Plötsligt har ett halvår gått. Ett halvår sedan vi kom hem sent på kvällen , en nyförlöst och en nykräkt och en nyfödd groda. Ett halvår sedan jag kröp ner jämte Estrid och för första gången hade ett barn på var sida.
Märit väger drygt 8 kg, ålar med bestämdhet även över trösklar, älskar oss alla med sitt glada glada ansikte (men mest av alla Estrid). Hon älskar också mjuk plast - idag fick hon jaga och tugga i sig en förpackning pappersnäsdukar medan jag knappade in en ny ansökan om föräldrapenning. Prassel, det är grejer det.
Hon ålar på ett sätt som jag inte minns att Estrid gjorde, med sån frenesi. Det gäller väl så spännande saker. Hon är inte lika fascinerad av att gå och stå.
Märit har äntligen fått mat, det blev lite tjuvstart. Broccoli, potatisklyftor, gurkstavar, simit. Bäst hittills: jordgubbar.
Jag tror inte hon skulle tycka illa vara med skedmatning men just maten har ju funkat så bra med Estrid, så jag vill inte ändra ett vinnande koncept. Riktig mat och styra själv och långsam introduktion.
Vi har köpt cykelvagn sen sist, det är härligt att plötsligt vara rörligare. Vips Erikshjälpen och hälsa på folk på andra sidan stan. Märit är tålig, gnäller om hon är trött, somnar till slut.
Märit sover bra och ammar bara lite på natten. Gud vet hur många gånger, jag vaknar inte så mycket, men kanske 2-4? Hon släpper taget också, ligger inte och snuttar så mycket. Det gör hon på kvällen i stället, då sover hon mest i min famn, ammandes.
Tänder har hon fått, två stycken, och det gör att hon kan raspa i sig äpple men också att hon råkat bita mig i bröstet. Aj. Hoppas detta inte upprepar sig.
Hippiebebisen pottas fortfarande med god effekt, ibland till och med med torr blöja. Jag bär rätt mycket på ryggen nu och har provat med sele, till och med. Men hon kommer högre upp i sjalen och kan dra mig i håret och är nöjdare så.
Det tar sig långsamt med storasyster, Estrid har börjat plocka upp leksaker till Märit och idag fick Märit vara med och leka sabeltandad tiger - och vara tigerbebis och äta låtsaskött (Duplo). Estrid har också tröstat Märit och sjungit för henne vid ett par tillfällen, och blivit stolt när det funkat.
Märit är en glad och tålig bebis. På dagarna är det segare med sömnen, det är amning eller gung i babynästet eller vagn som gäller. Å andra sidan: flera alternativ funkar. Det gick ganska bra att åka bil 60 mil, med pauser. Dock: om jag inte sover jämte henne (gemensamma tupplurar är en stor glädje med Estrids förskoletimmar) vaknar hon ofta efter typ 30 minuter. Men hon är ju en bebis.
