Gråväderssöndag

Katterna sover på varsin soffa. Jag har läst ut "Den yttersta stranden" och ljuvligheten i att läsa om en bok och finna den minst lika bra, kanske till och med bättre, än förra gången man läste (för många år sedan). Le Guin gör allt som Tolkien ville göra: skapar myt, skapar namn, skapar evighetskänsla och känsla av historiens vingslag, skapar en värld. Men hon gör det med så lätt hand, som om det bara hände. Jag önskar att alla usla fantasyförfattare jag någonsin läst skulle få bokcirkla kring Övärlden tills de lär sig att det svåra ska kunna se så här lätt ut, och att man inte behöver trycka in all man skapat av värld och myter för att läsaren ska känna att de finns där.

Nu är jag omständlig. Det är svårt att beskriva böcker, och jag får det inte att se lätt ut. Min kontenta är att om du inte läst "Trollkarlen från övärlden" och de efterföljande böckerna: gör det. Om de har läst dem: gör det igen! Om du inte tror att du gillar fantasy: låt det inte avskräcka dig.

Nu ska vi ut i regnet och gå på födelsedagskalas!

Utomhusstickning

Hej solen. Jag sitter här på en sten och kvällsstickar, det är okej va? Tänkte plocka lite liljekonvaljer sen. Det här med sommar: hurra!

Samtidigt.

Parallellt:

- livets skörhet och sorg. Jag gör min anestesiplacering, och det är narkos och intensivvård, och det är tumörer och trafikolyckor och blödningar. Man kan vara sexton år och ha en obotlig snabbväxande hjärntumör. Det finns ingen rättvisa.

- så jävla trött, vill mest sitta och klicka hjälplöst framför datorn, äta godis och gå in på Familjeliv tusen gånger för att konstatera att folk är dumma i huvudet.


Är det vad man ska göra med sitt sköra älskade liv, trots att aneurysmet när som helst kan brista i hjärnan, trots att även unga människor får cancer, trots det kan hända en vacker dag att man glömmer cykelhjälmen och har för bråttom när man korsar Dag Hammarskölds väg.

Jag borde suga livets märg, men jag somnar på fredagskvällen och på söndagskvällen och om morgnarna är det ett helvete att få mig ur sängen, och när jag kommer hem från den tredje nya arbetsplatsen på fyra veckor vill jag mest äta godis och sova, samtidigt.


Kompromissar till att läsa om Sarah Dessen och äta ekologisk apelsinchoklad. Helst några varv på nya stickningen också, så tänker jag vara nöjd mitt märgsugande. Just idag, i alla fall.

Kristi himmelsfärd

Och här sitter jag en ledig, solig majdag och pluggar ryska. Funderar över hur jag tänkte (rörelseverb! frustrationen!) samtidigt som jag är lite imponerad av mig själv...

På stickorna

Strumpa nummer två. Färgen är lite mer åt det gröna hållet. Jag stickar åt Kristoffer, så de blir stora!

Efter textsamtalen.

Idag var sista dagen på min skrivarkurs, och nu ställer jag om.

Jag blir en annan där, det är ett annat rum. Det är ord och bilder och gestaltning och boktips och strykningar och stämningar.

Och så är det den hjärtskärande majvåren med vitsippor och lövsprickning, och så slottet. Det bidrar ju till känslan av en annan värld.

Nu går jag tillbaka. Tröstar mig med att vi har planerat en återträff till i höst. Tills dess ska jag försöka skriva mer skönlitteratur. Det är med skrivandet som med yogan - egentligen vill jag ju, det är skönt både under tiden och efter, och det är skönt vad det gör med kroppen däremellan, men det är ett motstånd i stunden innan.

Men jag har ju fått mig att yoga två gånger i veckan, så jag beslutar mig för att ha förtröstan.

Koftan:

Till Ylvas bebis, färdigstickad och överlämnad innan magen försvann! Och dessutom lyckades jag ta ett kort på den. Mycket nöjd!

Garn: Alize bamboo (100% bambu)
Stickor: 3,5
Mönster: Lilla koftan, ett mönster att rekommendera. Superenkelt, inget krångligt någonstans, och fint blev det. Jag känner mig sugen på att prova att sticka en vuxenkofta nu...

Lägger nu sista handen på ett annat bebisprojekt, ska försöka sköta mig och ta en bild på den också.

Föd fler barn, mina vänner: det är fantastiskt roligt att sticka till dem. :)