Advent med 3,5-åring - älskar det. Allt är magiskt och roligt men inget är måste och det finns inga besvikelser. Pepparkaksbak, hyacinter, nejlikeapelsiner. Att julpynta. Tv-kalendern och en bok med 24 korta kapitel.
Och den här snön som kommer (och smälter). Igår gjorde vi/jag snödjur (ekorre och uggla) och åkte pulka.
Allt barnsligt jag vill göra är nu typ legitimt. (Jag köpte varsin adventskalender åt oss men låter Estrid öppna min). Plus att jag har entusiastiskt sällskap till allt.
Bebisen Märit bidrar inte så mkt, men hänger med i sjal eller sovandes i vagnen (!). Jag tog med henne på julbord i fredags och skröt med vår nattsömn, och förstås har hon vaknat tidigare än vanligt de två senaste nätterna, men åh, jag gillar bebistiden. Och tiden jag får med Estrid nu när vi går 20 timmar på förskolan. Läser fel (eller rätt?) bloggar och instagram och följer mest folk som kämpar i motvind och säger "ingen är ärlig om hur jävligt småbarnslivet är" och känner mig orimligt nöjd och harmonisk.
Får se om straffet för denna hybris är värre än två småtidiga morgnar. Ta i trä. Imorgon är det lucia på förskolan och Estrid och jag är så pepp. Det är hennes första, hon var sjuk förra året. Hon ska vara stjärngosse. Hjärtat.
