Ny elektronik

Nu har jag en telefon med fungerande ljud (behöver ej ha på högtalare för att höra den jag pratar med), fungerande volymknappar (ljudlöst är ljudlöst!), utan sprickor i skärmen (ta i trä!) och med bättre kamera. Hurra!

Begagnad var den iaf, hälsar konsumtionsångesten. Lite bättre för plånbok och miljö, i alla fall. 

Kan man inte disciplinera sig själv får någon annan göra det

Nya och för mig okända lösenord till Facebook, Ravelry och Sjalbarn. Nu kör vi. Hoppas på lösgjord tid och fler solhälsningar. 

Hej från ett tangentbord.

Kvällarna, när Estrid somnat, när vi aldrig orkar diska hela middagsdisken, när jag alldeles för ofta fastnar med surfplattan. Idag har jag startat datorn och har tangentbordet (pluspoäng). Jag har också ätit orimliga mängder choklad, mandelmassa och russin (minuspoäng). Har beställt nytt simkort, lyssnat lite på musik och läst de sista artiklarna i senaste Vi, så ikväll ligger jag nog på plus på det stora hela, faktiskt. 

Men. Tiden är som den är och jag vill ju aldrig mer än dumsurfa på Instagram sittandes i soffan när jag väl hamnat här. Sen vill jag inte gå och lägga mig, när det var allt, och så blir jag sittandes sent och sen sover Estrid lite krattigt och sen blir det självuppfyllande. 

Det som funkar bäst är stickningen, där blir faktiskt saker gjorda, det är väl för att det går att kombinera med dumsurfandet. Nu senast: grön mössa åt Estrid. Som blev lite stor. Och Kristoffers röda mössa blev lite kort. Och det senaste projektet ser inte riktigt ut som jag tänkte mig heller. Men oavsett om det just för tillfället känns som att allt blir fult, så blir det ju. Vilket inte är det sämsta.

Önskelista: läsa (ska bara hämta ut boken till bokcirkeln, så blir det nog av), göra den där fotoboken (hehe), skriva (! men man kan ju önska, eller hoppas, eller vilja). 

Estrid är så gullig nu, eller det är hon ju jämt, men även nu. Vill riva allt när vi tar fram rivjärnet, och gömmer sedan morötterna inne i järnet och är klar. Äter helst parmesan och oliver. Har en favoritlåt, Dulaman som hon önskar mest hela tiden ("Dulaman dulaman dulaman gwelah!"). 

Och så håller hon på att få hörntänder och är snorig, stackarn, så det är inte världens lättaste att sova. Får man förstå. 

(Men hon kanske sover bättre snart). 

Helgen.

Somliga straffar gud med det samma. Man kan ju inte bara åka till Prag och ha det bra.

Jag hade inga stora planer för den här helgen, och det var väl tur. I torsdags vaknade jag med nackvärk som blev en regelrätt nackspärr under eftermiddagen, och jag ville mest gråta när jag svängde åt höger. En vetekudde och lite Voltaren på kvällen och det blev bättre, men inte bra, och känns fortfarande rätt besvärligt.

Och när flygplanet landade på svensk jord i onsdags kräktes Estrid, vilket jag var övertygad om bara var åksjuka. Men i fredags kväll. när vi satte oss vid matbordet, och Estrid ätit ett par gröna ärtor, då fanns det ju ingenting att vara åksjuk för. Inte igår kväll heller, när jag rusade från sängen till toaletten så snart Estrid somnat.

Nå ja: nacken är mycket mycket bättre, och magsjukan var en mild variant (ta i trä!), men den här helgen, den var väl inte den bästa.

Och till råga på det finns det en liten liten bebis som jag ju förstås inte kan hälsa på innan jag är smittfri. Gnäll. 

Pragresan.

Vi var i Prag, nu är vi hemma. Båda bra.

Det var roligt att resa med Estrid. Och en smula utmattande ibland, också. Men mest roligt. Jag hade oroat mig lite innan, tänkt att vi tog oss vatten över huvudet, men det var i onödan.

Hon är ju i allmänhet glad och förnöjsam, vår unge. Och gillar när vi gör saker ihop, även om vi gör dem i Tjeckien.

Estrids bästa i Prag:

- Åka spårvagn. Hon fick ett helt eget säte, när det var tomt på vagnen. Lycklig unge.

- Mata svanar. Vi gick till samma ställe två dagar i rad, andra dagen med en limpa avsedd för ändamålet. Svanarna var längre än Estrid, med sina långa halsar. 

- Fika på Café Savoy. Estrid fick en liten sitsförhöjning i grön plast som hon omedelbart kallade pulka, fick papper och kritor, samt gick därifrån med två vita Ikea-möss i stället för en. Ja, och så slök hon halva våra bakelser också.

- Äta ägg. Knepet för att komma iväg till frukosten var att locka Estrid med detta. "Äta ägg", upprepade hon glatt och tog på strumpor, gick i trappor och gick med på det mesta. 

- Åka hiss. Vårt hotell hade en snabb hiss med glasväggar, och Estrid fick trycka på knappen. 

Mina bästa i Prag:

- Karlsbron sista kvällen, när solen gick ner över Vltava och det var så romantiskt ljus.

- Restaurangen Lehka Hlava (och systerrestaurangen Maitrea). Långa menyer med bara vegetarisk mat, all mat vi beställde var god, trevlig stämning, centralt belägna. Särskilt plus för den grillade getosten med potatisgratäng.

- St Vitas-katedralen, med sina målade glasfönster (och sin rymd),

- Svanmatningen. Ja, jag är trettioett år gammal, men man kan väl få ha lite enkla nöjen ändå? Särskilt när man har ett barn som ursäkt?

- Skulpturparken utanför Museum Kampa. En fin liten konstdos, bara sådär när vi gick längs floden.

-Tvorog-bulle (rysk nostalgi, och nom nom!).

Ett särskilt tack till amningen (som gjorde alla restaurangbesök enklare (Estrid fick förrätt medan jag fick läsa menyn) och flygresorna med för den delen) och bärselen (smidigheten!). 

Det vore en helt annan resa att åka utan barn, äta trerättersmiddag utan någon som klättrar under bordet, gå på klassiska konserter och kanske ett par museum. Den resan vill jag också göra, någon gång. Men det här var en fin resa, i sin alldeles egna rätt.

Vi tog en massa fina bilder, och inlägget skulle vara roligare med dem, men jag vill skriva nu, medan jag minns och så att det blir av. Avslutar i alla fall med en bild på barnet, mannen, bärselen och slottet.

Hej från Karlsbron!