Puh.

Ska åka till Småland en sväng imorgon, tåg ensam med två barn i fem och en halv timme, två byten. Är redan idag så trött att jag skällde på fyraåringen när hon vaknade och grät och inte lugnade sig utan väckte bebisen som tog allt som morgon. Sen försov vi oss och kom nästan en kvart för sent till den extra hörselkontrollen - extra pinsamt för den som jobbar i vården själv och borde veta bättre. Men Estrid hör normalt och det var säkert bara öroninflammationen som spökade första gången.

Jag var en så mycket bättre mamma när jag bara hade ett barn. Jag blev aldrig så bottenlöst arg. Jag tjurade inte så här. Och då är ändå Märit en glad bebis som sover gott på nätterna. Hur det skulle vara annars vet jag inte ens. Nu väser jag "ta inte av dig stövlarna annars blir jag jättejättejättearg". Och vill fortfarande, trots att det var typ 12 timmar sen, förklara att det är så satans jobbigt med att Estrid sparkar av sig skorna i tid och otid, oftast i trapphuset men även på vägen från tvättstugan eller liknande, och vägrar bära dem själv. Ungjävel. 4 år gammal...

På detta umgänge med ursprungsfamiljen. Det kan ju bara bli bra.

Det vettigaste jag kan göra är att gå och lägga mig i tid. För det: sluta varva internet och packa klart istället. Packning av kläder för en knapp vecka med kladdig bebis (bebisar som börjar äta alltså, error error med tomat och morotsfläckar överallt), babyskydd, matsäck, tågunderhållning. Heja.

(Men också heja att uppskjutandet i alla fall ledde till blogg. Hepp!)

7 månader

(Jag tänker på andra inlägg än Märits månader, det blir bara inte. Men jag vill.)

Det nya för Märit: dra sig upp till stående. Hon älskar det. Och började jobba med det under köksbordet för kanske två tre veckor sen, men lyckades äntligen ett par dagar innan sju månadersdagen. Fördel: kul med utveckling, stolt bebis. Nackdel: kan inte sätta sig ner själv kontrollerat, faller och bonkar i huvudet och är frustrerad.
Det var smidigare med en stillsammare bebis.

Rörligheten gör också att Märit inte riktigt har ro för pottandet. Vi har till och med fått byta bajsblöjor igen, vissa dagar. Men ibland funkar det, och det är värt det.

Jag är lat med Märits mat. Äter vi inget som passar får hon typ gurkstavar, eller inget. Jag tänker att amningen egentligen räcker, och att hon tunnat av lite av all rörelse. Eller, växer långsammare. Får väl se vad åttamånaderskontrollen säger.
Märit gillar mat, beroende på ork och humör. Jag har gjort grötpinnar som hon dissar (vad fanken) men hon äter alla grönsaker med god aptit. Har på sistone lyckats äta ärtor och tagliatelle, i alla fall något. Finmotoriken kämpar på!
(Tänker också att vi trappar upp maten i och med detta. När hon lyckas med pincettgreppet får hon ju fler sorters mat.)

Hon har börjat sova så pass bra om kvällen att hon kan sova själv i soffan en stund, nackdelen är att hon vaknar tyst och ramlar ur innan man hör henne. Några blåmärken blir det. På dagarna sover hon lite och oregelbundet, vaknar efter en halvtimme. Hon kämpar på rätt bra ändå, blir gnällig först när hon är gristrött.
Våra nätter är fortfarande bra och oftast vaknar vi av Estrid.

Krypandet har nästan lossnat, hon ålar mindre och mindre. Hon har slutat välta när hon sitter, men är alldeles för rörlig för att sitta still så länge. Hon blir jätteglad om hon får krypa på gräset, för då finns det mycket att plocka. När vi ska gå ut ålar hon mot dörren och ut i trapphuset om det är öppet.

Hon älskar saker som prasslar, särskilt plast. Papper gillar hon också att tugga på, och böcker. En tom toarulle blir en blöt klump på ett par minuter. Riktiga leksaker är inte lika spännande, utom Estrids, och de får hon inte ha. (Utom när Estrid är på förskolan, hehe.…)

På det stora hela fortfarande en förnöjsam bebis, men mer rörlig. Om en månad tippar jag att vi börjat barnsäkra mycket mer....