Märit går inte, det trodde jag att hon skulle. Hon knatar på med en hand men om man släpper den sjunker hon till golvet med en indignerad min - eller ett skrik.
Men kryper göra hon som blixten. Och tuggar på pekböcker så de går i bitar, och drar ut cd-skivor, och kryper uppför trappan med lurig min.
Däremot har hon inte lärt sig att backa ner för kanter - hon sträcker sig och sträcker sig och ramlar på pannan.
Nytt, som vi bara inte provat innan: att läsa böcker. Särskilt de med ljud och känsel. Kryper och lägger sig jämte när vi läser för Estrid. Mycket mycket gulligt.
Äter mindre mat, generellt. Älskade jordgubbar och vindruvor. Åt bara blåbär i skogen - inte från kylskåpet. Har inte det där riktigt eleganta pincettgreppet än men kan äta majs och ärtor.
Hon klättrar fortfarande gärna ur stolen - Estrid behövde vi aldrig spänna fast men Märit har vi fått göra det med senaste månaderna, annars står hon där och ser skitnöjd ut. Märit har inte riktigt knäckt det här med att dricka, men hon har väl inte fått prova så mycket heller. Nu får hon vatten i pipmugg (efter att hon ätit, annars struntar hon i att äta) och spiller så det står härliga till.
Älskar djur. Har med hjälp av snäll storkusin fått klappa katt. Annars pekar hon och ler och försöker komma och hälsa. Igår kröp hon efter gräsänderna som tänkt tigga mat av oss, så att de fick ändra sina planer.
Har haft barnvaktspremiär. (Gud, det dröjde längre för Estrid...) Vi var på bröllop och morfar och Kerstin kom och passade. Märit fick påtankning före vigseln och efter vigsel och kyrkbacksmingel, och somnade i selen på morfar (detta att någon annan bär ens barn, man blir lite hjärtögd av det), men vaknade och var otröstlig och ville amma, och levererades till festen lagom till halva varmrätten. Jag tror att det hade gått fint dagtid, men på kvällen vill hon amma och inget annat, i princip. Kanske bli buren av en svettig pappa, men det var skönt att morfar inte behövde bära runt på arg bebis.
Å andra sidan sover hon längre pass själv, både i soffan kvällstid och nattetid. Ändå skönt. Sitter i denna stund vid köksbordet helt för mig själv och skriver på datorn och dricker te.
På dagen sover hon... på morgonen, lagom tills Kristoffer och Estrid går till förskolan och jag nästan diskat klart. Sen blir det lite hur som - idag har hon faktiskt inte sovit mer. Hon blir gnällig och jäklig när hon är trött men kommer liksom in i en andra andning och orkar lite till. Och hon är ju andra barnet och får hänga med, helt enkelt. Hon sover i cykelvagnen ibland, det är praktiskt, men det tar en stund för henne att somna. Och i vanlig vagn tar det för lång tid för mitt tålamod. Få saker gör mig så sur som att rulla barnvagn med barn som borde sova men inte gör det.
Vi gungar henne en del i sängen, med kudde och sång, och det funkar och är mycket mindre tröttsamt än vagn eller sele, tycker jag.
Jag bär inte så mycket, Märit är lite för tung och min bäckenbotten är inte riktigt som den var innan. (Borde träna mer mammamage och knip och sen boka återbesök om det inte blir bättre snart.) Kristoffer har burit mest när vi varit lediga ihop. Vi har bytt från Beco Gemini, som Kristoffer gillat men jag tyckt varit svår att spänna åt nog, till vår trogna och skamfilade Manduca, med dragkedjan öppnad i ryggpanelen. Och jag är faktiskt mycket bättre på att knyta sjal på ryggen än med Estrid, jag övade ju flitigt där innan Märit fyllde halvåret. Får till bättre säte och så. Knyter helst symmetrisk double hammock för det räcker min blå Yaro till.
Babypottningen rullar på, det är rätt häftigt. Och inte mycket merjobb - det är ju snarare enklare att sätta bebisen på pottan än att byta en bajsblöja. Och kissa får hon göra i blöjan - men ganska ofta blir det i pottan, ändå.
Vi har haft engångsblöjor när vi rest och det är ju skönt på sitt sätt, att aldrig behöva tänka på blöjtvätten, och att de håller så inihelvitti länge. Fast lite sjukt är det också. Och jag blir dålig på att byta, för äsch, den håller ju lite till...
Märit har blivit en vattenälskare under sommaren och blir till sig och plaskar glatt när hon får chansen. Badar gärna både inne och ute. Är inte så brydd om att få lite vatten i ansiktet och dricker gärna av badvattnet...
Hon gillar fortfarande att gunga men har också fått prova rutschkana och älskat det. I badrummet klättrar hon upp på Estrids pall och står och gnäller för att hon inte kommer ned.
Nu låter hon mindre igen, och hon har inte sagt "Esti" på länge, men "heh!" säger hon fortfarande - ibland till böcker eller bilder med. Hon gör "ner faller regnet" när vi sjunger Imse vimse. Däremot har vi inte gjort några babytecken och jag vet inte, det känns som att det är så pass kort till språket kommer.
Gud, det är vemodigt att hon är så pass stor, och att det bara är hösten kvar tills jag ska börja jobba igen. Med "bara hösten" menar jag alltså att jag ska börja i mitten av januari. Men det känns liksom snart. Jag längtar inte ett skit efter jobbet, men ska gå och hälsa på mina kollegor (som jag ändå tänkt på ibland med vänliga tankar) i nästa vecka kanske.
Men kryper göra hon som blixten. Och tuggar på pekböcker så de går i bitar, och drar ut cd-skivor, och kryper uppför trappan med lurig min.
Däremot har hon inte lärt sig att backa ner för kanter - hon sträcker sig och sträcker sig och ramlar på pannan.
Nytt, som vi bara inte provat innan: att läsa böcker. Särskilt de med ljud och känsel. Kryper och lägger sig jämte när vi läser för Estrid. Mycket mycket gulligt.
Äter mindre mat, generellt. Älskade jordgubbar och vindruvor. Åt bara blåbär i skogen - inte från kylskåpet. Har inte det där riktigt eleganta pincettgreppet än men kan äta majs och ärtor.
Hon klättrar fortfarande gärna ur stolen - Estrid behövde vi aldrig spänna fast men Märit har vi fått göra det med senaste månaderna, annars står hon där och ser skitnöjd ut. Märit har inte riktigt knäckt det här med att dricka, men hon har väl inte fått prova så mycket heller. Nu får hon vatten i pipmugg (efter att hon ätit, annars struntar hon i att äta) och spiller så det står härliga till.
Älskar djur. Har med hjälp av snäll storkusin fått klappa katt. Annars pekar hon och ler och försöker komma och hälsa. Igår kröp hon efter gräsänderna som tänkt tigga mat av oss, så att de fick ändra sina planer.
Har haft barnvaktspremiär. (Gud, det dröjde längre för Estrid...) Vi var på bröllop och morfar och Kerstin kom och passade. Märit fick påtankning före vigseln och efter vigsel och kyrkbacksmingel, och somnade i selen på morfar (detta att någon annan bär ens barn, man blir lite hjärtögd av det), men vaknade och var otröstlig och ville amma, och levererades till festen lagom till halva varmrätten. Jag tror att det hade gått fint dagtid, men på kvällen vill hon amma och inget annat, i princip. Kanske bli buren av en svettig pappa, men det var skönt att morfar inte behövde bära runt på arg bebis.
Å andra sidan sover hon längre pass själv, både i soffan kvällstid och nattetid. Ändå skönt. Sitter i denna stund vid köksbordet helt för mig själv och skriver på datorn och dricker te.
På dagen sover hon... på morgonen, lagom tills Kristoffer och Estrid går till förskolan och jag nästan diskat klart. Sen blir det lite hur som - idag har hon faktiskt inte sovit mer. Hon blir gnällig och jäklig när hon är trött men kommer liksom in i en andra andning och orkar lite till. Och hon är ju andra barnet och får hänga med, helt enkelt. Hon sover i cykelvagnen ibland, det är praktiskt, men det tar en stund för henne att somna. Och i vanlig vagn tar det för lång tid för mitt tålamod. Få saker gör mig så sur som att rulla barnvagn med barn som borde sova men inte gör det.
Vi gungar henne en del i sängen, med kudde och sång, och det funkar och är mycket mindre tröttsamt än vagn eller sele, tycker jag.
Jag bär inte så mycket, Märit är lite för tung och min bäckenbotten är inte riktigt som den var innan. (Borde träna mer mammamage och knip och sen boka återbesök om det inte blir bättre snart.) Kristoffer har burit mest när vi varit lediga ihop. Vi har bytt från Beco Gemini, som Kristoffer gillat men jag tyckt varit svår att spänna åt nog, till vår trogna och skamfilade Manduca, med dragkedjan öppnad i ryggpanelen. Och jag är faktiskt mycket bättre på att knyta sjal på ryggen än med Estrid, jag övade ju flitigt där innan Märit fyllde halvåret. Får till bättre säte och så. Knyter helst symmetrisk double hammock för det räcker min blå Yaro till.
Babypottningen rullar på, det är rätt häftigt. Och inte mycket merjobb - det är ju snarare enklare att sätta bebisen på pottan än att byta en bajsblöja. Och kissa får hon göra i blöjan - men ganska ofta blir det i pottan, ändå.
Vi har haft engångsblöjor när vi rest och det är ju skönt på sitt sätt, att aldrig behöva tänka på blöjtvätten, och att de håller så inihelvitti länge. Fast lite sjukt är det också. Och jag blir dålig på att byta, för äsch, den håller ju lite till...
Märit har blivit en vattenälskare under sommaren och blir till sig och plaskar glatt när hon får chansen. Badar gärna både inne och ute. Är inte så brydd om att få lite vatten i ansiktet och dricker gärna av badvattnet...
Hon gillar fortfarande att gunga men har också fått prova rutschkana och älskat det. I badrummet klättrar hon upp på Estrids pall och står och gnäller för att hon inte kommer ned.
Nu låter hon mindre igen, och hon har inte sagt "Esti" på länge, men "heh!" säger hon fortfarande - ibland till böcker eller bilder med. Hon gör "ner faller regnet" när vi sjunger Imse vimse. Däremot har vi inte gjort några babytecken och jag vet inte, det känns som att det är så pass kort till språket kommer.
Gud, det är vemodigt att hon är så pass stor, och att det bara är hösten kvar tills jag ska börja jobba igen. Med "bara hösten" menar jag alltså att jag ska börja i mitten av januari. Men det känns liksom snart. Jag längtar inte ett skit efter jobbet, men ska gå och hälsa på mina kollegor (som jag ändå tänkt på ibland med vänliga tankar) i nästa vecka kanske.
