Bra helg. Bra flyt. Bra liv.
Fredagen med teater, "Blåmärken" på Uppsala stadsteater, och den hade poänger men var kanske lite väl karamellfärgad, men var i alla fall ett äntligt avbrott på det dåliga teaterflytet. En trea på en femgradig skala, kanske?
Lördagen i soffan under samma filt, en kopp kaffe till dig och en kopp te till mig, vi läste varsin ungdomsroman och solen var klar mot snön utanför. En sådan stund, just som den skulle vara.
På kvällen körsittning och en stunds dans till åttiotalshits. Vår nation glömmer bort oss på alla möjliga vis, och det är rätt tröttsamt att de inte kan uppskatta att vi lägger ner kraft och energi på ideell verksamhet, som är en extra medlemsaktivitet _och_ gratis sittningsunderhållning. Nåja. Det är ju värt sig ändå, för att det är roligt, för att mina korister är så söta, för att dirigenten är så bra och glad och för att jag gör en skillnad (vi ska till exempel ha en körhelg i vår, och det har vi inte haft på de fem år jag har varit med i den här kören, och det är förstås inte enbart min förtjänst men lite ära tänker jag ta åt mig).
Kvällen var fin, det var den, den var kanon på kanon och Beatles och glass och en fin version av Come Again och till och med lite serenad, och så träffade jag fina Christian på släppet och så var det de roligaste discolamporna någonsin och mer sånt, tack.
Söndagen var lilla sockerdöden med födelsedagsfika och pysselfika och det här med människor, det är ju det bästa, egentligen. Å andra sidan, att ge mig själv nog mycket ensamtid för att verkligen uppskatta människorna när jag träffar dem, det måste jag erkänna om mig själv.
Om ögon säger jag ett stilla mnjä, än så länge. Men man vet alltid, det kanske blir toppen. Även om vi är tjugo personer på typ sex skåp i omklädningsrummet....
Den stora fördelen är att jag idag slet ut mig med en heldag, halv nio till tre, och att jag hädanefter endast kommer ha halvdagar. Lyxen. Alltså unnade jag mig att ägna kvällen åt att läsa i stället för att baka bröd och tvätta, för det hinner jag ju med lite När Som Helst. Visserligen kommer det att tippa över i "jag har så gott om tid så jag hinner Allt..." och så planerar jag in alldeles för mycket och så skiter det sig ändå, men vad fanken. Just nu: oceaner av tid.
Ironiskt nog läser jag "Maken - en förhållanderoman" av GunBritt Sundström där huvudpersonen inte kan slita sig från det fria studentlivet, utan får krupp av att sitta på ett kontor åtta till fem och beslutar sig för att doktorera för att undkomma arbetslivet.
Det är en intressant bok, men nu har jag kommit halvvägs och överväger om den verkligen borde vara 550 sidor lång. Och dessutom identifierade jag mig med Gustav, huvudpersonens partner, i början, trots att boken är skriven i jagform och på sitt sätt handlar om kvinnans behov av frihet.
Det är ju så lockande enkelt att tänka att om jag inte problematiserar så är det inget problem. Om jag köper den här normen. Om jag går med på Parförhållandet, Arbetslivet, Barnalstrandet, Könsrollerna, om jag inte ifrågasätter, om jag gillar läget. Folk gör ju så, tänker inte ens på det, och lever ändå lyckliga liv.
Men bara för att man inte tänker på problemen så betyder det ju inte att de inte finns. Och då kan man inte förändra. Och det är väl bättre att veta vad som frustrerar en än att bara känna den vaga frustrationen?
Jag ska inte nog misslyckas med att läsa ut den här boken nu, bara för att jag bloggat om den, sånt har hänt. Även om de börjar kännas som lika goda kålsupare nu, hon och han, och det är mer än hälften kvar. Man måste ju se hur det går. (Mitt stalltips är åt helvete.)
Men fråga mig om två veckor om jag läst ut den, så att jag måste skämmas annars!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar