Ska åka till Småland en sväng imorgon, tåg ensam med två barn i fem och en halv timme, två byten. Är redan idag så trött att jag skällde på fyraåringen när hon vaknade och grät och inte lugnade sig utan väckte bebisen som tog allt som morgon. Sen försov vi oss och kom nästan en kvart för sent till den extra hörselkontrollen - extra pinsamt för den som jobbar i vården själv och borde veta bättre. Men Estrid hör normalt och det var säkert bara öroninflammationen som spökade första gången.
Jag var en så mycket bättre mamma när jag bara hade ett barn. Jag blev aldrig så bottenlöst arg. Jag tjurade inte så här. Och då är ändå Märit en glad bebis som sover gott på nätterna. Hur det skulle vara annars vet jag inte ens. Nu väser jag "ta inte av dig stövlarna annars blir jag jättejättejättearg". Och vill fortfarande, trots att det var typ 12 timmar sen, förklara att det är så satans jobbigt med att Estrid sparkar av sig skorna i tid och otid, oftast i trapphuset men även på vägen från tvättstugan eller liknande, och vägrar bära dem själv. Ungjävel. 4 år gammal...
På detta umgänge med ursprungsfamiljen. Det kan ju bara bli bra.
Det vettigaste jag kan göra är att gå och lägga mig i tid. För det: sluta varva internet och packa klart istället. Packning av kläder för en knapp vecka med kladdig bebis (bebisar som börjar äta alltså, error error med tomat och morotsfläckar överallt), babyskydd, matsäck, tågunderhållning. Heja.
(Men också heja att uppskjutandet i alla fall ledde till blogg. Hepp!)
Jag var en så mycket bättre mamma när jag bara hade ett barn. Jag blev aldrig så bottenlöst arg. Jag tjurade inte så här. Och då är ändå Märit en glad bebis som sover gott på nätterna. Hur det skulle vara annars vet jag inte ens. Nu väser jag "ta inte av dig stövlarna annars blir jag jättejättejättearg". Och vill fortfarande, trots att det var typ 12 timmar sen, förklara att det är så satans jobbigt med att Estrid sparkar av sig skorna i tid och otid, oftast i trapphuset men även på vägen från tvättstugan eller liknande, och vägrar bära dem själv. Ungjävel. 4 år gammal...
På detta umgänge med ursprungsfamiljen. Det kan ju bara bli bra.
Det vettigaste jag kan göra är att gå och lägga mig i tid. För det: sluta varva internet och packa klart istället. Packning av kläder för en knapp vecka med kladdig bebis (bebisar som börjar äta alltså, error error med tomat och morotsfläckar överallt), babyskydd, matsäck, tågunderhållning. Heja.
(Men också heja att uppskjutandet i alla fall ledde till blogg. Hepp!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar