I am going to make it through this year if it kills me

Så här:

Jag åker till Vietnam och blir borta i två veckor.

Jag hade massor jag tänkt skriva, men nähä. Nä nä.

Egentligen skulle jag vilja sammanfatta 2007 men mina minnen av våren är så pinsamt luddiga. Jag började med internmedicinen, och att ha undervisning på sjukhuset. Jag åkte till Dalarna med några kursare och åkte skidor. Jag läste Anne på Grönkulla på engelska. Jag sjöng barbershop och bandyvisor. Jag var i Hudiksvall. Jag gick på vårbal. Jag köpte mig en symaskin. Men jag minns inte så mycket hur jag tänkte, hur jag kände, om jag var glad eller ledsen. Och jag skrev dagbok för glatta livet, men den finns på skivor som ligger i skrivbordslådorna, tillsammans med den trasiga datorn.
Det hände i år. Jag blev utan egen dator. Det gick förvånansvärt smärtfritt. Kanske mest tack vare Sannas och Johans datorer, men ändå.
I början av sommaren åkte jag till Riga med Lisa, det var fint liv, så vackert där! Annars var jag i Huskvarna och Jönköping, och lyckades inte riktigt upprepa förra sommarens mjukhet. Det var okej, det var inte det, men till nästa sommar ska jag skaffa mig ett annat jobb, jag lovar. Och Johan ville inte Coop, han heller, och det regnade gråmulenhet mest hela tiden. Men vi åkte till Visingsö och cyklade, och vi picknickade i Stadsparken, och jag badade i Vättern, och vi såg film i Jenny och Rasmus soffa, och det fanns det, också.
Sedan hösten, hösten som staplade tyngder på mina axlar och rent ut sagt jävlades med mig. Jag som var rejäl och tog mig igenom alltihop. Jag som stängde om mig och värnade mig. Och som inte har lust att breda ut texten mer än så, det är också ett tecken. Även om jag började skriva på internet igen.
Rent konkret, hösten 2007: jag åkte på internat i samtalskonst. Jag var i Karlstad. Jag sydde på symaskinen. Jag bestämde mig för kursen i Global medicin och Vietnamresan. Jag var på onkologen. Jag försökte ta upp kontakten med Gud (men han ville inte den här gången heller). Jag tog upp kontakten med teaterJohan (gick bättre). Jag hade det där praktiska provet och den där jävelstentan. Jag tog mina kvällskurspoäng. Jag skrev en novemberroman. Jag tappade tempo (och luften) i december. Jag firade jul i Smålandsstenar. Och jag åkte till Vietnam. I morgon är den sista meningen i rätt tempus.

Tack till Sanna, Johan, Lisa, Kalmarkören. Ni gjorde det här året bättre.

Tack till mig själv som lät mig stänga och släppa och backa, och sedan, likväl, när tiden kom för det, fortsatte.

Ja titta, nu blev det massor i alla fall. Nu ska jag verkligen bege mig hem och ägna lite mer tid åt packningen. Ses om ett par veckor. Ha det fint!