Livskrisen, förskolan, tangentbordet.

Hej.

Jag har fått ett litet trådlöst tangentbord i födelsedagspresent. Inbillar mig att detta ska öka på bloggandet (och janske kanske det skönlitterära skrivandet?). Man får väl se.

Sitter i alla fall förfärligt rak i ryggen i denna stund.

Har en del åldersångest och vet att jag kommer att fnysa åt den om 10 år, men det hjälper ju sådär nu. Kände mig mycket mer i fas för två år sedan, trots att jag har ST och allt nu. och den dör ålderångesten/dödsångesten är ju som söndagsångest - helt kontraproduktiv. Om det nu är för kort och skälvande dyrbart, då ska man väl inte ägna den lilla tiden åt att oroa sig för att det är för kort.

Girigt också. Hela ens existens är en lycklig slump, från jordens läge runt solen till kombinationen av könsceller. En gnista. Och så vill man bara ha mer.

Mn kille som är jungian och tror att vi är mer än DNA-kombinationer har en mycket trevligare inställning till allt det här. Jag skulle också vlja tro mer, men det är svårt.

Vlket nog faktiskt är det sämsta med min utbildning och med mitt jobb.

Annars är det inte så illa. Är så här efter en vecka tillbaka på jobbet mycket nöjd med att ha ett jobb där man kan jobba kontorstid och deltid och få en bra lön att leva på OCH ändå känna att man gör något vettigt.

Estrid verkar ha det bra på förskolan men är ledsen vid lämning. Kristoffer har alla lämningar, stackarn. Tror att det gör Estrid lite mer skeptisk mot Kristoffer också. Jag är good cop som kommer och hämtar. Hon blir som en liten koala på mig och säger "åka hem!", men så snart vi är utanför dörren berättar hon glatt om rutschkanan och utflykten och sångerna de sysslat med under dagen.

Men i helgen har hon varit mycket gladare hela kvällarna. Men hon blir väl trött av ett nytt jobb, det är väl rimligt.

Och jag blir trött av mitt nygamla. Är inte riktigt den pigga och aktiva förälder jag skulle vilja när jag väl hämtar. Trots att jag saknat henne så mycket under dagen.

Just nu har jag en förskolebacill också, och halsmandlar som växer mellan varje gång jag går på toaletten och tittar mig i halsen. Är lite lullig. Hoppas i sann läkaranda på att jobba imorgon ändå.

En glädjekälla att skriva ändå. Hej tangentbordet!

kortet glöder.

Sent ska syndaren vakna ; här sitter jag och bokar flygbiljetter och tågdito inför den här sommaren. Långledigt men då vill man ju så mycket, så det blir en ganska avancerad logistik ändå. Har iaf köpt Uv-dräkt åt barnet och bikinin passar. Ska börja ta tag i den rent fysiska packningen imorgon. Pust.

Men det blir roligt och bra, sen. Och imorgon skriver Kristoffer sista tentan och så är vi båda lediga. Sen blir det stordåd. 

Om bloggläsande:

Det gäller ju av förklarliga skäl inte den som läser detta, men att det finns människor som är helt ointresserade av personliga bloggar. Att det finns människor som inte ens läser bloggar av personer de känner. Att det finns så många av mina vänner och bekanta som vet om att den här bloggen finns men inte läser den ens ibland.

Det är märkligt för mig.

Å andra sidan tillhör jag den avart av nutidsmänniska som inte ser tv-serier. Varken på TV eller Netflix eller nedladdat eller på något annat vis. En gång följde jag Ally McBeal, tillsammans med min pappa. Jo, Scrubs följde jag och Sanna ihop när vi delade lägenhet. Jag såg första säsongen av Historieätarna på SVTplay. Men det är det.

Det är väl märkligt, ja?

Och: HEJ! du jag känner som trots allt läser detta. 

Söndag, 9 maj.

Häggen har slagit ut.

"Vill du ha lite grädde?" frågar Estrid när hon vill ha grädde. Eller "Fåglarna vill ha simit" när vi matar fåglarna med frallor och inte tagit fram simiten. Sedan äter hon simit och fåglarna får inte en smula.

Idag bakade Estrid och  jag den här rabarberkakan, den var mycket god. Blir nog ännu bättre med lite mindre socker, tycker jag som gillar surt. En bonus med receptet var att det skulle stötas kardemumma, och då kunde jag avleda Estrid från att vispa ägg och socker. Hon älskar att vispa, och hon vill inte släppa ifrån sig vispen, men det blir inte direkt vitt och pösigt, blir det inte. Men hon älskar att mortla nästan lika mycket.

Vi har planterat squash-frön också, idag Vi stod på balkongen och sprätte jord och hade oss. "Mamma och pappa gå in!" sa Estrid när hon tyckte att vi var för klåfingriga.

Hon vill så mycket själv, men det är inte så lätt. För någon dag sedan bara grät hon när hon inte kunde ta på sig strumporna, och jag fick inte hjälpa henne, då grät hon bara mer.

Vill fortfarande inte kalla det här trotsålder. Självständighet och humörsvängningar och vilja. Det är ju inte lätt alltid.

En sak hon lärt sig är i alla fall att öppna handtag. Hon hade väl inte varit motiverad innan, men hos farmor ledde dörren ut, och ut till grannens kanin - klart man skulle öppna det. Här hemma finns det inga grannkaniner, men blir man sittande för länge på toaletten öppnas nu dörren och en nöjd unge tittar in. Hon gör det dock mer mot mig än sin far...

Ska inte underskatta vardagsskrivandet. Hej!

Föräldraledig.

Hej från en som nu varit föräldraledig i två dagar med sin tvååring. Än så länge känns det mest som en längre onsdag, förstås. Omställningen kommer märkas i längden. Men så här långt: vad mycket både enklare och jobbigare det är än mitt läkarjobb! När dagen är slut vill jag prata och skriva och vuxenumgås, jag är inte så socialt matt. Å andra sidan, alla dagens moment med mat och mellanmål och blöjor och komma utanför dörren och all denna disk (en diskmaskin vore ju inte fel, vore det inte). Och sandlådan, det är det tråkigaste jag vet men Estrid vill så gärna baka sandtårtor och klarar det inte riktigt själv än.

Idag bakade vi i alla fall kanelbullar, ihop, och Estrid fick hälla mjöl och bre smör och strö ut kanel och lägga bullarna på plåten. De innehåller en del handavtryck av måttligt ren hand (tvättade ändå händerna tre gånger under baket!) men de värms ju i ugnen. Gulligast var när bullarna jäste - "bullarna sover". Och det gick inte att avleda henne när jag skulle knåda, då stod hon stadigt jämte och väntade. "Estrid hjälpa till".

Imorgon ska vi mata änderna och gå på loppis, tänker jag.

Och att vara ledig i denna lövsprickningstid, och framåt. Ett genidrag.
(Kristoffer är ledig från juni och framåt. I alla fall. Och var ledig förra våren. Så det så.)

Saker jag inte skriver i mitt personliga brev:

Som person är jag sommaren som säger nej när det behövs.

Mina bröst är som hönor som ruvar.

Primärvården är sjukvårdens nav, och jag kan förbättra det navet.

Som person är jag en tarmflora.

(Jag älskar att söka jobb.)

självömket

Så värdelöst att vara magsjuk. Att bara hasa runt mellan soffa och säng och någon gång till toaletten (men den här magsjukan består mest av illamående). Kristoffer är förkyld och har ont i nacken, men han har fått vara med Estrid mest (tack gud).

Ingen av de böcker jag läser är rolig. Jag har en strumpa kvar att sticka men vill inte det heller. Är en sur och gnällig person, trots att jag lade mig kvart över nio igår och fick sovmorgon i morse. Och eftersom jag lyckats äta både havregrynsgröt och tre tuggor pizza ikväll är jag väl frisk nog att gå till jobbet imorgon. Mörv.

Men att söka jobb, där går väl ändå en gräns, eller hur? Ja?

Helgen.

Ett styck obstruktivt barn. En styck (kvardröjande) känsla av att vara ensam i sällskap. (Och en tråkig skit.) En styck söndsgsångest som började på söndag lunch. (Eller lördag kväll, i ärlighetens namn). 

Också: solpromenader och pannkaksfrukost på sängen (alla hjärtan!) och ett glatt barn i sjalgunga.

Men allmänt vemodig. Kommer inte riktigt ur det.

Hoppas hon sover bättre i natt. Framförallt för hennes skull. Men också att slippa fundera "krupp, förkylningsastma, bronkiolit? Beta2stimulerare eller kalluft, barnakuten?".

Lillgrynet.

Schyssta förutsättningar.

Igår var vi ute för länge med trött  barn, som spillde varm choklad över hela sig och inte tyckte om att det blåste (jag tror att hon kommer uppskatta våren, man kan för all del inte bygga snögubbar men det är väl mest det hon gillar med vintern), och fy vad jobbigt livet var för henne då. Stövlarna satt fel och vi sjöng fel sånger och hon ville mest bara sova där på ryggen men det gick inte riktigt när jag plumsade i skaren.

Att då komma ihåg, igen, att Estrid gör så gott hon kan, och att det är vårt ansvar att planera så att det funkar med mat och sömn.

Nåja, sedan somnade hon i cykelvagnen och sov en timme, och vi åt picknicklunch vid Fyrisån, och Estrid vaknade god och glad och åt lite macka.

Hon är inte svår. Hon är mest glad. Hon gillar mycket saker. Men hon måste ju få schyssta förutsättningar.

Hoppas på att hon kan bli ett vintersportbarn med dem. Och man kanske skulle haft en skidpulka? Men nu är det ljust klockan fem och det droppar från taken och som sagt, redan fantiserar jag lite om våren. Att inte ta på ytterkläder, bara gå ner på gården.

(Annars längtar jag inte särskilt efter våren. Den kommer. Det är fint nu. Tjockt med snö och ändå lite ljusare dagar. Och semlor. Snön är finare med en semla i magen.)

Planer.

Pratade med chefen om att inte förlänga vikariatet när det går ut i april, men (beroende på ST-tjänster, när de kommer och var) komma tillbaka i september.

"Klart du ska vara föräldraledig!"sa hon.

Så nu är det planen även officiellt. Jag kommer väl att bli färdig specialist om typ tio år, men det är ju ingen tävling. Det är inte så bråttom.

Även om livet känns så himla mycket ändligare sedan jag fick barn. Det är märkligt att det enkla faktumet att man är dödlig tar så lång tid att ta till sig, så många steg.

Men om nu allt går alldeles för fort och jag bara vill leva leva leva, så är det ju snarare så jag vill leva: från mitten av april till september utan särskilda tider, med min lilla fina unge, och efter ett antal resttentor och rapporter även min karl.

Ändå blir jag lite orolig vid tanken. Vet inte riktigt varför. Det blir mindre pengar, men vi har pengar. Det blir en annan rytm, men det blir ju en rytm. Jag tyckte om att vara föräldraledig förra gången. Det blir bra nu också.

Gräsmattor och maskrosbollar och en familjeresa till Mallorca (!) och så Turkiet förstås, och picknickar och såpbubblor och lekparker och cykelturer på snabb asfalt, och tvättstugan och tofubiffar och jordgubbar och allt detta.

Lite av den här vardagen till först, bara.

Och att den är ganska bra, och att inte längta sig vilt ur sitt liv just nu, det är ju också bra.

Hej från ett tangentbord.

Kvällarna, när Estrid somnat, när vi aldrig orkar diska hela middagsdisken, när jag alldeles för ofta fastnar med surfplattan. Idag har jag startat datorn och har tangentbordet (pluspoäng). Jag har också ätit orimliga mängder choklad, mandelmassa och russin (minuspoäng). Har beställt nytt simkort, lyssnat lite på musik och läst de sista artiklarna i senaste Vi, så ikväll ligger jag nog på plus på det stora hela, faktiskt. 

Men. Tiden är som den är och jag vill ju aldrig mer än dumsurfa på Instagram sittandes i soffan när jag väl hamnat här. Sen vill jag inte gå och lägga mig, när det var allt, och så blir jag sittandes sent och sen sover Estrid lite krattigt och sen blir det självuppfyllande. 

Det som funkar bäst är stickningen, där blir faktiskt saker gjorda, det är väl för att det går att kombinera med dumsurfandet. Nu senast: grön mössa åt Estrid. Som blev lite stor. Och Kristoffers röda mössa blev lite kort. Och det senaste projektet ser inte riktigt ut som jag tänkte mig heller. Men oavsett om det just för tillfället känns som att allt blir fult, så blir det ju. Vilket inte är det sämsta.

Önskelista: läsa (ska bara hämta ut boken till bokcirkeln, så blir det nog av), göra den där fotoboken (hehe), skriva (! men man kan ju önska, eller hoppas, eller vilja). 

Estrid är så gullig nu, eller det är hon ju jämt, men även nu. Vill riva allt när vi tar fram rivjärnet, och gömmer sedan morötterna inne i järnet och är klar. Äter helst parmesan och oliver. Har en favoritlåt, Dulaman som hon önskar mest hela tiden ("Dulaman dulaman dulaman gwelah!"). 

Och så håller hon på att få hörntänder och är snorig, stackarn, så det är inte världens lättaste att sova. Får man förstå. 

(Men hon kanske sover bättre snart). 

Helgen.

Somliga straffar gud med det samma. Man kan ju inte bara åka till Prag och ha det bra.

Jag hade inga stora planer för den här helgen, och det var väl tur. I torsdags vaknade jag med nackvärk som blev en regelrätt nackspärr under eftermiddagen, och jag ville mest gråta när jag svängde åt höger. En vetekudde och lite Voltaren på kvällen och det blev bättre, men inte bra, och känns fortfarande rätt besvärligt.

Och när flygplanet landade på svensk jord i onsdags kräktes Estrid, vilket jag var övertygad om bara var åksjuka. Men i fredags kväll. när vi satte oss vid matbordet, och Estrid ätit ett par gröna ärtor, då fanns det ju ingenting att vara åksjuk för. Inte igår kväll heller, när jag rusade från sängen till toaletten så snart Estrid somnat.

Nå ja: nacken är mycket mycket bättre, och magsjukan var en mild variant (ta i trä!), men den här helgen, den var väl inte den bästa.

Och till råga på det finns det en liten liten bebis som jag ju förstås inte kan hälsa på innan jag är smittfri. Gnäll. 

Pragresan.

Vi var i Prag, nu är vi hemma. Båda bra.

Det var roligt att resa med Estrid. Och en smula utmattande ibland, också. Men mest roligt. Jag hade oroat mig lite innan, tänkt att vi tog oss vatten över huvudet, men det var i onödan.

Hon är ju i allmänhet glad och förnöjsam, vår unge. Och gillar när vi gör saker ihop, även om vi gör dem i Tjeckien.

Estrids bästa i Prag:

- Åka spårvagn. Hon fick ett helt eget säte, när det var tomt på vagnen. Lycklig unge.

- Mata svanar. Vi gick till samma ställe två dagar i rad, andra dagen med en limpa avsedd för ändamålet. Svanarna var längre än Estrid, med sina långa halsar. 

- Fika på Café Savoy. Estrid fick en liten sitsförhöjning i grön plast som hon omedelbart kallade pulka, fick papper och kritor, samt gick därifrån med två vita Ikea-möss i stället för en. Ja, och så slök hon halva våra bakelser också.

- Äta ägg. Knepet för att komma iväg till frukosten var att locka Estrid med detta. "Äta ägg", upprepade hon glatt och tog på strumpor, gick i trappor och gick med på det mesta. 

- Åka hiss. Vårt hotell hade en snabb hiss med glasväggar, och Estrid fick trycka på knappen. 

Mina bästa i Prag:

- Karlsbron sista kvällen, när solen gick ner över Vltava och det var så romantiskt ljus.

- Restaurangen Lehka Hlava (och systerrestaurangen Maitrea). Långa menyer med bara vegetarisk mat, all mat vi beställde var god, trevlig stämning, centralt belägna. Särskilt plus för den grillade getosten med potatisgratäng.

- St Vitas-katedralen, med sina målade glasfönster (och sin rymd),

- Svanmatningen. Ja, jag är trettioett år gammal, men man kan väl få ha lite enkla nöjen ändå? Särskilt när man har ett barn som ursäkt?

- Skulpturparken utanför Museum Kampa. En fin liten konstdos, bara sådär när vi gick längs floden.

-Tvorog-bulle (rysk nostalgi, och nom nom!).

Ett särskilt tack till amningen (som gjorde alla restaurangbesök enklare (Estrid fick förrätt medan jag fick läsa menyn) och flygresorna med för den delen) och bärselen (smidigheten!). 

Det vore en helt annan resa att åka utan barn, äta trerättersmiddag utan någon som klättrar under bordet, gå på klassiska konserter och kanske ett par museum. Den resan vill jag också göra, någon gång. Men det här var en fin resa, i sin alldeles egna rätt.

Vi tog en massa fina bilder, och inlägget skulle vara roligare med dem, men jag vill skriva nu, medan jag minns och så att det blir av. Avslutar i alla fall med en bild på barnet, mannen, bärselen och slottet.

Hej från Karlsbron!

Adventskalendern.

Vi har en sån där gammaldags adventskalender i år, med glitter och en ängel på framsidan, och bilder bakom luckorna. Till frukost tänder vi det röda datumljuset, och när det brunnit ner till morgondagens datum (det är ett föredömligt smalt ljus) öppnar vi dagens lucka. Sedan sitter Estrid kvar i knäet och tittar i samtliga öppnade luckor, innan vi hänger upp kalendern på väggen igen.

För säkerhets skull frågor hon "lucka?" emellanåt under dagen, men köper "nej, imorgon öppnar vi nästa!". 

Det är en så mysig liten ritual. Jag tycker inte att julen är just barnens högtid, den är väl allas som vill, men det är fint att få komma in i det långsamma, stillsamma, storögda. Att räven som sover bakom första luckan räcker, att det inte handlar om klappfrossa eller chokladkalender. 

Adventskalendern, de levande ljusen och pepparkakorna är nog Estrids adventsfavoriter så här långt. Jag lägger till knäcken för egen del, den har hon inte fått smaka än. 

För minnet, en kortis.

Apropå föregående inlägg: stora lilla barn som hjälper till. Idag lagade vi lasagne ihop. Hon rörde i tomatsåsen, lade ut plattor, bredde ut sås på dem, rev ost, lade på osten. Inte själv förstås, men ändå.

Och sen åt hon som en liten häst, men det är ju hennes favoriträtt.

Å andra sidan: förkyld natt med nästan ickesömn mellan 03.00 och 06.00. Klart obra. Stackars nästäppan.

20 november.

Hej. 

Vill idag rapportera stickframgångar (färdig med koftan till Estrid! påbörjad mössa som nog kan bli julklapp! hurra för utbildningsdag!) och stickmotgång (Estrid vägrade ta på sig koftan. Nåja, när jag sytt på snygga knappar kanske det kan bli ordning på torpet).

Bilder kommer, lovar jag glatt.

Är helt förvirrad inför det faktum att jag ska jobba imorgon, efter ledig onsdag och utbildningstorsdag. Alltså, jobba som i att ha patienter? Va? Mitt grundtillstånd är fortfarande inte arbetslivet, känner jag.

Imorgon kommer Lisa, och vi ska mata henne med spenatcanelloni och någon kladdig kaka, har jag bestämt. Tänkte först gå ut och äta men äsch, orka, det är lättare att umgås hemma medan Estrid springer omkring. Alternativt medan Estrid tvättar händerna: det är hennes nya favoritsyssla. Hon blir smått otröstlig när man stänger av vattenkranen och lyfter bort henne. Jag har närt en liten tvångsmässig en vid min barm?

Nu nattning av de vuxna. I morse sov förresten Estrid till 8.08, och jag som inte ställt någon klocka eftersom jag började 8.30. Blev således tjugo minuter sen. Det var det väl värt. Men imorgon ska jag passa tid, och jobba jobb, och gå hem och umgås med Lisa och ha helg helg helg. Bra plan. 

5. Hepp! Dagens boktips!

(gårdagens, nåväl)

Senaste boken jag tyckte mycket om var Americanah, av Chimamanda Ngozi Adichie. Som vi läste i min bokcirkel (!) (som jag inte vågat tala om eftersom vi bara haft ett möte och jag är rädd att det ska skita sig....)

Tjock och spännande och personer att bry sig om och känna med, och en massa tankar kring ras som jag inte tänkt alls på innan. Och om Nigeria, men också USA.

Ska läsa mer av Adichie vid tillfälle.

Läser just nu till bokcirkeln: Dödssynden. Lite på vilja, men det var början av Americanah också, och det är skitbra med något som tvingar en genom de första 40 sidorna, när självdisciplinen inte riktigt räcker. 

Annat att rapportera:

Fröknäcke med ost, en påbörjad liten liten mössa i ull och alpacka, och ett glas färskpressad apelsinjuice.

Vissa har det bra.

Vissa ska också lägga sig snart, eller egentligen för en halvtimme sedan, och fånga upp lite förlorad sömn. Och hoppas att inga blöjor läcker och att inget barn vaknar och klättrar över någons bröstkorg innan tidigast 07.00. Hopp!

2. 5 saker jag tänkt på idag

1. "Nej, Estrid, vakna inte än!". Har tänkts vid 3-snåret (hjälpte), vid 5-snåret (Kristoffer bar barnet en stund i sjalen och hon somnade i alla fall om till 8!) och vid hennes tupplur. Samt nu. Hoppas hinna fyra punkter till.
2. "Den där koftan jag stickar på till barnet blir visst ganska stor. Jaha. Ja det är ju bättre än för liten. Undrar om jag ska sluta sticka nu och lägga upp till något annat. Så att jag kan glömma bort att sticka klart den där koftan, i flera veckor, eller månaden, tills den nästan är för liten? Okej, jag fortsätter..."
3. Trevligt att ha min bror på besök.
4. Tycker min bror att jag är slapphänt i min barnuppfostran, en tråkig värd, någon som har det stökigt hemma, att det är onyttigt med scones till frukost (och grädde dessutom), att jag är äcklig som äter upp maten som Estrid inte äter? (Egentligen behöver jag inga andra fiender än mig själv.)
5. Det var mycket gott med pad thai till lunch, men jävlar vad mätt jag blev, och scones, grädde och pad thai blev nog lite för mycket fett för min stackars mage. Note to self: man måste inte alltid maxa allt. (Men gott var det!)

Nej men en lista! (och en försenad nummer ett).

Den här listan, den såg ju skojig ut. Och en liten fotsula i ändalykten på den här bloggen vore inte fel. Jag börjar, och kastar in gårdagens här nedanför. Men first things first; listan. 

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
2. 5 saker jag tänkt på idag
3. Ibland tänker jag att jag borde…
4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
5. Hepp! Dagens boktips!
6. Månadens djur är givetvis…
7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
8. Ibland blir jag avundsjuk på…
9. 5 saker jag borde ta tag i
10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
11. Månadens färg är givetvis…
12. Hepp! Dagens filmtips!
13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
17. Hepp! Dagens tv-tips!
18. Ibland retar det mig att…
19. Kolla! Det här åt jag idag.
20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
22. Kolla! Här bor jag.
23. Hepp! Dagens måltidstips!
24. Månadens klädesplagg är givetvis…
25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
26. Kolla! Här jobbar jag.
27. Ibland skulle jag vilja…
28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
29. Det var onekligen väldigt roligt när…
30. Kom ihåg

Och utomhus igår? Var det alldeles småjävligt. Grått och regn och kallt och hej november. Men på kvällen var det lite mindre regn, och lite varmare, och mörker är på vissa vis bättre än grått. Så att man ser ljusen brinna på kyrkogården. 

(Dubbelpost från Instagram, men äsch då.)

Estrid älskar levande ljus just nu, vill alltid "tindah!" alla stearinljus, så det var en högtid helt i hennes smak med Alla helgona. Vi tände bara ett litet stearinljus i Domkyrkan, men det fanns ju rikligt med ljus att titta på för henne.