Jag travar på med mitt projektarbete vid köksbordet, och klappar mina videkissar lite då och då. Silkeslenheten. (Och jag har inte varit elak mot någon sälg, de låg avbrutna och ensamma längs stigen igår.)
Om jag bara visar lite bättre jävlar anamma så har jag strax förtjänat en lunchpromenad i vårsolen, kanske till Berthåga kyrkogård. Allt är klarhimmelsblått och vintern är nu lika otänkbar som detta var, alldeles nyss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar