Det låter väl inte så dumt?

Tänkte bara rapportera att jag:
1. är färdig på psykiatriakuten (efter 3 veckor)
2. och nu kommer att jobba 8-17 fram till mitten av juni.
3. gjort min sit-in* i psykiatri (och därmed gjort 2 av 4 på AT:n)
3. skickat in mina texter till till nästa skrivarkursträff

Och till råga på allt gick jag upp klockan 7 idag, trots att jag jobbade kväll, och gjorde en rätt bra omgång ashtanga yoga.

Och nu är det helg! !!! :)




*Sit-in: man har med sig en specialist på ett besök, och sen blir man utvärderad via en 3 A4-sidor lång enkät, och så bifogar man den när man anmäler sig till AT-tentan och slipper därmed göra ett muntligt prov. Bra grej. Ännu bättre grej när man gjort det. 

Hur sjuk?

Det blir väl inte alltid som man tänker sig.

Hemma från jobbet dag 2 och velar över morgondagen. Kort och fredag, men å andra sidan har jag ju redan tagit karensdagen, så kanske ändå...

Får väl se framåt slutet av kvällen samt imorgon.

Men det är fan lurigt det här med när man ska vara hemma. Jag går ju och jobbar nästan jämt, tror jag hade... kanske en sjukdag förra året? Sjuknärvaron hos läkare är hög, man kan ju tycka att vi borde veta bättre.

Jag borde också bli bättre på att skicka hem folk med lite handfasta råd. Mer av typen: "var hemma till helgen, du kan ju sjukskriva dig själv i en vecka". Men sånt lär man sig väldigt lite på läkarutbildningen, måste jag säga. Det är sånt som kommer eftersom, istället.

Annat man inte lär sig på läkarutbildningen: detta om kontroller. När man lägger in en patient får man också bestämma vad som ska göras framöver, undersökningar och blodprover, och så hur ofta man ska kolla puls, blodtryck och saturation. En gång om dygnet? Fyra gånger? En gång varannan timme?
Supersvårt. Man kan tänka att bara man får iväg patienten från akutmottagningen är den i trygga händer, men om den plötsligt bli mycket sämre och inte ringer på ringklockan och sjuksköterskan delar femhundra mediciner, och undersköterskan är fast med någon supertung patient, och ingen av dem har tid att gå och titta till patienten bara för att. Hade man då begärt blodtryck var tredje timme så skulle någon vara tvungen att gå och ta blodtrycket, och så hade man kunnat göra något mycket tidigare...
Så tänker man och vill gärna sätta kontroller en gång i timmen på alla patienter, det räddar ju mitt skinn. Å andra sidan är det ett klassiskt ämne på ronden: "kan vi inte dra ner på kontrollerna?" säger sköterskan, för det tar ju en jäkla tid, inte att ta ett blodtryck en gång med att göra det flera gånger varje pass och på varje patient och fortfarande ska alla ha sina mediciner och den snurriga tanten på 8:1 tar jättemycket tid och så är det helskötning och patienter som ska iväg på undersökningar och gud vet allt.
Dessutom kanske patienten mår bättre av att få sova hela natten än att bli väckt med jämna mellanrum för blodtryckskontroller.

Det finns mycket riktlinjer och PM i mitt jobb, men rätt ofta kokar det ner till känsla. Är jag orolig för den här patienten? Är det här någon som kan gå hem och kommer att söka igen om det behövs? Kommer patienten kollapsa om en halvtimme fast hon verkar pigg nu?

Svårt är bara förnamnet.

I jämförelse borde det vara lätt att bestämma sig för om jag ska jobba eller inte i morgon... 

Helgen i bilder:

Det ska till att bli vuxen innan man börjar uppskatta sånt här igen. Längdskidor! Skridskor! Varm choklad i snön!

(Överst: hoppbild, mitterst: snyggaste skridskobilden, nederst: solen solen solen!)

Annars i helgen: bakat nötchokladrutor och tigerkakemuffins, gjort matlådor med thaiwok, sjungit lite grand på logopedexamen i universitetsaulan, ätit trerätters, gått på swingkväll och dansat lindyhop. Och hunnit löka i soffan och pyssla lite på en present. Helt fint, alltså! Synd bara att det ska bli arbetsvecka nu igen...

Lista så här på fredagen

DAGENS VILL HA: Fler tjocka svarta strumpbyxor. Fast det är nog mer ett behov än en önskning...
DAGENS KLÄDSEL: Blå hängselklänning i manchester, röd varm kofta, svart t-shirt och svarta strumpbyxor
DAGENS SMINK: Nej. Kanske dags för helgnagellacket dock!
DAGENS FRISYR: Hästsvans. Försökte med en inbakad fläta men håret vill sig inte idag, fast det är tvättat så sent som igår.
DAGENS HÄNDELSE: Trerätters med Kristoffer på nationsrestaurang. Och att jag postat en text till min skrivarkurs.
DAGENS LÅT: O vos omnes (framförallt altstämman...)
DAGENS PLANER: Det blev lite för sent för en film, så man får se. Lägga sig i tid inför längskidor imorgon. Innan dess lite stickning kanske, eller läsa en stund.
DAGENS SAKNAD: Nej, tror inte det?
DAGENS DUMMASTE:  Katten som aldrig slutar jama. (Och som ser ganska korkad ut när han gör det...)
DAGENS SJUKA: Skön yogaträningsvärk i höfterna
DAGENS DROG: Allt gott jag ätit, herregud. Fredagsfralla, ost och kex, nedan nämnda fika och ovan nämnda trerätters...
DAGENS KRAM: Den i soffan efter teet, tror jag.
DAGENS PUSS: Ja, inte katten med dödsandedräkten i alla fall...
DAGENS KÖP: Fotkräm från Body Shop för 15 kr! (hade ett 100krs presentkort).
DAGENS GODIS: Hemmafika med vaniljbulle och nötchokladrutor.
DAGENS HUMÖR: Fredagsfeeling! Och väldigt mätt.
DAGENS ORD: Helg, kanske?

Vän av ordning uppskattar

att julgranen äntligen är nedpackad. Se bild:

Vän av ordning = även jag. Skönt att få arslet ur.

Till nästa år lovar jag mig själv en kattfri jul, då julgranen ska få stå vid soffan och myslysa, istället för att som nu vara förpassad till sovrummet för attt kattjävlarna inte ska äta upp eller boxas med allt mitt fina pynt. Jag tror den varit tänd en (1) gång. Men nästa år....

Алёнка

Äter rysk choklad som faktiskt är god, försöker skriva skönlitteratur (har blivit med en deadline och inget fungerar så bra som det, det säger sorgliga saker om ens karaktär men så är det). Det har blivit vinter, snö som kippar in i kängorna, och det känns fint. Borde bara plocka undan de sista julsakerna och äta upp knäcken, så får man baka semmelbullar sen.

Angående den ryska chokladen: jag köpte på mig massor i Ryssland för de är ju så förtvivlat fina, men vad det gäller smaken märks det ju att det är en hel del mjölkpulver och socker i förhållande till kakaon. Алёнка konstruerades som en folkchoklad i Sovjet... men är ändå en av de bättre, faktiskt. Jag önskar att Marabou kunde skaffa sig lika fina omslag, så att man kunde få det bästa av två världar.

Lyssnar på The National, "High violet" från 2010, och känner mig nöjd med att lyssna på musik. Jag är så sorgligt tappad bakom alla möjliga musikaliska vagnar nu för tiden. Vet inte varför, det är ju fint med musik, en annan känsloport...

Tänker återkomma med lite stickblogg alldeles snart. Följer nu ett tiotal stickbloggar (åh, RSS-läsare, där var jag också flera år bakom men vad PRAKTISK du är!) som uppdateras med en närmast skrämmande frekvens. Jag tuggar på med ett projekt varannan vecka sådär, bra dagar. Jag undrar hur mycket sticktid alla andra har...

Nu åter till den där deadlinen, tror jag.

Trettondag

Ska väl inte sticka under stol med att jag var ganska avundsjuk förra veckan. Det kändes som att varenda person i min bloggläsare hade mellandagsledigt, eventuellt i ett varmt land. Jag gick till jobbet, var trött och hade ont i magen, och sa "men kan inte du ringa det där samtalet, så får du fram precis det du vill?" till överläkaren. (En berättigad fråga, kan man tycka, men samtal, remisser och konsultationer är mina arbetsuppgifter. Lättare när man tycker som överläkaren, lite knepigare och ibland rent av genant när man inte gör det. Då tar man ett djupt andetag och tänker "minst ett decennium mer erfarenhet" alternativt "det juridiska ansvaret är hennes/hans". Och känner lite skräck inför den dagen när man får stå för sina egna beslut hela tiden.)

Nu spårade min parentes ut lite, men i alla fall, sensmoralen: det var tråkigt att jobba i mellandagarna.

Nu: Trettondag jul! Efter idogt vandrande i öknen nådde de tre vise männen äntligen fram, och skådade Jesusbarnet i all sin härlighet. För att fira detta måste vi ju vara lediga från arbetet än idag. De kristna högtiderna är starka i vår tradition. Särskilt trettondagen.

Tredagarshelg. Det ska firas med en utflykt. Väldigt mycket tågåkande, och så: Köpenhamn! Jag ska möta upp Kristoffer och Ella som landar i Kastrup, och så kommer deras mamma från Blekinge, och sen ska vi gå i botaniska trädgården och dricka finte och gratisgå på Glyptoteket.

Fina bilder på botaniska trädgårdens palmhus från förrförra besöket:

Förväntan är en del av glädjen. Dubbelt så roligt, både före och efter! :)