sträv känsla av klarhet,
hur ska jag beskriva det här?
har alltid vetat att
just så här med kylan in i märgen,
just så här med rösten som inte bär
just så här
men ändå inte.
någonting;
vatten mellan skulderbladen,
lungorna sprängs mellan intakt revbensrum
jag har alltid vetat att
inget mer än så här och
hela den slutna himlen omkring mörker och
osedda solnedgångar
och kroppen sin samling av aminosyror,
ben och fibervävar
och det i mig som inte vill vakna till
ännu dessa morgnar
och hela tiden
alltid vetat att
färgen tyst mellan alla väggarna.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar