Idag gjorde vi Sigtuna med vår lilla turist. Med stort allvar fördjupade hon sig i kottar, sniglar, änder och kyrkoruiner. Och när vi strosade förbi det gulliga lilla rådhuset på väg mot bussen hem krävde hon att få gå in där, eftersom det inte var öppet när vi passerade tidigare under dagen.
(Hon har också valt dagens outfit själv: katttröja, kaninshorts, rutiga tågbyxor (= byxor att åka tåg i, = tights), kattstrumpor. Vissa människor har färgkoordinerade små barn. Jag undrar hur det går till. )
Det är roligt att resa med Estrid. Sen verkar det vara en sinekur att åka tåg som en ensam vuxen... Men Estrid visar små randiga sniglar och har så hjärtans roligt av att plumsa stenar i vatten, och tittar artigt på allt vi pekar ut också.
Här dricker hon te i Stockholm. Fika har vi lärt henne ordentligt i alla fall.
Och imorgon börjar hon förskolan. 2 år och 5 månader gammal. Vi ska på 45 minuters besök, så börjar inskolningen, och jag ska vara med hela tiden, men ändå kniper det i mitt hjärta. Försöker hålla god min och pratar väl om förskolan allt jag kan, och har hört en massa bra om förskolan också, men att hon ska vara med främmande människor? Hela dagarna? Hon som är så liten. (Fast hon kommer nog att vara bland de större på småbarnsavdelningen....)
Dessutom börjar jag jobba om 2 veckor, och det blir bra men det är motstånd. Har varit hemma med Estrid sen i april, och Kristoffer har varit ledig med oss mellan juni och mitten av augusti. Att vi ska lämna hämta storhandla tvätta alltihop? Puh.
(Bara middagstupplurarna med Estrid - att inte få det mer? Bara på helgen? Nä?)
Ska skriva ett långt och bildrikt inlägg om sommaren, för min skull mest. Men nu har jag brutit tystnaden, tjohej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar