Hur udda är det att vilja ha en vaginal förlossning?

Kitty Jutbring (vars blogg jag läser, tillsammans med sådär femtielva andra mammabloggar) skrev igår  om att hon vid en eventuell andra graviditet skulle kräva planerat snitt och vägra vaginal förlossning. Och det tror hon inte att hon är ensam om:
"Och när man pratar med folk, hur många har en ”helt ok” förlossning? Ingen!"

Kommentarsfältet fylls på av antingen peppade "min förlossning var det bästa som hänt mig!" och "smörj underlivet med vegetabilisk olja för att undvika bristningar" respektive "nej fy fan, aldrig en vaginal förlossning (igen)".

Men ett kommentarsfält är ju inte statistik.

Andelen som föder med kejsarsnitt utan medicinsk indikation i Sverige är under 2 procent av alla förlossningar.

nämns det i en debattartikel i Läkartidningen från 2013 (för kvinnors rätt att välja snitt). 

2 procent. Det är inte mycket. Är det vad du skulle gissat på? Inte vad jag skulle gissat, innan jag läste den där artikeln. När man läser bloggar och forum så framstår det som många som  vill ha snitt på grund av förlossningsrädsla, tycker jag.

Men då glömmer man ju vilka som skriver mest. Vilka som känner störst behov av att berätta om sin upplevelse, av att hitta likasinnade, av att skapa opinion.

Ett kommentarsfält är inte statistik och bloggar och forum är inte heller det. Det kan vara bra att komma ihåg.

Så svaret på rubriken: inte alls.

Obs: att detta inte gör att förlossningsrädda eller de som av andra skäl vill välja snitt ska tas på mindre allvar.

#16

Igår, var jag glad igår?

Jo.

Fast inte igår kväll, när Kristoffer var på manskörsmiddag och bebisen grät, och bars, och ammade, och sen sov så jag fick en timme i soffan, men sen vaknade, grät, blöjan läckte i sängen, grät, ja.... Inte då.

Men jo:

korkskruvsluggen som Estrid har nuförtiden! När hennes hår blir blött blir det den allra sötaste lock, mitt i pannan.

#15

Lunchar lasagne och kiwi med ungen och hon äter som en liten häst.

Fråga, dock: varför känner jag mig som en bättre förälder när min unge äter mer mat? Det är ju inte sant. Dessutom var det hennes pappa som lagat lasagnen...


Alternativt ögonblick, således:
ett tänt tårtljus i semlans lock och en viskad födelsedagssång (med en sovande bebis i rummet jämte).

#14

Han som värmde vetekudden och lade den på början till mjölkstockning så att det släppte. 

Att han stöttar mig i amningen som i allt. Och i förlängningen: att vi ser så pass lika på föräldraskapet. 

Inte heller dumt:

Skumbad med levande ljus.  Början av "Det eviga folket är inte rädda". Kanelbulle och roiboos. Ett par bitar Tupla.

(Skulle gått och simmat idag men promenerade så långt i solen att jag valde vatten i mindre skala istället.  Det var inte fel. )

#13

Dagens? Först började Estrid peka, med ett mycket litet pekfinger, så snart hon vaknade på morgonen. Mycket gulligt. Försöker dock att samla på glädjeämnen som inte är relaterade till mitt barn, också, och det var ju en Estrid igår...


Sedan, när jag slängde sopor vid 9-tiden, tänkte jag att dagens blir lätt: sol från klarblå himmel. Och framåt förmiddagen gick jag ut på en långpromenad med sovunge i selen och grönt i åkrarna och den där blå himlen.

Men något annat:

Idag fick jag brev från Socialstyrelsen, innehållandes bevis på att jag numera är legitimerad. Nästan 10 år efter att jag började på läkarprogrammet, 4 år efter examen (redan 4 år!). Funderar nu på om jag ska bli en sån som skriver

/Karin Bengtsson
leg läk


i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Nä, eller hur? Det är ju jävligt odrägligt.

Men det är roligt att jag är legitimerad nu!

#12

Att idag lade Estrid huvudet i mitt knä när jag satt.


(Hon har börjat gosa medvetet. Hjärtat brister lite av detta.)