Folk.

Hej bloggen, 

folk alltså. Hur de beter sig. Hur de kan ha mage att. 

Jag ska vara klarare i mina gränser, och tydligare med hur det känns, inte för att det borde behövas, men för min skull. 

Så jävla frustrerande förresten att kommunicera med jag-budskap, och då bemötas av "problemet ligger alltså hos dig". 

10 månader

10 månader idag! Stora lilla barnet. Så här är det nu:

De senaste dagarna har hon börjat stå själv, ganska stadigt. Det gäller dock bara när hon inte fattar att hon står själv - märker hon det trevar hon febrilt efter något att hålla i, eller så sätter hon sig ner, sakta och kontrollerat.

Hon går stadigt, om man håller henne i en hand. Eller så går hon längs med väggarna och möblerna. Någon gång har hon tagit ett par steg, mellan soffan och bordet till exempel. Det kan nog lossna snart.

Krypandet har blivit ett förträffligt förflyttningssätt. Är det alltför långt mellan två hållpunkter sätter hon sig ner, kryper, och reser sig igen. Och så kryper hon efter oss om vi går ut ur rummet. Förfärligt gulligt.

Främlingsrädslan verkar ha peakat där i Blekinge (då jag inte fick sovmorgon och farmor inte fick hålla.... nåja). Nu är det roligt med folk mest hela tiden. Inklusive skäggiga män. Vi har pratat lite om barnvakt, kanske på dagtid, en liten sväng? Det gick ju bra att vara med pappa när jag jobbade.

Vinka kunde hon för en månad sen, men det är mer och oftare.  Och även till bebisen i spegeln, till fåglar och bilar utanför fönstret. 

Matmässigt. äter på. Olika favoriter från dag till dag. Ibland är broccoli super, ibland ointressant. Men bär och citrusfrukt går hem nästan jämt.

Är också intresserad av konceptet gaffel, även om hon inte får till det än.

Hon gillar böcker mer, tjoar och har sig. Och hon har börjat gunga till musik.

På sistone har hon sovit sämre om nätterna, och vaknat en sväng mitt i natten, men inte de senaste två dagarna, peppar peppar. Även på dagen har hon svårare att somna, och vi får gå längre med sjalen/selen, eller så får jag brottas lite med henne för att kunna amma till sömns. 

Senast är att hon har börjat leka tittut med oss, knallar in under bordet och tittar fram. Och så har det varit pulkapremiär den här månaden också!

Lilla storungen, som sagt. 

Hej vad det går.

Om vi föräldrar var lite mer till oss över premiärturen i backen än Estrid? Kanske. Men hon gillade det också, så det så! 

Träffade för övrigt fellow småbarnsföräldrar idag som avundades vår sovmorgon - Estrid vaknade 07. Perspektivet nuförtiden, alltså. 

Barnet kan för övrigt stå rätt stadigt om hon inte tänker på det. Snart lossnar det. Hjälp. 

Jag brukade inte klubba till gryningen innan jag fick barn heller.

Denna lördagskväll:

1. Gjorde slag i saken och gick med i Amningshjälpen och Fi!

2. Lagade god mat med aubergine. (Turkisk rätt med aubergine, potatis och (soja)färs. Ugnsbakat. )

Inte illa. 

Grönsakspornografi:

En låda ekologiska grönsaker från Årstiderna. 

En fredagsmåltid. 

(Bakad potatis med fetaröra och sallad. Allt eko utom den soltorkade tomaten. Å andra sidan är den ekologiska avocadon ej i bild.)

Medelklassig lyx, ja. Och ja, det är säkert billigare på Coop eller Ica. Och jo, jag tycker fortfarande att matkasse är lite rubbat (Liksom städhjälp - om man inte har tid att städa och laga mat, hur lever man då? Är nästa steg att betala någonför  att torka ens röv?).

Men annars är det fantastiskt. Grönsaker som man inte kommer sig för att köpa (hej palsternacka, hej purjolök!), som bara ramlar över en. Gott och nyttigt och ekologiskt, sa jag ekologiskt?

Just  nu äter jag bergamotmarmelad på knäckebröd och lever livet. (Det kom en bergamot i lådan, som jag kokade, mixade med lite mandel och blandade med socker: mums.)

Vi har testat Ekolådan också, och det var också bra grejer, så jag skulle rekommendera båda. Kanske kommer med ett skarpare omdöme framöver; vi tänkte testa båda lite mer.

Mitt tonårsjag

skulle bara stirra på mig, mållös, om hon visste hur lite jag lyssnar på musik nu för tiden.

Men hur som: kände plötsligt ett stort sug efter "Slow graffiti", och hittade till slut till och med ep:n, och det är en mycket fin låt. Fortfarande. Här är den på youtube (videon är konstig, däremot).

Amma tiomånaders

(Eller, snart är hon ju i alla fall det. )

Det är roligt på ett annat sätt att amma ett större barn. Hennes ljud och ansiktsuttryck när hon hittar bröstet, till exempel i badkaret - det är smått obetalbart. Jag har väl vetat innan att hon gillar att amma, men det är så tydligt nu, hennes glädje. 

Annat plus: man måste inte alltid asa på ett mellanmål, någon fruktklämmis för ohemult pris eller en termos varmvatten för välling/gröt. Man har alltid med sig ett färdigt, nyttigt och gratis mellanmål som ungen vill ha.

Jag försöker att inte mesa ur med amning på offentliga platser, även om jag inte  har en pyttebebis längre. Det är helt normalt att amma en tiomånadersunge, det är under till och med den svenska rekommendationen, och jag vill att det ska vara en ickesak. Jag vill ha ett samhälle där det ammas här och där och är en ickesak överhuvudtaget, och då ska jag banne mig dra mitt strå till stacken. Gör det någon annan lite bekvämare med att amma på stan - hurra!

Jämför.

Träffade föräldragruppen. 

Var den enda som gav plockmat. Och som samsov med flit (fast alla hade barnet i sängen någon gång under de flesta nätter). Och som ammade (våra ungar är snart 10 månader, bara). 

Bärsjalen har varit annorlunda hela tiden. Och tygblöjorna har jag aldrig nämnt. 

Estrid gick bäst av alla, och hade tjocka kinder, och var glad. 

Ingen ifrågasatte, allt var trevligt, bebisarna var nyfikna på varandra. 

Ändå känner jag på något sätt att jag vill rättfärdiga mina val för mig själv, igen. Ändå frågar jag Kristoffer "vill du fortfarande ha henne i vår säng?"  Ändå ursäktar jag mig för att vi inte försökt mer med vagn.

Vår bebis mår bra. Vi är nöjda. Allt är underbyggt och inte foliehattigt. 

Ge mig. 

Pappaledighetens lov

I en vecka jobbade jag, och i en vecka var Kristoffer pappaledig med Estrid.

En futtig vecka. Och ändå.

Så vet vi nu att det funkar. Det trodde jag innan också, men det är en annan sak att veta, i praktiken. Att mitt barn klarar sig fint med sin pappa i nio timmar.
(Hej världen, någon som vill gå på bio? Eller på annat sätt röva bort mig ett par timmar, för något roligare än jobb?)

Och det finns många vägar till Rom och vi behöver inte göra allt på samma sätt, Kristoffer och jag.

Jag hann också börja tänka "Vad hon tycker om honom! Undrar om hon tycker mer om honom än mig....".

Herregud liksom. Svartsjukan. Och plötsligt en större förståelse (som jag inte är stolt över) för de som inte släpper ifrån sig sin unge, som menar att partnern "ändå inte kan", som har ett sätt som är det rätta.

Soligt var det också.

Idag gick vi till Erikshjälpen, numera Uppsalas bästa loppis. Både Sirius och Kupan har blivit sämre på sistone, och Myrorna har varit för dyrt länge. Återbruket är iofs också bra, men Erikshjälpen var luftigt, inte så dyrt och med ett charmigt och billigt fik. 

Mitt loppissällskap:

Har sagt det förr men säger det igen: fint att ha så bebiskompatibla hobbies. 

Har även yogat idag och är förnedrande stel. Fördel: det kan bli bättre snabbt! 

TGIF

Fredagskväll, och barnet somnar vid barmen, och blotta tanken på att det är helg nu gör att jag inte blir lika förskräckligt trött ikväll. (Igår somnade jag halv sju i en konstig vinkel.)

Ännu en arbetsdag på måndag, och sedan ska jag samla ihop mina papper, och betala 2700kr till Socialstyrelsen, och sedan kan jag bli legitimerad - nästan 10 år efter att jag satt på det där första uppropet i Rudbeckssalen. 

Men först helg. Först sovmorgon och städning av kaoslägenheten och kanske en tur till badhuset. 

Det ska bli fantastiskt. 

Tre av fem

dagar gjorda.

Jobbet är okej, jag minns mer än jag fruktade och får gulla med både söta gamlingar och barn. Bussen kan jag sticka på. Men att gå upp 06.15, och då väcka barnet som lagom tills att jag tar mig tills bussen är så trött att hon gråter, det känns inget vidare. 

Dessutom tar pendlingen 2 timmar varje dag som jag är borta från min unge extra. Jag tänkte redan innan att jag inte vill pendla men nu blir det så tydligt. 

Men förutom morgnarna tar Estrid förändringen med ro. Hon blir glad när jag kommer hem, och särskilt när vi ammar, men om dagarna äter hon ärtor, banan, tofu och allt möjligt, och tränar på att gå, och sover i selen hos Kristoffer. 

Bara imorgon, och sen blir det sovmorgon för alla. Hoppas barnet förstår att ta chansen...

Annorlunda dag.

Lyssna hjärta, sprita händer, ingen åtgärd, tolka svar, rörelseomfång, förnya recept, diagnoskod. 

Det var faktiskt ganska trevligt. Och inte en enda surdeg hade jag kvar, förstås. Allt signerat. Och nya lösenord - behövde inte minnas de gamla. 

Allt var sig väldigt likt. Till och med vädret; som februari i fjol.

Men jag är sjutton kilo lättare, och hemma väntar någon som jag aldrig tidigare varit borta från så här länge. 

Undrar var stetoskopet är.

I övermorgon ska jag inte bara vara mamma åt den här bokätaren, utan även läkare. Hepp. 

Har de senaste elva månaderna inte fattat andra medicinska beslut än "ska vi ge henne en Alvedon?". Hoppas på att få sjukskriva lite hostor och förnya blodtrycksmediciner. 

Och så hoppas jag att barnet gillar läget utan bröstmjölk, och att hon och pappan har det fint, och att jag inte missar bussen, och att jag minns mina lösenord...

Livet:

Äter popcorn (mums) och läser bloggar. Barnet sover, tvätten torkar, jag dricker blåbärsroiboos.

Idag vid middagen räckte vi ut tungan åt varandra, hela familjen. Någon skrattade förfärligt gulligt. Och sen badade vi badkar tillsammans.

Jag har precis blivit månadsgivare till Unicef på ren impuls, dessutom. Heja!

Hantering

Idag: test av ångesthanteringsstrategier, inklusive bebis.

1. Prata med Kristoffer
Omdöme: Bra och effektiv metod. Tyvärr hade Kristoffer tenta idag och var följaktligen okontaktbar.

2. Skriva
Omdöme: I vanliga fall en bra metod. Svårgenomförd med någon som vill tugga på penna/datasladd. Ingen vidare effekt.

3. Dumsurfa
Omdöme: Har idag haft telefonen i handen mer än jag anser vettigt som föräldraledig. Såg det som ett undantag, eftersom idag var en dålig dag. Viss effekt, men metoden genererar i sig dåligt samvete, och gör detta i ännu större utsträckning inklusive bebis. På det sättet något kontraproduktivt.

4. Äta onyttigheter
Omdöme: Är sedan tidigare en rätt kass metod. Trösteffekten är liten, och blir inte större av att kasta in chokladen snabbast möjligt, medan bebisen tittar nyfiket. Men en halv kaka mörk choklad och ett par nypor mandelmassa lyckades jag ändå klämma i.

5 Städa/fixa
Omdöme: Försökte inte ens. Svårt med närhetskrävande bebis. Eller ja, slängde komposten, gills det?

Bubblare: gullig unge. Utmärkt effekt, men svårt att tima till de tillfällen jag mest behöver glädjeämne/pepp/tröst/distraktion.


Nåja, sen kom Kristoffer hem, och jag hade gjort en lasagne med massor av ost, och när barnet väl somnat åt vi bullar som Kristoffer köpt med sig från Forsa hembageri, och det kändes rätt fint ändå.


Kaloriräkning idag: en, två, många. Men vad fan. Vägde in på samma vikt på trettondagen som innan jul, så jag tackar det svarta kalorihålet "amning".


Tror nu, i allmän välmåga, att ångesten reder sig rätt bra imorgon, hur som. Hoppas det.

Igår i Göteborg (jävla blogger-app)

Sovbebis. Som tittat på djur i Slottsskogen och klappat kungspudel idag. 

Jag vet att det är mitt barn, men ändå. Herre vad söt hon är.   

Enhandsfattning

Gäller allt oftare med bebisen. Och fick hon välja skulle hon gå i princip all sin vakna tid. 

Vi är på tåget mot Stockholm, och därefter Uppsala, och det ska bli skönt att komma hem. Även om Estrid kanske blir lite besviken på att det inte finns någon kungspudel hemma. 

Cosmo och Estrid umgås