Han rider - hela tiden!

Ja, om man nu sitter och gör instuderingsfrågor till en kurs i Kinas historia, då kan  man ju behöva googla Djingis Khan, inte sant?
(Som erövrade norra Kina, Jin-riket, och brände det som sedan blev Peking till grunden. Däremot var det Khublai Khan, hans sonson, som fullbordade erövrandet av Kina och grundade dynastin Yuan. Så, nu har ni också lärt er något av det här.)

Då kan man hitta en del bra videoklipp. Som det här.



Det är ju helt underbart. Guldbyxorna! Och på tyska!

Men om man nu vill uppskatta den briljanta texten till fullo och inte är så slängd i tyska, så ska man inte förtvivla.

Åh men alltså. Och dansen! Ett år före Gangnam style! Jag tycker att vi tar den ut på dansgolven, nu. Jag är på.

Ja, nu ska jag fördjupa mig i huvudstaden i södra Song (Hangzhou). Det var bara det. 

November.

Hej,

jag är så trött.

Jag trivs inte riktigt på mitt jobb.

Jag blir bara stelare efter mitt yogapass.

På fredag skriver jag AT-tentan och det känns väl sådär. Imorgon har jag på mig att lära mig allt som fattas. Det kan bara gå bra. Har jag tur och det kommer rätt frågor, så. Inte betahydroxysmörsyra, således.

Kommer jag bara i håg allvarlig psykiskt störning, oundgängligt behov av dygnet runt-vård och motsätter sig vård/kan ej ta grundad ställning (= kriterierna för tvångsvård enligt LPT) så har jag åtminstone ett par poäng.

Jag är så trött att jag helst vill bli sittande här i soffan, men jag ska vara klok och rimlig och gå till sängs, och sova och studera och tenta. Ska jag.

Sedan kanske skriva mer blogg, men det är en annan fråga.

Det är roligt att vara läkare nästan jämt.

Så här: i mitt jobb, om man vill veta konsekvenserna av beslut man fattat, om man vill se den vidare handläggningen, om man vill lära sig av sina patientfall och eventuella misstag - då kan man bli polisanmäld.
(För en gångs skull - läs kommentarerna. I någon slags undantagstillstånd för internet är de faktiskt vettiga allihop(!).)

Jag känner ingen läkare som inte någon gång läst journal för att se hur det gick för patienten, för att förbereda sig inför ett jourpass, för att man blivit tillfrågad om sin åsikt. Kan inte det rymmas under "av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården"?

(Patientdatalagen:
4 kap 1 § (åtkomst hos den egna vårdgivaren)
 Den som arbetar hos en vårdgivare får ta del av dokumenterade uppgifter om en patient endast om han eller hon deltar i vården av patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården.)

För vem är vården till? Jo, patienten. Förstås.
Men för vem är journalen till? Kan inte den få vara till för vårdpersonalen i första hand? Få vara ett arbetsredskap? Som man givetvis har rätt till att få ut som patient, och som man har rätt att få hjälp att tolka - men som skrivs för att vården runt en ska bli bästa möjliga? 

золотая осень

Hej,

så här var min helg. Det var ljuvligt. Det var den gyllene hösten och jag är så tacksam mot vädret och veckodagarna som lät mig vara ute i solen och färgerna. Sju timmar på lördagen, fyra på söndagen. Krispigheten i luften, i de löv som nyss fallit. Soligt och för varmt för vantar mitt på dagen. Te vid Hågaån. 

Idag fick jag huvudvärk på mitt vårdcentralsrum igen och jag undrar om det är min stress (allt jag inte kan) eller om det är den dåliga luften eller om det var en hel administrativ förmiddag  framför datorn (i ett glimmande ögonblick hade jag inga osignerade anteckningar).

Äter satsumas och har senapsgula vantar och undviker i möjligaste mån att bara räkna ner till nästa helg. (Eller till slutet av vårdcentralen).

Det är ju förjävla vackert nu. 

Stream of consciousness

Hej.

Tänkte blogga lite mer och se om det känns som en bra grej.

Är snuvig och nyser och undrar vem av alla jävla virospatienter som smittat mig.

På samma tema: blir lite till mig när folk är sjuka på riktigt på vårdcentralen. När de har en diagnos, eller ett rödlysande labsvar, eller ett riktigt tydligt undersökningsfynd.

Googlar som en dåre på jobbet. Plus läkemedelsboken. Tänker inte ens skämmas för det. Fem och ett halvt år på universitetet har i alla fall lärt mig hur man googlar för att få bättre träffar än Familjeliv och Flashback. Och dessutom att sålla bland dessa träffar...

Har stickat en ugglemössa som blev lite kort (och ja, man ska peta upp och sticka om, det ska man, ska bara sucka lite först), stickar nu pulsvärmare till Sanna. Här näst: benvärmare.

Längtar överallt och ingenstans. Längtar sol. Höstlöven har börjat falla nu, det är fortfarande vackert men det är en tidsfråga. Lite sistasol på eldsfärgerna, det önskar jag mig.

Måste måste lägga mig i tid, upp halv sju utan pardon om jag ska med bussen. Det här pendlandet, ja fan. Säger bara det.

Godnatt.

Are you tired?

Jamen amen. Så känns det. Ett halvt lyft på ögonlocken. Vill lägga mig vid 22 om kvällarna. Den här pendlingen + en käck förkylning tar knäcken på mig. Gick hem från yogan efter 20 minuter, kroppen bara säckade ihop. Har ont i nacken, huvudet, vänster skinka och vad. 

Behöver lura mig med något, men bilåkning är i alla fall inte svaret. Kanske choklad. Och sömn.

Hur gör djur.

Har insett varför alla andra är så bra på att uppdatera sina bloggar.

Den stora andelen nya inlägg i min bloggläsare publiceras mellan 8-17 måndag till fredag.

Ni bloggar på jobbet, era jävlar.

Vilket jag egentligen inte tycker är fel. Vad fanken, man har väl rätt till en liten paus. Ingen är effektiv hundra procent av sin arbetstid.

Men själv, när man som bäst sitter på en läkarexpedition med folk som stup i kvarten tittar in för att fråga om ordinationer, om var överläkaren är, om vad jag tänker med hon på 402 - så känns det väldigt långt borta.
Även en bra och lugn dag ägnar jag mina mikropauser åt plausibelt tidsfördriv: kolla landstingsmailen, kolla privata mailen, kanske en lite sväng på DN.

Och en dag när man fikar både på förmiddagen och eftermiddagen, och dessutom inte med en temugg framför datorn och blicken fäst i journalsystemet; det känns fortfarande lyxigt.
(Liksom det på akuten känns lyxigt att gå och kissa när man bara är lite kissnödig...)

Menar inte att alla borde ha det som jag. Menar bara att jag insåg nyss att många inte har det, att många har både fikapauser och fria toalettbesök och till och med bloggtid, kanske på ett eget kontor.

Minsann.