Men snart så.

Flyget är två timmar sent från Berlin. Kristoffer kommer alltså hem mitt i natten. Jag har varit trött i en halvtimme men inte orkat gå och lägga mig. Bäst att göra det nu, och hålla en tumme för att han kan smyga in ganska ljudlöst, och att jag inte blir så till mig av att se honom att jag är vaken halva natten.

Men snart, snart är han hemma!