Det här är en fin låt: Pale white med Yann Tiersen & Shannon Wright.
Idag har jag försökt komma någon vettig vart med projektarbetet och gått vilse i sidhänvisningar. Flera timmar av Google Scholar och ett par djupa suckar över artiklar som inte ingår i universitetsbibliotekets rikedom, men jaja, jag har ett bättre hum nu än när jag började.
Att det känns sorgligt i hjärtat beror på att det var för hårt spända strängar i den uteblivna sociala baksmällan, i den där glädjen, att om straffet inte kommer med en gång så kommer det sedan. Och att jag slarvat med maten och sömnen och rytmerna, då blir det ju så. Då sitter man för länge vid datorn och klickar på en massa skräp och har sig.
I morgon hankar jag mig i genom det där mötet, styr upp mig, och sen tar jag ledigt och läser en ungdomsbok och bakar kanelskorpor, och sen är jag människa igen.
Jag säger att jag inte villl någon karriär och att arbeta ja jo det ska man väl, men jag blir upprikteligen dödsnervös över att Rå Min Tid i fem veckor framöver. Rutiner, strukturer, bundenhet. Emellan dem kan man halka.
Kälkborgerlighet, ditt namn är kvinna. Eller mitt namn är kälkborgerlighet, men det har ju inte samma schwung i formuleringen.
Godnatt, visst är det på tiden för mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar