självömket

Så värdelöst att vara magsjuk. Att bara hasa runt mellan soffa och säng och någon gång till toaletten (men den här magsjukan består mest av illamående). Kristoffer är förkyld och har ont i nacken, men han har fått vara med Estrid mest (tack gud).

Ingen av de böcker jag läser är rolig. Jag har en strumpa kvar att sticka men vill inte det heller. Är en sur och gnällig person, trots att jag lade mig kvart över nio igår och fick sovmorgon i morse. Och eftersom jag lyckats äta både havregrynsgröt och tre tuggor pizza ikväll är jag väl frisk nog att gå till jobbet imorgon. Mörv.

Men att söka jobb, där går väl ändå en gräns, eller hur? Ja?

Helgen.

Ett styck obstruktivt barn. En styck (kvardröjande) känsla av att vara ensam i sällskap. (Och en tråkig skit.) En styck söndsgsångest som började på söndag lunch. (Eller lördag kväll, i ärlighetens namn). 

Också: solpromenader och pannkaksfrukost på sängen (alla hjärtan!) och ett glatt barn i sjalgunga.

Men allmänt vemodig. Kommer inte riktigt ur det.

Hoppas hon sover bättre i natt. Framförallt för hennes skull. Men också att slippa fundera "krupp, förkylningsastma, bronkiolit? Beta2stimulerare eller kalluft, barnakuten?".

Lillgrynet.

Schyssta förutsättningar.

Igår var vi ute för länge med trött  barn, som spillde varm choklad över hela sig och inte tyckte om att det blåste (jag tror att hon kommer uppskatta våren, man kan för all del inte bygga snögubbar men det är väl mest det hon gillar med vintern), och fy vad jobbigt livet var för henne då. Stövlarna satt fel och vi sjöng fel sånger och hon ville mest bara sova där på ryggen men det gick inte riktigt när jag plumsade i skaren.

Att då komma ihåg, igen, att Estrid gör så gott hon kan, och att det är vårt ansvar att planera så att det funkar med mat och sömn.

Nåja, sedan somnade hon i cykelvagnen och sov en timme, och vi åt picknicklunch vid Fyrisån, och Estrid vaknade god och glad och åt lite macka.

Hon är inte svår. Hon är mest glad. Hon gillar mycket saker. Men hon måste ju få schyssta förutsättningar.

Hoppas på att hon kan bli ett vintersportbarn med dem. Och man kanske skulle haft en skidpulka? Men nu är det ljust klockan fem och det droppar från taken och som sagt, redan fantiserar jag lite om våren. Att inte ta på ytterkläder, bara gå ner på gården.

(Annars längtar jag inte särskilt efter våren. Den kommer. Det är fint nu. Tjockt med snö och ändå lite ljusare dagar. Och semlor. Snön är finare med en semla i magen.)

Tut i luren.

Estrids bästa leksak just nu: partytutan. 

Hon får inte ljud i den, men gillar rörelsen. Och så ger hon den till Kristoffer och till mig och ber oss tuta. Och hon har ju rätt, det är ju en rolig pryl...

(Det här att just mitt barn är sötast i världen? Tänk att det blev så. )

Dagens ilands.

"Vi sover tio minuter" sa Kristoffer. "Inte mer, men tio minuter blir man piggare av."

Vaknade en timme senare mosigast i stan, och det var det.  Plus att Kristoffer rostat kaffe i ugnen och det luktar förskräckligt. 

Men onsdag imorgon - hurra!   

Planer.

Pratade med chefen om att inte förlänga vikariatet när det går ut i april, men (beroende på ST-tjänster, när de kommer och var) komma tillbaka i september.

"Klart du ska vara föräldraledig!"sa hon.

Så nu är det planen även officiellt. Jag kommer väl att bli färdig specialist om typ tio år, men det är ju ingen tävling. Det är inte så bråttom.

Även om livet känns så himla mycket ändligare sedan jag fick barn. Det är märkligt att det enkla faktumet att man är dödlig tar så lång tid att ta till sig, så många steg.

Men om nu allt går alldeles för fort och jag bara vill leva leva leva, så är det ju snarare så jag vill leva: från mitten av april till september utan särskilda tider, med min lilla fina unge, och efter ett antal resttentor och rapporter även min karl.

Ändå blir jag lite orolig vid tanken. Vet inte riktigt varför. Det blir mindre pengar, men vi har pengar. Det blir en annan rytm, men det blir ju en rytm. Jag tyckte om att vara föräldraledig förra gången. Det blir bra nu också.

Gräsmattor och maskrosbollar och en familjeresa till Mallorca (!) och så Turkiet förstås, och picknickar och såpbubblor och lekparker och cykelturer på snabb asfalt, och tvättstugan och tofubiffar och jordgubbar och allt detta.

Lite av den här vardagen till först, bara.

Och att den är ganska bra, och att inte längta sig vilt ur sitt liv just nu, det är ju också bra.