Turistbarnet och förskolestarten.

Idag gjorde vi Sigtuna med vår lilla turist. Med stort allvar fördjupade hon sig i kottar, sniglar, änder och kyrkoruiner. Och när vi strosade förbi det gulliga lilla rådhuset på väg mot bussen hem krävde hon att få gå in där, eftersom det inte var öppet när vi passerade tidigare under dagen. 

(Hon har också valt dagens outfit själv: katttröja, kaninshorts, rutiga tågbyxor (= byxor att åka tåg i, = tights), kattstrumpor. Vissa människor har färgkoordinerade små barn. Jag undrar hur det går till. )

Det är roligt att resa med Estrid. Sen verkar det vara en sinekur att åka tåg som en ensam vuxen... Men Estrid visar små randiga sniglar och har så hjärtans roligt av att plumsa stenar i vatten, och tittar artigt på allt vi pekar ut också. 

Här dricker hon te i Stockholm. Fika har vi lärt henne ordentligt i alla fall. 

Och imorgon börjar hon förskolan. 2 år och 5 månader gammal. Vi ska på 45 minuters besök, så börjar inskolningen, och jag ska vara med hela tiden, men ändå kniper det i mitt hjärta. Försöker hålla god min och pratar väl om förskolan allt jag kan, och har hört en massa bra om förskolan också, men att hon ska vara med främmande människor? Hela dagarna? Hon som är så liten. (Fast hon kommer nog att vara bland de större på småbarnsavdelningen....)

Dessutom börjar jag jobba om 2 veckor, och det blir bra men det är motstånd. Har varit hemma med Estrid sen i april, och Kristoffer har varit ledig med oss mellan juni och mitten av augusti. Att vi ska lämna hämta storhandla tvätta alltihop? Puh. 

(Bara middagstupplurarna med Estrid - att inte få det mer? Bara på helgen? Nä?)

Ska skriva ett långt och bildrikt inlägg om sommaren, för min skull mest. Men nu har jag brutit tystnaden, tjohej! 

27 månader

Hurra för denna unge! Som just nu är på Mallorca, efter en okristlig morgon och en tur i "Bamseflygplanet!". Idag har vi badat lite, alla var trötta, men imorgon blir det åka av. 

Fina ungen som pratar massor, klättrar på allt men inte vill åka.rutschkana utan klättrar ner igen, gillar Bamse och Pippi och djur och tåg. Äter många sorters mat, älskar chokladbollar och smultron, blir gärna matad annars. Ammar mycket och gärna och säger "amma det andra bröstet". Har starka åsikter om kläder - biltröjan ovan är uppskattad. 

Är just nu så himla sentimental över att hon ska börja förskolan.  Korven min. 

Som nog vaknar 06.30 imorgon, så godnatt!

Blekingebloggen.

Inget gör min unge till ett lika girigt monster som smultron, upptäckte jag idag.  Hon kan inte äta ett i taget, vill möla in nävvis på en gång, och ville absolut ha de allra sista bären. Som tur var hade vi hittat Det Stora Smultronstället, så alla fick smultron. Estrid bara några fler... 

Jag och min yogaskada har inte ont längre men har ändå testat yinyoga. Märkligt tillfredsställande i all sin långsamhet. Höll inga positioner i 3 minuter, men ändå. 

Från förmiddagens skogspicknick, innan smultronfyndet. Go unge eller. 

Rapporterar också att det är grönt och fantastiskt här. Älskar att kunna cykla ur Hoby snabbt och hamna i detta. 

högmod före fall, men jäklar vilken tårta.

Den som gör bhujapidasana och tänker "det här går ju nästan! fast det var tre år sen!" straffas med öm pectoralis och axel  dagen därpå. Ikväll blev det benen mot väggen och annat milt. Men all yoga är bra yoga!

Vi cyklade till Ronneby och min cykel har bara låga växlar och det var backigt och Kristoffer påstod att vi snart var framme redan innan vi var halvvägs. Då var jag sur. Men sen loppis i Brunnsparken och lite pussel och kläder åt Estrid, och brakfika på cafe Mandeltårtan, och så tåget tillbaka, så var det en rätt fin utflykt ändå.

Mitt fina fikabarn, som äter glass tills hon är nöjd och lämnar halva och sedan vill upptäcka istället. Må hon kunna fortsätta så, självreglera.

Imorgon kommer Estrids älskade faster, och så ska vi gå på biblioteket. Och jag ska sticka klart en koftärm. Lagom planer, lugnt liv. 

Bräknerapport.

Det regnar i Blekinge. Här händer inget och jag vill göra tusen saker: sticka, läsa, yoga, skriva. Hinner förstås inte allt men har övat lite turkiska varje dag, och yogat åtminstone fem solhälsningar per dag. Vackert så.

Estrid är gladare och mindre mammig än hon varit sista tiden. Vet inte varför, men hurra! Hon går obekymrat ut med farmor och planterar bönor eller lagar skottkärror om morgnarna. Älskar grannens kanin och "jalopinerna" som prunkar i trädgården. Äter krusbärskart i smyg och mumsar rå rabarber innan hon hjälper mig att slicka skålen. Gillar att se när tågen kör förbi och säger "Där kom tåget. Sviss!" Har fått myggbett, stora rackare, men försöker låta bli att klia när man ber henne. Litet sommarbarn. 

Imorgon ska vi på loppisutflykt. Pepp för detta! Ska också fika tänker jag. 

Midsommarbild! Estrid älskade kransen. Och "små grodorna". Och " små ugglorna" som kanske får bli en familjetradition. 

kortet glöder.

Sent ska syndaren vakna ; här sitter jag och bokar flygbiljetter och tågdito inför den här sommaren. Långledigt men då vill man ju så mycket, så det blir en ganska avancerad logistik ändå. Har iaf köpt Uv-dräkt åt barnet och bikinin passar. Ska börja ta tag i den rent fysiska packningen imorgon. Pust.

Men det blir roligt och bra, sen. Och imorgon skriver Kristoffer sista tentan och så är vi båda lediga. Sen blir det stordåd. 

Om bloggläsande:

Det gäller ju av förklarliga skäl inte den som läser detta, men att det finns människor som är helt ointresserade av personliga bloggar. Att det finns människor som inte ens läser bloggar av personer de känner. Att det finns så många av mina vänner och bekanta som vet om att den här bloggen finns men inte läser den ens ibland.

Det är märkligt för mig.

Å andra sidan tillhör jag den avart av nutidsmänniska som inte ser tv-serier. Varken på TV eller Netflix eller nedladdat eller på något annat vis. En gång följde jag Ally McBeal, tillsammans med min pappa. Jo, Scrubs följde jag och Sanna ihop när vi delade lägenhet. Jag såg första säsongen av Historieätarna på SVTplay. Men det är det.

Det är väl märkligt, ja?

Och: HEJ! du jag känner som trots allt läser detta.