Barnet pratar, ibland flera ord ihop. Och det kommer nya ord tätt (nästan dagligen, tror jag). Vissa saker är på turkiska, det mesta på svenska. Hon blandar efter vad som är lättast att säga, verkar det som.
"Batta" betyder bok (eller böcker) och det är nog Estrids bästa leksak. Hon kan sitta och läsa för sig själv långa stunder.
Just för tillfället äter hon ingenting, nästan. Vill bara amma. Men så blixtrar hon till och klämmer i sig ett ägg eller en hel satsumas. Hon kan äta med sked också, själv, och det blir bara lite kladdigt. Vägrar helst haklapp.
Vi har hittat en blöja som inte läcker på natten (hurra) och det är en engångsblöja (nå ja). Ungen kissar på pottan ett par gånger per dag, också. Någon enstaka gång har hon sagt till att hon behövt.
Kläder har blivit en stor passion. Estrid vill välja själv, och helst med skojiga tryck. Vi har hittat en bunt tröjor på loppis, och det gör livet lite enklare att både zebran, lejonet, katten och den med alla skogens djur är favoriter - oddsen är bättre för att någon är ren. Men ibland blir det fem minuters missnöjt barn innan vi äntligen har ett par pantalonger på, och då gäller det att gömma alla andra så att det inte blir "annan!" igen.
Hon sover en gång om dagen, och somnar med att vaggas samtidigt som hon håller sina "havhav" (jättestora mjukishundar) i famnen. Alternativt bär jag henne, och någon gång slocknar hon av bara amning - men det är sällan.
Estrid säger "Eja" om faster Ella, och det säger hon så snart vi närmar oss Flogsta, eller om vi pratar om Ella. Hon gillar många, men Ella är favoriten. Fast folk på stan är också bra, då säger Estrid "hejej". Och ett par gånger har hon fått klappa hundar, det är spännande.
Motoriskt övar Estrid på att hoppa, och i trappan går det! Jämfota kan hon inte än (men snart, tror jag). Hon klättrar lätt upp på sin stol (tripptrapp) men har annars blivit lite bekvämare av sig. Vill gärna bli upplyft till ställen, och få en hand för att komma upp i sängen. Hon klättrar inte så mycket på stenar längre, heller.
Men hon gillar att hänga saker och plocka ner dem igen. Går runt med sin Mumindocka och hänger den på alla ställen hon hittar, mest kökslådorna. Galgar gillar hon också att hänga. På vissa sätt är hon en liten ordningsperson, och hon går runt och torkar fläckar och tar fram skurborsten ibland, när det verkar behövas.
En sak som gjort att hon känns mycket större är att vi kan gå på promenader tillsammans nu. Hon pinnar på riktigt snabbt. Ibland vill hon hålla oss i händerna, och ibland vill hon springa själv. "Dit" säger hon, och tar ledningen.
Det säkraste matkortet är saker hon får plocka själv. Blåbär. äpplen, smultron. En liten samlare. Här tänkte jag skriva att det kommer bli trist med hösten, men det här är ett barn som älskar stövlar och pölar fortfarande, så det ska nog gå bra. Och snö, det ska bli roligt att se vad hon säger om det i år!
