Wochenende

Jag skriver mest för att komma ihåg trevliga saker, nu för tiden. Det är klokt så till vida att man ska passa sig för vad man lägger på internet. Dessutom är det ju sant, det också. En annan vinkling än tonårsnätdagbokens emolitanior. Å andra sidan är mitt liv sådant att det inbjuder mer till den här vinkeln än ångesttexter.
(Jag är mycket tacksam för det.)

Helgen var så fin, jag vill skriva om det. Helgen var en fredagseftermiddag med fem sorters kakor hos rar kursare, och en fredagskvällsbio med Johan. Vi såg "I taket lyser stjärnorna", och det är ju svårt att inte jämföra med boken. Som oftast var den jämförelsen till bokens fördel, men bara en lagom aning, faktiskt. Det var en alldeles utmärkt filmatisering. I biosalongen befann sig förutom Johan och jag den korrekta målgruppen, det vill säga femtonåringar. De var en liten bonus mestadels, och skrattade sig nästan av stolarna åt när någon sade "kuk" på vita duken. Ibland var de dock lite för upptagna av alltings pinsamhet för att märka att det hade blivit en ny scen, och en allvarligare sådan.
Jag grät förstås med jämna tjugominutersintervaller genom hela filmen, och satt kvar genom hela eftertexterna för att torka till i ansiktet, men det ingår ju lite i filmen. Det var på ett bra sätt.

Lördagen var heldags körrep inför nationskörsfestivalen och det var så roligt! Om det är en fnuttondel så roligt att lyssna på som att sjunga så kommer det bli en riktigt bra konsert.
Toppa sång 10-16 med en sjungning på kroppkakegasken, en körsittning med vilt skrål och ett dansgolv som är indielamt och kräver några "woho!", och testa hur det känns i stämbanden. (Jag hatar indie-djs som tycker att "Love will tear us apart" är en bra dansgolvsdänga. Vad är problemet, era töntar, det finns massor av musik som är svår och dansant, har ni inte orkat surfa fram den? Håll käften och spela lite northern soul då, för guds skull. På dansgolv ska man Dansa, inte beundra djns goda smak. Skaka fram lite servicementalitet eller runka med skivsamlingen hemma. Tack.)
(När jag ändå är kverulant: My darling you lät som det tredje bästa bandet på fritidsgårdens spelning. Lär er spela gitarr och skriva låtar, gör om gör rätt, och kom tillbaka sen... kanske.)
Å andra sidan, har man bra sällskap, typ en bra kör och en klase heliumballonger, så står man över mycket dansgolvselände. Då kan man ha en fantastiskt rolig kväll ändå. Så där så att man fortfarande ler en smula två dagar senare, och sakta sakta lirkar sig ur sin relativa röstvila (det är alltid bra att ha en logopedstudent eller tre i sin kör, så att ni vet!) Åh, en bra utekväll är ju fantastiskt, och man vet att man kommer vara dödens lilla lammunge dagen efter när man linkar hem på högklackströtta fötter klockan tre på natten men det är så värt, och just så var det. Så värt sig.

Söndag var följaktligen en rätt trött historia, men på kvällen sparkade jag iväg mig själv på Kinorurik och volontärade mig lite grann och såg två filmer som jag är glad att jag inte betalade för. En b-film är en b-film, även på ryska, och den där filmen där alla visade sig vara släkt på slutet hade snygga färger men det var dess främsta egenskap. Men det är roligt med det ryska språket, jag ångrar att jag inte hållit bättre liv i min lilla ryska. Och jag suktar fånigt efter miljöerna som glider förbi.

Ja, idag har jag läst en dålig ungdomsbok och bokbloggat om den. Någon gång ska jag läsa bättre litteratur. Någon gång snart...