Rapport från kortromansmånaden, dag tre.

I år skriver jag NaNoWriMo. Det är lite våghalsigt, jag har Stora DödsmördarTentamen 21 november. Det är kanske inte helt slugt att lägga på sig ett stressmoment till. Yada yada.

Jag har en stor randig skrivbok, jag skriver med min bästa blå tunna tuschpenna från Kvinnohälsovården i Jönköping, jag är etthundra ord före nu och jag vet vad som ska hända de närmsta femtusen orden, minst.

Och det är ett stressmoment, redan, efter tre dagar och 10%,
men det är ju roligt också.

Jag skriver i första person och i presens, och min huvudperson blir förstås ganska lik mig, men jag börjar mer och få ihop allt omkring henne, hennes relationer, hennes historia. Det roliga med att NaNo:a är att ljuga ihop löpande, inte planera för mycket. Och det finns ju en massa i mig, en massa händelser och scener för min huvudperson, som hon vips befinner sig i, och som förklarar henne.

Sen, att jag slänger in en massa adjektiv överallt där jag inte behöver dem, är väl bara en arbetsskada. Och om man inte skrivit med ordkvot så förstår man inte hur detaljerat man kan beskriva ett kontor...

I morgon ska jag hanka mig igenom endokrinologin (hormoooner), skriva upp lite buffert inför veckan och fika en sväng. Nu: sömn.