Moderskapet, en dagsrapport.

Jag älskar att vara föräldraledig.

Jag får såna bryt på mina barn.

Mest det stora, det lilla är ju mer gullig och lallig och kan inte trotsa än. Men jag skäller på henne också, när hon kryper upp på bordet. Eller vaknar på kvällen.

Stora... åh, hon är så snäll och försiktigt och omtänksam nästan jämt. Och jag är en rimlig person oftast, men ibland väser jag "flytta på dig" för att hon står framför ytterdörren och jag bär lilla och en kasse med något och alla cykelhjälmar (i hela världen). Eller så säger jag "du får inte lägga sånt här så Märit når det, du får skylla dig själv om hon förstör det" - och så säger hon "förlåt mig Karin" med liten röst.
Jag måste ju vara rädd om henne. Hon är den sortens barn. Och jag skäller på henne när hon gråter. Skärper till mig och säger "man får vara ledsen men för guds skull sluta skrika!". (Alla känslor är tillåtna. Lättare med säg ettåringar.)

Jag avskyr också att träffa andra föräldrar. De är säkert trevliga människor. Men jag vill inte prata om barn och jag vill inte prata om något annat heller och jag vill bara dra mig in i någon slags bubbla med mina ungar.

Blir trött och ledsen av att umgås med andra vuxna. Överdrivet självkritisk. Tänker att jag är jobbig och tråkig och allt det där.

Har för mycket dödsångest och känslan av att jag borde ta vara på dessa dagar och denna tid och ångest för klimatet och alltihop.

Ja jag hör ju hur lycklig jag låter.

Och ändå. Att det snart, i januari, är slut på föräldraledigheten. Det är det värsta av allt.

1 år

Märit, min lilla gris.
Jobbar på att inte kalla henne "bebisen" mer. (Går sådär).

Nu är hon ett helt år. För ett år sen gick jag ut till lekparken med henne för första gången. En liten boll i trikåsjalen. Nu vill hon gunga och åka rutschkana.

Märit har lärt sig gå  till slut, ungefär två veckor innan ettårsdagen, och är stadig, kan ställa sig upp på egen hand och klättrar överallt hon kan. Hon går riktigt stadigt utomhus också, med skor och allt. Och hon kan dansa, med bounce och med handrörelser. (Eller så springer hon i cirklar, jätteglad.) Hon har lärt sig klappa händerna och vi har lagt till "klappa händerna när du är riktigt glad" och "vi gick in i en affär" till hennes favoritsånger.

Hon har nyss börjat säga "nä" och vägra släppa saker. Typ min telefon. Och andra leksaker hon uppskattar. Egen vilja är bra. (Men jobbigt.)

Hon pratar mycket, dels allmänt babbel men också riktiga ord.
Saker Märit säger: hej, hejej (hej då), tack, mea (mera), Esti (Estrid), mama, ja, nä, kiss.  Hon jamar som en katt, gnäggar som en häst och skäller som en hund. Och hon förstår mycket. Hon spelar på läppen när man säger "läpp" och tar fram foten när man säger "en ärta".
Hon härmar mycket och kan fräsa när man snyter henne. Eller torkar bordet med en pappersbit. Eller gör kullerbyttor när Estrid gör det.

Märit gillar mat, och kan äta med sked. Fast när hon tröttnar åker tallriken i golvet. Hon gillar äpple, päron och banan men inte citrus. Pasta är nog hennes bästa. Också poppis: bär (synd att säsongen är slut), grädde och pannkakor. Fil är ett säkert kort. Hon har bra tålamod vid matbordet och sitter länge, först med maten, sen med vattnet och sist med efterrätten hushållspapper.

Hon gillar kläder och att riva ur garderoben. Jag tror hon skulle vilja kunna klä på sig, ibland försöker hon med en tröja som hamnar runt halsen. Hon gillar också när Estrid har vissa kläder på sig, till exempel en tröja med lejon på, eller när Estrid snurrar med sin snurrklänning.
 
Märit tycker om böcker, särskilt de som låter. Hon gillar när vi läser för henne och kommer gärna när vi läser för Estrid (men då har hon inte riktigt tålamod för att lyssna på varje sida). Hon kan också sitta själv och läsa, bläddra och göra djurläten. Ibland kan hon dock inte hålla sig utan tuggar av ett hörn på pekboken - eller förstör en Pixibok.

Ibland kallar vi henne för Märodören.

Hon gillar att plocka saker i och ur lådor, och kan trä ringar på en pinne. Hon gillar att köra saker med hjul, och kan stapla saker på varandra. Hon gillar att spela xylofon, och ännu hellre piano.

Numera sover hon en gång om dagen, och det kan vara lite när som, nästan. Hon somnar inte senast 10-10.30 längre, utan kan vara vaken fram till 15. (Då blir läggningen sen.) Ibland somnar hon av att amma, men inte alltid. Är hon trött nog somnar hon raskt i cykelvagnen. Annars får man gunga henne, vilket kan gå fort eller ta hur lång tid som helst (alltså typ en kvart). Kristoffer spelar fortfarande Pluxus, jag sjunger för henne. (Uti vår hage, fyra verser, många gånger.)

Pottan är fortfarande ute ur bilden. Hon har inte alls tålamod att sitta där. Däremot säger hon "kiss" när någon annan sitter på toa... Det är väl nu det gäller att fortsätta ändå. Håjaja.

Amningen är däremot populär än. Ansiktet lyser upp och hon skyndar sig fram, kastar sig över, ler. Hon ammar ett par gånger på natten, vilket inte gör så mycket, och på kvällen, vilket är segare. Inga planer på att sluta, eller trappa ner innan pappaledigheten kommer i januari.

Åh.

Att tiden känns så knapp just nu. Livstiden. Inga små tankar.

Att när jag slutar säga kom då, kom då, KOM DÅ till min fyraåring, utan går tillbaka till henne på mina långa vuxenben, så har hon hittat en gräshoppa på staketet.

Jag tar kort på den, och på henne. "Så vi ska minnas det här, när vi ser bilderna" säger hon.
(Den här dokumenterade barndomen. Alla alla bilder. Skulle önska att det var fler ord.)

"Här var vi med Lisa, jag satt på uggelkudden, den svarta" säger hon, när vi fikar på Norrlands nation. Och där var vi med Lisa, i december, med en pyttebebis som mest bara sov och sov. (Minnet!)

"Är det här lunch?" säger hon också, typ varje dag. Korttidsminnet är en annan sak.

Kanske har hon redan fått sitt första minne. Kanske var det när hon grät och grät efter en nyckelpigeresväska på loppis i förrgår. (Jag hoppas att det blir något trevligare.)

Om jag var evigt ung skulle hon inte få växa upp. Det är den trösterikaste tanken.

10 månader

Märit går inte, det trodde jag att hon skulle. Hon knatar på med en hand men om man släpper den sjunker hon till golvet med en indignerad min - eller ett skrik.
Men kryper göra hon som blixten. Och tuggar på pekböcker så de går i bitar, och drar ut cd-skivor, och kryper uppför trappan med lurig min.
Däremot har hon inte lärt sig att backa ner för kanter - hon sträcker sig och sträcker sig och ramlar på pannan.

Nytt, som vi bara inte provat innan: att läsa böcker. Särskilt de med ljud och känsel. Kryper och lägger sig jämte när vi läser för Estrid. Mycket mycket gulligt.

Äter mindre mat, generellt. Älskade jordgubbar och vindruvor. Åt bara blåbär i skogen - inte från kylskåpet. Har inte det där riktigt eleganta pincettgreppet än men kan äta majs och ärtor.
Hon klättrar fortfarande gärna ur stolen - Estrid behövde vi aldrig spänna fast men Märit har vi fått göra det med senaste månaderna, annars står hon där och ser skitnöjd ut. Märit har inte riktigt knäckt det här med att dricka, men hon har väl inte fått prova så mycket heller. Nu får hon vatten i pipmugg (efter att hon ätit, annars struntar hon i att äta) och spiller så det står härliga till.

Älskar djur. Har med hjälp av snäll storkusin fått klappa katt. Annars pekar hon och ler och försöker komma och hälsa. Igår kröp hon efter gräsänderna som tänkt tigga mat av oss, så att de fick ändra sina planer.

Har haft barnvaktspremiär. (Gud, det dröjde längre för Estrid...) Vi var på bröllop och morfar och Kerstin kom och passade. Märit fick påtankning före vigseln och efter vigsel och kyrkbacksmingel, och somnade i selen på morfar (detta att någon annan bär ens barn, man blir lite hjärtögd av det), men vaknade och var otröstlig och ville amma, och levererades till festen lagom till halva varmrätten. Jag tror att det hade gått fint dagtid, men på kvällen vill hon amma och inget annat, i princip. Kanske bli buren av en svettig pappa, men det var skönt att morfar inte behövde bära runt på arg bebis.
Å andra sidan sover hon längre pass själv, både i soffan kvällstid och nattetid. Ändå skönt. Sitter i denna stund vid köksbordet helt för mig själv och skriver på datorn och dricker te.

På dagen sover hon... på morgonen, lagom tills Kristoffer och Estrid går till förskolan och jag nästan diskat klart. Sen blir det lite hur som - idag har hon faktiskt inte sovit mer. Hon blir gnällig och jäklig när hon är trött men kommer liksom in i en andra andning och orkar lite till. Och hon är ju andra barnet och får hänga med, helt enkelt. Hon sover i cykelvagnen ibland, det är praktiskt, men det tar en stund för henne att somna. Och i vanlig vagn tar det för lång tid för mitt tålamod. Få saker gör mig så sur som att rulla barnvagn med barn som borde sova men inte gör det.
Vi gungar henne en del i sängen, med kudde och sång, och det funkar och är mycket mindre tröttsamt än vagn eller sele, tycker jag.

Jag bär inte så mycket, Märit är lite för tung och min bäckenbotten är inte riktigt som den var innan. (Borde träna mer mammamage och knip och sen boka återbesök om det inte blir bättre snart.) Kristoffer har burit mest när vi varit lediga ihop.  Vi har bytt från Beco Gemini, som Kristoffer gillat men jag tyckt varit svår att spänna åt nog, till vår trogna och skamfilade Manduca, med dragkedjan öppnad i ryggpanelen. Och jag är faktiskt mycket bättre på att knyta sjal på ryggen än med Estrid, jag övade ju flitigt där innan Märit fyllde halvåret. Får till bättre säte och så. Knyter helst symmetrisk double hammock för det räcker min blå Yaro till.

Babypottningen rullar på, det är rätt häftigt. Och inte mycket merjobb - det är ju snarare enklare att sätta bebisen på pottan än att byta en bajsblöja. Och kissa får hon göra i blöjan - men ganska ofta blir det i pottan, ändå.
Vi har haft engångsblöjor när vi rest och det är ju skönt på sitt sätt, att aldrig behöva tänka på blöjtvätten, och att de håller så inihelvitti länge. Fast lite sjukt är det också. Och jag blir dålig på att byta, för äsch, den håller ju lite till...

Märit har blivit en vattenälskare under sommaren och blir till sig och plaskar glatt när hon får chansen. Badar gärna både inne och ute. Är inte så brydd om att få lite vatten i ansiktet och dricker gärna av badvattnet...

Hon gillar fortfarande att gunga men har också fått prova rutschkana och älskat det. I badrummet klättrar hon upp på Estrids pall och står och gnäller för att hon inte kommer ned.

Nu låter hon mindre igen, och hon har inte sagt "Esti" på länge, men "heh!" säger hon fortfarande - ibland till böcker eller bilder med. Hon gör "ner faller regnet" när vi sjunger Imse vimse. Däremot har vi inte gjort några babytecken och jag vet inte, det känns som att det är så pass kort till språket kommer.

Gud, det är vemodigt att hon är så pass stor, och att det bara är hösten kvar tills jag ska börja jobba igen. Med "bara hösten" menar jag alltså att jag ska börja i mitten av januari. Men det känns liksom snart. Jag längtar inte ett skit efter jobbet, men ska gå och hälsa på mina kollegor (som jag ändå tänkt på ibland med vänliga tankar) i nästa vecka kanske.

En fin dag

Första förskoledagen. Estrid kan berätta vilka barn hon lekt med men säger inget annat. Till slut frågar jag "Var det bra eller längtade du hem?" och hon säger förstås "Längtade hem".
Så ja, jag har inte ett barn som räknar ner till förskolan startar igen. Det är bara det. Men det känns som att de förskoleälskande barnen är så mycket fler.

Jag hämtar och har frukt i väskan och frågar inte vad Estrid vill utan cyklar till Observatorieparken. Det finns transparant blanche och små små gula päron. När Märit somnar på vår picknickfilt leker jag att alla mjukisdjuren borstar tänder och lägger sig. (Tålamodet man har ibland, i alla fall.) Lägger mig också själv jämte Märit och lurar med Estrid för att titta på moln. Vi pekar nog inte på samma moln och jag låtsas se det Estrid säger ("en snöleopard!") men solen är varm på våra huvuden och det är vackert så.
Jag får plocka äpplen och päron och vi går hem lagom till molnen kommer inrullande.Jag gör äppelkaka och barnen leker i stundtals harmoni. Fast Märit tuggar på allt och vi måste rädda Pixiböcker och tändsticksaskar och pussel, och när Estrid stänger in sig kryper Märit till den stängda dörren och protesterar. (Anar ett begynnande tema här). Kristoffer kommer hem och Estrid skär tofun till kvällsmaten (hennes jobb, hon skär med vass kniv och är mycket nöjd) och vi äter god mat och hinner plocka upp det mesta av de kringspridda leksakerna. Disken väntar dock fortfarande, eftersom Kristoffer går på kör och lämnar mig med dubbelläggning, och sen har jag mest sovande bebis i famnen.

Imorgon är mitt huvudmål att sova med Märit (idag var jag lite för uppvarvad, tror jag). Jag tänkte en sväng att jag skulle försöka ha en mer aktiv föräldraledighet, men nothing tastes as good as sleep feels, så att säga. Idag storhandlade vi för 900 kr och cyklade 4 km med hela packningen. Total cykelsträcka idag: 10 km. Ja herregud. Mer aktiv än så? Men jag menar öppen förskola och sånt där. (Men det måste man väl ändå inte.)

Något om sommaren.

Jag tror alltid att jag ska hinna mer saker sen. Till exempel på sommaren. Till exempel skriva, blogga, yoga, göra fotoböcker.
Nej.
Kanske nu när vi är hemma igen, nu när Estrid börjar förskolan imorgon.
Eller inte.

Men en fin sommar. Jag hoppas fortfarande på något bad till och mer glass och att få använda mina reashorts lite till.

Men vi har badat och paddlat och cyklat och plockat kantareller och blåbär, och ätit frukost på verandan och pressat blommor och sett clownfiskar och sälar och ubåtar och utsikten över Köpenhamn.

Och Märit går inte än, hon blir visst 10 månader hon med innan hon knäcker det. Men hon står superstadigt om hon inte vet om det. Och hon vill åka rutschkana och gunga och tycker om att läsa böcker och alla sorters djur. Det är inte så länge till hon är bebis. Mjuka lilla nästan tiokilosklump.

Annan rapport: Estrid säger att hon älskar Märit nu. Sen i förrgår. Plötsligt händer det. "Märit, du är älskad av mig".  Och de badar badkar ihop och har matchande kläder och badrockar och Märit får omilda varma kramar. Jag har sagt "det kommer, man ska ge Estrid tid" och det var rätt, men det är ändå härligt att det hänt.

Puh.

Ska åka till Småland en sväng imorgon, tåg ensam med två barn i fem och en halv timme, två byten. Är redan idag så trött att jag skällde på fyraåringen när hon vaknade och grät och inte lugnade sig utan väckte bebisen som tog allt som morgon. Sen försov vi oss och kom nästan en kvart för sent till den extra hörselkontrollen - extra pinsamt för den som jobbar i vården själv och borde veta bättre. Men Estrid hör normalt och det var säkert bara öroninflammationen som spökade första gången.

Jag var en så mycket bättre mamma när jag bara hade ett barn. Jag blev aldrig så bottenlöst arg. Jag tjurade inte så här. Och då är ändå Märit en glad bebis som sover gott på nätterna. Hur det skulle vara annars vet jag inte ens. Nu väser jag "ta inte av dig stövlarna annars blir jag jättejättejättearg". Och vill fortfarande, trots att det var typ 12 timmar sen, förklara att det är så satans jobbigt med att Estrid sparkar av sig skorna i tid och otid, oftast i trapphuset men även på vägen från tvättstugan eller liknande, och vägrar bära dem själv. Ungjävel. 4 år gammal...

På detta umgänge med ursprungsfamiljen. Det kan ju bara bli bra.

Det vettigaste jag kan göra är att gå och lägga mig i tid. För det: sluta varva internet och packa klart istället. Packning av kläder för en knapp vecka med kladdig bebis (bebisar som börjar äta alltså, error error med tomat och morotsfläckar överallt), babyskydd, matsäck, tågunderhållning. Heja.

(Men också heja att uppskjutandet i alla fall ledde till blogg. Hepp!)

7 månader

(Jag tänker på andra inlägg än Märits månader, det blir bara inte. Men jag vill.)

Det nya för Märit: dra sig upp till stående. Hon älskar det. Och började jobba med det under köksbordet för kanske två tre veckor sen, men lyckades äntligen ett par dagar innan sju månadersdagen. Fördel: kul med utveckling, stolt bebis. Nackdel: kan inte sätta sig ner själv kontrollerat, faller och bonkar i huvudet och är frustrerad.
Det var smidigare med en stillsammare bebis.

Rörligheten gör också att Märit inte riktigt har ro för pottandet. Vi har till och med fått byta bajsblöjor igen, vissa dagar. Men ibland funkar det, och det är värt det.

Jag är lat med Märits mat. Äter vi inget som passar får hon typ gurkstavar, eller inget. Jag tänker att amningen egentligen räcker, och att hon tunnat av lite av all rörelse. Eller, växer långsammare. Får väl se vad åttamånaderskontrollen säger.
Märit gillar mat, beroende på ork och humör. Jag har gjort grötpinnar som hon dissar (vad fanken) men hon äter alla grönsaker med god aptit. Har på sistone lyckats äta ärtor och tagliatelle, i alla fall något. Finmotoriken kämpar på!
(Tänker också att vi trappar upp maten i och med detta. När hon lyckas med pincettgreppet får hon ju fler sorters mat.)

Hon har börjat sova så pass bra om kvällen att hon kan sova själv i soffan en stund, nackdelen är att hon vaknar tyst och ramlar ur innan man hör henne. Några blåmärken blir det. På dagarna sover hon lite och oregelbundet, vaknar efter en halvtimme. Hon kämpar på rätt bra ändå, blir gnällig först när hon är gristrött.
Våra nätter är fortfarande bra och oftast vaknar vi av Estrid.

Krypandet har nästan lossnat, hon ålar mindre och mindre. Hon har slutat välta när hon sitter, men är alldeles för rörlig för att sitta still så länge. Hon blir jätteglad om hon får krypa på gräset, för då finns det mycket att plocka. När vi ska gå ut ålar hon mot dörren och ut i trapphuset om det är öppet.

Hon älskar saker som prasslar, särskilt plast. Papper gillar hon också att tugga på, och böcker. En tom toarulle blir en blöt klump på ett par minuter. Riktiga leksaker är inte lika spännande, utom Estrids, och de får hon inte ha. (Utom när Estrid är på förskolan, hehe.…)

På det stora hela fortfarande en förnöjsam bebis, men mer rörlig. Om en månad tippar jag att vi börjat barnsäkra mycket mer....

Märit 6 månader

Plötsligt har ett halvår gått. Ett halvår sedan vi kom hem sent på kvällen , en nyförlöst och en nykräkt och en nyfödd groda. Ett halvår sedan jag kröp ner jämte Estrid och för första gången hade ett barn på var sida.

Märit väger drygt 8 kg, ålar med bestämdhet även över trösklar, älskar oss alla med sitt glada glada ansikte (men mest av alla Estrid). Hon älskar också mjuk plast - idag fick hon jaga och tugga i sig en förpackning pappersnäsdukar medan jag knappade in en ny ansökan om föräldrapenning. Prassel, det är grejer det.

Hon ålar på ett sätt som jag inte minns att Estrid gjorde, med sån frenesi. Det gäller väl så spännande saker. Hon är inte lika fascinerad av att gå och stå.

Märit har äntligen fått mat, det blev lite tjuvstart. Broccoli, potatisklyftor, gurkstavar, simit. Bäst hittills: jordgubbar.
Jag tror inte hon skulle tycka illa vara med skedmatning men just maten har ju funkat så bra med Estrid, så jag vill inte ändra ett vinnande koncept. Riktig mat och styra själv och långsam introduktion.

Vi har köpt cykelvagn sen sist, det är härligt att plötsligt vara rörligare. Vips Erikshjälpen och hälsa på folk på andra sidan stan. Märit är tålig, gnäller om hon är trött, somnar till slut.

Märit sover bra och ammar bara lite på natten. Gud vet hur många gånger, jag vaknar inte så mycket, men kanske 2-4? Hon släpper taget också, ligger inte och snuttar så mycket. Det gör hon på kvällen i stället, då sover hon mest i min famn, ammandes.

Tänder har hon fått, två stycken, och det gör att hon kan raspa i sig äpple men också att hon råkat bita mig i bröstet. Aj. Hoppas detta inte upprepar sig.

Hippiebebisen pottas fortfarande med god effekt, ibland till och med med torr blöja. Jag bär rätt mycket på ryggen nu och har provat med sele, till och med. Men hon kommer högre upp i sjalen och kan dra mig i håret och är nöjdare så.

Det tar sig långsamt med storasyster, Estrid har börjat plocka upp leksaker till Märit och idag fick Märit vara med och leka sabeltandad tiger - och vara tigerbebis och äta låtsaskött (Duplo). Estrid har också tröstat Märit och sjungit för henne vid ett par tillfällen, och blivit stolt när det funkat.

Märit är en glad och tålig bebis. På dagarna är det segare med sömnen, det är amning eller gung i babynästet eller vagn som gäller. Å andra sidan: flera alternativ funkar. Det gick ganska bra att åka bil 60 mil, med pauser. Dock: om jag inte sover jämte henne (gemensamma tupplurar är en stor glädje med Estrids förskoletimmar) vaknar hon ofta efter typ 30 minuter. Men hon är ju en bebis. 

5 månader

Märit min Märit.

Drygt 5 månader. Har haft livets första magsjuka men det var mest lite extra sömn och många blöjor att byta. Hon blev lite skrynklig i maghuden ett tag, men vi ammade och ammade och det tog sig.

Har börjat klösa med vassa små naglar ibland vid amningen. Och ta tag i bröstet mellan ännu tandlösa gommar och vrida på huvudet. Inte det bekvämaste.

Märit sitter i barnstol nu, och senaste veckorna har vi plockat bort den stöttande kudden också. Hon är stadig. Kan sitta en liten stund som en fällkniv också, innan hon välter.

Hon har börjat ta sig framåt också. Eller bakåt. Det går inte riktigt som hon vill alltid, men hon kämpar.
Och hon vänder sig obehindrat, både från mage och rygg.

Tack vare stadigheten har jag börjat sätta henne på vår Ikea-potta och det funkar väldigt bra. Kisset är på rutin men det kommer något kanske vartannat pottillfälle. Bajset kan man märka på en del stånkande. Jag tror absolut att tygblöjorna hjälper till, att det känns när kisset kommer. Vi har fortfarande engångs till natten och till längre utflykter, annars tyg. Är nöjd med den nivån.

Märit är kär i Estrid, tittar på henne och ler och skrattar, och Estrid är inte det minsta kär i Märit, säger "Nej!" och "Märit klöste mig!". Än så länge förstår inte Märit att kärleken är obesvarad. Det hinner väl ändra sig.

Hon har hunnit välta från pottan och få en blåtira, och välta ner från soffan, och jag har fångat henne på sängkanten också. Stackars bebis. Men vi har skärpt oss med att lägga henne långt in på sängen eller på golvet....

I helgen (som var efter femmånadersdagen, men äsch) tog vi fram sittdelen och jajemen, vagnbebisen är tillbaka. Hon har somnat i den i rullning vid varje försök, faktiskt, hurra! Bär en del ändå, eftersom vi inte har syskonvagn (skulle man kanske haft), men det är likväl framsteg. Och när Estrid slutar vara sjuk och går till förskolan igen så!

Märit är sugen på allt vi äter, men jag tror inte att hennes tarm är riktigt mogen för det än. Vi får väl se när jag ger vika. En liten kokt morot eller två...

Imorgon är det vaccindags och viktdags. Får nästan återkomma med det. Hon känns stor och tung men har inte växt ur kläderna på sistone. Drar 62-68, beroende på plagg och passform och blöjstorlek (skiljer ju en smula på liten engångsblöja eller stor bambutygis).

Ja, hon har börjat gilla leksaker som låter mycket (och slagit sig i ögat en gång med en skallra också, faktiskt.) Och så gillar hon att titta i böcker (men vill tugga på Estrids böcker vilket inte är poppis). Och ramsor, det borde jag bli bättre på.

Söndag

Familjeyogan är inställd och vårt fikasällskap har blivit sjukt. Vi köper med kokosbollar hem och Estrid har dem i knäet hela vägen, tills hon vill hoppa ur vagnen och plaska i vattenpölarna. Och jag frågar henne om hon inte vill gå till de större också, och det är klart hon vill, och jag belönas med att hon inte ens klagar när hon får vatten innanför överdragsbyxorna och i en vante. Vägen hem tar tusen år men det gör inget, och Estrid får ta med en pinne upp till lägenheten. Vi äter kokosbollar och apelsinklyftor och badar badkar.

De goda cirklar som också uppstår. Tänker att jag kanske borde ha Estrid hemma heltid, det går ju, men hon är snart fyra år och det är meningsfullt med barn i samma ålder. Plus att jag ska sova middag med Märit, det blir också bra. Hämta Estrid vid ett, äta tigerkaka, läsa biblioteksböckerna, plantera chilifrön. Inte vara så hård mot sig själv.

Del två.

Åh föräldraskapet, det går inget bra nu. Kristoffer ska tentaplugga hela helgen, jag har fem dar i rad med dubbla barn och det borde inte vara så jobbigt. Jag är så gnällig, mest är det det, säger nej och nej och "sluta fråga". Igår var vi på evolutionsmuseet och det var bra, idag var det kollaps på vägen ut och varför kan jag inte bara lära mig att hon är ledsen när hon skriker och gråter, inte arg, och att det är bättre att kramas än att resonera? (För att jag blir arg och inte vill kramas. Och för att det är så svårt att böja sig ner med en bärsele på magen. Men vad fan.)

Imorgon mer utanför dörren och så ska jag muta oss med fika.

Märit är i alla fall nöjd på det stora hela och jag har inte kallat henne bebisjävel på mycket länge. Hon rullar från rygg till mage och vice versa. Sitter i barnstol men tippar en del framåt. Vill ha massor av saker som hon inte får.
Det rör sig mellan Estrid och Märit med, Estrid pratar mer med lillasyster, vi kan busa ihop ibland, ibland hämtar Estrid leksaker till Märit. Och så leker hon ju alla sina omhändertagande lekar, påklädning, blöjbyte, tandborstning, nattning.

De får väl rädda varandra från den här sura jävla mamman som inte tar vuxenansvar för sina känslor. Eller gå i terapi ihop, sen.
(Men jag bet om ursäkt, i alla fall. Det är mitt största försvar.)

Dagens moderspoäng: låg

Idag kom mitt stackars barn i retur från förskolan med ögoninflammation och gud vad dum jag kände mig. Jag och mitt jävla yrke borde veta bättre. Men det såg liksom beskedligt ut, och hon var ju pigg annars, och jag tänkte inte på det där med smittsamheten. Så stackars Estrid fick vända i hallen och Kristoffer missade 45 minuter tentapluggstid.

Och sen var jag en så himla dålig mamma idag. Jävlar. Skällde på Estrid för att hon var långsam när vi pulsade till tvättstugan. Suckade när hon ville ha hjälp med att klä på sina mjukdjur Märits urvuxna bebiskläder. Sa "nej det vill jag verkligen inte" när hon sa "mamma jag vill leka hotell med bävrarna med dig".

Hade också sur bebis som bara sov halvtimmar i selen, till mitt försvar. Men ändå.

Alltså, hennes lekar är gulliga men så helvetiskt tråkiga. Alla moment ska upprepas 10 gånger, allt ska vara så omständligt, och ja jag vet ju att det är så med barn. Skulle haft tätare mellan syskonen för just det: slippa så mkt lekar. Estrid vill ju gärna just de lekarna, också. Jag försöker leda över till att pyssla rita spela spel baka men får hon välja vill hon leka förskola och låta djuren lämnas och hämtas i all oändlighet.

Kristoffer var tjugo minuter sen hem också, och jag lagade mat och brände mig på risångorna och Märit vaknade i selen och skrek, och Estrid ville berätta något om kaninen Helny och jag sa "jag skiter i Helny", och Estrid gick runt med Helny i en liten plastväska och sa "Sch, Sch" och "Helny är ett år så hon behöver sova på dagen, jag hjälper henne sova"

Och jag förtjänar henne inte. När hon kryper upp i mitt knä efter middagen och inte vill släppa iväg mig för att hämta tvätten utan tycker att Kristoffer kan göra det.

Jag måste sluta glömma bort att hon inte ens är fyra år än. Jag måste försöka vara snällare, tålmodigare. Mitt humör är inte hennes ansvar.

4 månader

 Alltså en tredjedel av ett ÅR. Herre du milde, det går för fort det här.

Men ja, Märit. Idag funderade jag på vad det var jag tyckte att hon skulle heta, som Kristoffer inte gillade, och det tog så himla lång tid att komma på det. Hon är ju Märit nu. (Men Ilse är ett fint namn, för all del.)

Ett par dagar innan månadsdagen upptäckte Märit sina fötter. Hon älskar dem innerligt, håller en fot i handen och pratar med den med sina gulliga små pratljud. Blir sur om man tar loss den för att byta blöja eller någon annat oväsentligt.

Den 23 rullade hon också för första gången, från rygg till mage. Och hon har gjort om det, så det var inte bara en slump. Nacken är stadig och Märit har provat barnstol med extra dyna med framgång. Hon skulle säkert gilla en bumbo nu (men orka fixa en). När Kristoffer håller henne tar hon små steg med fötterna. Motorisk bebis, det här.

Hon pratar och flirtar och älskar alla som pratar tillbaka. Är inte bekymrad av att bli hållen av andra. Jag försöker tänka på att langa över bebisen ibland, det känns inte lika obekvämt som det kunde göra med Estrid, utan det är mer gammal vana att jag blir sittande med henne.

Märit greppar saker och stoppar dem i munnen. Typ allt. Hon är så ivrig när man har henne vid bordet, och har vält soppa över mig i sin jakt på allt spännande. Om man vore lagd åt det hållet skulle man kunna tänka "intresserad av mat". Jag tänker "intresserad av att stoppa allt i munnen för att undersöka", "sex månaders helamning" och "BLW". Kan tänka mig att tumma någon vecka på det, men det är allt.
(Dock har hon fått en morot som hon sugit på (och fick in så långt i munnen att hon kräktes) - första smaksensationen.)

Hon ammar så sällan att jag nästan glömmer bort det ibland, kommer på "ah,hon är nog sur för att hon är hungrig!". Gissar att hon fyller på mest på kvällen och natten. På kvällarna sitter jag med sovande ammande bebis i soffan. Det är bara ett problem om Estrid vaknar och Kristoffer inte är hemma. Och på nätterna sover vi bra.

På dagarna har Märit börjat dissa vagnen och då orkar inte jag heller hålla på. Hon kan sova i vagnen om hon gungas till sömns, smygs ner och vagnen hålls i rullning. Då kan jag lika gärna ha henne i sjalen, då vaknar hon inte lika lätt och är nöjdare när hon vaknar.
Jag tänker kanske nya tag när det blir dags för sittdelen, att hon blir nöjdare vaken i vagnen då. Och kanske kan vänja sig vid att somna i den igen... Eller när vi köper cykelvagn.
Jag har haft henne på ryggen i sjalen litegrann men hon sover inte så bra där. Känner mig dock väldigt häftig med liten bebis på ryggen, och det kändes inte så svårt att knyta upp henne. I sommar tror jag det blir mycket rygg.
Den blå sjalen har blivit på gränsen till för kort att ha på magen, så har gått över till regnbågen. Skönt ändå att ha en massa saker, att inte behöva fundera på om man behöver ny. Har inget sug efter nya bärgrejer nu, blir mest trött av bärsjalsgruppen på Facebook, det är så mycket köp och sälj och prylar och så lite bärtips etc.

Ingen EC mer än rutinpottning, men hon kissar mest på skötbädden ändå. Är också upptagen av fötterna... Dock använder vi nu tygblöjor i princip på heltid utom natten. Heja det!

Märit var på Smålandsbesök sin fjärde månad, också. Gick bra på det stora hela med resan. Charmade sina kusiner. Ruth är så mycket mer förtjust i Märit än vad Estrid är. Å andra sidan väckte hon nysomnad Märit när hon ville komma och klappa (och leka med högljudd leksak parallellt) och min syster fick hindra henne från att ge Märit popcorn. Det finns för och nackdelar med allt.

Estrid säger "jag vill vara med dig hela tiden" när jag håller på för mycket med Märit, och hon vill ha det knä Märit sitter i mest hela tiden. Men att Märit börjat gilla leksaker är ändå ett lyft, Estrid kommer med prasselboken eller björnen Göran eller tuggankan då och då.

Jag har börjat sjunga "Idag ska Martin i jorden" som vaggvisa, får se vad hon får för men av det. Kristoffer spelar 10 små indianer och Pluxus för henne. Och så sjunger jag Peggy-O ibland när jag bär henne, för den har lagom många verser.

Fina lilla tjocka knodden. Märit Märis Märlan-Pärlan Märittan. (Sällan Kaninis numera.)

Ett boktips, ett hörn av mitt bo, till middag idag

Hade besök i helgen (hurra!) och hamnade efter på listan.


Ett boktips? Förstvett relaterat tips: Goodreads. Roligt att läsa recensioner, skriva recensioner, sätta betyg. Riktigt bra boktipsfunktion - folk som gillar det här gillar också.

Hittade på detta vis "Dairy Queen", en fantastisk YA trilogi om DJ Schwenk, bondedotter i Wisconsin. Hon har två äldre bröder som båda varit stjärnor i fotboll (amerikansk förstås), och hon hade själv spelat volleyboll och basket med framgång, men nu tar hon hand om gården eftersom hennes pappa har haft höftartros, och har fått ge upp sporten. Tills hon bestämmer sig för att söka till fotbollslaget... Att som tjej spela amerikansk fotboll gör man visst bara inte. Eller?
De två andra böckerna har helt andra ingångar men har samma skitroliga huvudperson. Handlingen låter tråkig, jag valde bort boken flera gånger, men gör inte det, vet jag.

Tips två på samma tema: "catching Jordan". Har också en tjej som spelar fotboll och dessutom är quarterback, och det är kul, men grejen är kärlekshistorien. Skitgullig.


Ett hörn av mitt bo:

Ett hörn av sovrummet med 265 cm säng. Inredningsdetaljer att notera: nyhängs loppistavla. Handduk i sängen pga bröstmjölksinferno (sover ändå med bh och inlägg i denna). En styck vält bebis i färgglad body.

Till middag idag: improviserad kikärts- och böngryta. God men inget extra. Estrid åt massor, dock, särskilt de svarta bönorna, "Frippe Karlsson-bönor". Stora vita bönor är "castorbönor" (Castor odlar, ett boktips för två år och uppåt), små vita är "Frippebönor" (förstås) och de svarta är döpta efter Frippes kompis. Fungerar mkt bra som bönmotivering för tillfället.

Serverar med ris, apelsin till efterrätt, bingo på både veganskt och järn. Men snygg var den inte. 

Nåt ganska sött

Om jag orkade ta kort skulle den här fotoutmaningen bli bättre.
Men idag bakade jag och Estrid såna här kakor.

Fast med en grön stjärna istället. De blev inte så runda som på bilden, och stjärnan blev lite spretig, men inte fullkomlig pinterest-fail iaf.
Men jag är en bättre bakmamma när vi gör recept som jag kan utan och innan. Moment typ "gör glasyr" eller "klä in den färgade degen med ofärgad" är lite för stressiga. Särskilt eftersom Märit passade på att tröttna i babysittern... Så då tog jag över lite för mycket. Men jag tror Estrid var ganska nöjd, särskilt som vi använde den nyköpta karamellfärgen. Förra veckan sätt hon och bläddrade i genom "Sju sorters kakor" och ville baka allt med färgglad glasyr. Vi fått väl se hur det blir med det...

Nåt fult

Ens själ när man skäller på sin 3åring som roar sig själv medan man försöker sova bebis. Ja, hon ropar sig med att välja ut massor av leksaker, men ändå.

Kukbilder. Vi har diskuterat detta och instagramkontot assholesonline idag. Behovet av att vråla "knulla!" till random kvinnor på nätet och bli kränkt när de säger "nej tack".

Den lilla väderkvarnsmodellen Estrid fick av sin farfar i somras.

Nåt gult

En gul rand på täcket. Denna bild illustrerar Estrids frekventa "hon sparkade på mig!". Nej mitt barn, hon är en bebis, hon bara viftar med händer och fötter och du är jämte henne. Till exempel när jag har Märit i knäet, och Estrid säger "jag vill också sitta i knäet!". Håjaja. Det ska bli spännande att se hur den här syskonrelationen utvecklar sig.

Istället för kött

Firar 14 är som vegetarian i år. Blir så provocerad av dagens inlägg, ffa på instagram: "äter aldrig vegetariskt, gillar kött, gillar inga grönsaker, här är en köttfri semla".
Liksom: klimatet? Djurens villkor? Din egen hälsa? Nä, skit i det, det är gott med kött.

Själv skulle jag vilja äta mer veganskt men tycker det är svårt att bli mätt om jag inte tänker till. Och så tycker jag att det är väldigt gott med mjölkprodukter. Särskilt till frukost. Annars är nog åtminstone en tredjedel av maten vi lagar vegansk, ibland mer. Om jag hittar en bra tofuaffär skulle jag kunna öka på lite till, men jävlar vad dyr Kung Markattas tofu är.

Favoritproteinkällor: Anammas sojafärs. Kikärtor. Fetaost. Röda linser. Belugalinser.

Tips på bra böngrytor mottages tacksamt.

Det här gör mig trött

Okej, om jag inte ska vara fyndig eller originell: min tre månader gamla bebis när hon inte vill sova. Fortfarande aldrig på nätterna, så hon är en praktbebis, men som i eftermiddags när hon varken ville amma eller bli buren och bara skrek av trötthet och när jag efter trettio minuters arbete smög upp från sängen vaknade hon inom tre minuter, vilket ledde till totalt bryt från nästan fyraåringen som kände sig övergiven.
Nåja. Jag tog vaken bebis som iaf var glad efter sin power nap, och lekte tårtkalas med Estrid en stund.
Det går ju över. Förr eller senare somnar bebisen. Det känns länge när det pågår. Dock, fördel barn 2: inte lika länge. Man vet att this too shall pass.
Men man kan vara trött när det händer.

Lök

Okej, lök. Gul lök är bas i nästan all min mat (utom pannkakor, typ). Vitlök är gott (men för mycket i tsatsikin är obehagligt). Rödlök i mat är okej, rå är äckligt, i sallad är det vedervärdiga.

Har ni antecknat detta? Intresseklubben?

Då kan ni även notera att idag har jag ätit vanlig frukost, second breakfast med amerikanska pannkakor, sopplunch, semmelfika och så pannpizza till kvällsmat. En kroppsvikt i kolhydrater.

Och lök som i lökväxter - ja, trevligt. Särskilt hyacinter och amaryllis till jul. Tulpaner (har dock inte köpt några i år, kanske dags snart?). Och de där pingstliljorna med en röd ring längst in som vi hade i trädgården i Smålandsstenar. Sådana vill jag ha om jag har en trädgård så småningom.

Min frukost idag

Var i princip den vanliga. Fil, hemrostad müsli, te, ostmacka. Som helgbonus ett litet glas smoothie på kiwi, banan och blodapelsin.

Idag var det dock sen frukost, och bebisen tröttnade efter halva filskålen. Åh Märit, med tremånaderskris, inte alls lika nöjd med babysittern. Men kan ta saker i händerna och ta till munnen. Vilket är fantastiskt.

Och katten på råttan och råttan på repet: frukosten var sen eftersom  Kristoffer och Estrid sov lite längre idag, vilket i sin tur berodde på att våra nya grannar sedan 4 dagar gick ut hårt med en inflyttningsfest, där de skreksjöng som hockeyspelare till Toto och Bruce Springsteeningsteen till halv ett. Roliga nya grannar. De slutade inte när vi bankade i golvet eller grannen under bankade i taket, utan först när undertecknad gick ner och ringde på tills någon öppnade och fick ur mig en harang som avslutades med "skärp er".

Jag är sugen på att ställa fram bultbrädan och uppmana Estrid att baka sitt bästa när hon vaknar imorgon.

Mitt stök

Min förmåga att sätta mig på rumpan i soffan med en ungdomsbok/internet trots att det är stökigt hemma - förmodligen det bästa jag har för ett jämställt förhållande. Det vore ju roligt att ha ett renare och ordningssammare hem, men på bekostnad av dötid och ställtid och lästid? Och antingen göra det själv eller dessutom projektleda? Nä.

Bkirc för övrigt provocerad varje gång en kvinna (alltid en kvinna) säger att"städhjälp räddar vårt förhållande". Jävla medelklass, jävla rutavdrag. Lättja räddar vårt förhållande, det går inte ut över någon oskyldig, bara kemikalierna i dammråttorna som förstör för våra barn. Plus att de eventuellt blir pedanter som kompensation. Hoppas inte.

Februari med lite bilder

Lite sugen på den här listan men vill inte ta kort på någon lökjävel till instagram. Provar alltså här.

1. Det här är jag:

Och min man och min bebis. Bra vinkel, har inte riktigt förlikat mig med min haka post graviditet än. Min farmor hade en formidabel dubbelhaka. Och sju barn...

2. Det här är mitt kök:
Alltid smulor på golvet. Jag har blivit Ensamma mamman, minns ni den? Jag tror jag dammsög fyra gånger förra veckan. Helt sisyfos. Och så äter bebisen inte ens mat än.
Dessutom: kaniner i skafferiet. Bävrar i skåpet med durkslaget. En bulldog i städskrubben. Jag har inte hjärta att förstöra deras hus. Detta leder oss in till nästa dags rubrik, men jag stannar här.
Disken är i alla fall ren. Och alla åt glatt av pastasåsen vid middagen. Och så har vi fina femtiotalsluckor. Med alldeles för mycket loppisporslin bakom dem. Vi har också hel hylla med teburkar, men de sju-åtta jag använder mest står på en annan hylla ändå. På den tredje hyllan står tre av sex tekannor, det finns för många fina på loppis.
More is more, kanske jag ska sammanfatta med. Tycker att vitt och minimalistiskt är supertråkigt, tycker kanske inte smulor är jättefestligt, men vem ligger på dödsbädden och tänker "varför städade jag inte mer?".

(Morgondagens rubrik blir bara mer och mer lockande, ja?)

En tillräckligt god mor?

Jag bygger en koja och låter Estrid äta mellanmål i den. "Sånt bröd som jag gillar" är det dessutom.

Jag säger "nej du får inte leka i hästparken" och stannar inte vagnen för att låta henne klättra ut.

Jag låter henne lasta vagnen full med stenar och pinnar.

Jag läser två böcker och håller om henne tills hon somnar.

Jag skriker "Nej vi går inte den vägen hem det är en omväg" så att alla högstadiekids som väntar på bussen tittar på oss. Estrid gråter halva vägen hem.

Jag vaknar nästan inte av att hon pussar mig rakt på munnen, jag säger "det är inte morgon än" och märker först senare att klockan är sju.

Jag ropar på henne när det är dags att hälla i de krossade tomaterna och tar fram hennes pall.

Jag bakar mockarutor med henne och låter henne slicka visparna och skålen.

Jag väser när glasyren blir tunn och rinner av och Märit gråter.

Jag har henne på förskolan 20 timmar i veckan fast jag är hemma med bebis.

Jag köper pärlplattor åt henne och pärlar en uggla på beställning.

Jag undviker att gå till dinoskelettmuseet fast hon pratar om det nästan varje dag.

Jag serverar en näve fryst majs innan maten och låter henne äta upp alla de kokta morötterna.

Jag skäller när hon inte orkar bära sina vantar upp för trappen.

Jag letar upp trumpetstrumporna hon vill ha på sig.

Jag vrålar "så gör man inte!" när hon skvätter vatten i mitt ansikte i badet, och Kristoffer får plocka upp henne och trösta henne i tio minuter.

Jag har på armbandet hon gjort till mig i två dagar.

Jag låter henne lägga sina kalla fötter mellan mina varma lår.

3 månader

Märit min. Hon är så social nu, blir så glad när man ler mot henne och pratar med henne. Och svarar med en massa olika ljud.

Hon är en annan bebis än Estrid, förstås, och så har hon andra förutsättningar. Vi har köpt en babysitter, det använde vi aldrig till Estrid, och i den tillbringar Märit våra måltider, och en hel del tid när jag lagar mat eller diskar. Onekligen skönt att diska utan sjalbebis, å andra sidan nästan vemodigt att inte sitta i skräddarställning  och ha en liten sovande klump i knäet till frukost. Hon är inte så beroende av kroppskontakt längre - inte när hon är vaken iaf.

Hon har dock fått svårare att somna, och gung som tidigare funkat gör det bara ibland, och jag har börjat känna "äh, skit i vagnen", för det tar en jäkla tid att få henne att somna, bära ner henne i babynästet, hasa ut vagnen från källaren och sen sover hon kanske inte så länge ändå. Ibland gör hon det, då är det värt sig, men det vet man inte i förväg.
Bärandet är smidigare men då kan jag inte åka pulka eller rutschkana, eller böja mig framåt och ta på Estrid vantarna igen och igen. Och så är jag väl lite ovan, för ibland får jag inte till knuten och det gör ont i nacken. Märit är strax 7 kg, vägde 6,88 idag på BVC, och det gör det inte lättare. Har svårt att få till Manducan med, borde kanske prova igen snart. Har nog pensionerat trikåsjalarna för den här gången.... Och massor av bebiskläder, hon har 62 nu, och vissa känns lite små...

Särskilt med tygblöjorna förstås. Vi har tygblöjor hemma dagtid, engångs natt och på utflykt. EC funkar typ inte sedan vi var bortresta, hon kissar bara på skötbädden, men det kanske kommer igång igen senare.

Märit sover fortfarande bra på nätterna, jubel och fröjd. Sommar på kvällen och sover genom natten med bara lite amning. Nu får hon officiellt sova i min säng med, hurra! Märit skulle nog helst sova med mig till typ halv nio, men jag vill gärna äta frukost med Kristoffer och Estrid vid typ halv åtta, så det får hon leva med. (Andra barnets lott, verkligen....)

Hon är verkligen en "lätt" bebis på det stora hela. Om hon bara somnade i vagn också, inte bara sov i den, så vore hon väl standardbebis 1A. Jag tänker att det kanske löser sig när vi börjar med sittdelen, dock. Tänker nog tjuvstarta med det, för hon är stadig i nacken. Lite sugen på att prova sjala henne på rygg också... Får se när jag törs det!
Och hon har hittat sina händer, sitter och vrider och smakar på dem, det är så gulligt. Och sprattlar så med hela kroppen när hon är pigg.

Sällan men långt.

Jag sitter nästan aldrig vid datorn. Borde prioritera det, men min dator, som jag köpte inför föräldraledigheten för att skriva och redigera bilder, blev Kristoffers dator när hans gick i småbitar i samband med cykelolyckan. Sen har jag väl inte så förfärligt mycket tid de där 20 timmarna Estrid är på förskolan ändå, men möjligheten.

Nu ska jag klämma ur mig en förlossningsberättelse, om bebisen inte vaknar. Men också en liten rapport här:

Alla utom jag har varit sjuka. Kristoffer hade nog flunsan och var däckad i princip 5 dagar. God mor tänker "influensan är inte RS-virus". Sen vart Estrid sjuk, men det var bara lite feber 2 kvällar och sen var hon som vanligt. Nu är Märit snuvig och hostig och jag sprutar bröstmjölk i näsan, vilket hon avskyr. Och så tänker jag "hoppas hoppas det inte är RS" och någon gång "hoppas det är RS och inte blir värre än så här, så har hon det gjort".

RS-ångesten. Så mycket mindre den var med ett barn fött i slutet av mars, ett år med lite RS, och utan storasyskon. Jag växlar mellan att tycka att en hel del av råden som ges är helt idiotiska ("åk inte buss" och "handla inte i mataffärer" - okej, jag som inte har bil får alltså inte komma längre än gångavstånd från mitt hem, och ensamstående föräldrar behöver ingen mat...) och oroa mig för att Estrid går på förskolan och kan dra hem infektioner och smittas. En riktigt god mor har kanske inte sitt stora barn på förskola på det viset. Men - alternativet är att hon är hemma, okej, men också att hon inte träffar andra barn, i princip. Det är ju helt onödigt att ha henne hemma från förskolan och sen gå på öppna förskolan, eller hur? Eller bibliotekets barnavdelning, eller museum. Och det är ju inte rimligt att hon inte ska få träffa andra barn på tre månader, det köper jag ju inte.
Vet dock inte om Estrid skulle bry sig så mycket. Hon längtade inte till förskolan på sitt nästan månadslånga jullov. Hon säger ofta "Mamma, jag vill vara med dig hela tiden". Hon blir glad när jag kommer och hämtar och följer med nästan på studs. Hon är i och för sig sugen på att vara med när de går på utflykt, men det är väl det.
(Sidospår: jag hämtar Estrid ute varje dag utom tisdag, och då brukar hon vara påklädd i hallen. Alltså inga påklädningskonflikter i förskolan, något som vi hade typ varannan dag innan. Så himla skönt att slippa.)

Estrid är  en försiktig person, avvaktande, och så är det fortfarande med lillasyster. Hon vill välja kläder åt Märit, och välja blöja, men hennes ömhetsbetygelser sträcker sig till små klappar i förbifarten någon gång, och att hon säger "Märit saknar mig när jag är på förskolan". Jag ser andra barn som gullar med småsyskon med pussar och kramar och söta kärleksord på sociala medier, och lite avundsjuk blir jag, men mitt barn är som hon är och det är klart att hon är det även i den här relationen. Det vet jag ju när jag tänker efter. Hon var likadan med morfar och farmor innan, nu i julas sprang hon till morfar på perrongen och hoppade upp i hans famn, och gick ut ensam med farmor på morgonen utan att blinka. Det kommer.

Igår hade jag en tråkig premiär av otillräckligheten som tvåbarnsförälder: båda barnen grät svårtröstligt samtidigt som Kristoffer var på kören. Jag vaggade Märit som inte sovit på hela kvällen när Estrid vaknade och grät, och sen ville Märit inte ligga ner och inte vara i famnen när jag satt, så jag kunde inte sitta och trösta Estrid, och så bar jag Märit runt sängen och sjöng för gråtande Estrid och gah. En mycket lång halvtimme till Kristoffer kom hem.

(Och bebisen har vaknat och somnat om och förlossningsberättelsen är oskriven.)

Märit drygt 2 månader

två månader på julafton. Det är konstigt att tänka att när 2016 började fanns hon inte det minsta, inte ens en cellklump i mig. Och nu finns hon, och vi är en familj på fyra. "En igelkottsfamilj" eller "en lokattsfamilj!" eller något av de andra djur Estrid beskriver oss som.

Bebisigelkotten har rest och hälsat på. Premiärträff med farmor, morbror, moster och en drös kusiner. Julklappar som storasyster hjälpt till att öppna.

Märit är en vagnbebis som kan sova timvis i vagn - även parkerad utanför fönstret (tänk om man inte borde tre trappor upp med hiss). Hon sover fortfarande som en klippa genom natten, och när Estrid gått upp till en morgonpigg farmor har Märit kunnat sova till halv nio (hurra!)

Hon  pratar och ler mycket, när hon är på det humöret. Hon säger "heu!" som sitt hälsningsljud, och säger fler och fler andra ljud. Ibland pratar hon i famnen innan hon somnar.

Mycket av våra EC-intentioner har fallerat på resande fot, får se om det kommer igång igen. Hon verkar inte ha ont i magen (längre) iaf. Och hon äter och tjockar på sig. Vi ska till bvc på tisdag, då får man se, men hon drar 62 nu. Hon är större än Estrid var vid samma ålder. Får se om det planar eller om hon är en storlek större.

Det händer mycket här i början, hon är ju social och med på ett helt annat sätt. Vi har en liten lek då vi blåser henne på hjässan, då blir hon förvånad och sen ler hon. Hon gillar att titta på sin mobil ovanför skötbordet.

Stark i nacken är hon, man behöver inte stötta mycket, och hon gillar att stå. Det förhöjer humöret när hon börjar bli lite grinig.