#84

Sista april. 

Pannkakor till frukost. 

Valborgsammar i sängen på förmiddagen medan de börjar skräpa och kissa och festa i Ekonomikumparken utanför fönstret. 

Gör kladdkaka med hallon och vit choklad. 

Knytislunch hos grannkompisen.

Mösspåtagning med Manducabebis. Och OD utanför aulan. 

Liten promenad på stan med glass. 

Sen hem, mat, lite choklad, och det mycket sköna i att inte behöva ut igen.

Somnade med barnet och är nu uppe och tar ur linser. Det har snöat men vi är inne. Ah. 

Godnatt! 

Mer om 13-månadersbarnet

För att det är så roligt att kunna titta tillbaka. Och för att det är rätt roligt att skriva också. Och för att det händer massor av grejer fortfarande, att det är stor skillnad på ungen på en månad.

Den stora händelsen för familjen var förstås att vi bytte. Att jag går till jobbet och att Kristoffer och Estrid hänger om dagarna. Det går bra, så här långt. Jag saknar Estrid när jag är borta, och Kristoffer saknar att sakna henne lite, men det vore väl konstigt annars. Jag har mjukstartat med tredagarsveckor så här långt, och det känns skönt.
Estrid själv är nog den som tar bytet med störst ro. Lite sur blir hon när jag går ibland, men det är nog lika mycket att jag stänger dörren - hon gillar inte stängda dörrar. Och så blir hon glad när jag kommer hem. Och drar omedelbart tag i min behå och välkommen hem-ammar.

Hon säger fortfarande "titta", "där" och "hej" - men oftare och tydligare. Det känns som att det kommer komma ett gäng nya ord när som helst nu, tycker jag.
Och hon förstår massor! Hon kan hämta mockasinerna, och titta på rätt mjukdjur. Djuren gillar hon mycket, och har börjat pussa och krama dem. Och kelig är hon med oss också; buffar med huvudet, kommer och kramar benen, skrattar åt pussar. (Skrattar ännu mer när hon blir kittlad...)

 

Fick den här bilden till jobbet, tappade lite (lite) fokus. Gulle.

Långtidsammaren är väldigt förtjust i "mem" (meme är turkiska för bröst, och lättare att uttala än bröst). Men det går framåt med maten också. Månadens hit: jordgubbar. Kristoffer har det dagliga matansvaret och har också fått ta över järnoron. Estrid får havreyoghurt och cashewnötsmör, men är ganska avmätt. Däremot gillar hon fet turkisk yoghurt, bär, majskolv och färskpressad apelsinjuice 

Kalasbarnet åt mest frukt på ettårskalaset.

Den sjätte tanden (den fjärde i överkäken) är på väg ut. Hon ser lite rundare ut igen, tycker jag, och hon har kvar en hel del veck. (Älska vecken.)

Klättring är en fortsatt uppskattad sysselsättning, och Estrid övar på att gå i trappor istället för att ta dem i krypet. Hon gillar väldigt mycket att få knalla runt utomhus, och tugga gräs och grus.

 

Utmärkt väder för gräshäng i Håga den här månaden!

Sova? Vem vill sova? Estrid somnar nuförtiden bara av att bäras, men det går bra att bära på ryggen. Sen somnar hon om på natten med amning. Och om kvällarna sover hon lite bättre, och jag hinner smyga upp från sängen lite mer. Det går åt rätt håll!
Och om morgonen vaknar hon oftast vid sjusnåret, vilket är praktiskt - jag försöker gå hemifrån kvart i åtta.

 

   

 Ja och så ska jag väl ändå nämna att Estrid var utomlands för tredje gången. Helsingforsresan var kall men fin, och det var roligt att göra familjeutflykt. Åka färja med litet barn - så himla smidigt. Bara att låta henne larva runt i korridorerna och flirta med finska damer.

 

Hjärtebarnet mitt. (Och mina lediga onsdagar kan nog vara ett mina absolut bästa beslut, känner jag starkt.)

#80, #82, #83

80: Loppis på Vaksala torg med kläder till Estrid, en klänning till mig och simit och jordgubbar till samtliga familjemedlemmar. (Och fika x 2, och frukostpannkakor, och det ljuvliga vädret. Om jag inte väljer en.)

82: Bar Estrid i selen tills hon somnade; mjuk och tung mot kroppen. Ibland när jag bär blir jag så glad, så ovillig att lägga ner henne; det är som en lång kram, eller en tryckare.

83: Vi gick och handlade på kvällen, jag bar Estrid,  Kristoffer bar maten, och Estrid pekade på fåglar och himmel och det krispgröna.

13 månader

Och den åttioförsta dagen:

Glada fina ungen. Som smällt i sig majskolv och gått runt i löven och ätit jordgubbar och jag ska skriva ordentligt om henne sen, om allt hon gjort den här månaden - men nu kryper jag ner jämte. Lillhjärtat. 

 

#79

Läser "Nyckeln", äter mandelägg, stickar, det är fredag. 

#78

Har yogat för tredje gången på fem dagar. Heja mig.

#77

Min man med selbarnet, och en fantastisk körsbärsskuggemustasch.

Även: mjukglass från Landings. Mkt god.

#76

Lite yoga (träningsvärken från 10 solhälsningar i söndags sitter i) och Estrid som kilar runt mig, och som ler mot mitt uppochnedvända ansikte när jag står i hunden.

(Är så klen och så ovig nu, herre min je. Välte nästan i skulderstående också.)

#75

Låg på filt på gräsmattan och läste medan mannen gungade barn.

Åt god lunch.

Tappade därefter en burk pesto på balkonggolvet, och det var glas överallt, men någon som inte var jag (och inte Estrid heller) dammsög upp glassplittret och serverade passionsfruktsglass (åh, glassmaskinen!) till efterrätt.

När barnet vaknat till efter eftermiddagspromenaden var hon världens gladaste, och flirtade och klickade och hade sig i selen på Kristoffers rygg. Och sen var hon superglad en timme till när vi kom hem.

Till exempel när vi bar ut badbaljan på balkongen och fotbadade, och Estrid nöp oss i stortårna.

Jag gjorde aldrig någon fetaostpaj den här påskhelgen, och Kristoffer gjorde aldrig börek, men havregrynsgröt är en fullgod middag och kan ätas på balkongen i ljum kvällssol.

#74

Men den här hemmapåsken hinner jag prata med Kristoffer, och om annat än "byter du blöjan?" och "vi måste tvätta imorgon". Och vi hinner stanna i steget och pussas. (Det har vi visst gjort för lite på sistone.)

Påsk i staden.

Vi är i Uppsala i påsk. Jag tänkte att det skulle kännas hattigt att åka iväg precis när jag börjat jobba, att vi skulle ta det lite lugnt.

Ja, och så blev det nästan sommar och jag får bilder från Åshuvud från pappa och min syster och så går jag runt och ångrar mig. Fast vi har det bra, fast vi går långa promenader och äter goda saker och låter barnet springa i gräset och tugga på kottar. (Hon får godare saker också; majskolv och yoghurt och jordgubbar - men kottarna är väl ungefär lika bra, hälsar hon.)

Att inte vara med, även om det nu är helt självvalt, drar igång så mycket grums i mig. Kanske är det nyttigt att möta det, men jag tänker ändå att fan, nästa gång, då ska jag boka en tågbiljett innan de är svindyra (eller kanske ändå, vad fan) och packa in man och barn och åka.

Den här helgen blir istället min "alla andra firar påsk med sina famiiiiiiljer", mitt "det är fint väder vi måste TA TILLVARA det" som inte ens är riktigt nöjt ens efter promenad, utefika, lunch på balkongen, lång promenad, picknick på gården och middag på balkongen, och så lite söndagsångest som jag påbörjade redan igår (så onödigt).

Ibland blir man ju trött på sig. Ja.

#73

Trots gråvädret på morgonen blev det till slut, som utlovat, soligt och varmt. Vi cyklade till Håga och lät barnet galoppera runt och fikade medhavd matsäck. På detta en promenad med sovbarn på ryggen.

#70, 71, 72

70: Solig eftermiddag med man och barn, köpte lite kläder på rea, lät barnet leka i Stadsparken, köpte med fika hem. 

71: Hade nöjd patient och kände mig en aning på banan. 

72: Var med människor jag känner och det var just vad jag behövde. (Och våfflorna var goda.)

#69

Åh, dagens är nog fan att jag inte behöver gå till jobbet imorgon. Om man ska vara ärlig.


Inte för att det är något fel på jobbet men att vara ny - uff. Och att vara från barnet, dessutom.

Imorgon ska jag tillbringa dagen med att amma, pussas, promenera och kanske städa lite hemma, men vad fanken. 

#68

Komma hem till barnet. Eller ja, möta barnet och barnafadern på Ica, där han skjutsade henne i en korg. Det tog en liten stund innan hon hörde mig men leendet sen.

Det, och att ligga en stund i Kristoffers famn i soffan, läsa varsin bok.

*

Det är tröttsamt att börja nytt jobb. Även om jag bytt arbetsplats mest hela tiden hela mitt yrkesliv, och i någon mån är van, så känns det ju. Alla namn. Alla introduktioner. Lösenord och program. Att le och att le. 

Men mindre än 10 minuter tar det på cykeln, och det finns earl grey och roiboos att välja på i te-väg, och folk är snälla mot mig. Heja heja.

#67

Estrid, glad i hågen, sittandes i en kundvagn på Coop och med en ballong i näven. Stora barnet.

Solen och alla vårblommorna i Botaniska trädgården.

Att vara inne när regnet kommer, och smattrandet.

#66

Igår träffade jag min skrivgrupp igen, min grupp från fortsättningsskrivarkursen jag gick som bara fortsätter att träffas. Och det är manus och det är läst sen sist och det är skrivsvackor och det är avhoppade kurser och anhöriga som är sjuka och en gravidmage och det är livet, i olika faser. Och det  är en grupp där jag är mitt skrivarjag och det är härligt att hon fortfarande finns, även om jag skriver så lite.

#65

Idag var alltså min sista föräldralediga dag. Det är inte något särskilt lyckligt med det. Jag har varit nostalgisk och dan.

Men vi var på småbarnsvisning på Bror Hjorths hus, på Shaun Tan-utställningen, och åh bilderna. Estrid pekade på varelserna och gjorde sitt morr-ljud, det som betyder "djur".

Sen handlade vi billigt rättvisemärkt kaffe, och gjorde pannkakor till kvällsmat, och det var en fin dag denna sista.
 

Inför jobbstart:

känns det ändå lite bättre. Kristoffer ska vara med Estrid, de ska få ha tid ihop, och det kommer ju att vara bra för deras relation och för vår jämställdhet och allt sånt man vill tro inte gäller en själv, men som gör det.

Och om morgnarna börjar jag 8, och då är jag ju ändå vaken nuförtiden, och så hemskt känns det inte att gå upp och cykla iväg.

Att komma hem vid 17 känns däremot jobbigt. Då är ju dagen på sluttampen, det ska lekas lite och ätas middag och sen nattning och när ska jag träffa Estrid egentligen?

Jag vet inte hur mycket det kommer att trösta att det är två dagar i rad, max. Kanske?

Kristoffer är lite stressad inför bytet också. Är inte van att vara ensam så mycket med Estrid. Jag gör saker på egen hand men är ju inte borta åtta timmar i sträck. (Det vill jag heller inte vara om jag inte måste.)

Själva jobbet? Åh, det är ju ett nytt ställe, det är så svårt att säga. Jag känner mig inte så motiverad till att använda hjärnan till stordåd (haha) men det var ju ganska trevligt den där veckan i januari, ändå. Jag hoppas att folk är trevliga, i sanningens namn är det mycket mycket viktigare för mig än själva arbetsuppgifterna.

Om ett par veckor kommer det här kännas så avlägset. Att jag inte vet hur det ska bli. Då när jag sitter med facit i hand.

Just nu försöker jag suga musten ur det sista och inte bara räkna ner. Pussa barnet mycket. Läsa för henne. Låta saker ta tid (vilket är det jag kommer sakna mest, tror jag). Unna Kristoffer detta, också.

#61, 62, 63 och 64

Har visst hamnat lite efter. Skyller på bristande uppkoppling under vår resa, samt stor trötthet efteråt.

Men i alla fall.

61: Åkte tåg till Stockholm och var nästan ensamma i vagnen. Estrid klättrade på bordet och höll sig i fönstret och var så himla nöjd.
Också: samma barns glädje i trapporna och korridorerna på färjan. Springa och klättra. Och folk log vänligt och pratade finska med henne.

62: En fantastisk frukostbuffe med skärgårdsutsikt. Att det visserligen mulnade på lite när vi landsteg, men därefter klarnade det, och vi gick och gick i Helsingfors under klarblå himmel. Vi tittade på fina hus och statyer och åt Ben &Jerry-glass, och matade måsarna med struten. Och jag handlade ett nystan mjukt finskt ullgarn, och vi tog en massa fina bilder, och när båten gick stod vi i aktern och tittade på staden och vattnet.

63: Tog vägen förbi Anna och Henrik i Stockholm, och åt goda saker och hade världens charmigaste unge.

64: Babysimmade med man och barn (framöver är jag inte ledig på tisdagar och torsdagar....) och det tog ett bra tag men mot slutet gillade Estrid läget, och tuggade på badankor, och plaskade lite.

#60

Glatt barn på cykel. Pekandes på allt möjligt. Vilka utflykter kan vi inte göra nu! Barnet och fadern, men också hela familjen på onsdagar och söndagar. Hurra!

#59

Idag var det Nationskörsfestival, och det var roligt, men herregud så trött jag är.

Men åh att sjunga med jättestor kör och bra dirigent. Och åh Robert Sund, jag är mycket imponerad.


Men dagens största händelse är ändå: både jag och Kristoffer sjöng, samtidigt, och Estrid hade barnvakt för första gången. Vilket gick utmärkt, med tupplur och jordgubbar och böcker med mera. Estrid vinkade glatt när vi gick och blev glad när vi kom hem.


Jag planerar storslaget för vad Kristoffer och jag kan tänkas göra ihop utan barnet. Äta lunch, gå och simma, gå på bio.

Ändå: jävlar vad jag hann sakna henne på dryga tre timmar.

#58

Att mata barnet med färsk jordgubbe för första gången. 

(Spansk. Och jag vet att jordgubbar är hårt besprutade, och hon får ekobär när de är frysta, men då kanske man kan få fuska med de färska? Livet utan jordgubbar om sommaren är inte riktigt lika ljuvt, tänker jag.)

#57

Stickar klart och syr ihop tossor till lilla brorsdottern. Ska posta dessa, och lite mer, imorgon.

#56

Barnet vaknar kvart i tre och kan inte somna om. Hostar och snörvlar och sover inte i selen på far sin och inte vid bröstet på mor sin. Kristoffer är en hjälte och jag, som har mosig nacke, somnar om stundtals, tills hon slutligen köper att sova hos mig, någon dryg timme senare.

Men på förmiddagen, efter en tupplur för barnet, är hon livets salt och soligare än vårhimlen, och klättrar försiktigt över mig medan jag läser om Mma Ramotswe (mysiga böcker, om man läser lagom i taget!). Och skrattar skrattar så hon piper när jag pussar henne på fötterna. Och det är som man inte törs tro att föräldraledighet kan vara.

#55

Bakar kanelskorpor. Lagar god pastasås. Barnet äter pasta med god aptit och när hon somnat äter Kristoffer och jag kanelskorpor, och dricker roiboos till.

Alla känslorna som ligger i att laga och att mata. Om man är en sådan som helst skulle ta ett piller istället för att äta middag, vad mycket känslor man måste ha för andra saker?

#54

Sovungen hela vägen genom Ica. Överhuvudtaget hur hon somnar i sjalen och selen: hakan faller ner, allt mjuknar, lutar huvudet mot mig.