"2 år gammal" säger Estrid med stort allvar.
(2 år och några veckor, men bättre sent än aldrig).
Födelsedagsbarnet är nu firad med vimplar och tårta och paket. Och sång, det gillade hon också mycket.
Hennes favoritsånger är annars "Trollkarln!" (Hellsings "Trollkarlen från Indialand") och "Hertigen av Pisa". Hon kan många sånger utantill, kan gå och recitera dem för sig själv. Exempel på detta: Tummeliten, Uppochnedvisan, Var bor du lilla råtta. Ibland är det lite melodi också, bitvis. Hon gillar när vi sjunger i kanon också.
Dansandet är lite i avklingande. Möjligen har hon tröttnat lite på både Dulaman och Baba yetu. Istället tittar vi nuförtiden mest på trailern till Totoro, sången till Totoro och en hel massa filmer om katten Maru. (Det blir roligt när hon blir stor nog för att se Totoro-filmen!).
Estrid kan ofta sysselsätta sig hur bra som helst på egen hand. Helst läser hon. Återberättar hela bokinnehåll, men säger också "där står det 'katt'" etc. Hon kan ett par bokstäver och ett par siffror.
Vi har halva bibliotekets barnavdelning hemma, känns det som ibland. Just nu är favoriten Castor. och hur han bakar och målar. Bu och Bä är bra, men inte bäst. Hon har tio pixiböcker från bokrean som hon älskar också. Någon av dem är alltid försvunnen, oftast bläckfiskboken, som är favoriten.
"Bibblan!" är Estrids happy place. Alltid vill hon dit. Även om vi cyklar hem sent på kvällen önskar hon "Bibblan". Där träffar hon andra barn och leker, mest - hon har mycket mindre ro att läsa där.
Annars gillar hon lekparker mycket, särskilt "kattparken", Pelle Svanslös lekpark. Hon gillar att klättra och att gunga på gungdjur. Ibland åker hon rutschkana men ofta är den stora behållningen att gå upp. Hon gillar att gå in i hus och krypa i hål.
Estrid gillar också att gå och fika. Hemma dricker hon te med stort allvar, helst ur Muminmugg (och allra helst min nya gröna jubileumsmugg...) Hon får rött te, men gillar både grönt och svart om hon får smaka. Och kaffe också. "Estrid gillar kaffe".
Sötsaker äter hon lite av, tills hon är nöjd, och kan sedan lämna halva bullen utan vidare. Glass gillar hon bäst. Godis har hon inte fått än, eller jo, någon enstaka bit mörk choklad. Ändå vet hon på något vis vad godis är och att hon gärna skulle ha det. Vi får se hur länge vi låter bli...
Mat Estrid älskar: parmesan, oliv, soltorkad tomat, kokt äggvita, bär, halloumi. Mat Estrid gillar: mycket, fast inte alltid. Ris och pasta och pastasås och broccoli och tomat och majs och fil och havregrynsgröt och pannkakor och macka och soppa och ja, mycket. Hon smakar på det mesta nytt också, det är roligt. Gillar hon det inte spottar hon ut, men hon smakar i alla fall. (Till och med rå aubergine, trots att jag säger "den är besk".)
Hon sover med mig om nätterna (och med Kristoffer ibland, men han går fortfarande över till gästsängen de flesta nätter). Hon ammar när hon vaknar till och slocknar om på fem röda. Oftast gör hon morgon vid sjutiden.
På kvällarna byter vi blöja och tar på nattlinne, borstar tänder och läser böcker, och sen somnar hon antingen vid bröstet (vilket ju inte funkat på flera månader, men nu gör det sedan en månad ungefär), eller genom att man bär henne i selen. Babynestet, dandini, vill hon inte ligga i mer. Ambitionen är att åtminstone börja med nattningen vid sju, gärna tidigare. Hon vaknar minst någon gång under kvällen, innan jag lägger mig hos henne. Somnar om bra på lite mjölk. Kristoffer kan ibland få henne att somna om i sängen men behöver bära henne allt som oftast.
Hon är inte alls vaken om nätterna nu, mer än för att krypa över mig och byta sida att amma på. Minns plötsligt perioderna med vaket barn om natten som inte somnade om, det hade jag förträngt.
Är vi hemma är hon ganska ofta utan blöja och springer till pottan när hon behöver. Inga olyckor. Men helst har Estrid blöja, och engångsblöja. Tygblöjorna är ju mindre bekväma när hon kissat i dem...
När vi går ut har hon blöja, men det är väl egentligen mest vår bekvämlighet. Och att det kanske skulle bli bakslag om vi pressade. Men hon vet hur det känns när hon är kissnödig och hon kan hålla sig.
Vad det gäller nr 2 brukar hon däremot komma och rapportera faktum, och verkar ha svårt att göra det utan blöja.
Allra senast har hon blivit mer blyg för folk igen. Svårt att veta hur mycket man ska bejaka blygheten. Bekräfta känslan men försöka få henne att inte fastna i det. Eller så är det bara en fas att vänta ut. Att bara plocka upp henne när hon säger "bära!" och inte törs mer, tills hon vill hoppa ner själv.
(Men åh, rädslan att föra över min egen blyghet på henne!)
Språket är så roligt. Det lossnade strax innan tvåårsdagen, och nu pratar hon i långa fullständiga meningar, allt som oftast. "Det sitter ingen skata på antennen." till exempel. Fast hon pratar fortfarande om sig själv som "Estrid". "Estrid vill den!" Turkiskan har vi nästan släppt, tyvärr, men pratar man en stund börjar Estrid snappa upp ord, och vi hoppas på att tre veckor i Turkiet kommer att göra susen. Jag håller på och lär mig turkiska med Duolingo också, och det kanske gör det lättare för Kristoffer att prata, om jag förstår mer, iaf.
"Trotsåldern" tycker jag inte att hon är i. Hon vill göra själv och vill välja, men om vi föräldrar tar ett djupt andetag och överväger om det är en viktig strid är det sällan det. Klart ungen ska få välja sina strumpor själv, och gå själv i trappan. Ibland säger vi nej "nej vi kan inte gå till bibblan nu, det är för sent" till exempel, och nästan jämt köper hon det. Ibland, när hon är hungrig eller trött eller båda, blir det nervsammanbrott, men det är ändå rätt sällan. Och det händer ju båda hennes föräldrar ibland också.
Hon vill hjälpa till, också. när man grejar i köket. "Estrid hjälpa till!" deklarerar hon och kommer med kökspallen. Gillar särskilt att snurra mandel i mandelkvarnen (en rest sedan semmelsäsongen), men i allmänhet att hälla och blanda och vända saker i stekpannan.
Och så förhandlar hon. "Amma lite? Ja?" med sitt mildaste leende. Och så upprepar hon det hon vill tills hon får som hon vill - eller tills att hon ger upp.
Hennes humor, en sista rad om det. I födelsedagspresent fick hon en liten mjuk uggla som hon döpte till "papigoja", och såg så underfundig ut när hon sa det. Hon är ju mitt barn, så jag ska ju tycka det: men hon är en så rolig och trevlig liten individ.
