Vidgandet av intrakraniella blodkärl lagom tills det att det yttre trycket lättar.

Kära bloggen,

jag har ont i huvudet och jag slösar bort min lediga dag. Det blev en ensam matlåda av min lunch och det var fullt i tvättstugan. Jag sitter för mycket vid internet.

Har i alla fall diskat efter sex personer, lagat den där lunchen, läst ut Inger Edelfeldt (måste lämna tillbaka boken senast torsdag, snabblån) och skrivit en liten stund. Det är en ledig dag, jag får spela MahJong på datorn, men det är slöseri, det är det.

Läst i år, fyra bästa vuxenböckerna, ingen inbördes ordning:

Målarens döttrar – Anna Karin Palm

Där månen ligger ner – Iselin C Hermann

Natten då de hängde Ruth Ellis – Margareta Strömstedt

Duellen – Anton Tjechov

Och så tre stycken som inte är riktigt lika bra, men nästan, och där jag inte kunde bestämma mig för vilken som skulle bli nummer fem på föregående lista:

Bergsprängardottern som exploderade – Lo Kauppi

Kafka på stranden – Haruki Murakami

Ljuvaste dröm – Doris Lessing

Fem bästa ungdomsböckerna:

Blunda och öppna ditt fönster – Nguyen Ngoc Thuan

The truth about forever – Sarah Dessen

Ibland bara måste man – David Levithan

Hungerspelen – Suzanne Collins

Hemligt ansikte – Inger Edelfeldt

Nya författarkärlekar 2008: Anna-Karin Palm (egentligen ska nog Faunen också vara med i fem i topp, men det var roligare med olika författare, tänkte jag), Sarah Dessen.

2009: leta upp resten av Sarah Desssens produktion (ev beställa), läsa mer Doris Lessing.

Och så kan jag tipsa om "Motljus" av Annika Thor och "Namnbrunnen" av Inger Edelfeldt, som är det bästa jag läst hittills i år.

I morgon börjar ögon/öronnäsahals. Jag är trött och vill att den här dagen ska ta slut, men inte att i morgon ska komma. Min cykel har punktering för andra gången på en vecka, någon har slagit sönder min baklykta, det har gått hål på nästan alla de svarta strumpbyxorna och jag är förtvivlat svartsynt och självnedvärderande. Fy fan. Jag försöker tänka att det är som mensvärk, det går över, det är bara något att dra igenom, de här perioderna av att inte tycka om mig och att skava mot världen. Det går väl sådär. En tröst i sammanhanget är nog i alla fall den fasta övertygelsen om att det är psykologi, inte psykiatri. Normalvariationen.

I morgon vill jag vakna utan huvudvärk, och gärna lite glad också.