5 månader

Märit min Märit.

Drygt 5 månader. Har haft livets första magsjuka men det var mest lite extra sömn och många blöjor att byta. Hon blev lite skrynklig i maghuden ett tag, men vi ammade och ammade och det tog sig.

Har börjat klösa med vassa små naglar ibland vid amningen. Och ta tag i bröstet mellan ännu tandlösa gommar och vrida på huvudet. Inte det bekvämaste.

Märit sitter i barnstol nu, och senaste veckorna har vi plockat bort den stöttande kudden också. Hon är stadig. Kan sitta en liten stund som en fällkniv också, innan hon välter.

Hon har börjat ta sig framåt också. Eller bakåt. Det går inte riktigt som hon vill alltid, men hon kämpar.
Och hon vänder sig obehindrat, både från mage och rygg.

Tack vare stadigheten har jag börjat sätta henne på vår Ikea-potta och det funkar väldigt bra. Kisset är på rutin men det kommer något kanske vartannat pottillfälle. Bajset kan man märka på en del stånkande. Jag tror absolut att tygblöjorna hjälper till, att det känns när kisset kommer. Vi har fortfarande engångs till natten och till längre utflykter, annars tyg. Är nöjd med den nivån.

Märit är kär i Estrid, tittar på henne och ler och skrattar, och Estrid är inte det minsta kär i Märit, säger "Nej!" och "Märit klöste mig!". Än så länge förstår inte Märit att kärleken är obesvarad. Det hinner väl ändra sig.

Hon har hunnit välta från pottan och få en blåtira, och välta ner från soffan, och jag har fångat henne på sängkanten också. Stackars bebis. Men vi har skärpt oss med att lägga henne långt in på sängen eller på golvet....

I helgen (som var efter femmånadersdagen, men äsch) tog vi fram sittdelen och jajemen, vagnbebisen är tillbaka. Hon har somnat i den i rullning vid varje försök, faktiskt, hurra! Bär en del ändå, eftersom vi inte har syskonvagn (skulle man kanske haft), men det är likväl framsteg. Och när Estrid slutar vara sjuk och går till förskolan igen så!

Märit är sugen på allt vi äter, men jag tror inte att hennes tarm är riktigt mogen för det än. Vi får väl se när jag ger vika. En liten kokt morot eller två...

Imorgon är det vaccindags och viktdags. Får nästan återkomma med det. Hon känns stor och tung men har inte växt ur kläderna på sistone. Drar 62-68, beroende på plagg och passform och blöjstorlek (skiljer ju en smula på liten engångsblöja eller stor bambutygis).

Ja, hon har börjat gilla leksaker som låter mycket (och slagit sig i ögat en gång med en skallra också, faktiskt.) Och så gillar hon att titta i böcker (men vill tugga på Estrids böcker vilket inte är poppis). Och ramsor, det borde jag bli bättre på.

Söndag

Familjeyogan är inställd och vårt fikasällskap har blivit sjukt. Vi köper med kokosbollar hem och Estrid har dem i knäet hela vägen, tills hon vill hoppa ur vagnen och plaska i vattenpölarna. Och jag frågar henne om hon inte vill gå till de större också, och det är klart hon vill, och jag belönas med att hon inte ens klagar när hon får vatten innanför överdragsbyxorna och i en vante. Vägen hem tar tusen år men det gör inget, och Estrid får ta med en pinne upp till lägenheten. Vi äter kokosbollar och apelsinklyftor och badar badkar.

De goda cirklar som också uppstår. Tänker att jag kanske borde ha Estrid hemma heltid, det går ju, men hon är snart fyra år och det är meningsfullt med barn i samma ålder. Plus att jag ska sova middag med Märit, det blir också bra. Hämta Estrid vid ett, äta tigerkaka, läsa biblioteksböckerna, plantera chilifrön. Inte vara så hård mot sig själv.

Del två.

Åh föräldraskapet, det går inget bra nu. Kristoffer ska tentaplugga hela helgen, jag har fem dar i rad med dubbla barn och det borde inte vara så jobbigt. Jag är så gnällig, mest är det det, säger nej och nej och "sluta fråga". Igår var vi på evolutionsmuseet och det var bra, idag var det kollaps på vägen ut och varför kan jag inte bara lära mig att hon är ledsen när hon skriker och gråter, inte arg, och att det är bättre att kramas än att resonera? (För att jag blir arg och inte vill kramas. Och för att det är så svårt att böja sig ner med en bärsele på magen. Men vad fan.)

Imorgon mer utanför dörren och så ska jag muta oss med fika.

Märit är i alla fall nöjd på det stora hela och jag har inte kallat henne bebisjävel på mycket länge. Hon rullar från rygg till mage och vice versa. Sitter i barnstol men tippar en del framåt. Vill ha massor av saker som hon inte får.
Det rör sig mellan Estrid och Märit med, Estrid pratar mer med lillasyster, vi kan busa ihop ibland, ibland hämtar Estrid leksaker till Märit. Och så leker hon ju alla sina omhändertagande lekar, påklädning, blöjbyte, tandborstning, nattning.

De får väl rädda varandra från den här sura jävla mamman som inte tar vuxenansvar för sina känslor. Eller gå i terapi ihop, sen.
(Men jag bet om ursäkt, i alla fall. Det är mitt största försvar.)

Dagens moderspoäng: låg

Idag kom mitt stackars barn i retur från förskolan med ögoninflammation och gud vad dum jag kände mig. Jag och mitt jävla yrke borde veta bättre. Men det såg liksom beskedligt ut, och hon var ju pigg annars, och jag tänkte inte på det där med smittsamheten. Så stackars Estrid fick vända i hallen och Kristoffer missade 45 minuter tentapluggstid.

Och sen var jag en så himla dålig mamma idag. Jävlar. Skällde på Estrid för att hon var långsam när vi pulsade till tvättstugan. Suckade när hon ville ha hjälp med att klä på sina mjukdjur Märits urvuxna bebiskläder. Sa "nej det vill jag verkligen inte" när hon sa "mamma jag vill leka hotell med bävrarna med dig".

Hade också sur bebis som bara sov halvtimmar i selen, till mitt försvar. Men ändå.

Alltså, hennes lekar är gulliga men så helvetiskt tråkiga. Alla moment ska upprepas 10 gånger, allt ska vara så omständligt, och ja jag vet ju att det är så med barn. Skulle haft tätare mellan syskonen för just det: slippa så mkt lekar. Estrid vill ju gärna just de lekarna, också. Jag försöker leda över till att pyssla rita spela spel baka men får hon välja vill hon leka förskola och låta djuren lämnas och hämtas i all oändlighet.

Kristoffer var tjugo minuter sen hem också, och jag lagade mat och brände mig på risångorna och Märit vaknade i selen och skrek, och Estrid ville berätta något om kaninen Helny och jag sa "jag skiter i Helny", och Estrid gick runt med Helny i en liten plastväska och sa "Sch, Sch" och "Helny är ett år så hon behöver sova på dagen, jag hjälper henne sova"

Och jag förtjänar henne inte. När hon kryper upp i mitt knä efter middagen och inte vill släppa iväg mig för att hämta tvätten utan tycker att Kristoffer kan göra det.

Jag måste sluta glömma bort att hon inte ens är fyra år än. Jag måste försöka vara snällare, tålmodigare. Mitt humör är inte hennes ansvar.