Vill berätta något men har inget på hjärtat för det här formatet. Vill inte riktigt att helgen ska vara slut. En bra sak för att det ska kännas lättare att gå upp tidigt imorgon och hinna förbi textilförrådet är förstås att sitta här och titta i en tom textruta i stället för att gå och lägga sig.
Kanske är det en vila, att inte ha något att säga. Att vara färdigpratad. Att inte ha något oberättat. Kanske är det bara att jag har varit med människor, ute i klarblå klackskor, frukost med havregrynsgröt och stekta ägg, lyxigt tefika med scones och trekantsmackor, kanske har jag äntligen släppt ut orden i luften i stället för i tangentbordet. Det vore nog bra, om så vore.
Underlig känsla, tom och lätt. Kanske är det bara en ruckad dygnsrytm och en obestämd trötthet. Vi säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar