till drygt 21. Och så har hon varit på sitt tredje barndop, sitt eget inräknat.


Vem plockade den gröna tomaten?


Åka morfar. 


Kusin Ruth (och kusin Josef, och moster Anna) kom och hälsade på. 


Bröllopsbarnet och hennes extramoster. 

Det är ju meningen att man ska tycka det, men hon är ju en osedvanligt söt unge. Och glad. Och bra på de flesta sätt, faktiskt. 

Ynk.

Jag är sjuk. Det är så synd om mig så ni anar inte. Tyvärr har jag inte feber, och alltså är jag inte sjuk nog för att vara hemma från jobbet, och alltså måste jag gå dit imorgon igen och skrika sönder min hesa röst för att försöka få pensionärerna att höra vad jag säger.

Så för säkerhets skull har jag suttit i soffan nästan hela kvällen, och fått glass och te och bulle, medan Kristoffer har tvättat, slängt sopor och köpt glass. Efter att han nattat barnet, då.

Barnet som under kvällen ramlade huvudstupa och slog i pannan (tur att man går till BVC så sällan nu att de inte kan börja undra på hennes blåmärken....).

Så ja, det kanske inte är mest synd om mig. Egentligen. Men den här whiskyrösten, den behöver jag inte ha kvar imorgon, faktiskt. 

måndag 25 augusti 2014

Valet och kvalet:












Om man nu ska köpa en lite ohemult dyr, men fin, bärsele - vilken färg? Gul eller blå regnbåge? Båda är ju fina, men vilken är finast?

söndag 24 augusti 2014

Och byxorna är i storlek 74, jag lovar.

Gissa om det var då hon var iförd denna mundering som barnet satte sig i lerpölen, två gånger. 



Nej, förstås. Men det var mysigt med ett bad, ändå. 

fredag 22 augusti 2014

Kräv din rätt.

Ja, gör det. Kräv din rätt i vården. Gå in till den du ska träffa, en läkare till exempel, och kräv att ni går till botten med ditt problem. Börja samtalet med det, så vet hen var du står. Att du inte är en sån som låter sig hunsas med. Berätta om ditt problem. Berätta vad du vill göra för undersökningar och vilka prover du tycker ska tas.

Om läkaren säger att det inte är rimliga prover att ta, eller att den sortens prover inte ens finns, eller att hen vill att du ska prova med en behandling baserat på det du berättar och det som syns vid en undersökning, lyssna inte. Man vet ju hur de är. De vill hålla allt vettigt ifrån dig. De undersökningar du vill ha finns alldeles säkert, och är det du behöver, och det är enbart för att jävlas som läkaren inte vill låta dig göra dem.

Om läkaren envisas, förklara att du vill träffa en specialist. Lyssna inte när läkaren försöker förklara att en specialist, om denne inte avvisar remissen, kommer att föreslå samma åtgärder som den läkare du pratar med. Man vet ju att de inte kan något på vårdcentralen i alla fall, du går bara dit för att du är tvungen. (Säg gärna det till läkaren, så att hen vet.)

Och när du inte får någon remiss till en specialist heller, förklara att du är mycket missnöjd och tacka nej till den behandling och den utredning som erbjuds.


Bonus: om detta (i vissa variationer) upprepas två gånger under en eftermiddag, så kan det hända att läkaren går ut och gråter i fikarummet och måste tröstas av någon snäll sköterska. Och det kan de ju gott ha, läkarna. Man vet hur de är. Vill inte alls hjälpa. Sitter och tjuvhåller på de bra undersökningarna.




(Åh, jag borde bli arg istället för ledsen. Men det är lättare sagt än gjort.)

tisdag 19 augusti 2014

Hänt.

Vi har haft besök av min syster och två av Estrids kusiner, vi har varit på bröllop, vi har varit på dop.

Roligt alltihop. Men det ska trots det, eller nej, just därför, blir rätt härligt imorgon när jag bara är föräldraledig med Estrid.

Med pratbarnet som säger "sitta dä!", "cykla", "beul" och flera andra ord. Där det nu kommer nya ord varje vecka, och ibland varje dag.


Har hamnat i en massa dumsurfande igen, förresten, på resor och sjalar och det ena och det trettifemte. Ska försöka sluta. Komma ihåg att sticka, läsa böcker, yoga, göra bra saker. I alla fall också.

söndag 10 augusti 2014

Söndag.


Idag cyklade vi till Ulva , och där köpte vi jordgubbar. Estrid uppskattade detta, kan man säga. Och att det fanns gräsänder, och att kasta sten i vattnet, och att jaga gräsänder i vattnet tills hon plurrade (lika glad för det, nästan.)

Jordgubbarna åt vi hemma på gräsmattan med rykande åtgång. Lilla vempyren! 

lördag 9 augusti 2014

Kära dagbok,

Idag har jag ätit blåbärsbakelse med Kristoffer i en soffa på Gûntherska utan att oroa mig för att barnet skulle riva inredningen. Hon var nämligen inte med. Barnvakt, alltså. Tål att provas igen.

Och så har vi köpt massor av närodlade bär och grönsaker (och ätit primörlunch), och ätit pannkaksfrukost, och jag har köpt nya underkläder och strumpbyxor, och det här var en så lång dag, på ett bra sätt.

(Och för att barnet som fortfarande sov när jag gick till jobbet i veckan vaknade först vid 04, så att jag låg vaken en sväng där och ammade och höll tummarna för omsomning, och sedan gjorde morgon vid 06.30. Men ändå!)

16 månader

(Sent, men för min skull.)

Den 27 juli var vi i Göteborg, och gick på kusindop. Estrid tittade på sina större kusiner och gillade sången och åmade sig bara lite. Dock inte lika skötsam som dopbarnet, som tittade, log och somnade (i den ordningen).

Jag vet inte om det är all den sociala stimulansen hon fått den här semestern, eller bara ändå, men nu lossnar språket. Nu kommer det nya ord nästan dagligen, och jag börjat tappa räkningen. Exempel är i alla fall "min!" (mycket användbart vid kusinumgänge - men oklart om Estrid fattat betydelsen eller mest ser det som något att säga när hon är arg...), "hoppa", "sitta", "stå", "ka" (som betyder fågel - krax!), "pa" (apa) och "bä" (bär).

Hon klättrar fortfarande mycket, åmar sig  upp på stolar helt på egen hand och står sedan där, stolt som en tupp. Om hon fick önska skulle hon vilja kunna hoppa, som sin kusin Ruth (som är 2 år), men hon får nöja sig med att böja knäna (och att få lite hjälp av pappa att hoppa i sängen ibland - det är fantastiskt roligt).

Folk är lite läskiga ibland, till att börja med - men sen blir det jättekul. Semestern har varit bra sålunda att vi har varit ganska länge på varje ställe och umgåtts tillräckligt länge med släktingarna för att all blyghet ska hunnit nötas bort. Och om hon har tillräcklig distans går det fint att flirta med främlingar på tåg och bussar också.

En av semesterns höjdpunkter var att hon fick ett par stövlar. För ett barn som älskar skor var det härligt att kunna ta på sig skor på egen hand, och att sen kunna stövla runt. Numera är både stövlar och regnjacka gömda, så att hon inte ska få syn på dem och envisas med att vilja ha dem (det är för varmt för att gå runt så!).

Att bada är roligt, hon går ut i vattnet utan att tveka. Att åka båt var sådär, men det var nog mest flytvästens fel. Att åka bil går långsamt bättre, men inga bilsemestrar än.

Det är roligt att vara med. Att stå på en stol och diska (med diskborste som får plaska i vattnet - viktigt), och att stå med och laga mat.

Somnar gör hon fortfarande av att bäras, och ammar gör hon hela nätterna.



fredag 25 juli 2014

Nöjd semesterfirare rapporterar.

Åh, semestern. Sol och sandalbränna på fötterna och långsamma morgnar och amningstupplurar. Estrid som springer till vattnet, som strålar mot sina kusiner, som är glad i både farmor och morfar. Jag läser lite och stickar lite och har klarröda tånaglar. I förrgår satt vi och fikade i ekan när fiskgjusen dök nästan intill och fångade silversprattelfisk i klorna. Idag svävade den över mig under morgondoppet. Estrid gläds dock mer åt grannens kattungar och åt kossorna som betar. Och fortfarande är det en vecka kvar, med hotellnatt och dop och sedan ännu mera tid här.

torsdag 10 juli 2014

Engångs.

Jag vet att ni sitter som på nålar. Svaret är ja, det funkade utmärkt med tygblöjan. Bambublöja + extra frottéinlägg. Kör samma koncept inatt och hoppas att det inte var en engångsföreteelse.

Om det funkar behöver vi inte köpa fler engångsblöjor. Om vi inte ska ha det på resa etc, men ändå. Känner mig (en smula överdrivet) nöjd med detta. 


Annars har Estrids farmor kommit på besök, och Estrid är nöjd med en utökad fanclub. Idag har hon sagt "tå" och "itta", när hon stod och satt i barnstolen.
Mitt begåvade barn! 

onsdag 9 juli 2014

Nu jävlar. Ett blogginlägg.



Jag vill internetta mindre, men blogga mer.

Estrid är så jävla gullig nuförtiden. Här leker hon tittut från badkaret. 

Två dagar - sen är det semester. Sen ska vi åka runt och visa upp det gulliga barnet för alla hennes släktingar. Imorgon smygstartar detta med att Estrids farmor kommer på besök. Jag ska jobba och tjäna pengar och Franzénarna ska ha det gött.

Men idag, föräldraledighetsdagen onsdag, var det ju rätt gött också. Utöver ovan avbildade bad cyklade vi till Vårdsätraviken, och lät barnet lalla runt i en ganska stor UV-dräkt (men jag hade inte mage att köpa storlek 74, faktiskt). Estrid var väl inte lika imponerad av sjö och ljumt vatten som vi, men i slutänden grävde hon runt i sanden, tittade på andra barn och försökte sno tofflor och uppblåsbara badleksaker för glatta livet.

Nu sent. Nu sova. I natt har vi tygblöja, premiär! Engångsblöjorna har börjat läcka mest hela tiden, så det är inte så mycket att förlora. Tänkte vi innan. Nu hoppas jag på att vakna i torr säng om mindre än åtta timmar. Bums i säng med mig. 

måndag 30 juni 2014

15 månader

Klättring är Estrids bästa hobby, tror jag. Hon klättrar på klipporna utanför på gården, det kan hon hålla på med länge. Och stenar, och så kan hon alldeles själv åla sig upp på en gunghäst. (Och på en stol - har hänt!) Annars gillar hon att sparka boll, särskilt med sina gosedjur.

Hon kramas! Och gosar in huvudet i ens hals ibland. Och pussas, det har lossnat för henne. Även om hon pussar gosedjuren mer än oss, så kan hon nådigt utdela varsin puss med strama läppar och litet "mm"-ljud. Och hon låtsastuggar på våra magar (ibland med en munfis).

Ute är härligt att vara. Och att åka cykel. Alla attiraljer för dylikt: skor, fleecejacka, regnjacka, cykelhjälm (både hennes och våra) kan hon komma gående med, och göra sitt bestämda ljud....

Om Estrid själv får välja äter hon sina måltider ståendes på en stol vid bordet. (Men hon accepterar att sitta i sin stol, i alla fall till att börja med - hon är luttrad, stackars unge.) Hon gillar massor av mat - ibland. Inte nödvändigtvis samma som igår. Banan, bröd, pasta, majs, ärtor, bönor, tomat, ost, jordgubbar - kan vara det bästa som hänt. Eller rätt ointressant.

Hon dricker själv - och kastar gärna ner saker i vattnet. Vips flyter det en broccolibukett i glaset. Eller så häller hon vattnet över halva sig och barnstolen och golvet.
(Hon får inte så mycket vatten i taget - vi är lite luttrade, vi med).

Det kommer en del ord som hon bara säger en gång, och som hon sedan väntar med. Hon låter som ormen, och som kaninen, i sin bok med djur. Vissa saker förstår hon bättre på turkiska, som "kulak" (öra) och "burun" (näsa): de kan hon peka ut både på oss och sig själv. (Och hon kan peka på mammas, pappas och Estrids diton). Nu senast har hon lärt sig "nä nä nä nä nä!" från en av våra bilderböcker - det ska bli spännande när hon börjar använda det mer...
Det kommer även fler ljud och hon snackar ju, massor - på Estridska. Men det låter mer och mer som prat.

Estrid har premiärbadat utomhus för i år - i Nästasjön. Det var iskallt, men jätteroligt också, så hon var kluven. Jag hoppas på lite varmare bad för henne i sommar. Vatten är spännande.

Det här var månaden då Estrid träffade kusin Hilma för första gången - och så sin favorit, Ruth. Hilma kommer klättra på skalan när hon blir lite större och gör lite mer grejer, är jag övertygad om. Ruth är ju stor, 8 månader äldre, och pratar om "Ette!" och visar henne sina leksaker.

Folk överhuvudtaget är roligt, och hon är mindre blyg igen. Vi var på midsommarfirande och Estrid flirtade järnet med alla tanter hon såg, och klappade alla hundar.

Det här barnet: glatt, modigt, socialt, envist. Fina ungen min!

onsdag 25 juni 2014

Estridonsdag.

Idag har vi tagit TBE-vaccin, jag och Estrid. Hon är så tuff, min unge, hon gjorde inte ett ljud - jag gnällde mer över att sprutan sved.

Och så har jag plockat i extrarummet, där allt ickeminimalistiskt ansamlas, och provat skor som faktiskt passade. Men de kostade 1500 friska kronor, och var inte riktigt vad jag tänkt mig, så jag ska väl tänka lite. Håller på och förlikar mig med att jag har krångliga fötter, eller fötter som nästan inga skor passar till. Till och med Ecco är för smala, liksom.

Estrids höjdpunkt för dagen var nog mer att det var andra barn på lekplatsen på eftermiddagen, det gillade hon. Eller, det fascinerade henne: hon stod alldeles still och tittade. Och så försökte hon göra vad de gjorde. Liten härmapa.

Nu är det en sån period när jag tycker massor händer igen. Idag åt hon med sked sådär som ingenting, och hon pussas ofta nu, och när Kristoffer kastade en slängkyss fick han vips en tillbaka. Och även om det inte kommit fler tydliga ord, så säger hon "ham" ("mums!" på turkiska) när hon nafsar i magen, och "ssss" till sidan med ormen på, och så säger hon "nänänänänä" och menar nog alldes strax "nej" med det. För att inte tala om allt hon förstår: idag pratade jag och en av de andra mammorna på lekplatsen om Estrids skor (mjuka röda barfotaskor från Barnfota, ett tips!), och vips stampade Estrid runt och tittade nöjt på sina fötter.

Jag vill inte gå och jobba imorgon, jag vill hänga med mitt lilla troll. 

måndag 23 juni 2014

En alldeles skär himmel

Och det är sommar. Den dimrosa solnedgången må vara kall, men sommar är det.

Får hjärtsnörp av min unge när hon strax innan nattningen  insisterar på att ha på sig sina nya tajts. Nu sover hon i dem.

Framåt eftermiddagen fungerade äntligen telefonen på mitt nya rum på jobbet. Imorgon ska jag sätta upp den här bilden på min kala anslagstavla:


En blå himmel. Det blir också bra. 

söndag 22 juni 2014

Gulliga barnbilder.

Så här glad var hon förresten idag, när vi lekte med stenar respektive fikade. Solunge. 




HEJ FÅGLARNA! 

Kväll med dig.

Kära lilla barn, varför kan du inte bara somna? När du gnuggat ögonen så grusiga och drar dig i öronen, ett i taget. När vi tandborstat och nattblöjat och bokläst och godnattslurkat. Då när du gungar på ryggen, hans eller min. Då när du brukar somna.


Tredje kvällen och inte, och hela kvällen går åt att gunga bära amma vyssja börja om. Eller åt att vänta och att bytas åt och att igen igen.


Nu, nu sover du, nu äter jag kanelbulle och dricker roiboos, nu blev det ingen yoga ikväll heller, nu är det snart imorgon och en ny dag på jobbet. Nu är du en varm och tung liten kropp i det mörklagda sovrummet, och nu glömmer jag hur hopplöst det är när du inte vill sova. Så farligt var det väl inte? Förr eller senare somnar du ju?


Men förr, kan du inte börja med det igen snart, kan jag väl ändå få lägga in ett önskemål om. Förr?

fredag 20 juni 2014

Glad midsommar

 Önskar Estrid och jag. 


Det bar så kallt och jävligt att vi åt den planerade picknicken inomhus, och sedan ramlade vi in på sluttampen av firandet i Sävja. Men lite ringdans hann vi, och Estrid gillade det. Men hon gillade också att titta på hönsen, klappa hundar och peta på andra barn. Och att springa runt på den tomma scenen, det var kanske det allra bästa, det lät så roligt under fötterna. 

Att min unge är stor nog för att gilla en midsommarutflykt. Lilla korven. 

Sen åkte vi hem och sov familjetupplur i sängen (som satt där den skulle; stökig natt). Och så har vi ätit finmat, tzayspett och potatisgratäng, och fläderglass i knäckflarn. 

Nu är väl nästa programpunkt sängen. Fin dag, och fint att fira såhär lagom. 

(Är dock djävulskt mätt, men äsch. Det går över!)

torsdag 19 juni 2014

Tårtan var god, hälsar sura tanten.

Okej, idag bytte jag rum på jobbet för andra gången på två månader (hepp), och det var fel upplösning på datorskärmen så man fick skrolla i femtielva evigheter, och telefonen var inte inkopplad. Jag brukar ringa rätt många samtal på en dag, så jag vandrade runt mellan olika skrivbord. Fick väl det mesta gjort i slutänden, men ändå tröttsamt.
På plussidan dock: fick tårta.

Dagens surtant: varför säljs det så mycket kortärmade och kortbenta bebiskläder? När barn under ett år inte ska vara i solen - men hur lätt är det att tejpa fast en tiomånaders i ett skuggigt hörn, så de kommer ju ut i solen, i sina små t-shirts, och jag blir lite upprörd varje gång jag ser det.

(Och så blir jag trött på att jag är en sån gnällfitta också. Samtidigt.)

På lite samma tema: jag reagerar orimligt mycket på.... ja, ska vi kalla det konventionella föräldrar? På napp och vällingflaska och snutte och framåtvänd vagn till pyttesmå och spjälsäng i eget rum och så vidare. Istället för att tänka "jahapp, där har vi någon som gör på ett annat sätt än jag" så drar jag igång hela "det där är någon som tycker att barn ska lära sig ta napp och som sömnkurar och som inte vill amma för att alla amningskläder är så fula och som inte riktigt tycker att barn är människor". Och ja, det finns ju sånt ibland. Ibland. Och så finns det helt vettiga och kloka och kärleksfulla föräldrar, som är mycket tålmodigare och mer genomtänkta än jag, som har barn med napp och snuttefilt och uttänkta kvällsrutiner och barn som nöjt somnar själva i eget rum. Det vet jag ju. Varför håller jag på så?

(Och extra mycket som jag jobbar med det jag gör, och sitter i maktens bussarong och frågar folk hur deras små feberungar äter och dricker. Jag ska inte hålla på och döma.)

måndag 9 juni 2014

14 månader

Går och klättrar och springer. Kastar sig bakåt, buffas som en kattunge. Går på tå (och ibland på uppmaning).

Nu stoppar hon saker i saker - ibland till och med på rätt plats. Och så staplar hon saker på varandra, och kan sätta ringar på en pinne, och stoppa ner runda saker i runda hål. (Trianglar och fyrkanter väntar hon lite med.)

Estrid säger titta, mama, baba/pappa, dä och hej!. Fortfarande. Mama kan även betyda katt (mjau mjau!). Det passiva ordförrådet är förstås mycket större (och där fattar vi nog inte vidden av det hela). Hon kan tillexempel hämta mjukisbävern från den vita soffan i vardagsrummet, om man sitter i köket.

Maten... jag ångrar lite att vi mesade ur med BLW, men det var så jävla kladdigt, ju. (Jag är inte en särskilt pedantisk person, alls, hej alla dammråttor och saker som ligger på fel platser, men just kladd och fläckar blir jag grinig av). Hon äter sådär, och är inte intresserad av att äta med bestick, och äter mest mellanmål (yoghurt och frukt och gröt!) och mindre mat.

Fast hon är ännu lite knubbigare än för en månad sedan, tycker vi nog.

Estrid och hennes far har haft trappskola, och hon går i trappor nu, fast med stöd förstås. Antingen en hand i väggen eller i en vuxens hand.

Hon är lite blygare, eller lite mer försiktig, igen. Folk är kul men när de kommer backar hon till ett knä att sitta i eller ett ben att hålla i. Sen går det rätt fort tills det är mindre läskigt och hon tassar fram.
Hon är varken mammig eller pappig, det är rätt skönt. Bara föräldrig. (Och sugen på mjölk ibland).

Sömnen är samma som förra månaden: bära till sömns, ammas om natten. Kristoffer har rutiner med tupplur vid 10 och 15, bär henne på ryggen och passar på att spela lite dator under tiden. (Man får inte vara dum.)

Estrid gillar kläder: kommer med pyjmas eller någon body och låter uppfodrande tills man tar på dem. Extra mycket gillar hon sina skor och sin cykelhjälm – de betyder ju att vi ska ut. Våra skor gillar hon också - och kan ta på sig själv.

Och så gillar hon djur: fåglar, och så en hund vi träffade på picknick som hon klappade riktigt fint och försiktigt.






torsdag 5 juni 2014

Ju mer jag skriver desto mer kan jag skriva.

Så lite jag skriver här.
 
Mitt barn har lärt sig stapla klossar och lägga pussel. Själv maler jag på, molar i samma gamla vanliga takt. Försöker planera sommar, midsommar, är bortrest, har besök, ältar, konfliktar, cyklar till och från jobbet. Googlar allt fem(tioelva) gånger innan jag kan bestämma mig. Lägger mig sent, ammar nätterna genom, sover lätt till morgonen. Har aldrig tid och likförbannat har inget kommit i jorden på lotten (men det finns knoppar på en chiliplanta här hemma!) och det är alltid stökigt.

Är ändå lycklig, ja, det ordet. Försöker hinna känna det. Försöker vara snäll och glad. Försöker göra ett bra jobb och vara en bra förälder och ge den pappaledige den uppskattning han förtjänar.

Imorgon åker vi till Norrköping, ta i trä och låt oss lyckas med detta - vi är djärva trots tågsituationen.

Ikväll gick jag promenad med Estrid i ryggknyt (double hammock! mkt bra!), och hon somnade i kvällsljuset. Sen vaknade hon, och ville inte somna om på någon timme till, men vad fan.

Att stunden med ett sovande barn och en stig mellan vallört och åkersenap ändå var värd det.

måndag 2 juni 2014

Långhelg for the win.

Vi åkte till min bror och min syster över Kristi him. Tåget till Göteborg tog 11 timmar (fyfan), men annars var det sol ich premiärbad och kusiner. Och stor lurvig hund och kattungar och glass. 

Lilla kusinen. 

Den minsta av de största kusinerna. 

Och studsmattan, den älskade E även om hon inte kan hoppa. Men springa och ramla och kasta sig!

Ska skriva 14månaders. Nu sova. 

tisdag 20 maj 2014

Upprepar mig:

Men lediga onsdagar kan vara ett av mina allra bästa beslut.

Det kan också vara en av de bästa sakerna med mitt jobb. Fast det låter kanske väl deppigt.

Imorgon ska jag vara med min unge hela dagen, och det känns fint. Hela dagen, och det ska vara ljuvligt väder, så vi ska väl hänga på gården och amma på balkongen och så där.

Är också nöjd med att ha provat en ny ryggknytning med sjalen, som vi ska testa igen imorgon. Har bara blivit lite för sugen på att okynnesköpa en sjal till. Behövs inte. Alls.

måndag 19 maj 2014

Söndag.

Vill, trots att det var dag 102, protokollföra att Estrid och jag gjorde en mycket fin utflykt till Håga igår. Först cyklade jag ut med barnet i cykelsitsen, och sedan tog jag fram selen, satte Estrid på ryggen och gick en liten promenad. Vi pekade på kossor och fjärilar och slånbärsblom, och sen släppte jag ner henne vid Hågahögen och tog fram picknick. Jag drack te och åt macka, och Estrid klättrade på små stenar och kom och tog en tugga banan eller kiwi emellanåt. Och så cyklade vi hem igen sen. Det var så fint, varmt och grönt och vackert, och Estrid var glad åt att få klättra, och vi var så nöjda med vår utflykt, båda. Som en liten försmak på att hon blir större, och att det inte bara innebär att hon inte är lika litenmjuk och rundkindad, utan också så mycket tydligare sin egen, och ett annat sorts sällskap än en dubbelhakad amningsklump.


#100

I fredags var visst sista 100-dagen - och det har jag inte skrivit något om än. Det var sol, det var pastellkofta, det var indisk middag och musikal (Cabaret) på stadsteatern.

Och sen kom jag hem till ett jätteledset barn och en uppgiven barnafader och funderingar på hur vi egentligen gör i det här föräldraskapet. Och den vanliga; vad är hönan och vad är ägget, har vi vant henne vid att ammas/bäras till sömns eller har vi lyssnat på henne, är hon bortskämd eller är vi lyhörda, ja det där.

Det och ett barn som ändå vaknade 05.40 på lördagsmorgonen.

Men det var fint, det andra.

torsdag 15 maj 2014

#99

En rätt bra dag på jobbet. Beröm från en patient. Och om man tycker att det är på sitt sätt ganska tillfredsställande att sätta nålar i folk, då kanske det är doktor man ska vara?

Fick också en supergullig bild på min systers kattungar (åh), och en god middag, och ett barn som kröp upp i mitt knä och läste bok.

onsdag 14 maj 2014

#98

Onsdag, jubelonsdag, sova till kvartiåtta-onsdag. Tupplursamma barnet i sängen medan jag läser bok. Gå till biblioteket och förtidsrösta i EU-valet (Fi! Gör det ni med, så att jag får valuta för min röst!) Äta jordgubbar. Ha tid och låta saker ta tid.

"Jag vill inte jobba imorgon", säger jag. "Jag vill inte att du jobbar imorgon", säger Kristoffer. Estrid säger ingenting, staplar strösselburken på honungsburken och ler ett mjukt litet leende när vi välter ner henne i sängen och pussar hennes fötter. Det är tur att vi har henne, hon är coolast av oss alla.


tisdag 13 maj 2014

#97

När jag cyklade till jobbet ångrade jag att jag hade halvvantar.

När jag cyklade hem var det soligt och varmt.

Efter middagen drack vi te på balkongen, och jag åt Cadbury-choklad, alltmedan barnet sprang runt i allmän glädje, och nu är det visst vår igen.

Det känns fint, det.

måndag 12 maj 2014

Kanske inte bästa dagen på jobbet idag.

Alltså, om jag hade varit lite slug hade jag kunnat haft ett jobb där jag dels kunnat vara på samma arbetsplats sen examen (4 år - eller 3 då, om man räknar bort föräldraledigheten), och där ingen skulle ta fysisk skada om jag gjorde fel eller glömde något.

Korkat av mig.

Å andra sidan; jag skulle också kunnat vara barnmorska, och visserligen inte behövt hatta runt mellan tjugotolv arbetsplatser, men ändå ha ett stort och läskigt medicinskt ansvar - och få skitdålig lön för det. Och så är det ju inte.

Jag har ju ändå hyfsat betalt i förhållande till min ångest, typ.

(Ja, och så kunde jag varit typ ekonom och inte kunnat göra värre skada än pengar, och ändå haft bra betalt. Det kunde jag tänkt på lite tidigare. Ja.)

#96

Estrid hoppade på min mage (off, nio kilo!) och skrattade sig halvt fördärvad.

söndag 11 maj 2014

#95

En fördel med att Estrid inte alls velat somna ett par kvällar är att det nu känns som världens ynnest att hon slocknade för 20 minuter sedan, och att jag kan sitta här och äta mandlar och dricka rött te

Extra mycket eftersom det är söndagkväll, och Kristoffers manskörsdag. Åh vad jag önskar att det var en annan kväll i veckan. Klart att han ska få komma ut och iväg, men att helgen liksom tar slut redan klockan 18 på söndagskvällen?

Men när barnet sover i sin dinosauriepyjamas, och jag får sitta och dumsurfa i lugn och ro, då känns det ju ändå mindre illa, gör det.

Imorgon ny vecka, och jag ska ha student och är väl inte jättepepp på detta. Tänker att jag ska försöka skriva lite mer om mitt jobb, inte om patienter och inte om detaljer men ändå, reflektera lite. Framöver.

lördag 10 maj 2014

#94

Estrid vaknade 05.30, men somnade om till 08.30 (!), och då hade Kristoffer gjort pannkaksfrukost.

fredag 9 maj 2014

#92, 93

#92 Studiedag, och en föreläsare som tyckte om att föreläsa (alltid ljuvligt! och även nästäppa blir intressant då).

#93 Äta nybakt bröd tillsammans med ungen i knäet, och titta på fågelbilder i Naturskyddsföreningens tidning under tiden.

This too shall pass.

Igår somnade hon tio, idag halv tio. Efter timtal av bärande, gungande, ammande. Älskade jävla unge, varför håller du på så här?

(Och varför kan jag inte få sitta i soffan en stund med min karl och äta choklad och dricka te, va?)

(Och så sov hon till klockan ringde i morse, och vi kom ur sängen först 07:22, och jag börjar jobba åtta...)

onsdag 7 maj 2014

#91

Onsdag, och föräldraledig dag, och ligga på tvären i sängen och amma flera gånger-dag.

Ja, och så gjorde jag god lunch, och när jag frågade Estrid om jag fick pussa henne tänkte hon en stund, och sen pussade hon mig. 

tisdag 6 maj 2014

#90

Har både idag och igår fått beröm för mitt bemötande av patienter.

Det kan ju betyda att de tycker att jag verkar medicinskt inkompetent, men i alla fall är trevlig.

Eller så är det så att jag faktiskt är rätt bra på det jag gör. 

Midsommarplaner.

Okej, någon (som kan vara jag) har varit ganska bitter över att vara den som ordnar och fixar och planerar mest, och någon (som kan vara jag) tyckte att det var typiskt att trots ett spädbarn (som kan vara Estrid) ändå vara den som fixar med gemensamma presenter, ordnar midsommarfirande och bjuder på fika.

Plus att några (som jag kan ha trott var mina vänner) glömde bort någon (som kan vara jag) på ett rätt fult sätt i höstas/vintras.

Nu pratas det midsommarplaner. Och de utspelar sig  fyrtio mil bort. Och vi har ett barn som avskyr att åka bil. Och jag vill fan inte ha en midsommar ensam i stan, det räckte med påsken.

Just nu är det ingen som glömt bort mig, och det kommer säkert bli en trevlig utflykt, och det är klart att folk ska få göra saker som inte är barnkompatibla fortfarande.

Men det svider.

Och vad gör man på midsommar, säg?

måndag 5 maj 2014

#89

Vi tittade på The lost thing och drack yogite.

(Barnet somnade inte på 1½ timme, det var inte så happy. Men till slut så.)


söndag 4 maj 2014

#88

Rabarberpaj på nyskördade små rabarbersstjälkar. (Uppblandat med lite spanska jordgubbar. Men ändå!)

lördag 3 maj 2014

#87

Den här ungen, och den här bilden:







Visar bild.JPG

För också till protokollet att Estrid hade sin falafelpremiär idag och att det var en hit.

Samt att det nästan alltid är bättre att slita sig från soffan och datorn och till exempel massera någons korsrygg. Ska påminna mig om det.

fredag 2 maj 2014

#86

Hemgjorda tortillas av min hemmaman.

Och att jag är ledig imorgon igen.
(Estrid firar förmodligen det med att vakna pigg halv sju. Som igår. Idag när jag skulle vara på jobbet åtta sov hon till kvart över sju, och vaknade av att jag försökte smyga upp. Tusan.)

torsdag 1 maj 2014

#85

Dagens glada var ett lätt val.

Estrid pussas. Med strama läppar och ett litet mm-ljud. Först pussade hon Kristoffer och sedan mig, det rättvisa barnet.

onsdag 30 april 2014

#84

Sista april. 

Pannkakor till frukost. 

Valborgsammar i sängen på förmiddagen medan de börjar skräpa och kissa och festa i Ekonomikumparken utanför fönstret. 

Gör kladdkaka med hallon och vit choklad. 

Knytislunch hos grannkompisen.

Mösspåtagning med Manducabebis. Och OD utanför aulan. 

Liten promenad på stan med glass. 

Sen hem, mat, lite choklad, och det mycket sköna i att inte behöva ut igen.

Somnade med barnet och är nu uppe och tar ur linser. Det har snöat men vi är inne. Ah. 

Godnatt! 


tisdag 29 april 2014

Mer om 13-månadersbarnet

För att det är så roligt att kunna titta tillbaka. Och för att det är rätt roligt att skriva också. Och för att det händer massor av grejer fortfarande, att det är stor skillnad på ungen på en månad.


Den stora händelsen för familjen var förstås att vi bytte. Att jag går till jobbet och att Kristoffer och Estrid hänger om dagarna. Det går bra, så här långt. Jag saknar Estrid när jag är borta, och Kristoffer saknar att sakna henne lite, men det vore väl konstigt annars. Jag har mjukstartat med tredagarsveckor så här långt, och det känns skönt.
Estrid själv är nog den som tar bytet med störst ro. Lite sur blir hon när jag går ibland, men det är nog lika mycket att jag stänger dörren - hon gillar inte stängda dörrar. Och så blir hon glad när jag kommer hem. Och drar omedelbart tag i min behå och välkommen hem-ammar.

Hon säger fortfarande "titta", "där" och "hej" - men oftare och tydligare. Det känns som att det kommer komma ett gäng nya ord när som helst nu, tycker jag.
Och hon förstår massor! Hon kan hämta mockasinerna, och titta på rätt mjukdjur. Djuren gillar hon mycket, och har börjat pussa och krama dem. Och kelig är hon med oss också; buffar med huvudet, kommer och kramar benen, skrattar åt pussar. (Skrattar ännu mer när hon blir kittlad...)

Fick den här bilden till jobbet, tappade lite (lite) fokus. Gulle.

Långtidsammaren är väldigt förtjust i "mem" (meme är turkiska för bröst, och lättare att uttala än bröst). Men det går framåt med maten också. Månadens hit: jordgubbar. Kristoffer har det dagliga matansvaret och har också fått ta över järnoron. Estrid får havreyoghurt och cashewnötsmör, men är ganska avmätt. Däremot gillar hon fet turkisk yoghurt, bär, majskolv och färskpressad apelsinjuice 

Kalasbarnet åt mest frukt på ettårskalaset.

Den sjätte tanden (den fjärde i överkäken) är på väg ut. Hon ser lite rundare ut igen, tycker jag, och hon har kvar en hel del veck. (Älska vecken.)

Klättring är en fortsatt uppskattad sysselsättning, och Estrid övar på att gå i trappor istället för att ta dem i krypet. Hon gillar väldigt mycket att få knalla runt utomhus, och tugga gräs och grus.


Utmärkt väder för gräshäng i Håga den här månaden!

Sova? Vem vill sova? Estrid somnar nuförtiden bara av att bäras, men det går bra att bära på ryggen. Sen somnar hon om på natten med amning. Och om kvällarna sover hon lite bättre, och jag hinner smyga upp från sängen lite mer. Det går åt rätt håll!
Och om morgonen vaknar hon oftast vid sjusnåret, vilket är praktiskt - jag försöker gå hemifrån kvart i åtta.

 
   
 Ja och så ska jag väl ändå nämna att Estrid var utomlands för tredje gången. Helsingforsresan var kall men fin, och det var roligt att göra familjeutflykt. Åka färja med litet barn - så himla smidigt. Bara att låta henne larva runt i korridorerna och flirta med finska damer.


Hjärtebarnet mitt. (Och mina lediga onsdagar kan nog vara ett mina absolut bästa beslut, känner jag starkt.)