Folk.

Hej bloggen, 

folk alltså. Hur de beter sig. Hur de kan ha mage att. 

Jag ska vara klarare i mina gränser, och tydligare med hur det känns, inte för att det borde behövas, men för min skull. 

Så jävla frustrerande förresten att kommunicera med jag-budskap, och då bemötas av "problemet ligger alltså hos dig". 

10 månader

10 månader idag! Stora lilla barnet. Så här är det nu:

De senaste dagarna har hon börjat stå själv, ganska stadigt. Det gäller dock bara när hon inte fattar att hon står själv - märker hon det trevar hon febrilt efter något att hålla i, eller så sätter hon sig ner, sakta och kontrollerat.

Hon går stadigt, om man håller henne i en hand. Eller så går hon längs med väggarna och möblerna. Någon gång har hon tagit ett par steg, mellan soffan och bordet till exempel. Det kan nog lossna snart.

Krypandet har blivit ett förträffligt förflyttningssätt. Är det alltför långt mellan två hållpunkter sätter hon sig ner, kryper, och reser sig igen. Och så kryper hon efter oss om vi går ut ur rummet. Förfärligt gulligt.

Främlingsrädslan verkar ha peakat där i Blekinge (då jag inte fick sovmorgon och farmor inte fick hålla.... nåja). Nu är det roligt med folk mest hela tiden. Inklusive skäggiga män. Vi har pratat lite om barnvakt, kanske på dagtid, en liten sväng? Det gick ju bra att vara med pappa när jag jobbade.

Vinka kunde hon för en månad sen, men det är mer och oftare.  Och även till bebisen i spegeln, till fåglar och bilar utanför fönstret. 

Matmässigt. äter på. Olika favoriter från dag till dag. Ibland är broccoli super, ibland ointressant. Men bär och citrusfrukt går hem nästan jämt.

Är också intresserad av konceptet gaffel, även om hon inte får till det än.

Hon gillar böcker mer, tjoar och har sig. Och hon har börjat gunga till musik.

På sistone har hon sovit sämre om nätterna, och vaknat en sväng mitt i natten, men inte de senaste två dagarna, peppar peppar. Även på dagen har hon svårare att somna, och vi får gå längre med sjalen/selen, eller så får jag brottas lite med henne för att kunna amma till sömns. 

Senast är att hon har börjat leka tittut med oss, knallar in under bordet och tittar fram. Och så har det varit pulkapremiär den här månaden också!

Lilla storungen, som sagt. 

Hej vad det går.

Om vi föräldrar var lite mer till oss över premiärturen i backen än Estrid? Kanske. Men hon gillade det också, så det så! 

Träffade för övrigt fellow småbarnsföräldrar idag som avundades vår sovmorgon - Estrid vaknade 07. Perspektivet nuförtiden, alltså. 

Barnet kan för övrigt stå rätt stadigt om hon inte tänker på det. Snart lossnar det. Hjälp. 

Jag brukade inte klubba till gryningen innan jag fick barn heller.

Denna lördagskväll:

1. Gjorde slag i saken och gick med i Amningshjälpen och Fi!

2. Lagade god mat med aubergine. (Turkisk rätt med aubergine, potatis och (soja)färs. Ugnsbakat. )

Inte illa. 

Grönsakspornografi:

En låda ekologiska grönsaker från Årstiderna. 

En fredagsmåltid. 

(Bakad potatis med fetaröra och sallad. Allt eko utom den soltorkade tomaten. Å andra sidan är den ekologiska avocadon ej i bild.)

Medelklassig lyx, ja. Och ja, det är säkert billigare på Coop eller Ica. Och jo, jag tycker fortfarande att matkasse är lite rubbat (Liksom städhjälp - om man inte har tid att städa och laga mat, hur lever man då? Är nästa steg att betala någonför  att torka ens röv?).

Men annars är det fantastiskt. Grönsaker som man inte kommer sig för att köpa (hej palsternacka, hej purjolök!), som bara ramlar över en. Gott och nyttigt och ekologiskt, sa jag ekologiskt?

Just  nu äter jag bergamotmarmelad på knäckebröd och lever livet. (Det kom en bergamot i lådan, som jag kokade, mixade med lite mandel och blandade med socker: mums.)

Vi har testat Ekolådan också, och det var också bra grejer, så jag skulle rekommendera båda. Kanske kommer med ett skarpare omdöme framöver; vi tänkte testa båda lite mer.

Mitt tonårsjag

skulle bara stirra på mig, mållös, om hon visste hur lite jag lyssnar på musik nu för tiden.

Men hur som: kände plötsligt ett stort sug efter "Slow graffiti", och hittade till slut till och med ep:n, och det är en mycket fin låt. Fortfarande. Här är den på youtube (videon är konstig, däremot).

Amma tiomånaders

(Eller, snart är hon ju i alla fall det. )

Det är roligt på ett annat sätt att amma ett större barn. Hennes ljud och ansiktsuttryck när hon hittar bröstet, till exempel i badkaret - det är smått obetalbart. Jag har väl vetat innan att hon gillar att amma, men det är så tydligt nu, hennes glädje. 

Annat plus: man måste inte alltid asa på ett mellanmål, någon fruktklämmis för ohemult pris eller en termos varmvatten för välling/gröt. Man har alltid med sig ett färdigt, nyttigt och gratis mellanmål som ungen vill ha.

Jag försöker att inte mesa ur med amning på offentliga platser, även om jag inte  har en pyttebebis längre. Det är helt normalt att amma en tiomånadersunge, det är under till och med den svenska rekommendationen, och jag vill att det ska vara en ickesak. Jag vill ha ett samhälle där det ammas här och där och är en ickesak överhuvudtaget, och då ska jag banne mig dra mitt strå till stacken. Gör det någon annan lite bekvämare med att amma på stan - hurra!