Pragresan.

Vi var i Prag, nu är vi hemma. Båda bra.

Det var roligt att resa med Estrid. Och en smula utmattande ibland, också. Men mest roligt. Jag hade oroat mig lite innan, tänkt att vi tog oss vatten över huvudet, men det var i onödan.

Hon är ju i allmänhet glad och förnöjsam, vår unge. Och gillar när vi gör saker ihop, även om vi gör dem i Tjeckien.

Estrids bästa i Prag:

- Åka spårvagn. Hon fick ett helt eget säte, när det var tomt på vagnen. Lycklig unge.

- Mata svanar. Vi gick till samma ställe två dagar i rad, andra dagen med en limpa avsedd för ändamålet. Svanarna var längre än Estrid, med sina långa halsar. 

- Fika på Café Savoy. Estrid fick en liten sitsförhöjning i grön plast som hon omedelbart kallade pulka, fick papper och kritor, samt gick därifrån med två vita Ikea-möss i stället för en. Ja, och så slök hon halva våra bakelser också.

- Äta ägg. Knepet för att komma iväg till frukosten var att locka Estrid med detta. "Äta ägg", upprepade hon glatt och tog på strumpor, gick i trappor och gick med på det mesta. 

- Åka hiss. Vårt hotell hade en snabb hiss med glasväggar, och Estrid fick trycka på knappen. 

Mina bästa i Prag:

- Karlsbron sista kvällen, när solen gick ner över Vltava och det var så romantiskt ljus.

- Restaurangen Lehka Hlava (och systerrestaurangen Maitrea). Långa menyer med bara vegetarisk mat, all mat vi beställde var god, trevlig stämning, centralt belägna. Särskilt plus för den grillade getosten med potatisgratäng.

- St Vitas-katedralen, med sina målade glasfönster (och sin rymd),

- Svanmatningen. Ja, jag är trettioett år gammal, men man kan väl få ha lite enkla nöjen ändå? Särskilt när man har ett barn som ursäkt?

- Skulpturparken utanför Museum Kampa. En fin liten konstdos, bara sådär när vi gick längs floden.

-Tvorog-bulle (rysk nostalgi, och nom nom!).

Ett särskilt tack till amningen (som gjorde alla restaurangbesök enklare (Estrid fick förrätt medan jag fick läsa menyn) och flygresorna med för den delen) och bärselen (smidigheten!). 

Det vore en helt annan resa att åka utan barn, äta trerättersmiddag utan någon som klättrar under bordet, gå på klassiska konserter och kanske ett par museum. Den resan vill jag också göra, någon gång. Men det här var en fin resa, i sin alldeles egna rätt.

Vi tog en massa fina bilder, och inlägget skulle vara roligare med dem, men jag vill skriva nu, medan jag minns och så att det blir av. Avslutar i alla fall med en bild på barnet, mannen, bärselen och slottet.

Hej från Karlsbron!

Sensommar och förhöst.

På utflykt i septembersolen. Snabba små röda fötter. Vi plockade blåbär, tittade på svampar, andades skog, åt äpplen och drack te. (Det där barnet gillar te, och kaffe för den delen, för mycket för sitt eget bästa).

Flera timmar i solen. Herregud vad det gör mig mild till sinnes. Och mitt barn, det finns inget sötare barn i världen. När hon går på skogsstigen och håller oss båda i händerna.

Söndag.

Idag cyklade vi till Ulva , och där köpte vi jordgubbar. Estrid uppskattade detta, kan man säga. Och att det fanns gräsänder, och att kasta sten i vattnet, och att jaga gräsänder i vattnet tills hon plurrade (lika glad för det, nästan.)

Jordgubbarna åt vi hemma på gräsmattan med rykande åtgång. Lilla vempyren! 

Nu jävlar. Ett blogginlägg.

Jag vill internetta mindre, men blogga mer.

Estrid är så jävla gullig nuförtiden. Här leker hon tittut från badkaret. 

Två dagar - sen är det semester. Sen ska vi åka runt och visa upp det gulliga barnet för alla hennes släktingar. Imorgon smygstartar detta med att Estrids farmor kommer på besök. Jag ska jobba och tjäna pengar och Franzénarna ska ha det gött.

Men idag, föräldraledighetsdagen onsdag, var det ju rätt gött också. Utöver ovan avbildade bad cyklade vi till Vårdsätraviken, och lät barnet lalla runt i en ganska stor UV-dräkt (men jag hade inte mage att köpa storlek 74, faktiskt). Estrid var väl inte lika imponerad av sjö och ljumt vatten som vi, men i slutänden grävde hon runt i sanden, tittade på andra barn och försökte sno tofflor och uppblåsbara badleksaker för glatta livet.

Nu sent. Nu sova. I natt har vi tygblöja, premiär! Engångsblöjorna har börjat läcka mest hela tiden, så det är inte så mycket att förlora. Tänkte vi innan. Nu hoppas jag på att vakna i torr säng om mindre än åtta timmar. Bums i säng med mig. 

#87

Den här ungen, och den här bilden:

För också till protokollet att Estrid hade sin falafelpremiär idag och att det var en hit.

Samt att det nästan alltid är bättre att slita sig från soffan och datorn och till exempel massera någons korsrygg. Ska påminna mig om det.

Mer om 13-månadersbarnet

För att det är så roligt att kunna titta tillbaka. Och för att det är rätt roligt att skriva också. Och för att det händer massor av grejer fortfarande, att det är stor skillnad på ungen på en månad.

Den stora händelsen för familjen var förstås att vi bytte. Att jag går till jobbet och att Kristoffer och Estrid hänger om dagarna. Det går bra, så här långt. Jag saknar Estrid när jag är borta, och Kristoffer saknar att sakna henne lite, men det vore väl konstigt annars. Jag har mjukstartat med tredagarsveckor så här långt, och det känns skönt.
Estrid själv är nog den som tar bytet med störst ro. Lite sur blir hon när jag går ibland, men det är nog lika mycket att jag stänger dörren - hon gillar inte stängda dörrar. Och så blir hon glad när jag kommer hem. Och drar omedelbart tag i min behå och välkommen hem-ammar.

Hon säger fortfarande "titta", "där" och "hej" - men oftare och tydligare. Det känns som att det kommer komma ett gäng nya ord när som helst nu, tycker jag.
Och hon förstår massor! Hon kan hämta mockasinerna, och titta på rätt mjukdjur. Djuren gillar hon mycket, och har börjat pussa och krama dem. Och kelig är hon med oss också; buffar med huvudet, kommer och kramar benen, skrattar åt pussar. (Skrattar ännu mer när hon blir kittlad...)

 

Fick den här bilden till jobbet, tappade lite (lite) fokus. Gulle.

Långtidsammaren är väldigt förtjust i "mem" (meme är turkiska för bröst, och lättare att uttala än bröst). Men det går framåt med maten också. Månadens hit: jordgubbar. Kristoffer har det dagliga matansvaret och har också fått ta över järnoron. Estrid får havreyoghurt och cashewnötsmör, men är ganska avmätt. Däremot gillar hon fet turkisk yoghurt, bär, majskolv och färskpressad apelsinjuice 

Kalasbarnet åt mest frukt på ettårskalaset.

Den sjätte tanden (den fjärde i överkäken) är på väg ut. Hon ser lite rundare ut igen, tycker jag, och hon har kvar en hel del veck. (Älska vecken.)

Klättring är en fortsatt uppskattad sysselsättning, och Estrid övar på att gå i trappor istället för att ta dem i krypet. Hon gillar väldigt mycket att få knalla runt utomhus, och tugga gräs och grus.

 

Utmärkt väder för gräshäng i Håga den här månaden!

Sova? Vem vill sova? Estrid somnar nuförtiden bara av att bäras, men det går bra att bära på ryggen. Sen somnar hon om på natten med amning. Och om kvällarna sover hon lite bättre, och jag hinner smyga upp från sängen lite mer. Det går åt rätt håll!
Och om morgonen vaknar hon oftast vid sjusnåret, vilket är praktiskt - jag försöker gå hemifrån kvart i åtta.

 

   

 Ja och så ska jag väl ändå nämna att Estrid var utomlands för tredje gången. Helsingforsresan var kall men fin, och det var roligt att göra familjeutflykt. Åka färja med litet barn - så himla smidigt. Bara att låta henne larva runt i korridorerna och flirta med finska damer.

 

Hjärtebarnet mitt. (Och mina lediga onsdagar kan nog vara ett mina absolut bästa beslut, känner jag starkt.)

#77

Min man med selbarnet, och en fantastisk körsbärsskuggemustasch.

Även: mjukglass från Landings. Mkt god.

#60

Glatt barn på cykel. Pekandes på allt möjligt. Vilka utflykter kan vi inte göra nu! Barnet och fadern, men också hela familjen på onsdagar och söndagar. Hurra!

1 år

Nu har vi alltså firat Estrids allra första födelsedag. Ja, man kan få lite hjärtsnörp av det. Med "man" menar jag förstås jag.

På bilden undersöker hon paket. (Att öppna får bli nästa födelsedag. Eller jul, förstås.) Annars var födelsedagens höjdpunkt att gå runt på lekplatsen (men det är svårt att gå med skor!), och att äta lasagne till middag.

Mat ja. Man kan inte anklaga det här lilla livet för att vara någon storätare. Lasagne är hennes favoriträtt av lagad mat, och annars gillar hon majs, ärtor, tomat, yoghurt, kiwi, jordnötssmör, riskakor, alla sorters bär och torkad mango. Hon äter andra grejor också, ibland, men inte i någon imponerande mängd. Jag växlar mellan "men barnet, var är proteinerna? och järnet? JÄRNET barnet, min lilla veggounge?" och "äsch, hon växer och utvecklas och ser ut att må bra, och hon äter ju, det är lugnt".

Det barn som inte äter så mycket dricker mer bröstmjölk, lyder djungelordspråket. Och i fredags morse vaknade vi och sysslade plötsligt med långtidsamning. Det påminner intensivt om helt vanlig amning, om någon undrade.

Jag tycker att det är märkligt att det anses länge att amma en 1-åring - hon är ju inte stor. Ja, hon kan uttrycka glädje över brösten, knalla fram till dem och visa att hon vill amma - men det är ju ingen som tycker att det är konstigt eller äckligt när en 1-åring gör samma med en napp eller vällingflaska?

 Nåja, den svenska amningsrekommendationen är minst ett år, eller så länge mor och barn vill. Och Estrid vill och jag vill och ingen har sagt något till mig än. (BVC-sköterskan sa "jaså fortfarande? morgon och kväll då?" på 10-månaderskontrollen, och vi ska på årskontroll på onsdag, så då får man väl se...)

Nätterna ammar vi oss också igenom, och det är inga problem; det är när hon vaknar och inte ammar som det är besvärligt, för då måste hon gungas till sömns. Annars kopplar jag bara ihop oss och somnar om. Jag kom på mig själv med att fundera på att sluta att nattamma, för hon är ju stor nog, och sen tänkte jag "men varför då?" och nä. Vi sover bra. Hon dricker mjölk. Laga inte det som inte är trasigt.

Estrids tolfte levnadmånad kom våren. Mellanmål på balkongen, en mamma som äntligen orkade släppa ut barnet på gården lite oftare, fåglar, blommor.

 

Annars bar vi videungen den här månaden också. Mest sele nuförtiden - eftersom hon oftare vill ner. Fast inomhus bär jag ganska mycket sjal på ryggen, när hon ska sova. När hon somnat till går det oftast att stjälpa ner henne i sängen, amma en slurk och få henne att sova vidare. Hon sover nästan mer om dagarna nu, uppemot tre timmar totalt, men helst inte utan sovsällskap/bärande.

Estrid har fått en cykelsits i 1-årspresent av farmor, som strax ska inköpas, så då får vi se om hon gillar cykel. Det vore praktiskt. Jag saknar att cykla lite. Och nu är gruset bortsopat.  

 

Saker min ettårsunge kan: Gå som om hon aldrig gjort annat. Klättra upp och ner ur soffan. Klättra ner ur sängen (inte upp än). Säga "dä" och "hej" och "ko" (sko) och morra när vi pekar på lejonet i bilderboken. (Säger inte "mamma" eller "pappa" - hon älskar skor mer...). Dansa, gärna till Oh Susanna, men även en del annan musik går bra. Spela på våra läppar, sina egna och få sina spelade på. Klappa händer har hon kunnat innan - men nu har hon fattat vitsen. Och vinkar och pekar gör hon för fulla muggar.

Vi har varit i Småland den här månaden, och träffat kusinerna (roliga! särskilt Ruth, men de andra med!) och morfadern (inte heller dum). Pappa och Kerstin har varit här och gratulerat Estrid också. Och vi har haft Lisa på besök! Annars har det varit mycket vardag, Kristoffer har tentat, vi har varit förkylda och snoriga och hostiga mest hela tiden - mer eller mindre. Men det har varit fint. Och våren har som sagt kommit, det har inte gjort något sämre...

#42

Lunchade med kiwiungen hos Sanna idag.

Kiwi: vem behöver banan, äpple, andra frukter? Hälsar detta barn.

11 månader

Dagen firades med stora mängder frukt (bra!) och snor (mindre bra) och en väldigt lång förmiddagstupplur (inte dumt).

Under månaden som gått hände detta: Estrid släppte taget och började gå, själv. Det är nu så självklart att det känns underligt att tänka på att hon inte kunde det för en månad sen. Nu knatar hon runt, och ramlar med jämna mellanrum, framförallt när hon har grejer i handen, men går nästan jämt.
Hon blev mycket större av att börja gå - ännu mer litet barn och mindre bebis.

Övriga motoriska hits: hon har lärt sig krypa ner från sängen. Hon backar: sakta och kontrollerat, och landar på fötterna. Och är supernöjd med sig själv.

Och så pekandet då. Idag pekade hon på mitt äpple som hon ville ha... Så det är en användbar förmåga, får man säga.

Estrid var på sin tredje utlandsresa: Estland. Hehe. Redan nu är hon väl mer berest än jag var när jag var åtta... Båt var, som jag tänkt mig, ett fiffigt sätt att resa med knodd. Och det var många barnvagnar...

Annars har vi hängt mycket hemma den här månaden också. Tagit tupplurar. Övat på gången. Badat badkar. Gått hem till folk och fikat. Sånt.

Bilden kan också illustrera en av de raraste utvecklingarna: hon kommer och lägger huvudet mot ens knä, eller slår armarna om ens ben, och gosar. Medvetet och med flit. Hjärtsnörp.

Bärjackan har fortsatt vara vår bästa vän. Däremot har ungen blivit ännu lite kinkigare med att sova - det räcker inte alltid med en vanlig promenad längre, det krävs ett grepp om huvudet och täckta ögon och... ja.

 

Jag har börjat bära mer på ryggen; mest i sele men nu jobbar jag lite mer på sjal också. Det är ju bekvämare, och hon börjar bli tung. Dock är det joxigare med bärjackan. Jag ser fram emot den varmare årstiden, när man bara kan gå rakt ut.

Estrid blir mer och mer spexig. Tittut med dörrar, duschdraperiet, badkarskanten, bordskanten.

Och mat? Inte så mycket mer än sist. Är lite på och av. Gillar nästan alltid bär och fil och ärtor. Kan gå mellan att äta en näve ärtor till middag och att plötsligt slå till och äta en kiwi + en halv banan till mellanmål. Men hon ammar och växer och utvecklas, så hon får ju vad hon behöver. Hennes ätande är inte min prestation - kan dock vara värt att påminna mig om.

Hennes ammande görs i allt knasigare positioner, och snabba småslurkar om någon minut. Estrid gillar att amma väldigt mycket. Hennes ögon lyser när jag knäpper upp bh:n.

Pratar gör hon inte än - eller hon snackar en massa "mamama" och "bababa" och "heu!" och "deru" och "digledigle" och allt möjligt. Men inget som är konsekvent. Och hon vet nog att vi är "mamma" och "pappa" - men jag skulle inte svära på det.

På nätterna sover hon rätt bra, hela natten med ett gäng amningar som jag inte minns, och hon har börjat sova lite bättre om kvällarna - stunder då ingen bär eller ammar, när Kristoffer och jag sitter ihop i soffan och hinner dricka te (och börja sakna knoddan).

Och för ett år sedan jobbade jag mina sista vårdcentralsdagar och hade en jättestor mage och tyckte att det skulle bli läskigt, föräldraskapet. Hade jag vetat att det var så här - så mycket roligt och så lite jobbigt, ändå - så hade jag inte behövt oroa mig så mycket. Men man kan ju inte veta.

Men det är härligt att det är mest bra, det är det.

Nyföddhetsnostalgi.

Hittade den här bilden i min mail och blev lite till mig. Lilla pyret, inte ens en vecka. Och alldeles mörk i håret.

Idag gick vi förbi BVC och vägde (8260 g) och mätte (69,5 cm). Nästan prick på mittkurvan, precis som innan. Och egentligen vet jag ju att hon har mandelmassekinder, men lite skönt var det ändå. Hon petar i sig alldeles tillräckligt med körsbärstomat och pasta och päron och kikärter och pannkaka - och så bröstmjölken då.

Hon har lärt sig att sätta sig upp från när hon ligger på mage, trycker sig upp och vips. Men vad hon verkligen skulle vilja är att kunna ställa sig  upp, och gå: det är ett par gånger om dagen när hon gråter av besvikelse över att hon inte får någon hjälp att stå och gå. Jag vill ju göra annat än att hålla henne i händerna hela tiden, men hon vet vad hon vill. Hon har aldrig riktigt varit så här frustrerad innan, mest nöjd (och avledbar), även om gång är hennes bästa sedan månader tillbaka.

Nu borde vi sova här, bebisen är däckad men vaknar senast 07, och kommer vilja ha några nattmål innan des....

Måste komma igång med yogan igen:

Och få till det med huvudståendet. Älskar den här bilden!

(Via Babycenter, och där fanns en del festliga amningsbilder till. Eller först via Amningsbloggen.)

/Amningstalibanen

Fem månader

Är Estrid idag. Att för fem månader sedan visste jag inte att det var hon. Märkligt, fortfarande. (Och jag har alltså fortfarande invändningar mot "så självklar från första stund!").

Om man har en lite nostalgisk läggning är det bra hjärtskärande att hon blir större så fort. Att man får ta fram större kläder hela tiden, att hon hela tiden lär sig nytt, att hon blir så annorlunda.
Å andra sidan är det klart att det är bra att hon blir större och lär sig mer. Att hon är Helt Normal. Att inte ens mina sjukdomskunskaper kan göra mig hypokondrisk.

Den här månaden har Estrid börjat bli en fena på att sitta, och behöver bara hålla en i handen för att balansera sig (och sitter helt själv sekundvis). Hon gillar att stå och att ta små steg,och kan promenera hela vägen från köket till badrummet med ett stort leende.Bebisen i spegeln är en rolig en.
Hon greppar det mesta nu, och en favorit som inte är ömsesidig är mitt hår (som förresten har börjat lossa tussvis, till slut, men inte akut klippbehov än). Skallror är också bra, och tyg att stoppa i munnen (filtar, täcket, handdukar, vad man kommer över).

Får den här bebisen bara sova ordentligt är hon himla förnöjsam, och hon sover faktiskt lite bättre om dagarna och kvällarna redan (ta i trä). Är Estrid bara utvilad är det mesta bra: sitta med i stolen när vi äter (men är helt ointresserad av att smaka maten än), ligga i babygymmet och sprattla, ligga på mage. Jag har lite dåligt samvete när jag lämnar henne så, som den förstagångsförälder jag är, men försöker tänka att hon säger till när hon inte är nöjd. (För det gör hon!)
Jag kommer att tänka tillbaka på den här krypfria tiden som rena semestern så småningom, antar jag?

För än så länge är hon där man sätter henne, i princip. Hon har vänt sig både från rygg till mage och tvärtom, men det har bara varit någon gång, och vi blir fortfarande paffa. (Men det  är ju skönt att hon kan).

 

Saker Estrid gillar annars: titta på träd, sitta på pappas axlar, bli svingad i luften, pekböcker. På bilden ovan sliter hon blicken från rönnen på gården för att posera för kameran.

Saker Estrid inte gör: sover annorstädes än i sängen eller sjalen. (Framförallt inte i bilar, dessa djävulens redskap.) Saker Estrid gör: sover rätt bra i sängen. 

Ställen som Estrid varit på denna femte månad: Bräkne-Hoby, Ronneby, Köpenhamn, Malmö, Värnamo, Åshuvud, Uppsala och Mariefred. Både utomlands och hemma, och så allt däremellan, typ. Nästa vecka lämnar hon Europa för första gången...

Vad gissar vi på till nästa månad? Sitter utan stöd, tippar jag, och fler vändningar. Och så hoppas jag på sover i vagnen!

Min unge

och jag har varit på turné. Värnamo, Kärda, Åshuvud, Norrköping. Eller: Estrid har varit hos morfar, moster och kusiner, släktgården (inklusive träff med morbror) och Lisa.

Nöjd i Norrköping

Vi åkte tåg ner, och det gick bebismässigt utmärkt minus lite gråt när vi åkte genom Östergötland. Men tåg är ju fantastiskt, det var bara att ställa sig vid utgången i vagnens ände och gunga bebisen och känna att man inte störde någon. Resten av tiden sov, log och åt barnet.

SJ däremot klantade till det med förseningar i flera led, och till slut bad jag min snälla far hämta oss i Alvesta, men det gick ju rätt bra (och nu får jag pengarna tillbaka, inte illa). 

Sedan åkte vi bil i Småland, och upp till Norrköping med min bror. Estrid var mycket behändig, sa till när hon var hungrig men var annars nöjd. 30 mil med matpaus i Mjölby var inga problem. Sen åkte vi tåg från Norrköping, och det var också smidigt. 

Det var roligt att träffa folk, att visa upp min fina bebis, att se henne sitta i sina kusiners knän, att bada första doppet, att promenera i Norrköping, att äta mat som andra människor lagat åt mig.

Att det sedan var mycket skönt att komma hem, sova i egen säng, rulla egen vagn (vi reste med bärsjal, det var mycket grejer ändå med skötryggsäcken, resväska och babyskydd), gå och plocka i sin egen kyl - det är en annan sak.

Jag blir mer och mer förtjust i henne, och hon blir märkbart större så snabbt nu. Pratar och flirtar länge i taget, flera gånger om dagen. Är stark i nacken. Sparkar och fäktar med ben och armar, tränar. Och håller på och växer ur 56 (men det är löjligt stor skillnad inom storlekarna, verkligen). 

Har en massa inlägg i skallen, ska se hur mycket jag kan få ner. Jag har lånat Den onda badankan, Handla rätt för en giftfri barndom och Växa och upptäcka världen på bibblan, till exempel. Och om amning. Och om hur viktigt det är att maten är naturlig och stenåldersdieter etc - men inte när det kommer till mjölkersättning. Och om hur det känns lättare med ett spädbarn än jag trodde, fortfarande.

Vi får väl se. Eller så blir det några extra gulliga bebisbilder istället. Men imorgon skriver Kristoffer sin sista tenta, och sen har vi gemensamt ledigt till mitten av augusti, och då har han lite innestående bebisbärning, så då kanske jag har lite mer datortid med två händer. Tänker jag. 

Två månader

Så här stark i nacken var hon i morse, som för att fira själva tvåmånadersdagen.

Tiden går fortfarande både fort och långsamt. I två månader har hon varit här.

Estrid gillar de gamla vanliga bebissakerna, som mat och sömn, och en del lågoddsare typ bärsjal och vagn. Hon gillar också att bada, och så gillar hon när vi spelar kalimba. Vi brukade spela för magen en del mot slutet av graviditeten, kanske är det det.

Leendena blir allt större och kommer allt oftare. Hon kan ligga och skratta för sig själv bra länge. Kristoffer och jag bekände igår att vi båda tycker att hon ler mer mot den andre - så det är nog ganska lika. Hon pratar lite, säger "heu" och "au" och blir glad när man svarar.

Under den här månaden har vi firat sista april, varit på Ikea, åkt buss, haft besök av moster och minsta kusinen, lyssnat på serenader nedanför fönstret, gått på körsittning på vårbalen och gått på disputation (första timmen) och disputationsfest.
På disputationsfesten grät barnet hela vägen till festlokalen, men med lite mat i magen sov hon sedan gott i bärsjalen, hos mig under fördrinken och hos Kristoffer under själva middagen. Jag kände redan när vi båda lyckats vara med och sjunga de första sångerna för Helena, och när jag ätit upp huvudrätten, att kvällen var väl godkänd, men sedan var vi inte ens de första som gick hem, efter att dansmusiken börjat.

Hon sover fortfarande i vår säng och vi har gett upp babynästet; hon och jag somnar i tur och ordning någonstans mitt i amningen och sedan vaknar jag när det är dags för nästa måltid, med amningsbehån på sniskan. Hon äter i snitt kanske 3 gånger per natt, och åtminstone 6 gånger om dagen, men allt funkar bra med amningen, och jag är nöjd med min nattsömn nästan jämt.

Folk kommenterar att det verkar vara en väldigt smidig bebis, och hon är mest nöjd och det går att göra det mesta med henne. Ibland blir hon superledsen, och det känns som väldigt lång tid när det pågår, men det är ju inte ofta. Jag har inget att jämföra med, men ja, det är inte alls så jobbigt som jag trodde/fruktade, än så länge, ta i trä.


Storleksmässigt ligger Estrid mitt på normalkurvorna, och vi har sakta gått över till storlek 56, men en del 50 funkar fortfarande.


Det är läskigt att hon växer så fort, men spännande också, förstås. Lillskrotet.

Hej, nu är det vår.

Och man kan lägga sin bebis i vagnen och gå ut i nästan fyra timmar. (Inklusive picknick och amningspaus). Och blåsipporna har kommit.

Sen kan man äta pannkakskvällsmat hos vänner och rulla hem vagnen och ha haft en alldeles fin dag, och konstatera att det här hade varit en bra dag även pre bebis.

Skönt att tycka om att göra saker som är bebiskompatibla: promenera, fika, hänga.

Ta tillvara möjligheten,

Man har en  man i frack, en bebis och en hög hatt. Voila!

(Bildspecial för er som ej är facebookvänner med min karl!)

Små förändringar

Sedan igår är min bebis vaken stundtals, fast hon inte är hungrig/arg/i behov av ny blöja. Hon ligger och tittar på världen, gör lite grimaser, jobbar på att fixera blicken. Först blev jag ställd och tänkte "vad sjutton, hon som varit så lätt att felsöka!". Men sedan kom jag på mig själv, och hon är ju inte missnöjd, bara nyfiken.

Så, förutom amma, byta, bära tillkommer nu "flirta med bebis" på listan. Lillungen!

Innan den här babyn blir gammal nog att skämmas för hemstickat

Kommer den att få ligga under en lila filt (Pine forest baby blanket), prova en röd hätta (Estelle) samt ha supersöta Totoro-vantar (som nog är för stora, men vad fanken...)

Städa garderober eller sticka babysaker? Svåra val...