10 månader

Märit går inte, det trodde jag att hon skulle. Hon knatar på med en hand men om man släpper den sjunker hon till golvet med en indignerad min - eller ett skrik.
Men kryper göra hon som blixten. Och tuggar på pekböcker så de går i bitar, och drar ut cd-skivor, och kryper uppför trappan med lurig min.
Däremot har hon inte lärt sig att backa ner för kanter - hon sträcker sig och sträcker sig och ramlar på pannan.

Nytt, som vi bara inte provat innan: att läsa böcker. Särskilt de med ljud och känsel. Kryper och lägger sig jämte när vi läser för Estrid. Mycket mycket gulligt.

Äter mindre mat, generellt. Älskade jordgubbar och vindruvor. Åt bara blåbär i skogen - inte från kylskåpet. Har inte det där riktigt eleganta pincettgreppet än men kan äta majs och ärtor.
Hon klättrar fortfarande gärna ur stolen - Estrid behövde vi aldrig spänna fast men Märit har vi fått göra det med senaste månaderna, annars står hon där och ser skitnöjd ut. Märit har inte riktigt knäckt det här med att dricka, men hon har väl inte fått prova så mycket heller. Nu får hon vatten i pipmugg (efter att hon ätit, annars struntar hon i att äta) och spiller så det står härliga till.

Älskar djur. Har med hjälp av snäll storkusin fått klappa katt. Annars pekar hon och ler och försöker komma och hälsa. Igår kröp hon efter gräsänderna som tänkt tigga mat av oss, så att de fick ändra sina planer.

Har haft barnvaktspremiär. (Gud, det dröjde längre för Estrid...) Vi var på bröllop och morfar och Kerstin kom och passade. Märit fick påtankning före vigseln och efter vigsel och kyrkbacksmingel, och somnade i selen på morfar (detta att någon annan bär ens barn, man blir lite hjärtögd av det), men vaknade och var otröstlig och ville amma, och levererades till festen lagom till halva varmrätten. Jag tror att det hade gått fint dagtid, men på kvällen vill hon amma och inget annat, i princip. Kanske bli buren av en svettig pappa, men det var skönt att morfar inte behövde bära runt på arg bebis.
Å andra sidan sover hon längre pass själv, både i soffan kvällstid och nattetid. Ändå skönt. Sitter i denna stund vid köksbordet helt för mig själv och skriver på datorn och dricker te.

På dagen sover hon... på morgonen, lagom tills Kristoffer och Estrid går till förskolan och jag nästan diskat klart. Sen blir det lite hur som - idag har hon faktiskt inte sovit mer. Hon blir gnällig och jäklig när hon är trött men kommer liksom in i en andra andning och orkar lite till. Och hon är ju andra barnet och får hänga med, helt enkelt. Hon sover i cykelvagnen ibland, det är praktiskt, men det tar en stund för henne att somna. Och i vanlig vagn tar det för lång tid för mitt tålamod. Få saker gör mig så sur som att rulla barnvagn med barn som borde sova men inte gör det.
Vi gungar henne en del i sängen, med kudde och sång, och det funkar och är mycket mindre tröttsamt än vagn eller sele, tycker jag.

Jag bär inte så mycket, Märit är lite för tung och min bäckenbotten är inte riktigt som den var innan. (Borde träna mer mammamage och knip och sen boka återbesök om det inte blir bättre snart.) Kristoffer har burit mest när vi varit lediga ihop.  Vi har bytt från Beco Gemini, som Kristoffer gillat men jag tyckt varit svår att spänna åt nog, till vår trogna och skamfilade Manduca, med dragkedjan öppnad i ryggpanelen. Och jag är faktiskt mycket bättre på att knyta sjal på ryggen än med Estrid, jag övade ju flitigt där innan Märit fyllde halvåret. Får till bättre säte och så. Knyter helst symmetrisk double hammock för det räcker min blå Yaro till.

Babypottningen rullar på, det är rätt häftigt. Och inte mycket merjobb - det är ju snarare enklare att sätta bebisen på pottan än att byta en bajsblöja. Och kissa får hon göra i blöjan - men ganska ofta blir det i pottan, ändå.
Vi har haft engångsblöjor när vi rest och det är ju skönt på sitt sätt, att aldrig behöva tänka på blöjtvätten, och att de håller så inihelvitti länge. Fast lite sjukt är det också. Och jag blir dålig på att byta, för äsch, den håller ju lite till...

Märit har blivit en vattenälskare under sommaren och blir till sig och plaskar glatt när hon får chansen. Badar gärna både inne och ute. Är inte så brydd om att få lite vatten i ansiktet och dricker gärna av badvattnet...

Hon gillar fortfarande att gunga men har också fått prova rutschkana och älskat det. I badrummet klättrar hon upp på Estrids pall och står och gnäller för att hon inte kommer ned.

Nu låter hon mindre igen, och hon har inte sagt "Esti" på länge, men "heh!" säger hon fortfarande - ibland till böcker eller bilder med. Hon gör "ner faller regnet" när vi sjunger Imse vimse. Däremot har vi inte gjort några babytecken och jag vet inte, det känns som att det är så pass kort till språket kommer.

Gud, det är vemodigt att hon är så pass stor, och att det bara är hösten kvar tills jag ska börja jobba igen. Med "bara hösten" menar jag alltså att jag ska börja i mitten av januari. Men det känns liksom snart. Jag längtar inte ett skit efter jobbet, men ska gå och hälsa på mina kollegor (som jag ändå tänkt på ibland med vänliga tankar) i nästa vecka kanske.

En månad

Hej Märit, nu är du en månad och fem dagar. (Det är hårt att vara det andra barnet.) Du växer fort och läkaren som undersökte dig på din månadskontroll var imponerad av dina runda kinder och dina starka muskler. Nu kanske du börjar lämna bebisdragen och ser mer ut som dig själv, och din storasyster tycker du är gullig. Du började le när du var ganska precis fyra veckor, på måndagen där. Men det blir mer och mer av det.

Du var 55 cm lång (men vissa kläder i 50 har du fortfarande) och vägde 4730 gram - plus ett kilo den födseln. 

Det var svårt att bestämma ett namn till dig. Vi sköt på det de första dagarna när pappa och Estrid var sjuka, och sen hade det plötsligt gått flera veckor. Men nu heter du Märit Selma, och snart ska vi bestämma ditt tredjenamn också.

Du har ganska tydlig rytm, fast du är så liten. Sover bra på nätterna och vaknar mest bara för att amma. Antalet gånger du varit vaken ändå kan räknas på ena handens fingrar, och då har du varit vaken men inte ledsen. Jag vet inte riktigt hur många amningstillfällen det blir på en natt, så pass mycket sover jag.

Sen är du vaken en sväng efter frukost, och sover bra mitt på dagen. I lördags sov du mellan 11 och 15.30 i vagnen, med små matstopp på Norrlands lördagsfika och Pelle Svanslös lekplats. Sen blir kvällarna oroligare och ledsnare, ibland i alla fall. Ibland sover du mest då också, då är vi tacksamma.

Du är nöjd i vagnen och oftast i sjalen med. Du ammar mindre än din syster, det verkar som att du blir mätt snabbt. Du går upp bra i vikt, så du får vad du behöver. Du får mindre beundran och fascination men du har två coolare föräldrar, och en storasyster som gillar dig mer och mer. För och nackdelar.

Din morfar, Kerstin, morbror, moster och dina minsta kusiner har hälsat på. "En liten" sa Hilma, och kungspudeln Cosmo ville slicka på dig hela tiden. Du har fått en massa fina presenter och när du tycker att dina päron är knäppa och syrran hopplös finns det andra människor för dig. 

Lilla bebisen.

Snart tre.

Mitt barn kan rita saker som man känner igen - kolla solen. Hon känner igen E som i Estrid (och har stor glädje av allt ekologiskt den här hipster-familjen handlar). Hon känner igen ett antal bokstäver och siffror till. Numera äter hon på stor tallrik med stora bestick - men blir gärna matad. Ibland har hon humörkollapser av Guds nåde, när något går emot. "Jag vill det" säger hon, och hoppar och gråter av ilska. 

När vi skiljs på morgonen får jag kram, klapp och puss. Hon använder bara 1/4 av sin garderob - men väldigt intensivt. Just nu är stjärnkläderna de mest älskade. Hon sjunger rätt melodi på Blinka lilla stjärna, som hon lyssnat på tusen gånger. Hon leker hotellfrukost  och simhall och att alla djuren ska sova. 

Själv hållerjag på och lär mig att sticka två sockor på en gång. Det händer inte riktigt lika mycket för min del...

Två och ett halvt

Estrid 2,5 år: (30 månader!)

Pratar pratar. Har på sistone börjat prata om sig själv som "jag". Fortfarande viss pronomenförvirring dock, ibland säger hon "jag ska hämta den!" när hon vill att Kristoffer eller  jag ska hämta något...

Senaste månaden har hon börjat leka mycket att de olika djuren sover, har födelsedagskalas (många födelsedagar i september!) och går på förskolan. Man hittar små nedbäddade djur här och där.

Annars är hon lite periodare med lekar och leksaker. Älskade Brio-järnvägen i Åshuvud i somras. Gillade mycket att gräva i sanden på stranden. Bygger nu en del Duplo.

Lärde sig åka rutschkana när vi var i pooler och på vattenland. Innan brukade hon glatt klättra upp och sedan stå och tveka lite, släppa förbi andra barn, och till slut klättra ner igen. Nu åker hon! 

Annars i lekplatser gillar hon att gunga på gungdjur, men inte vanliga gungor. Och så gillar hon nog egentligen sandlådan, men eftersom det fortsatt är det tristaste jag vet, brukar jag "glömma" ta med hink och spade ut. (Hon får gräva på förskolan. Mycket bra.) 

Hon kan slå kullerbyttor, och klättra upp på stenar och hoppa ner, och klättra i träd med lite hjälp.

Nu äter hon mycket mat, och sedan ett par månader äter hon mer själv. Det var ju lite knepigare med maten när vi var ute och reste, det är ju inte så konstigt egentligen. Hon blev så glad när vi landade i Åshuvud och var där själva och åt vår "vanliga" mat, gud vad hon slevade i linsgryta då! Just nu tror jag att hon har ngn tillväxtfas, nu äter hon massor. Mest gillar hon grönsaker (broccoli, bönor, majs). Ris, bulgur och pasta funkar alltid. Våra vanliga såser gillar hon också. Ibland tofu, men inte alltid. Tidigare halloumi men inte längre. Pesto!

Älskar glass. Helst chokladglass. Gillar att fika också, men där lämnar hon ofta en bit kaka eller tårta, det gör hon aldrig med glass. Vi försöker att bara äta sånt på helgen. Godis har hon inte börjat med än.

När vi var i England lärde hon sig äta chips, vinägerchips av alla sorter. Kallar nu detta för "kex".

Är annars mycket förtjust i cashewnötter och nu senast pistagenötter. Det äter vi ibland till vardags också. Egentligen finns ju risken för att barn sätter i halsen, men nu tuggar hon superbra.

Jo, och så gillar hon kaffe och te också! Mycket gulligt. När hon får roiboos eller örtte är det ju bara nyttigt, och annars blir det ändå inte några stora mängder.

Ammar: morgon, när vi kommer hem från förskolan, innan middagen, till kvällen, hela natten. Somnar av att amma nu. Rätt mysig nattning: tandborste och nattlinne, läser en eller två böcker medan hon ammar, därefter bara amning i 10-30 minuter (det sistnämnda är rätt segt).

Kruxet är att hon vaknar en eller flera gånger under kvällen, och somnar då bäst på att ammas om. Blir det många gånger ryker mitt tålamod lite. Nattamningen är däremot i regel inget problem, det vaknar ingen av oss så mycket av.

(Och fortfarande har ingen, någonsin, varit otrevlig mot mig för att jag ammat "offentligt". Ammar fortfarande i princip varje gång vi fikar och varje gång vi åker allmänna transportmedel. Har således ammat mig genom Turkiet  (igen) och England sedan sist, utan bekymmer. Vet inte riktigt varför vi inte drabbats av det där skogstokiga amningshatet, men det är ju skönt. Skriver det här som en liten uppmuntran till den som funderar på att amma länge: det behöver inte bli en massa dumma kommentarer, man kan ha tur.)

Estrid har lärt sig att sova på förskolan, med mjukiskatten som finns där. Behöver oftast att någon sitter hos henne och klappar, men inte alltid. Och vissa dagar sover hon inte - men det är ju ganska nytt än.

Hon har blivit mer intresserad av att ha trosor och vi har köpt nya tjusiga, med ugglor och katter och fladdermöss. Detta istället för de tråkiga nyckelpigeblöjorna (vi har Libero, och de roliga fågelblöjorna går alltid åt först. Sen vill Estrid köpa nya blöjor, och sen får vi använda upp nyckelpigeblöjorna med vissa diskussioner...) Hon har ju kunnat springa till pottan för att kissa länge, när hon varit nakenfis, men nu går det bättre och bättre även med kläder. Tror verkligen att förskolan hjälper där, att se att de andra barnen har trosor och går på toa. Övar också på att använda pottan för nummer två, men där behöver hon nästan alltid ha blöja.

Hon har också vaknat med torr nattblöja och gått iväg till pottan det första när hon vaknat ett par morgnar. Imponerande med tanke på nattamningen ovan. Man får väl se hur det går, men jag trodde att nattblöjan skulle hänga kvar länge till, även efter hon blev dagtorr...

Hon är bestämd på vissa saker, typ kläder. Vill helst alltid ha samma fast hon har hela byrån full. Föredrar pärontröjan, båttröjan och tukantröjan. Vägrar jeans. Fick plötsligt för små skor, och de nya vi köpte var "obekväma" (och nästan för små de också) men nu tror jag, ta i trä, att hon accepterat vinterskorna. Det är mycket skönt att Kristoffer klär på henne på morgonen, de brukar av någon anledning enas snabbare om kläderna.

 

Kristoffer och Estrid brukar sitta vid pianot och öva på noterna, "B som i bulle", men hon sjunger fortfarande helt utan melodi. Däremot kan hon hela låttexter, och det snappar hon upp fort. Hon gillar också att hitta på egna sånger, framförallt när hon spelar på gitarren som står i vardagsrummet (då handlar texterna ofta om sånt hon ser: "pianot pianot pianot, soffan soffan soffan") eller när hon sitter i cykelvagnen (då har jag svårt att höra). Hon kan ett par bokstäver och har vid ett tillfälle lyckats skriva ett A (då var hon stolt). Hon räknar till tre och kan säga "två cykelsitsar till och med!", men längre än så har hon inte kommit.

Böcker har vi inte läst så mycket under sommaren (även om pixiboksbunten var med oss överallt), och många gamla favoriter är nu "nä". Hon har inte riktigt lika bra fokus som hon hade i våras heller, men det är väl en träningssak, och det lär ju bli mer bokläsande ju mörkare det är. 

På paddan har vi introducerat henne till Toca kitchen i samband med resandet, och det gillade hon, men det var svårt med motoriken. Mest ville hon mata katten fisk. Hon gillar Bamse-memoryt som finns på morfars padda också, det kopplade hon (men det är svårt att spela riktigt memory). Vi använder framförallt paddan för film: Maru går fortfarande hem, och så Miffy.

Estrid har familjens trevligaste temperament, särskilt om hon får äta och sova i tid. Hon är oftast glad och gillar en massa olika saker, och hon finner sig i nya situationer. (Hela förskolebiten! Bara sådär!) (Och allt vårt resande i somras!) Jag och Kristoffer trotsar värst. Estrid håller också ett öga på oss: "vi har glömt hjälmen" kan hon säga när vi är på väg ut, eller "pappa har inte tagit sina vantar". Hon tycker att det är jobbigt när vi är osams, och blir ledsen när någon är ledsen. Hon kommer gärna med min telefon eller mina nycklar "det här är mammas!" (även om jag inte vill ha dem just då). Ofta vill hon hjälpa till i köket, och när jag lät henne skära tofu för ett tag sen (med en bordskniv) var hon så himla stolt. 

Åh, det är svårt att få ner henne, förstås, det blir bara en massa små fakta. Estrid är en så fin liten person. Och ja, hon är mitt barn, klart jag tycker det. Men hon är ju det.

2 år

"2 år gammal" säger Estrid med stort allvar.
(2 år och några veckor, men bättre sent än aldrig).

Födelsedagsbarnet är nu firad med vimplar och tårta och paket. Och sång, det gillade hon också mycket.

Hennes favoritsånger är annars "Trollkarln!" (Hellsings "Trollkarlen från Indialand") och "Hertigen av Pisa". Hon kan många sånger utantill, kan gå och recitera dem för sig själv. Exempel på detta: Tummeliten, Uppochnedvisan, Var bor du lilla råtta. Ibland är det lite melodi också, bitvis. Hon gillar när vi sjunger i kanon också.

Dansandet är lite i avklingande. Möjligen har hon tröttnat lite på både Dulaman och Baba yetu. Istället tittar vi nuförtiden mest på trailern till Totoro, sången till Totoro och en hel massa filmer om katten Maru. (Det blir roligt när hon blir stor nog för att se Totoro-filmen!).

Estrid kan ofta sysselsätta sig hur bra som helst på egen hand. Helst läser hon. Återberättar hela bokinnehåll, men säger också "där står det 'katt'" etc. Hon kan ett par bokstäver och ett par siffror.
Vi har halva bibliotekets barnavdelning hemma, känns det som ibland. Just nu är favoriten Castor. och hur han bakar och målar. Bu och Bä är bra, men inte bäst. Hon har tio pixiböcker från bokrean som hon älskar också. Någon av dem är alltid försvunnen, oftast bläckfiskboken, som är favoriten.
"Bibblan!" är Estrids happy place. Alltid vill hon dit. Även om vi cyklar hem sent på kvällen önskar hon "Bibblan". Där träffar hon andra barn och leker, mest - hon har mycket mindre ro att läsa där.

Annars gillar hon lekparker mycket, särskilt "kattparken", Pelle Svanslös lekpark. Hon gillar att klättra och att gunga på  gungdjur. Ibland åker hon rutschkana men ofta är den stora behållningen att gå upp. Hon gillar att gå in i hus och krypa i hål.

Estrid gillar också att gå och fika. Hemma dricker hon te med stort allvar, helst ur Muminmugg (och allra helst min nya gröna jubileumsmugg...) Hon får rött te, men gillar både grönt och svart om hon får smaka. Och kaffe också. "Estrid gillar kaffe".
Sötsaker äter hon lite av, tills hon är nöjd, och kan sedan lämna halva bullen utan vidare. Glass gillar hon bäst. Godis har hon inte fått än, eller jo, någon enstaka bit mörk choklad. Ändå vet hon på något vis vad godis är och att hon gärna skulle ha det. Vi får se hur länge vi låter bli...

Mat Estrid älskar: parmesan, oliv, soltorkad tomat, kokt äggvita, bär, halloumi. Mat Estrid gillar: mycket, fast inte alltid. Ris och pasta och pastasås och broccoli och tomat och majs och fil och havregrynsgröt och pannkakor och macka och soppa och ja, mycket. Hon smakar på det mesta nytt också, det är roligt. Gillar hon det inte spottar hon ut, men hon smakar i alla fall. (Till och med rå aubergine, trots att jag säger "den är besk".)

Hon sover med mig om nätterna (och med Kristoffer ibland, men han går fortfarande över till gästsängen de flesta nätter). Hon ammar när hon vaknar till och slocknar om på fem röda. Oftast gör hon morgon vid sjutiden.
På kvällarna byter vi blöja och tar på nattlinne, borstar tänder och läser böcker, och sen somnar hon antingen vid bröstet (vilket ju inte funkat på flera månader, men nu gör det sedan en månad ungefär), eller genom att man bär henne i selen. Babynestet, dandini, vill hon inte ligga i mer. Ambitionen är att åtminstone börja med nattningen vid sju, gärna tidigare. Hon vaknar minst någon gång under kvällen, innan jag lägger mig hos henne. Somnar om bra på lite mjölk. Kristoffer kan ibland få henne att somna om i sängen men behöver bära henne allt som oftast.
Hon är inte alls vaken om nätterna nu, mer än för att krypa över mig och byta sida att amma på. Minns plötsligt perioderna med vaket barn om natten som inte somnade om, det hade jag förträngt.

Är vi hemma är hon ganska ofta utan blöja och springer till pottan när hon behöver. Inga olyckor. Men helst har Estrid blöja, och engångsblöja. Tygblöjorna är ju mindre bekväma när hon kissat i dem...
När vi går ut har hon blöja, men det är väl egentligen mest vår bekvämlighet. Och att det kanske skulle bli bakslag om vi pressade. Men hon vet hur det känns när hon är kissnödig och hon kan hålla sig.
Vad det gäller nr 2 brukar hon däremot komma och rapportera faktum, och verkar ha svårt att göra det utan blöja.

Allra senast har hon blivit mer blyg för folk igen. Svårt att veta hur mycket man ska bejaka blygheten. Bekräfta känslan men försöka få henne att inte fastna i det. Eller så är det bara en fas att vänta ut. Att bara plocka upp henne när hon säger "bära!" och inte törs mer, tills hon vill hoppa ner själv.
(Men åh, rädslan att föra över min egen blyghet på henne!)

Språket är så roligt. Det lossnade strax innan tvåårsdagen, och nu pratar hon i långa fullständiga meningar, allt som oftast. "Det sitter ingen skata på antennen." till exempel. Fast hon pratar fortfarande om sig själv som "Estrid". "Estrid vill den!" Turkiskan har vi nästan släppt, tyvärr, men pratar man en stund börjar Estrid snappa upp ord, och vi hoppas på att tre veckor i Turkiet kommer att göra susen. Jag håller på och lär mig turkiska med Duolingo också, och det kanske gör det lättare för Kristoffer att prata, om jag förstår mer, iaf.

"Trotsåldern" tycker jag inte att hon är i. Hon vill göra själv och vill välja, men om vi föräldrar tar ett djupt andetag och överväger om det är en viktig strid är det sällan det. Klart ungen ska få välja sina strumpor själv, och gå själv i trappan. Ibland säger vi nej "nej vi kan inte gå till bibblan nu, det är för sent" till exempel, och nästan jämt köper hon det. Ibland, när hon är hungrig eller trött eller båda, blir det nervsammanbrott, men det är ändå rätt sällan. Och det händer ju båda hennes föräldrar ibland också.

Hon vill hjälpa till, också. när man grejar i köket. "Estrid hjälpa till!" deklarerar hon och kommer med kökspallen. Gillar särskilt att snurra mandel i mandelkvarnen (en rest sedan semmelsäsongen), men i allmänhet att hälla och blanda och vända saker i stekpannan.

Och så förhandlar hon. "Amma lite? Ja?" med sitt mildaste leende. Och så upprepar hon det hon vill tills hon får som hon vill - eller tills att hon ger upp.

Hennes humor, en sista rad om det. I födelsedagspresent fick hon en liten mjuk uggla som hon döpte till "papigoja", och såg så underfundig ut när hon sa det. Hon är ju mitt barn, så jag ska ju tycka det: men hon är en så rolig och trevlig liten individ. 

20 månader

(Sent, och vi får se om 19 månader kommer alls. Men i alla fall.)

Estrid 20 månader:

 Pratar! Många många ord. Ekar en hel del man säger, ibland ordets sista del  (krokodil blir dil), ibland långa ord ("tigerblöja!").  Säger också "katt" och "bok" istället för "maou" och "batta" (saknar det redan). Säger en del treordsmeningar, typ "gå titta ka", "pappa sitta här". 

(Turkiskan går det sämre med. Jag övar mig på att jag inte kan göra så mycket åt det, mer än att pallra på med min egen turkiska så smått, och försöka påminna Kristoffer någon gång.)

Gillar att rita. Blyerts på papper. Runt runt runt. Vi ritar en figur och hon ritar på den. Kan hålla på med detta länge, länge. 
 Sover middag, i nästet och ibland i selen. Gungas annars med väl valda gosedjur i famnen (bulldoggen Otto är nog högst i kurs, men det växlar.) Rätt bra fart på maten. Äter själv när hon vill men äter mer om man erbjuder. Bär, fil  och majs är inte lika solklart som innan.
Den nya favoriten är istället parmesanost. Finsmakarunge. Och oliver och soltorkade tomater - medelhavsgenerna slår igenom?

Apropå vuxensmaker är hon förtjust i kaffe och te också. Kaffebönor har hon gnagt på länge, men nu vill hon gärna ha en klunk kaffe eller te också. Ibland får hon, när det är kallt, och säger "ah!" efteråt.

Tycker mycket om Muminfigurerna (och säger fortfarande "mumin" om muggar ibland). Har fått en egen muminmugg i emalj som hon gillar. Dricker också gärna ur våra teglas, som är lagom för hennes lilla hand. Favoritdrycken är "anous" vilket översätts ananasjuice.

Mörkret och regnet är hon fortfarande lite skeptisk mot (men inte som när vi kom hem från Turkiet och hon bara ville bli buren så fort vi kom utanför dörren...), men en bra sak med den här årstiden är de levande ljusen. Estrid älskar dem. "Tända!" säger hon så fort hon kommer till köksbordet, och skakar på tändsticksasken, Och då gör vi det, det är ju en bra idé med ljus...

En annan passion är pallen. En sån där trapp-pall från Ikea, som hon lätt kan klättra upp på. Den vill hon ha med sig överallt; för att stå med och diska, för att stå och tvätta händerna i badrummet, för att kunna hoppa ännu bättre i soffan (åh, som hon hoppar i soffan), för att kunna hoppa i sängen, för att sitta vid matbordet (fast nu har vi gått tillbaka till tripp-trappstolen igen). Tvättandet är lite småmaniskt, hon slutar egentligen nästan aldrig frivilligt, man får stänga av vattnet och bära bort henne och distrahera hennes besvikelse.

Vill vara med och hjälpa till, förstås. Gillar att diska och att vända pannkakor och att hänga tvätt. Och att torka saker: gå runt med disktrasan i handen och gnugga skåpsluckorna. Hjälper till att dammsuga och moppa.

Är i allmänhet glad av sig, utom när hon sovit dåligt eller man tar henne från vattenkranen. Kramas och pussas mycket. Gillar folk, särskilt de som hon träffat mycket (förstås). Börjar bli bättre på videosamtal och kan vinka och förstår nog lite bättre att det är farfar där på andra sidan.

18 månader

Barnet pratar, ibland flera ord ihop. Och det kommer nya ord tätt (nästan dagligen, tror jag). Vissa saker är på turkiska, det mesta på svenska. Hon blandar efter vad som är lättast att säga, verkar det som.

"Batta" betyder bok (eller böcker) och det är nog Estrids bästa leksak. Hon kan sitta och läsa för sig själv långa stunder.

Just för tillfället äter hon ingenting, nästan. Vill bara amma. Men så blixtrar hon till och klämmer i sig ett ägg eller en hel satsumas. Hon kan äta med sked också, själv, och det blir bara lite kladdigt. Vägrar helst haklapp.

Vi har hittat en blöja som inte läcker på natten (hurra) och det är en engångsblöja (nå ja). Ungen kissar på pottan ett par gånger per dag, också. Någon enstaka gång har hon sagt till att hon behövt.

Kläder har blivit en stor passion. Estrid vill välja själv, och helst med skojiga tryck. Vi har hittat en bunt tröjor på loppis, och det gör livet lite enklare att både zebran, lejonet, katten och den med alla skogens djur är favoriter - oddsen är bättre för att någon är ren. Men ibland blir det fem minuters missnöjt barn innan vi äntligen har ett par pantalonger på, och då gäller det att gömma alla andra så att det inte blir "annan!" igen.

Hon sover en gång om dagen, och somnar med att vaggas samtidigt som hon håller sina "havhav" (jättestora mjukishundar) i famnen. Alternativt bär jag henne, och någon gång slocknar hon av bara amning - men det är sällan.

Estrid säger "Eja" om faster Ella, och det säger hon så snart vi närmar oss Flogsta, eller om vi pratar om Ella. Hon gillar många, men Ella är favoriten. Fast folk på stan är också bra, då säger Estrid "hejej". Och ett par gånger har hon fått klappa hundar, det är spännande.

Motoriskt övar Estrid på att hoppa, och i trappan går det! Jämfota kan hon inte än (men snart, tror jag). Hon klättrar lätt upp på sin stol (tripptrapp) men har annars blivit lite bekvämare av sig. Vill gärna bli upplyft till ställen, och få en hand för att komma upp i sängen. Hon klättrar inte så mycket på stenar längre, heller.

Men hon gillar att hänga saker och plocka ner dem igen. Går runt med sin Mumindocka och hänger den på alla ställen hon hittar, mest kökslådorna. Galgar gillar hon också att hänga. På vissa sätt är hon en liten ordningsperson, och hon går runt och torkar fläckar och tar fram skurborsten ibland, när det verkar behövas.

En sak som gjort att hon känns mycket större är att vi kan gå på promenader tillsammans nu. Hon pinnar på riktigt snabbt. Ibland vill hon hålla oss i händerna, och ibland vill hon springa själv. "Dit" säger hon, och tar ledningen.

Det säkraste matkortet är saker hon får plocka själv. Blåbär. äpplen, smultron. En liten samlare. Här tänkte jag skriva att det kommer bli trist med hösten, men det här är ett barn som älskar stövlar och pölar fortfarande, så det ska nog gå bra. Och snö, det ska bli roligt att se vad hon säger om det i år!

17 månader

Min unge. Pratar massor, senaste ordet var "koa" (koala, förstås). Läser böcker själv och gör djurens ljud. Klättrar som en liten bergsget. Går upp för rutschkanor från fel håll (lättast barfota, med ett fast grepp om mina händer). Kramas, pussas, kastar slängkyssar. Älskar att "schykla" och att gå "ute". Står ofta på morgonen med stövlar, cykelhjälm, eller båda, och pekar uppfodrande på dörren.  Älskar allt med regn: regnjackan, stövlarna, paraplyet, vattenpölarna. Gillar vatten generellt, att bada badkar, hjälpa till att diska, spilla över halva sig när hon dricker. (Fast när vi var på äventyrsbad var det för läskigt, i alla fall tills halvtimmen innan vi gick hem, då gick bubbelpoolen an. Och så åkte hon vattenrutschkana med sin far - och var rädd för rutschkanor ett par dagar efteråt.)
Tycker att det är mysigt att sitta jämte oss, på trappsteg eller i soffan. Ammar hela nätterna men kan (tack vare detta?) sova till åtta utan vidare. Har börjat sova en gång om dagen, mitt på dagen, och kan numera vaggas till sömns i famnen och läggas ner. Åtminstone kan Kristoffer det. Och lite förbryllande är det, när det är mitt på dagen och barnet sover och man kan göra precis vad som helst en liten stund.
Estrid är lite blygare för folk igen, men hon är inte svår så länge. Flirtar gärna en stund med folk på stan när man bär henne. Hon har varit på sitt livs första bröllop, och hojtade inte på någon kritisk stund, och höll ut till drygt 21. Och så har hon varit på sitt tredje barndop, sitt eget inräknat.

Vem plockade den gröna tomaten?

Åka morfar. 

Kusin Ruth (och kusin Josef, och moster Anna) kom och hälsade på. 

Bröllopsbarnet och hennes extramoster. 

Det är ju meningen att man ska tycka det, men hon är ju en osedvanligt söt unge. Och glad. Och bra på de flesta sätt, faktiskt. 

16 månader

(Sent, men för min skull.)

Den 27 juli var vi i Göteborg, och gick på kusindop. Estrid tittade på sina större kusiner och gillade sången och åmade sig bara lite. Dock inte lika skötsam som dopbarnet, som tittade, log och somnade (i den ordningen).

Jag vet inte om det är all den sociala stimulansen hon fått den här semestern, eller bara ändå, men nu lossnar språket. Nu kommer det nya ord nästan dagligen, och jag börjat tappa räkningen. Exempel är i alla fall "min!" (mycket användbart vid kusinumgänge - men oklart om Estrid fattat betydelsen eller mest ser det som något att säga när hon är arg...), "hoppa", "sitta", "stå", "ka" (som betyder fågel - krax!), "pa" (apa) och "bä" (bär).

Hon klättrar fortfarande mycket, åmar sig  upp på stolar helt på egen hand och står sedan där, stolt som en tupp. Om hon fick önska skulle hon vilja kunna hoppa, som sin kusin Ruth (som är 2 år), men hon får nöja sig med att böja knäna (och att få lite hjälp av pappa att hoppa i sängen ibland - det är fantastiskt roligt).

Folk är lite läskiga ibland, till att börja med - men sen blir det jättekul. Semestern har varit bra sålunda att vi har varit ganska länge på varje ställe och umgåtts tillräckligt länge med släktingarna för att all blyghet ska hunnit nötas bort. Och om hon har tillräcklig distans går det fint att flirta med främlingar på tåg och bussar också.

En av semesterns höjdpunkter var att hon fick ett par stövlar. För ett barn som älskar skor var det härligt att kunna ta på sig skor på egen hand, och att sen kunna stövla runt. Numera är både stövlar och regnjacka gömda, så att hon inte ska få syn på dem och envisas med att vilja ha dem (det är för varmt för att gå runt så!).

Att bada är roligt, hon går ut i vattnet utan att tveka. Att åka båt var sådär, men det var nog mest flytvästens fel. Att åka bil går långsamt bättre, men inga bilsemestrar än.

Det är roligt att vara med. Att stå på en stol och diska (med diskborste som får plaska i vattnet - viktigt), och att stå med och laga mat.

Somnar gör hon fortfarande av att bäras, och ammar gör hon hela nätterna.

15 månader

Klättring är Estrids bästa hobby, tror jag. Hon klättrar på klipporna utanför på gården, det kan hon hålla på med länge. Och stenar, och så kan hon alldeles själv åla sig upp på en gunghäst. (Och på en stol - har hänt!) Annars gillar hon att sparka boll, särskilt med sina gosedjur.

Hon kramas! Och gosar in huvudet i ens hals ibland. Och pussas, det har lossnat för henne. Även om hon pussar gosedjuren mer än oss, så kan hon nådigt utdela varsin puss med strama läppar och litet "mm"-ljud. Och hon låtsastuggar på våra magar (ibland med en munfis).

Ute är härligt att vara. Och att åka cykel. Alla attiraljer för dylikt: skor, fleecejacka, regnjacka, cykelhjälm (både hennes och våra) kan hon komma gående med, och göra sitt bestämda ljud....

Om Estrid själv får välja äter hon sina måltider ståendes på en stol vid bordet. (Men hon accepterar att sitta i sin stol, i alla fall till att börja med - hon är luttrad, stackars unge.) Hon gillar massor av mat - ibland. Inte nödvändigtvis samma som igår. Banan, bröd, pasta, majs, ärtor, bönor, tomat, ost, jordgubbar - kan vara det bästa som hänt. Eller rätt ointressant.

Hon dricker själv - och kastar gärna ner saker i vattnet. Vips flyter det en broccolibukett i glaset. Eller så häller hon vattnet över halva sig och barnstolen och golvet.
(Hon får inte så mycket vatten i taget - vi är lite luttrade, vi med).

Det kommer en del ord som hon bara säger en gång, och som hon sedan väntar med. Hon låter som ormen, och som kaninen, i sin bok med djur. Vissa saker förstår hon bättre på turkiska, som "kulak" (öra) och "burun" (näsa): de kan hon peka ut både på oss och sig själv. (Och hon kan peka på mammas, pappas och Estrids diton). Nu senast har hon lärt sig "nä nä nä nä nä!" från en av våra bilderböcker - det ska bli spännande när hon börjar använda det mer...
Det kommer även fler ljud och hon snackar ju, massor - på Estridska. Men det låter mer och mer som prat.

Estrid har premiärbadat utomhus för i år - i Nästasjön. Det var iskallt, men jätteroligt också, så hon var kluven. Jag hoppas på lite varmare bad för henne i sommar. Vatten är spännande.

Det här var månaden då Estrid träffade kusin Hilma för första gången - och så sin favorit, Ruth. Hilma kommer klättra på skalan när hon blir lite större och gör lite mer grejer, är jag övertygad om. Ruth är ju stor, 8 månader äldre, och pratar om "Ette!" och visar henne sina leksaker.

Folk överhuvudtaget är roligt, och hon är mindre blyg igen. Vi var på midsommarfirande och Estrid flirtade järnet med alla tanter hon såg, och klappade alla hundar.

Det här barnet: glatt, modigt, socialt, envist. Fina ungen min!

14 månader

Går och klättrar och springer. Kastar sig bakåt, buffas som en kattunge. Går på tå (och ibland på uppmaning).

Nu stoppar hon saker i saker - ibland till och med på rätt plats. Och så staplar hon saker på varandra, och kan sätta ringar på en pinne, och stoppa ner runda saker i runda hål. (Trianglar och fyrkanter väntar hon lite med.)

Estrid säger titta, mama, baba/pappa, dä och hej!. Fortfarande. Mama kan även betyda katt (mjau mjau!). Det passiva ordförrådet är förstås mycket större (och där fattar vi nog inte vidden av det hela). Hon kan tillexempel hämta mjukisbävern från den vita soffan i vardagsrummet, om man sitter i köket.

Maten... jag ångrar lite att vi mesade ur med BLW, men det var så jävla kladdigt, ju. (Jag är inte en särskilt pedantisk person, alls, hej alla dammråttor och saker som ligger på fel platser, men just kladd och fläckar blir jag grinig av). Hon äter sådär, och är inte intresserad av att äta med bestick, och äter mest mellanmål (yoghurt och frukt och gröt!) och mindre mat.

Fast hon är ännu lite knubbigare än för en månad sedan, tycker vi nog.

Estrid och hennes far har haft trappskola, och hon går i trappor nu, fast med stöd förstås. Antingen en hand i väggen eller i en vuxens hand.

Hon är lite blygare, eller lite mer försiktig, igen. Folk är kul men när de kommer backar hon till ett knä att sitta i eller ett ben att hålla i. Sen går det rätt fort tills det är mindre läskigt och hon tassar fram.

Hon är varken mammig eller pappig, det är rätt skönt. Bara föräldrig. (Och sugen på mjölk ibland).

Sömnen är samma som förra månaden: bära till sömns, ammas om natten. Kristoffer har rutiner med tupplur vid 10 och 15, bär henne på ryggen och passar på att spela lite dator under tiden. (Man får inte vara dum.)

Estrid gillar kläder: kommer med pyjmas eller någon body och låter uppfodrande tills man tar på dem. Extra mycket gillar hon sina skor och sin cykelhjälm – de betyder ju att vi ska ut. Våra skor gillar hon också - och kan ta på sig själv.

Och så gillar hon djur: fåglar, och så en hund vi träffade på picknick som hon klappade riktigt fint och försiktigt.

Mer om 13-månadersbarnet

För att det är så roligt att kunna titta tillbaka. Och för att det är rätt roligt att skriva också. Och för att det händer massor av grejer fortfarande, att det är stor skillnad på ungen på en månad.

Den stora händelsen för familjen var förstås att vi bytte. Att jag går till jobbet och att Kristoffer och Estrid hänger om dagarna. Det går bra, så här långt. Jag saknar Estrid när jag är borta, och Kristoffer saknar att sakna henne lite, men det vore väl konstigt annars. Jag har mjukstartat med tredagarsveckor så här långt, och det känns skönt.
Estrid själv är nog den som tar bytet med störst ro. Lite sur blir hon när jag går ibland, men det är nog lika mycket att jag stänger dörren - hon gillar inte stängda dörrar. Och så blir hon glad när jag kommer hem. Och drar omedelbart tag i min behå och välkommen hem-ammar.

Hon säger fortfarande "titta", "där" och "hej" - men oftare och tydligare. Det känns som att det kommer komma ett gäng nya ord när som helst nu, tycker jag.
Och hon förstår massor! Hon kan hämta mockasinerna, och titta på rätt mjukdjur. Djuren gillar hon mycket, och har börjat pussa och krama dem. Och kelig är hon med oss också; buffar med huvudet, kommer och kramar benen, skrattar åt pussar. (Skrattar ännu mer när hon blir kittlad...)

 

Fick den här bilden till jobbet, tappade lite (lite) fokus. Gulle.

Långtidsammaren är väldigt förtjust i "mem" (meme är turkiska för bröst, och lättare att uttala än bröst). Men det går framåt med maten också. Månadens hit: jordgubbar. Kristoffer har det dagliga matansvaret och har också fått ta över järnoron. Estrid får havreyoghurt och cashewnötsmör, men är ganska avmätt. Däremot gillar hon fet turkisk yoghurt, bär, majskolv och färskpressad apelsinjuice 

Kalasbarnet åt mest frukt på ettårskalaset.

Den sjätte tanden (den fjärde i överkäken) är på väg ut. Hon ser lite rundare ut igen, tycker jag, och hon har kvar en hel del veck. (Älska vecken.)

Klättring är en fortsatt uppskattad sysselsättning, och Estrid övar på att gå i trappor istället för att ta dem i krypet. Hon gillar väldigt mycket att få knalla runt utomhus, och tugga gräs och grus.

 

Utmärkt väder för gräshäng i Håga den här månaden!

Sova? Vem vill sova? Estrid somnar nuförtiden bara av att bäras, men det går bra att bära på ryggen. Sen somnar hon om på natten med amning. Och om kvällarna sover hon lite bättre, och jag hinner smyga upp från sängen lite mer. Det går åt rätt håll!
Och om morgonen vaknar hon oftast vid sjusnåret, vilket är praktiskt - jag försöker gå hemifrån kvart i åtta.

 

   

 Ja och så ska jag väl ändå nämna att Estrid var utomlands för tredje gången. Helsingforsresan var kall men fin, och det var roligt att göra familjeutflykt. Åka färja med litet barn - så himla smidigt. Bara att låta henne larva runt i korridorerna och flirta med finska damer.

 

Hjärtebarnet mitt. (Och mina lediga onsdagar kan nog vara ett mina absolut bästa beslut, känner jag starkt.)

1 år

Nu har vi alltså firat Estrids allra första födelsedag. Ja, man kan få lite hjärtsnörp av det. Med "man" menar jag förstås jag.

På bilden undersöker hon paket. (Att öppna får bli nästa födelsedag. Eller jul, förstås.) Annars var födelsedagens höjdpunkt att gå runt på lekplatsen (men det är svårt att gå med skor!), och att äta lasagne till middag.

Mat ja. Man kan inte anklaga det här lilla livet för att vara någon storätare. Lasagne är hennes favoriträtt av lagad mat, och annars gillar hon majs, ärtor, tomat, yoghurt, kiwi, jordnötssmör, riskakor, alla sorters bär och torkad mango. Hon äter andra grejor också, ibland, men inte i någon imponerande mängd. Jag växlar mellan "men barnet, var är proteinerna? och järnet? JÄRNET barnet, min lilla veggounge?" och "äsch, hon växer och utvecklas och ser ut att må bra, och hon äter ju, det är lugnt".

Det barn som inte äter så mycket dricker mer bröstmjölk, lyder djungelordspråket. Och i fredags morse vaknade vi och sysslade plötsligt med långtidsamning. Det påminner intensivt om helt vanlig amning, om någon undrade.

Jag tycker att det är märkligt att det anses länge att amma en 1-åring - hon är ju inte stor. Ja, hon kan uttrycka glädje över brösten, knalla fram till dem och visa att hon vill amma - men det är ju ingen som tycker att det är konstigt eller äckligt när en 1-åring gör samma med en napp eller vällingflaska?

 Nåja, den svenska amningsrekommendationen är minst ett år, eller så länge mor och barn vill. Och Estrid vill och jag vill och ingen har sagt något till mig än. (BVC-sköterskan sa "jaså fortfarande? morgon och kväll då?" på 10-månaderskontrollen, och vi ska på årskontroll på onsdag, så då får man väl se...)

Nätterna ammar vi oss också igenom, och det är inga problem; det är när hon vaknar och inte ammar som det är besvärligt, för då måste hon gungas till sömns. Annars kopplar jag bara ihop oss och somnar om. Jag kom på mig själv med att fundera på att sluta att nattamma, för hon är ju stor nog, och sen tänkte jag "men varför då?" och nä. Vi sover bra. Hon dricker mjölk. Laga inte det som inte är trasigt.

Estrids tolfte levnadmånad kom våren. Mellanmål på balkongen, en mamma som äntligen orkade släppa ut barnet på gården lite oftare, fåglar, blommor.

 

Annars bar vi videungen den här månaden också. Mest sele nuförtiden - eftersom hon oftare vill ner. Fast inomhus bär jag ganska mycket sjal på ryggen, när hon ska sova. När hon somnat till går det oftast att stjälpa ner henne i sängen, amma en slurk och få henne att sova vidare. Hon sover nästan mer om dagarna nu, uppemot tre timmar totalt, men helst inte utan sovsällskap/bärande.

Estrid har fått en cykelsits i 1-årspresent av farmor, som strax ska inköpas, så då får vi se om hon gillar cykel. Det vore praktiskt. Jag saknar att cykla lite. Och nu är gruset bortsopat.  

 

Saker min ettårsunge kan: Gå som om hon aldrig gjort annat. Klättra upp och ner ur soffan. Klättra ner ur sängen (inte upp än). Säga "dä" och "hej" och "ko" (sko) och morra när vi pekar på lejonet i bilderboken. (Säger inte "mamma" eller "pappa" - hon älskar skor mer...). Dansa, gärna till Oh Susanna, men även en del annan musik går bra. Spela på våra läppar, sina egna och få sina spelade på. Klappa händer har hon kunnat innan - men nu har hon fattat vitsen. Och vinkar och pekar gör hon för fulla muggar.

Vi har varit i Småland den här månaden, och träffat kusinerna (roliga! särskilt Ruth, men de andra med!) och morfadern (inte heller dum). Pappa och Kerstin har varit här och gratulerat Estrid också. Och vi har haft Lisa på besök! Annars har det varit mycket vardag, Kristoffer har tentat, vi har varit förkylda och snoriga och hostiga mest hela tiden - mer eller mindre. Men det har varit fint. Och våren har som sagt kommit, det har inte gjort något sämre...

11 månader

Dagen firades med stora mängder frukt (bra!) och snor (mindre bra) och en väldigt lång förmiddagstupplur (inte dumt).

Under månaden som gått hände detta: Estrid släppte taget och började gå, själv. Det är nu så självklart att det känns underligt att tänka på att hon inte kunde det för en månad sen. Nu knatar hon runt, och ramlar med jämna mellanrum, framförallt när hon har grejer i handen, men går nästan jämt.
Hon blev mycket större av att börja gå - ännu mer litet barn och mindre bebis.

Övriga motoriska hits: hon har lärt sig krypa ner från sängen. Hon backar: sakta och kontrollerat, och landar på fötterna. Och är supernöjd med sig själv.

Och så pekandet då. Idag pekade hon på mitt äpple som hon ville ha... Så det är en användbar förmåga, får man säga.

Estrid var på sin tredje utlandsresa: Estland. Hehe. Redan nu är hon väl mer berest än jag var när jag var åtta... Båt var, som jag tänkt mig, ett fiffigt sätt att resa med knodd. Och det var många barnvagnar...

Annars har vi hängt mycket hemma den här månaden också. Tagit tupplurar. Övat på gången. Badat badkar. Gått hem till folk och fikat. Sånt.

Bilden kan också illustrera en av de raraste utvecklingarna: hon kommer och lägger huvudet mot ens knä, eller slår armarna om ens ben, och gosar. Medvetet och med flit. Hjärtsnörp.

Bärjackan har fortsatt vara vår bästa vän. Däremot har ungen blivit ännu lite kinkigare med att sova - det räcker inte alltid med en vanlig promenad längre, det krävs ett grepp om huvudet och täckta ögon och... ja.

 

Jag har börjat bära mer på ryggen; mest i sele men nu jobbar jag lite mer på sjal också. Det är ju bekvämare, och hon börjar bli tung. Dock är det joxigare med bärjackan. Jag ser fram emot den varmare årstiden, när man bara kan gå rakt ut.

Estrid blir mer och mer spexig. Tittut med dörrar, duschdraperiet, badkarskanten, bordskanten.

Och mat? Inte så mycket mer än sist. Är lite på och av. Gillar nästan alltid bär och fil och ärtor. Kan gå mellan att äta en näve ärtor till middag och att plötsligt slå till och äta en kiwi + en halv banan till mellanmål. Men hon ammar och växer och utvecklas, så hon får ju vad hon behöver. Hennes ätande är inte min prestation - kan dock vara värt att påminna mig om.

Hennes ammande görs i allt knasigare positioner, och snabba småslurkar om någon minut. Estrid gillar att amma väldigt mycket. Hennes ögon lyser när jag knäpper upp bh:n.

Pratar gör hon inte än - eller hon snackar en massa "mamama" och "bababa" och "heu!" och "deru" och "digledigle" och allt möjligt. Men inget som är konsekvent. Och hon vet nog att vi är "mamma" och "pappa" - men jag skulle inte svära på det.

På nätterna sover hon rätt bra, hela natten med ett gäng amningar som jag inte minns, och hon har börjat sova lite bättre om kvällarna - stunder då ingen bär eller ammar, när Kristoffer och jag sitter ihop i soffan och hinner dricka te (och börja sakna knoddan).

Och för ett år sedan jobbade jag mina sista vårdcentralsdagar och hade en jättestor mage och tyckte att det skulle bli läskigt, föräldraskapet. Hade jag vetat att det var så här - så mycket roligt och så lite jobbigt, ändå - så hade jag inte behövt oroa mig så mycket. Men man kan ju inte veta.

Men det är härligt att det är mest bra, det är det.

10 månader

10 månader idag! Stora lilla barnet. Så här är det nu:

De senaste dagarna har hon börjat stå själv, ganska stadigt. Det gäller dock bara när hon inte fattar att hon står själv - märker hon det trevar hon febrilt efter något att hålla i, eller så sätter hon sig ner, sakta och kontrollerat.

Hon går stadigt, om man håller henne i en hand. Eller så går hon längs med väggarna och möblerna. Någon gång har hon tagit ett par steg, mellan soffan och bordet till exempel. Det kan nog lossna snart.

Krypandet har blivit ett förträffligt förflyttningssätt. Är det alltför långt mellan två hållpunkter sätter hon sig ner, kryper, och reser sig igen. Och så kryper hon efter oss om vi går ut ur rummet. Förfärligt gulligt.

Främlingsrädslan verkar ha peakat där i Blekinge (då jag inte fick sovmorgon och farmor inte fick hålla.... nåja). Nu är det roligt med folk mest hela tiden. Inklusive skäggiga män. Vi har pratat lite om barnvakt, kanske på dagtid, en liten sväng? Det gick ju bra att vara med pappa när jag jobbade.

Vinka kunde hon för en månad sen, men det är mer och oftare.  Och även till bebisen i spegeln, till fåglar och bilar utanför fönstret. 

Matmässigt. äter på. Olika favoriter från dag till dag. Ibland är broccoli super, ibland ointressant. Men bär och citrusfrukt går hem nästan jämt.

Är också intresserad av konceptet gaffel, även om hon inte får till det än.

Hon gillar böcker mer, tjoar och har sig. Och hon har börjat gunga till musik.

På sistone har hon sovit sämre om nätterna, och vaknat en sväng mitt i natten, men inte de senaste två dagarna, peppar peppar. Även på dagen har hon svårare att somna, och vi får gå längre med sjalen/selen, eller så får jag brottas lite med henne för att kunna amma till sömns. 

Senast är att hon har börjat leka tittut med oss, knallar in under bordet och tittar fram. Och så har det varit pulkapremiär den här månaden också!

Lilla storungen, som sagt. 

9 månader

Och har firat sin första jul. 

Numera kan Estrid vinka, både med en och två händer. Och så kryper hon - men bara under små protester, och med rätt motivation. Till exempel om man sitter någon meter bort och håller fram händerna - så hon kan ställa sig. Att krypa som transportmedel på egen hand gör hon inte, fast hon skulle kunna. Hon vill upp på två ben. 

När hon ställt sig vill hon gå - hon går och går och går med en hand och har tagit något enstaka litet steg utan hand alls. Men helst två händer. 

Maten har blivit mycket mer den senaste veckan. Hon älskar fil och bär och har gnagt sojakorv. Ris a la Malta var också en hit. Mat är inte bara en leksak man äntligen får stoppa i munnen. Men det är fortfarande mycket bröstmjölk.

En söt grej som kommit alltmer är hennes humor: det är roligt när Kristoffer sätter d-dropparna på huvudet, eller nu senast: när jag tar någon av hennes leksaker i munnen. 

Kusinerna är både roliga och lite högljudda, men framför allt kusin Ruth, 18 mån, är allt intressantare. Och de har långa, helt obegripliga, konversationer.  

Hon blir alltmer ett barn, om än ett litet. Min lilla bebis. Som vinkar och skrattar och äter pannkaka.

Lustigt är också att tänka på hur annorlunda nästa jul kommer vara. Nästa år öppnar hon paketen själv, nästa år kan hon trycka ut pepparkakor, nästa år är hon så stor.

Att det går fort? Den klyschan? Den är förstås klyscha för all sin sanning. 

8 månader

 

Och en namnsdag. (Klart att Estrid firas på Astrid-dagen!)

Hon börjar bli så stor, mitt lilla barn. Igår petade hon i sig typ tio pastaskruvar till kvällsmat. Hon älskar att stå och hålla sig i badkaret, och ramlar nästan inte längre. Sitter gör hon hur stadigt som helst. Och så ålar hon sig fram som en liten larv, armar och ben i tur och ordning. Bra fart blir det om hon får syn på en sladd, mobiltelefonen eller persiennsnöret. Eller elementet, det älskar hon.

Maten ja: inte är det mängder alltid, men det är, och nästan allt. Favoriterna varierar. De senaste: tomat, morot, banan och svarta bönor. Ibland får hon till pincettgrepp på bönorna, det är elegant.

Eftersom hon äter lite ammar hon fortfarande mycket. Det gör mig inget, eller nej; det tycker jag om. Jag har ingen brådska med att minska på amningen.  Det gör att hela matintroduktionen är väldigt avslappnad.
(Det enda är väl järnet; jag blir lite extra nöjd när hon suger på en aprikos eller petar i sig bönor eller en riskaka med tahin...)

En liten tand har hon fått: till höger i underkäken. Den tar sig fram långsamt, och vi har inte märkt något av gnällighet, gnagighet, feber eller liknade. Hon är som alltid. Tanden hörs när hon tuggar på vattenglaset (som hon fortfarande älskar). Idag raspade hon lite i en morot också, men att faktiskt få i sig rå morot dröjer tills det finns fler tänder...
Hon bits sällan, men någon gång har det hänt. Det känns, kan man säga. Men det ska nog gå att få henne att sluta med det. 

Vi har varit på Öppna förskolan två gånger den här månaden, och Estrid har dragit hem en förkylning båda gångerna.... Men hon tycker det är spännande med andra barn, hon blir glad och viftig och gör sitt ivriga ljud. Och hon verkar ha vant sig vid en rinnande näsa, och hon ska ju träna immunförsvaret...

Ja, och så har vi varit i Stockholm, jag var på skrivträff och Kristoffer och Estrid gjorde Långholmen, och så åt vi veggobuffe på restaurang. Åka tåg och tunnelbana är ingen biff, det gillar barnet.
Och så har vi varit på kördag där barnet skötte sig utmärkt.
Annars har vi mest varit hemma, och det har varit skönt.

Sömnen som tidigare. Natt vid 19, vaknar ett par gånger på kvällen, vi turas om med att amma henne till sömns (jag) eller bära henne i sjalen/selen (mest Kristoffer). Hon har vaknat lite extra om nätterna nu i samband med förkylningen, och det är ju inte roligt att vakna en gång i timmen men det funkar. Kristoffer sover sämst, stackarn. Och jag sover på förmiddagen då och då, dessutom.

Hon gör ett så roligt skorrande rrrrr! när hon är glad, och så säger hon bababababa och dadababa. Inget mamamama i sikte... Men ett litet hej-liknande ljud har hon, heu! som också är ett gladljud.
Glad är hon ofta.  Saker som är roliga: att gå, att bli pussad, att vara upp och ner, att bli kastad i luften, att bli svingad i armarna (skulle man ju inte uppskatta själv), att se sig i spegeln, och när man sjunger (imse vimse är poppis).

Lite mer frustrerad är hon också, hon vill ju mer. Som att dra sig upp (men det går inte riktigt än), och så vill hon gå eller stå mest jämt (och det vill kanske inte hennes föräldrar). Men på det stora hela glad och nöjd med att gnaga på sina leksaker, eller tugga på bestick, eller försöka välta lampan i sovrumsfönstret...

Det går så fort! En klyscha som jag kommer på mig själv med att säga. Men det var ju nyss hon var den lilla grodan som hittade bröstet....

Sju månader

Dagens bebis! Sitter nästan stadigt. När hon sitter på sängen törs jag lämna henne, på hårdare underlag håller jag mig helst i närheten. Men ändå! Det är senaste veckan som det lossnat.

Dessutom kan hon stå en liten stund på egen hand och hålla sig i badkaret. (Och gnaga på kanten.) Och så går hon allt stadigare, det blir mindre tyngd i ens händer. Jag tittade på en video från 5 månader nyss, och skillnaden! Ska ta lite mer filmklipp, det är kul att ha.

Hon försöker ta saker när hon går/står också, släpper ena handen, och ibland (när hon inte förstår bättre) står hon rätt stadigt ändå.

Mat är kul! En bra måltid innebär dock att sisådär 1/3 hamnar i magen. (Eftersom jag är en kvinna utan skrupler äter jag upp det mesta av resterna. Minskat matsvinn. Och jag kan inte för mitt liv förmå mig att tycka att äppelklyftan är äcklig bara för att min dotter gnagt av halva....)

Det mesta går hem, utom den där plockbara gröten jag försökt göra. (Och ja, den var äcklig.) Skalar jag en satsumas blir Estrid alldeles till sig och sträcker sig och gnyr, det är bra gulligt. (Jag drar av det mesta av skinnet innan hon får klyftorna.)

Och vatten är roligt, att dricka ur mitt glas.

En del av nöjet med mat är samvaron också. När pappa vinkar från andra sidan köksbordet, då är det fest!

Nästa matsteg är kanske att ge henne lite kladdigare saker. Jag bävar. Men kan också konstatera att både gurka och äpple är betydligt mindre kladdigt än majskrok. Plus att gurka ger ifrån sig det allra sötaste gnisslande ljud mot hennes tandkött.

Vilket leder vidare till tänder. Status: 0. Ingen brådska om du frågar mig. Mest dricker hon ju mjölk fortfarande, och jag är övertygad om att det går att fortsätta amma en bebis med tänder också, men ingen brådska, inte.

Vår utflykt den här månaden var Värnamo, där vi träffade familj och levde rullan. Jag fick 30årspresenter och Estrid gungade, gick med gåvagn, blev lite rädd för sina kusiner (annan ljudvolym på barnen än på de här vuxna) och åt majskrokar. Barnet var också ganska nöjd i bilen, ta i trä, men vi provade inga långa sträckor.

Annars har vi varit hemma och det har varit mycket skönt. Träffat lite folk, promenerat, fikat, men mest i maklig takt. Estrid är inte en unge som kräver mycket stimuli, hon är rätt nöjd med att ligga på golvet och tugga på köksmattans fransar. Det är lite spännande med andra barn, men det går inte att påstå att det är något behov än.

Som varje månadssammanfattning skriver jag också: världens enklaste, goaste unge; utom sömnen. Gungas just i skrivande stund i sjalen av sin far. Vi är inne i någon sorts rytm med två tupplurar om dagen, en på förmiddagen och en på eftermiddagen, och lite oftare än jag vill innebär det två promenader om dagen, på minst en timme styck. Ibland somnar hon i sängen, så att hennes lata mamma kan ligga och läsa, och det är skönt.

Nätterna är sig lika: hon sover mest, vaknar och äter kanske varannan timme, somnar om snabbt nästan jämt. Det stör mig inte så mycket (även om jag just idag lekt med tanken på En Hel Natts Sömn och suktat lite). Jag sover gott däremellan. Och de dagar Kristoffer går upp när hon vaknar vid sex-sju, då somnar jag om och det är ljuvligt. 

 Estrids favoritsaker: gå, stå, bli pussad. Och bebisen i spegeln, och att vara upp och ner. Och människor, alla människor, inte ett spår av främlingsrädsla så här långt. 

Estrid gillar inte: att vakna och upptäcka att hon är ensam. När man går ut ur rummet (om hon inte är superglad, för då bryr hon sig inte). 

Just nu är vi i en rätt fin rytm, min unge och jag, och det är ett sånt fantastiskt privilegium att få vara hemma och skrota med henne. Det är det bästa av två världar: jag har nästan inga prestationskrav på mig själv, och ändå har jag varje dag åstadkommit något i och med att jag tagit hand om henne. Under den här föräldraledigheten blir det inga romaner skrivna, eller karriärsprång tagna, eller något sådant. Det är jag och Estrid och vi äter satsumas och läser pekböcker och sjunger "Hon är den gulliga bebisen" och har det så bra så bra. (Nästan jämt.)

Ett halvt år

Grattis Estrid på halvårsdagen! Sex månader; det är en vår och en sommar och en tidig äppelhöst sen jag födde dig. (Och ingen förlossningsberättelse har jag lyckats lägga ut än, slår det mig.)

Sen sist? Du är så söt och glad och god. Du älskar bebisen i spegeln, och när vi sjunger pussmelodin och attackerar dig, och när man hoppar jämfota framför dig. Du skrattar så fint. 

Motoriskt har det inte hänt något dramatiskt sen förra månaden. Du vänder dig oftare nu, men inte så att du rullar för transport. Du sitter stadigare men inte själv (och du gillar inte att sitta, för dig är det ett steg mot att stå och gå, och får du bara sitta kan du surna till). Att stå och gå är du stadigare på, men behöver rätt mycket stöd.

Nytt är att du börjat bli intresserad av mat, och du har fått lite grejer att plocka med. Som de hippies vi är tycker vi att det låter förnuftigt med BLW. Bästa maten så här långt är nog kokt morot. Men papper eller skeden till d-vitaminerna är nästan lika bra. 

Du sover fortfarande bara i sjal eller sele, eller om du ammas till sömns. Det är ditt svagaste kort, och det gör ju saker lite lurigare - men å andra sidan sover du på nätterna minus mat en fyra gånger. 

Den här månaden har du varit Idil ett tag (Estrid visade sig trots allt vara lite knepigt att uttala på turkiska). Du var glad och nyfiken och lindade alla runt dina små fingrar. Särskilt farfar. 

Imorgon har vi kalas: för oss 30-åringar, och för halvåringen. 

Ett halvt år. Tänk att vi var utan dig innan dess. Att vi kallade magen Kottan och det var du. Det naturligaste i världen; och ändå. 

Min fina unge. 

Fem månader

Är Estrid idag. Att för fem månader sedan visste jag inte att det var hon. Märkligt, fortfarande. (Och jag har alltså fortfarande invändningar mot "så självklar från första stund!").

Om man har en lite nostalgisk läggning är det bra hjärtskärande att hon blir större så fort. Att man får ta fram större kläder hela tiden, att hon hela tiden lär sig nytt, att hon blir så annorlunda.
Å andra sidan är det klart att det är bra att hon blir större och lär sig mer. Att hon är Helt Normal. Att inte ens mina sjukdomskunskaper kan göra mig hypokondrisk.

Den här månaden har Estrid börjat bli en fena på att sitta, och behöver bara hålla en i handen för att balansera sig (och sitter helt själv sekundvis). Hon gillar att stå och att ta små steg,och kan promenera hela vägen från köket till badrummet med ett stort leende.Bebisen i spegeln är en rolig en.
Hon greppar det mesta nu, och en favorit som inte är ömsesidig är mitt hår (som förresten har börjat lossa tussvis, till slut, men inte akut klippbehov än). Skallror är också bra, och tyg att stoppa i munnen (filtar, täcket, handdukar, vad man kommer över).

Får den här bebisen bara sova ordentligt är hon himla förnöjsam, och hon sover faktiskt lite bättre om dagarna och kvällarna redan (ta i trä). Är Estrid bara utvilad är det mesta bra: sitta med i stolen när vi äter (men är helt ointresserad av att smaka maten än), ligga i babygymmet och sprattla, ligga på mage. Jag har lite dåligt samvete när jag lämnar henne så, som den förstagångsförälder jag är, men försöker tänka att hon säger till när hon inte är nöjd. (För det gör hon!)
Jag kommer att tänka tillbaka på den här krypfria tiden som rena semestern så småningom, antar jag?

För än så länge är hon där man sätter henne, i princip. Hon har vänt sig både från rygg till mage och tvärtom, men det har bara varit någon gång, och vi blir fortfarande paffa. (Men det  är ju skönt att hon kan).

 

Saker Estrid gillar annars: titta på träd, sitta på pappas axlar, bli svingad i luften, pekböcker. På bilden ovan sliter hon blicken från rönnen på gården för att posera för kameran.

Saker Estrid inte gör: sover annorstädes än i sängen eller sjalen. (Framförallt inte i bilar, dessa djävulens redskap.) Saker Estrid gör: sover rätt bra i sängen. 

Ställen som Estrid varit på denna femte månad: Bräkne-Hoby, Ronneby, Köpenhamn, Malmö, Värnamo, Åshuvud, Uppsala och Mariefred. Både utomlands och hemma, och så allt däremellan, typ. Nästa vecka lämnar hon Europa för första gången...

Vad gissar vi på till nästa månad? Sitter utan stöd, tippar jag, och fler vändningar. Och så hoppas jag på sover i vagnen!