Är Estrid idag. Att för fem månader sedan visste jag inte att det var hon. Märkligt, fortfarande. (Och jag har alltså fortfarande invändningar mot "så självklar från första stund!").
Om man har en lite nostalgisk läggning är det bra hjärtskärande att hon blir större så fort. Att man får ta fram större kläder hela tiden, att hon hela tiden lär sig nytt, att hon blir så annorlunda.
Å andra sidan är det klart att det är bra att hon blir större och lär sig mer. Att hon är Helt Normal. Att inte ens mina sjukdomskunskaper kan göra mig hypokondrisk.
Den här månaden har Estrid börjat bli en fena på att sitta, och behöver bara hålla en i handen för att balansera sig (och sitter helt själv sekundvis). Hon gillar att stå och att ta små steg,och kan promenera hela vägen från köket till badrummet med ett stort leende.Bebisen i spegeln är en rolig en.
Hon greppar det mesta nu, och en favorit som inte är ömsesidig är mitt hår (som förresten har börjat lossa tussvis, till slut, men inte akut klippbehov än). Skallror är också bra, och tyg att stoppa i munnen (filtar, täcket, handdukar, vad man kommer över).
Om man har en lite nostalgisk läggning är det bra hjärtskärande att hon blir större så fort. Att man får ta fram större kläder hela tiden, att hon hela tiden lär sig nytt, att hon blir så annorlunda.
Å andra sidan är det klart att det är bra att hon blir större och lär sig mer. Att hon är Helt Normal. Att inte ens mina sjukdomskunskaper kan göra mig hypokondrisk.
Den här månaden har Estrid börjat bli en fena på att sitta, och behöver bara hålla en i handen för att balansera sig (och sitter helt själv sekundvis). Hon gillar att stå och att ta små steg,och kan promenera hela vägen från köket till badrummet med ett stort leende.Bebisen i spegeln är en rolig en.
Hon greppar det mesta nu, och en favorit som inte är ömsesidig är mitt hår (som förresten har börjat lossa tussvis, till slut, men inte akut klippbehov än). Skallror är också bra, och tyg att stoppa i munnen (filtar, täcket, handdukar, vad man kommer över).
Får den här bebisen bara sova ordentligt är hon himla förnöjsam, och hon sover faktiskt lite bättre om dagarna och kvällarna redan (ta i trä). Är Estrid bara utvilad är det mesta bra: sitta med i stolen när vi äter (men är helt ointresserad av att smaka maten än), ligga i babygymmet och sprattla, ligga på mage. Jag har lite dåligt samvete när jag lämnar henne så, som den förstagångsförälder jag är, men försöker tänka att hon säger till när hon inte är nöjd. (För det gör hon!)
Jag kommer att tänka tillbaka på den här krypfria tiden som rena semestern så småningom, antar jag?
För än så länge är hon där man sätter henne, i princip. Hon har vänt sig både från rygg till mage och tvärtom, men det har bara varit någon gång, och vi blir fortfarande paffa. (Men det är ju skönt att hon kan).
Saker Estrid gillar annars: titta på träd, sitta på pappas axlar, bli svingad i luften, pekböcker. På bilden ovan sliter hon blicken från rönnen på gården för att posera för kameran.
Saker Estrid inte gör: sover annorstädes än i sängen eller sjalen. (Framförallt inte i bilar, dessa djävulens redskap.) Saker Estrid gör: sover rätt bra i sängen.
Ställen som Estrid varit på denna femte månad: Bräkne-Hoby, Ronneby, Köpenhamn, Malmö, Värnamo, Åshuvud, Uppsala och Mariefred. Både utomlands och hemma, och så allt däremellan, typ. Nästa vecka lämnar hon Europa för första gången...
Vad gissar vi på till nästa månad? Sitter utan stöd, tippar jag, och fler vändningar. Och så hoppas jag på sover i vagnen!
