Vad jag vill.

Idag pratade jag med några kurskamrater om det förbjudna.
Att jobba halvtid (för man får en lön som räcker till det). Att kanske ha ett annat yrke parallellt. Att inte göra AT så snabbt som möjligt efter examen.

Att ha läkeriet som ett jobb, lite i förbifarten, och inte som sin identitet.

Det är inte bara jag som tänker så. Frihetskänslan!

Jag funderar på att det verkar så roligt med kir och anestesi, och att det är specialiteter där det nog är ännu svårare att inte vilja satsa Helhjärtad och Heltidat.

ÖronNäsaHals är faktiskt fortsatt roligt, och klättrar på kanskelistan. Och alla läkare är snälla och undervisningsvänliga och hälsar glatt och vi har inte ens närvarolista på jourerna "för vi litar på att ni är vuxna människor".

Kanske är det det faktum att det här är tredje veckan på en lugn, bra och vänlig kurs som gör det. Att jag börjar tänka på vad jag vill göra sedan. Att jag börjar tänka på att jag får göra vad jag vill sedan.
Jag har utrymme för nya tankar i hjärnan, och det är inget revolutionerande för någon annan än mig, men det känns rymligt, vidgat.
Jag funderar på hur man bör leva, hur jag vill leva, hur jag ska bli lycklig. Det känns, å det låter så fånigt att skriva det men känslan är inte fånig, som om allt är fyllt av möjligheter. Som att det ska bli roligt. Som att jag kan ändra på saker, framförallt i mitt eget liv, men också ur ett större perspektiv, vara med och sätta normer. Att ickekonsumera, att arbeta deltid, att ägna tid åt barn eller äppelträd eller manuskript.


Ausserdem:
Idag var tenorstämman 8 man stark på kören och Elias har lovat att vi ska sjunga helt nya låtar så snart vi haft reccegasken, varje dag är ljusare än den förra, och jag har anmält mig till en yogakurs som går på tisdagskvällar.