måndag 12 december 2016

Adventsglädje

Advent med 3,5-åring - älskar det. Allt är magiskt och roligt men inget är måste och det finns inga   besvikelser. Pepparkaksbak, hyacinter, nejlikeapelsiner. Att julpynta. Tv-kalendern och en bok med 24 korta kapitel.

Och den här snön som kommer (och smälter). Igår gjorde vi/jag snödjur (ekorre och uggla) och åkte pulka.

Allt barnsligt jag vill göra är nu typ legitimt. (Jag köpte varsin adventskalender åt oss men låter Estrid öppna min). Plus att jag har entusiastiskt sällskap till allt.

Bebisen Märit bidrar inte så mkt, men hänger med i sjal eller sovandes i vagnen (!). Jag tog med henne på julbord i fredags och skröt med vår nattsömn, och förstås har hon vaknat tidigare än vanligt de  två senaste nätterna, men åh, jag gillar bebistiden. Och tiden jag får med Estrid nu när vi går 20 timmar på förskolan. Läser fel (eller rätt?) bloggar och instagram och följer mest folk som kämpar i motvind och säger "ingen är ärlig om hur jävligt småbarnslivet är" och känner mig orimligt nöjd och harmonisk.

Får se om straffet för denna hybris är värre än två småtidiga morgnar. Ta i trä. Imorgon är det lucia på förskolan och Estrid och jag är så pepp. Det är hennes första, hon var sjuk förra året. Hon ska vara stjärngosse. Hjärtat.

onsdag 30 november 2016

En månad

Hej Märit, nu är du en månad och fem dagar. (Det är hårt att vara det andra barnet.) Du växer fort och läkaren som undersökte dig på din månadskontroll var imponerad av dina runda kinder och dina starka muskler. Nu kanske du börjar lämna bebisdragen och ser mer ut som dig själv, och din storasyster tycker du är gullig. Du började le när du var ganska precis fyra veckor, på måndagen där. Men det blir mer och mer av det.
Du var 55 cm lång (men vissa kläder i 50 har du fortfarande) och vägde 4730 gram - plus ett kilo den födseln. 

Det var svårt att bestämma ett namn till dig. Vi sköt på det de första dagarna när pappa och Estrid var sjuka, och sen hade det plötsligt gått flera veckor. Men nu heter du Märit Selma, och snart ska vi bestämma ditt tredjenamn också.

Du har ganska tydlig rytm, fast du är så liten. Sover bra på nätterna och vaknar mest bara för att amma. Antalet gånger du varit vaken ändå kan räknas på ena handens fingrar, och då har du varit vaken men inte ledsen. Jag vet inte riktigt hur många amningstillfällen det blir på en natt, så pass mycket sover jag.

Sen är du vaken en sväng efter frukost, och sover bra mitt på dagen. I lördags sov du mellan 11 och 15.30 i vagnen, med små matstopp på Norrlands lördagsfika och Pelle Svanslös lekplats. Sen blir kvällarna oroligare och ledsnare, ibland i alla fall. Ibland sover du mest då också, då är vi tacksamma.

Du är nöjd i vagnen och oftast i sjalen med. Du ammar mindre än din syster, det verkar som att du blir mätt snabbt. Du går upp bra i vikt, så du får vad du behöver. Du får mindre beundran och fascination men du har två coolare föräldrar, och en storasyster som gillar dig mer och mer. För och nackdelar.
Din morfar, Kerstin, morbror, moster och dina minsta kusiner har hälsat på. "En liten" sa Hilma, och kungspudeln Cosmo ville slicka på dig hela tiden. Du har fått en massa fina presenter och när du tycker att dina päron är knäppa och syrran hopplös finns det andra människor för dig. 

Lilla bebisen.


torsdag 17 november 2016

Tandem och sömn.

Bebisen (snart ska hon ha ett namn!) har blivit sämre på att somna. Blinkar till vid bröstet men vaknar igen. Blundar en stund i famnen men inte mer. Gråter och är arg och trött. Argh.

Inte hela tiden, i skrivande stund snarkar hon på magen, men minst någon gång om dagen. Och det är en lite oroande trend.

Men nätterna är fortsatt bra.

Storasyster kämpar på. Väljer bebisens kläder och har börjat klä på henne. Gör en del uppmärksamhetssökande grejer, spottar och ropar Karin! och Kristoffer! tusen gånger. Jag skäller mer än jag skulle vilja men blir så arg i stunden. Men hon är ju så liten, och hon måste ju få kommunicera "nu behöver jag er mer" på något jäkla vänster.

Hon har börjat amma mer och mer, också. Vi går väl se om det hjälper mot syskonsvartsjuka (det kanske vore värre annars?)
Vi slutade i somras, under mitten av graviditeten, för att det gjorde ont på mig. Och hon lärde dig somna utan amning, och det var skönt. Men vi så att mjölken kommer tillbaka när bebisen kommer, och Estrid konstaterade att hon och bebisen skulle kunna amma på varsitt bröst. Så det gör de ibland. Dock inte helt lätt med den lilla nyfödda rangliga, det blir en del "akta!". Så ibland ammar jag bara E. 14 kg treåring känns väldigt stort i famnen jämfört med 4 kg bebis.

Ja, vi har varit på BVC också, och hon går upp fint i vikt och växer, och jag har inte sagt vad jag jobbar med och gud vad råd man får. Jag sa ingenting när vi pratade om "sover säkrast på rygg", bara "jo vi sover bra". Sköterskan var positiv till själen och trevlig, och det blir nog bra.

Lustig blandning av att allt rullar på och "herregud vi har två barn". En familj på fyra. Vilken grej.

fredag 11 november 2016

Rapport från soffan.

Bebisen sover på mig och jag har inte klätt på mig eller diskat frukostdisken. Estrid har varit hemma sjuk tre dagar, och jag har varit riktig tvåbarnsmamma. Alltså känns det märkligt stilla nu.
Fördelen är att jag kan sova när bebis sover- satsar på det i eftermiddag. Igår somnade jag när jag läste för Estrid. Jag skulle bara blunda lite mellan varje sida...
Nackdelen är att Estrid inte ville gå i morse, klagade på ont i magen och sådär i allmänhet. Så att vi till slut frågade rakt ut och jo, hon ville hellre vara hemma. Vi som mest sitter i soffan, låser böcker och lyssnar på musik, och så säger jag "vänta lite Estrid" femtio gånger om dagen. Igår bakade vi kakor när bebisen sov en stund själv, och var ute en timme på förmiddagen, men ja...
Och så debatterar vi paddan och film och spel. Igår var det spel och filmfritt, det är lättare, då blir det inte jobbigt att sluta iaf.

Bebisen sover för övrigt egentligen fantastiskt, ta i trä. Jag lever farligt och har henne dockad mot kroppen hela natten. Hon har inte rullat över på mage än - jag ligger ju ivägen. Jag vet vad socialstyrelsen rekommenderar men jag tror fan inte på att det är någon större riskökning för plötslig spädbarnsdöd i praktiken. Och vi sover 23-07 (ibland 08) med bara små uppvak för amning och sidbyte.
Inatt råkade dock någon vara vaken och pigg mellan 04 och 05. Gäsp. Så tupplur ftw. Men det var ett undantag. Heja sömnen.

Lillasyster blir ledsen när hon är trött men är annars gladlynt. Blir mer och mer vaken. Är stak i nacken när jag bär. Trivs i trikåsjal och Manduca. Har såna kinder, herregud.

måndag 31 oktober 2016

Tvåbarnsmamma


Hej bloggen,

Jag slutade skriva och så blev det så där svårt att börja igen. Jag hade en hemlighet ett tag, och sen bara sköt jag på att berätta, och sen blev det liksom så sent.

Men vi har fått en bebis. En liten syster. Som fyller en vecka idag, och som sover i mitt knä. En liten syster som inte hette något än (det är svårt med namn!). Som föddes 24 oktober, dagen innan beräknat, 50cm lång och 3688 gram tung. Den här gången var jag lite kaxig inför förlossningen, "det gjorde ju inte så ont förra gången", och det var ett lite sämre utgångsläge än "det kommer att göra förbannat ont". Det var svårare att bli positivt överraskad.
Å andra sidan gick allt bra, det tog sex timmar från att vi kom in (jämfört med fyra med Estrid), jag slapp Syntocinon (klart värt två timmar, egentligen) och jag hade mycket bättre kontakt med barnmorskorna den här gången. Min ujjayi-andning hjälpte inte riktigt lika bra den här gången (men fortfarande bra), men jag fick TENS och det funkade utmärkt.

Tre timmar efter födseln blev Kristoffer magsjuk och kräktes ner halva förlossningssalen och svimmade på golvet, men det var ju en förbaskade tur att det inte var tre timmar innan födseln...
Sen har allt gått sådär oförskämt bra, bebisen ammar och sover och gick upp i vikt till återbesöket (heja heja!). Storasyster är försiktigt positiv och engagerad i blöjbyten och klädval. Och jag har ju två knän, det är bra.

Jag blir sugen på en massa vardagsbloggande nu när jag är hemma om dagarna (vilket jag iofs varit hela oktober, men det har varit en del dramatik med en läskig cykelolycka för Kristoffer (även där tur i oturen att det var innan bebisen kom)). Vi får väl se hur det blir med den saken, men det är värt ett försök.
(Om inte annat är det roligt att ha för egen del.)

söndag 13 mars 2016

Moi.

Vi åkte till Finland. Estrid älskade båten och sprang som en liten iller i  korridorerna. Jag har ätit frukost för en hel vecka på två dagar, men är ändå lite sorgsen över att det inte blir croissanter imorgon. Vi har fikat och gått och tittat på kyrkor och jag köpte ull- och silkesgarn.

Idag var vi supertrötta och gnälliga och allmänt bakis, även barnet. Och imorgon är det redan vecka igen, och det är Estrid sista på småbarnsavdelningen Katten, och det är vemodigt.

Ska inte glömma härligheten i att åka bort, att låta Estrid knacka på morfars och Kerstins hytt, solen över både ankomst och avfärd från Helsingfors.

Ser fram emot att se Estrid leka finlandsbåt....

söndag 14 februari 2016

Det är svårt att sikta.

Idag kastade jag två snöbollar på mitt barn, en i nacken och en i ansiktet. Jag siktade på Kristoffer. Estrid tyckte mest det var festligt, ändå. Och så byggde jag en snökatt till henne och sprang med pulkan, så vad sjutton. Inte världens sämsta mor.

Annars i helgen: har varit på två födelsedagskalas. Har ätit massor av god mat jag inte gjort eller diskat efter själv. Har börjat se om Harry Potter. Har möblerat om en bokhylla från vardagsrummet till sovrummet. Har träffat en mycket liten bebis.

Är lite missnöjd med att helgen redan är slut. Men det kunde ju varit värre.

måndag 8 februari 2016

Snart tre.



Mitt barn kan rita saker som man känner igen - kolla solen. Hon känner igen E som i Estrid (och har stor glädje av allt ekologiskt den här hipster-familjen handlar). Hon känner igen ett antal bokstäver och siffror till. Numera äter hon på stor tallrik med stora bestick - men blir gärna matad. Ibland har hon humörkollapser av Guds nåde, när något går emot. "Jag vill det" säger hon, och hoppar och gråter av ilska. 
När vi skiljs på morgonen får jag kram, klapp och puss. Hon använder bara 1/4 av sin garderob - men väldigt intensivt. Just nu är stjärnkläderna de mest älskade. Hon sjunger rätt melodi på Blinka lilla stjärna, som hon lyssnat på tusen gånger. Hon leker hotellfrukost  och simhall och att alla djuren ska sova. 

Själv hållerjag på och lär mig att sticka två sockor på en gång. Det händer inte riktigt lika mycket för min del...