Det är svårt att sikta.

Idag kastade jag två snöbollar på mitt barn, en i nacken och en i ansiktet. Jag siktade på Kristoffer. Estrid tyckte mest det var festligt, ändå. Och så byggde jag en snökatt till henne och sprang med pulkan, så vad sjutton. Inte världens sämsta mor.

Annars i helgen: har varit på två födelsedagskalas. Har ätit massor av god mat jag inte gjort eller diskat efter själv. Har börjat se om Harry Potter. Har möblerat om en bokhylla från vardagsrummet till sovrummet. Har träffat en mycket liten bebis.

Är lite missnöjd med att helgen redan är slut. Men det kunde ju varit värre.

Snart tre.

Mitt barn kan rita saker som man känner igen - kolla solen. Hon känner igen E som i Estrid (och har stor glädje av allt ekologiskt den här hipster-familjen handlar). Hon känner igen ett antal bokstäver och siffror till. Numera äter hon på stor tallrik med stora bestick - men blir gärna matad. Ibland har hon humörkollapser av Guds nåde, när något går emot. "Jag vill det" säger hon, och hoppar och gråter av ilska. 

När vi skiljs på morgonen får jag kram, klapp och puss. Hon använder bara 1/4 av sin garderob - men väldigt intensivt. Just nu är stjärnkläderna de mest älskade. Hon sjunger rätt melodi på Blinka lilla stjärna, som hon lyssnat på tusen gånger. Hon leker hotellfrukost  och simhall och att alla djuren ska sova. 

Själv hållerjag på och lär mig att sticka två sockor på en gång. Det händer inte riktigt lika mycket för min del...