Del två.

Åh föräldraskapet, det går inget bra nu. Kristoffer ska tentaplugga hela helgen, jag har fem dar i rad med dubbla barn och det borde inte vara så jobbigt. Jag är så gnällig, mest är det det, säger nej och nej och "sluta fråga". Igår var vi på evolutionsmuseet och det var bra, idag var det kollaps på vägen ut och varför kan jag inte bara lära mig att hon är ledsen när hon skriker och gråter, inte arg, och att det är bättre att kramas än att resonera? (För att jag blir arg och inte vill kramas. Och för att det är så svårt att böja sig ner med en bärsele på magen. Men vad fan.)

Imorgon mer utanför dörren och så ska jag muta oss med fika.

Märit är i alla fall nöjd på det stora hela och jag har inte kallat henne bebisjävel på mycket länge. Hon rullar från rygg till mage och vice versa. Sitter i barnstol men tippar en del framåt. Vill ha massor av saker som hon inte får.
Det rör sig mellan Estrid och Märit med, Estrid pratar mer med lillasyster, vi kan busa ihop ibland, ibland hämtar Estrid leksaker till Märit. Och så leker hon ju alla sina omhändertagande lekar, påklädning, blöjbyte, tandborstning, nattning.

De får väl rädda varandra från den här sura jävla mamman som inte tar vuxenansvar för sina känslor. Eller gå i terapi ihop, sen.
(Men jag bet om ursäkt, i alla fall. Det är mitt största försvar.)