Good girl, bad girl.

Å ena sidan: denna gravida kvinna cyklar 2,5 km på mindre än 15 minuter, inklusive snöfall, snömodd och upplåsande + låsande av cykel. Varje morgon. Liten ryggdunk för det, så här i vecka 30. (Har också slutat skämmas för att jag går i uppförsbackarna på hemvägen.)

Å andra sidan: jag har inläsningsdag imorgon. Inläsningsdag = SOVMORGON. Jag tänker inte slira ut på cykeln förrän det ljusnat, om ens det.
Min handledare frågade mig idag vad jag tänkt läsa på imorgon.
"Ehm." sa jag. "Eh, ja, det har jag väl liksom inte bestämt än."

Jag skrev AT-tentan i november. Jag fick tillbaks den godkänd strax innan jul. Jag ska visserligen ständigt lära mig saker på mitt jobb, tills jag går i pension i princip (jävla jobb jag valt) men... Just nu? Haha. Låt oss säga så här: öppnar jag någon tyngre medicinsk litteratur än Läkartidningen i morgon blir ingen mer förvånad än jag.


Har för övrigt skaffat mig ett jobbmotto, genom att lyssna på musik på bussen. Jag hittade Markus Krunegård och blev lite nostalgisk i största allmänhet, och sen hittade jag "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel" och vad fan. Lev med det.

Därmed inte sagt att jag inte ska försöka göra rätt varje gång, men det kommer ju inte hända. Lev med det.

Jag vet att det inte är vad man vill tänka när man går till doktorn men det är rätt tröstande, faktiskt. 

Hej helg.

Hej hej, här sitter jag i soffan och firar helg med att måla naglarna med födelsedagsnagellacket. (Jag har lite bristande övning när det gäller nagellacksmålning, men vad fanken, bättre och bättre!) Nagellack är frihetskänsla eftersom jag inte får ha det på jobbet, det är vårdhygieniskt förkastligt.

(Jag planerar för en föräldraledighet med stora mängder nagellack. Jaja, jag vet, man sitter inte och målar naglarna hela dagarna som föräldraledig, men ibland sover barnet, det har jag hört och det tänker jag minsann tro på. Samt att man emellanåt kan lämpa över barnet på dess far. Så det så.)

Den här helgen har jag nästan inga planer. Kristoffer har tentavecka och ska vara hemma och plugga. Igår stal jag honom för Sound of Music, så idag ska jag ge honom studiero. Man får se hur det går.

Jag tänker: liten loppistur till Sirius. En liten tur på stan för att kika efter halva reapriset. Simning 1 km. En semla för att jämna ut det. Och så ska jag läsa! Jag har äntligen böcker hemma som jag är pepp på:

- "Margot" av Bengt Ohlson är jag nästan halvvägs i. Den är förtjusande, den är Bengt Ohlson när han är som bäst - när han är ömsint mot människorna. Margot Wallström framstår som tredimensionell och sympatisk.

- "The fault in our stars" av John Green beställde jag när mitt Bokiapresentkort nästan gått ut. Bokia finns inte i Uppsala men väl på nätet, och numera kan man betala med presentkort. Jag är lite rädd för boken - jag har stora förväntningar, jag har läst mycket bra och idén gillar jag mycket, men egentligen tyckte jag inte så värst mycket om "Looking for Alaska", och exempelsvis "Jellicoe road" (annan författare men ändå) var en sönderhajpad skitbok som jag inte orkade läsa ut. Man får väl se. Boken är om inte annat snygg, och jag gav upp hoppet om att biblioteket skulle köpa in den.

- "Ett hus utan speglar" av Mårten Sandén. Verkar lagom läskig för ett vuxet harhjärta som mitt.

Nu ska jag prova om nagellacket tål lite diskvatten. Rafflande!

Dagens.

Mobilblogg alltså. Gör hela skillnaden.

Idag bjuder jag på en aning av dagens klädsel. Jag framlever mitt tjockis-liv i två trikåkjolar (storlek medium, ickegravidavdelningen). Det blir alltså så här roligt: randiga strumpbyxor!

Också: Åker buss tidigt för att gå på föräldragrupp.
Ser solen!


(intresseklubben noterar, minns ni det gamla uttrycket?)

Örebro

I helgen var jag i Örebro. För första gången. Fin stad, full av fina gamla hus, och ett slott dessutom.

Vi bodde på fyrstjärnigt hotell och åt oss fyrkantiga på hotellfrukost. Och snodde med alla schampoflaskorna - men annars kändes det riktigt vuxet en stund.

Jag har börjat sticka det första plagget till Kottan, en liten grönröd bomullskofta, nu när julklappsstickningarna är slut.

Och det var den här helgen, fasen.

Optimism

DET HAR VÄNT.

Jag åker buss hem (lite fredagstidigt, men vad fan) och det är inte nermörkt. Och nu mot ljusare tider. Hurra!

Får jag presentera

Kottan.

Det är arbetsnamet på krabaten. Uppskattas i nuläget vara ungefär en skollinjal lång. Sparkas mest om kvällarna. Beräknas komma i början av april. Gör mig trött och tjock och nyfiken och lite rädd och glad.

Först tänkte jag "äsch, jag väntar 12 veckor", och sen tänkte jag "äsch, jag väntar till ultraljudet", och sen tänkte jag "äsch, jag väntar tills det syns sådär riktigt tydligt". Och då kan man vänta ganska länge.

Så här ser jag ut nuförtiden, så jo, det går nog inte att missta längre.

På senare tid, eller ja, de senaste månaderna, har jag läst "varför vänta med att berätta!" på flera ställen, och det är klart, känner man så är det väl bara att tejpa upp sitt graviditetstest i trappuppgången. Nej men, det är klart att man gör som man vill. Men för egen del kände jag väldigt länge "men det har ingen med att göra!".

Med det sagt så finns det en del jag vill skriva om det här, och ett par gånger som jag varit frestad att göra det. Nu har jag fritt fram; nu har jag visat magen på Facebook och berättat det här för berörda parter och snart kommer mina patienter på vårdcentralen inte bara klappa mig på kinden (sant! pondus är fortfarande inte mitt starka kort) utan på magen också...

Äsch, vad långt. Hej, jag är på smällen, nu är det officiellt. Tjo!

Hej matematik.

Dagens irritation: ordet addera, på svenska, med annan betydelse än räknesättet.
"Jag adderade prepparkakskryddor till bulldegen för en julig smak."

"Vi adderade mer färg i vardagsrummet. "

Vad fan. Det heter lägga till. Åtminstone om du skriver på svenska.

/sura språkfittan