Turn, turn, turn.

Så här:

Jag tycker inte om mig själv -> jag blir trumpen och inåtvänd -> jag blir svårare att tycka om -> jag upplever det som bekräftelse på att jag inte är värd att tycka om -> gå tillbaka till början, upprepa.


Jag vet det här. Ändå kommer jag inte riktigt ur snurran.



Angående förra inlägget så blir jag mer och mer övertygad om att det är jag som är ett överkänsligt våp som överreagerar på något som säkert inte var något konstigt.

Däremot lyckas jag inte riktigt övertyga mig om att eftersom jag blev godkänd kan jag inte vara världens sämsta kandidat, jag måste ha gjort något rätt.



Det är lite kärvt nu.



Och varför, i helvete, skriver jag om det här på internet? För att jag vill ha riktad reklam om SSRI-preparat?
(Jag får ändå inte skriva ut dem åt mig själv på tre år, minst. Men då jävlar...)